Hon var gravt alkoholiserad och homosexuell i en tid då samkönad kärlek ännu betraktades som en sjukdom. Men hon var också den svenska Frälsningsarméns mest kända ansikte och framträdde ofta i tv-soffor och veckotidningar, redo att brista ut i ett jublande ”Halleluja!” Hon hette Majken Johansson och var dessutom en av Sveriges mest uppmärksammade, hyllade och lästa poeter. Livsvittnet Majken Johansson beskriver inte bara ett centralt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen, utan ger också en bild av ett liv i folkhemmets Sverige präglat av både social misär och personlig styrka. Att vara människa var för Majken Johansson (1930–1993) detsamma som att vara ett vittne. Denna bok tar ett helhetsgrepp om de skriftliga spår som Johansson lämnade efter sig – en ganska speciell människas skriftliga avtryck i världen.

Hon var gravt alkoholiserad och homosexuell i en tid då samkönad kärlek ännu betraktades som en sjukdom. Men hon var också den svenska Frälsningsarméns mest kända ansikte och framträdde ofta i tv-soffor och veckotidningar, redo att brista ut i ett jublande ”Halleluja!” Hon hette Majken Johansson och var dessutom en av Sveriges mest uppmärksammade, hyllade och lästa poeter. Livsvittnet Majken Johansson beskriver inte bara ett centralt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen, utan ger också en bild av ett liv i folkhemmets Sverige präglat av både social misär och personlig styrka. Att vara människa var för Majken Johansson (1930–1993) detsamma som att vara ett vittne. Denna bok tar ett helhetsgrepp om de skriftliga spår som Johansson lämnade efter sig – en ganska speciell människas skriftliga avtryck i världen.

Hon var gravt alkoholiserad och homosexuell i en tid då samkönad kärlek ännu betraktades som en sjukdom. Men hon var också den svenska Frälsningsarméns mest kända ansikte och framträdde ofta i tv-soffor och veckotidningar, redo att brista ut i ett jublande ”Halleluja!” Hon hette Majken Johansson och var dessutom en av Sveriges mest uppmärksammade, hyllade och lästa poeter. Livsvittnet Majken Johansson beskriver inte bara ett centralt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen, utan ger också en bild av ett liv i folkhemmets Sverige präglat av både social misär och personlig styrka. Att vara människa var för Majken Johansson (1930–1993) detsamma som att vara ett vittne. Denna bok tar ett helhetsgrepp om de skriftliga spår som Johansson lämnade efter sig – en ganska speciell människas skriftliga avtryck i världen.