Inés Suàrez, en ung sömmerska av enkelt ursprung, föddes 1507 i en av Spaniens fattigaste provinser. Hon var en av de många spanjorer som i Columbi kölvatten reste till Nya Världen för att söka lyckan och det stora äventyret.
Inés hade en bestämd avsikt med resan. Hennes charmige men opålitlige man Juan hade förlupit hemmet och befann sig någonstans på den latinamerikanska kontinenten. Nu skulle hon hämta hem honom.
Men Inés hittade aldrig sin man. Det visade sig att Juan redan hade stupat i conquistan. Istället blev hon passionerat förälskad i Pedro de Valdivia, fältöverste i den berömde Francisco Pizarros armé. Inés levde i tio års tid i synd med Valdivia (han hade också lämnat en hustru bakom sig i Spanien) och hon utsatte sig för stora faror under erövringen av det territorium som så småningom skulle komma att kallas för Chile. Bland annat räddade hon livet på Pedro genom att hugga ihjäl sju indianhövdingar som höll honom i fångenskap.
Inés Suárez slogs som en hel karl i conquistadorernas armé. Och i en rad kärleksförbindelser fann hon en tillflykt från våldet och grymheten i det spanska erövringskriget. Hennes hjältemodiga insatser och bedrifter skildrades av tidens historiekrönikörer men glömdes sedan bort tills Isabel Allende valde att teckna hennes porträtt.
Berättelsen om Inés visar att verkligheten kan överträffa dikten och att ett historiskt människoöde kan trollbinda även moderna läsare.
