Himlens fånge

Zafon tar ut svängarna

Himlens fånge är den tredje boken i Zafons trilogi om De bortglömda böckernas gravkammare. Det är kanske den delen av trilogin där huvudpersonens existens är mest omgärdad av mystik. Zafon placerar en bokhandel i händelsernas centrum och väver en släkthistoria kring dess ägare. Använder ett språk so hör hemma i en annan tidsålder än där händelserna utspelas och ger stilen en sagoberättande klang. Historien har många bottnar, den har många mystiska aktörer men berör försiktigt det av spanjorerna knappt beaerbetade traumat efter inbördeskriget. Det är inte lätt att veta o det en sci fi eller en modern spänningsroman som man läser, men spännande är den och språket gör det till ett nöje .

Ferenc A

Underbart fängslande, sträckläsningsbok!

Har läst alla i serien två gånger! Den har allt jag önskar av en bok. Man längtar till Barcelona, att försöka hitta något av känslan man upplever när man läser denna och de andra böckerna. En fantastisk författare! Hoppas det kommer fler böcker i serien, väntar otåligt på nästa.

Britt-Marie S

Älskar de här välskrivna romanerna av Carlos

Man vill aldrig att den ska ta slut att läsa. Fångar upp mystiken från Vindens Skugga. Köp och läs den! Glöm inte att läsa alla de andra också.

Mats

50-talets Barcelona

En fortsättning på "Vindens skugga" och "Ängelns lek" lika magisk i sin beskrivning av Barcelona och persongalleriet som de förra. För att ha behållning av Zafóns böcker måste man ha lite av sitt sinneslag för sagor kvar då är det spännande och tidvis magisk bok.

Kim

En ny favoritförfattare

Jag har på kort tid slukat allt jag kommer över av Zafon, och vill bara ha mer. Älskar språket och berättelserna.

Britt

Less is actually more

Carlos Ruiz Zafón saknar inte berättelser och ord i sig. Däremot saknar han en redigerare. Mer är inte alltid bättre. Detta är den tredje boken i serien, föregångarna "Vindens skugga" och "Ängelns lek" följde samma struktur och en fjärde och avslutande bok är på väg. För samtliga böcker i denna (hittills) trilogi blir det gärna överflödigt pratigt, något som många spanska och latinamerikanska författare tycks lida av. Deras böcker blir gärna tjocka, livsödena utstuderat episka och man vill fånga så mycket i ett andetag. Ibland drar omfånget av romanen ner intrycket av berättelsen och författaren blir sin egen värste fiende. Jag tycker inte att Zafóns romaner är dåliga utan rekommenderar dem. Men jag kan inte instämma i lovsången av att de är fantastiska eller att detta är något osedvanligt stort inom den spanska litteraturen. Det är habila berättelser men lite för ymniga för min smak i en slags gränslöshet som onödigt stoppar upp handlingen, drar ut på distraherande sidospår och introducerar karaktärer som inte är nödvändiga.

Bo

Man befinner sig verkligen i Barcelona på 50-talet när man läser boken. Språket är gripande och levande, och man vill inte lägga den ifrån sig.

Elisabeth T

Bra, liksom tidigare böcker han skrivit. Men nu hoppas jag att Barcelonaintrigen är färdig och han kommer med något nytt tema för det börjar bli lite mycket av samma.

L L

Älskar Zafóns böcker och blev verkligen inte besviken denna gången heller. Språket, intrigen och hemligheterna.... Jag ger helt klart fem stjärnor!

Ingrid S