Cypern är en märklig ö. Den är inte stor, ungefär tre gånger så stor som Gotland, men har stått i centrum för de omgivande stormakternas intresse ända sedan bronsåldern. För makthungriga politiker har ön varit viktig för sitt geografiska läge, framför allt i modern tid då intresset för Mellanöstern ofta stått i fokus. För vanligt folk har Cypern framstått som ett paradis med sin bördiga jord, vackra natur och rika hamnstäder där det funnits arbetet åt alla. I Sverige är den sällsamma cypriska kulturen relativt okänd, trots att svenska arkeologer för drygt 80 år sedan lade grunden till den moderna arkeologin. Boken vill berätta om ett okänt Cypern som inte alltid visar sig i det informationsmaterial som erbjuds en intresserad resenär. Vi får en översikt över Cyperns långa historia från ca 10 000 f Kr fram till 2004 då ön gick med i EU. Äntligen har gränsen öppnats mellan öns norra och södra del och vi besöker riddarborgar på hissnande höjder samt orörda vita sandstränder med havssköldpaddor. På det norra ockuperade Cypern ligger även det sagolika Salamis med sina magnifika romerska bad och en idrottsarena omgiven av vita kolonner. I norr betar även flockar av vildåsnor, ättlingar till de åsnor som under århundraden var berömda i hela området för sin styrka och seghet. De mytomspunna städerna Famagusta och Lefkosia (Nicosia) med sina katedraler, kyrkor och välbevarade stadsmurar visar upp en del av den slösande prakt som präglade dem under medeltid och osmansk tid. I Troodosbergens frodiga grönska döljer sig kyrkor med världens äldsta fresker, som lyser mot oss i dunklet. Längs sydkusten finner vi romerska tempel och teatrar, samt små byar i bergen som erbjuder trevliga kaféer och goda viner. Sanningen bakom Cypernproblemet är svårfångad, men här görs ett försök till förståelsen av den tragiska konflikt som ännu splittrar ön. Marie-Louise Winbladh är arkeolog och författare från Stockholm. Hon var intendent på Medelhavsmuseet i 35 år och ansvarig för de världsberömda Cypernsamlingarna 30 år.
