"Efter allt som hänt under min uppväxt i kriget, är det ett under att jag fortfarande lever. När jag ser mig själv i spegeln vet jag inte om det är jag, eller om jag ser en annan person som ser ut som jag. Allt det som jag gått igenom jag har våldtagits, suttit i fängelse, misshandlats nästan till döds, levt under slavliknande förhållanden och varit på väg att avrättas allt detta klarade jag mig igenom. Därför är det så svårt att förstå vem jag egentligen är." Farligare än djur är Sakina Ntibanyiteshas andra bok om sin ungdom och flykt undan kriget i Burundi, Rwanda och Kongo. Den här boken tar vid där den första boken, Ormbarn, slutade. Det var under den svåraste tiden i Kongo, när de som var från Rwanda och Burundi, blev kallade för ormar. Titeln på första boken, Ormbarn, syftar på detta nedvärderande uttryck. "Mitt barn fick växa upp i Afrika under svåra förhållanden. Vi skildes för en tid, men jag fann honom igen. Det tog mycket av mina krafter, det gav mig svåra och djupa sår och jag fällde många tårar innan vi hittade varandra. Men vi gjorde det." Vi får följa Sakina i hennes kamp för överlevnad. Hon strider för att ge sin son ett drägligt liv, men har också två andra föräldralösa barn med sig när hon flyr från den ena krigshärden till den andra. Riktigt hur hårt hennes liv har varit är svårt att förstå, även om vi i boken får ta del av Sakinas berättarkonst. Den gåvan har hon ärvt från sin mormor, som varje kväll gav henne berättelser som vägledning i livet. Farligare än djur är den andra boken i en serie av tre självbiografiska romaner om Sakinas liv. "Jag slutar inte tänka på detta förrän jag vet vad krig egentligen är. Kriget har skadat mitt hjärta samtidigt som det har gjort mig stark mentalt. Kriget har tagit mina kära och nära och bestulit mig på dofterna från mitt ursprung." Sakina Ntibanyitesha
