Små barn som dör - och som överlever

"Medan körsbärsträden blommar" är en gripande skildring av föräldrarnas (främst moderns) kast mellan hopp och förtvivlan innan det står klart att den lille pojken måste dö och av den utdragna sorgeprocessen efteråt. Skildringen av hur lite även närstående i omvärlden förstår borde läsas både två och tre gånger av dem som i arbetet eller privat har att möta föräldrar i författarinnans situation. I samma genre är en annan av förlagets utmärkta böcker "Sommaren med Gabriella i parken". Där är beslutsprocessen och föräldrarnas (främst faderns i det fallet) kast mellan hopp och förtvivlan mer utdragen och resultatet till slut att flickan får leva, men likheterna är ändå stora och omvärldens oförmåga att förstå densamma.

Fisken

Medan körsbärsträden blommar

Lukas blev 9 dagar och två timmar gammal. I ungefär två dagar hade familjen Neij två helt friska och pigga små killar; nyfödde Lukas och storebror Hannes, snart två år gammal. Plötsligt vänds denna fantastiska familjetillvaro upp och ner; föräldrarna upptäcker redan första natten hemma att Lukas inte längre andas! De gör allt rätt; påbörjar omedelbart HLR och ringer efter ambulans som kommer omedelbart, och Lukas börjar på akutmottagningen att andas igen! De följande dagarna vårdas Lukas på BIVA, och familjen kastas många gånger mellan hopp och förtvivlan. Tyvärr är de hjärnskador Lukas fick under syrebristen alltför omfattande, och han överlever inte. Hur går man som förälder vidare i livet när man har förlorat ett barn? Går det ens att gå vidare? För familjen Neij är det tyvärr inte slut med denna ofantliga sorg; i sin önskan efter en bebis får de upprepade missfall, och varje missfall blir ytterligare en förlust av ett barn, om än ofött... Jeanette Neij beskriver oerhört starkt sin upplevelse av att ha förlorat ett nyfött barn, och det närmaste året efter förlusten. Hon väver på ett fint sätt in fakta och kunskap från annan litteratur på ämnet, och hjälper på så vis till att förstärka beskrivningen av sina egna och familjens känslor och upplevelser. Hon beskriver också på ett väldigt fint sätt hur även storebror får vara delaktig i hela sorgeprocessen, och inte någon gång glöms bort eller lämnas utanför, trots att föräldrarna själva är så uppslukade av sin egen sorg. Jag kan verkligen rekommendera Medan körsbärsträden blommar till alla som på något vis arbetar med barn (eller liksom jag själv studerar för att i framtiden arbeta med barn), dem som själva har förlorat ett barn eller deras närstående samt alla som av olika anledningar är intresserade av sorg och sorgbearbetning!

Bokälskaren

Jag tycker mycket om dokumentärer, biografier, och memoarer. Nackdelen med dom ibland, är att dom inte alltid är så bra skrivna. Det är ju kanske inte så konstigt, för bara för att man har upplevt någonting speciellt i livet, som är värt att skriva en bok om, så kanske man inte är så duktig på själva skrivandet för det. Och det är ju synd när det är så, för då förtas ju själva berättelsen av det mindre bra skrivandet. Men så var det absolut inte med den här boken. För den här författaren kan verkligen skriva. Och själva berättelsen är oerhört stark och gripande. Jag satt med tårar i ögonen flera gånger. Och den gick rakt in i hjärtat. Så jag kan verkligen rekommendera den här boken. Som handlar om sorgen efter att förlora ett barn.

Britt-Marie K

Små barn som dör - och som överlever

"Medan körsbärsträden blommar" är en gripande skildring av föräldrarnas (främst moderns) kast mellan hopp och förtvivlan innan det står klart att den lille pojken måste dö och av den utdragna sorgeprocessen efteråt. Skildringen av hur lite även närstående i omvärlden förstår borde läsas både två och tre gånger av dem som i arbetet eller privat har att möta föräldrar i författarinnans situation. I samma genre är en annan av förlagets utmärkta böcker "Sommaren med Gabriella i parken". Där är beslutsprocessen och föräldrarnas (främst faderns i det fallet) kast mellan hopp och förtvivlan mer utdragen och resultatet till slut att flickan får leva, men likheterna är ändå stora och omvärldens oförmåga att förstå densamma.

Fisken

Medan körsbärsträden blommar

Lukas blev 9 dagar och två timmar gammal. I ungefär två dagar hade familjen Neij två helt friska och pigga små killar; nyfödde Lukas och storebror Hannes, snart två år gammal. Plötsligt vänds denna fantastiska familjetillvaro upp och ner; föräldrarna upptäcker redan första natten hemma att Lukas inte längre andas! De gör allt rätt; påbörjar omedelbart HLR och ringer efter ambulans som kommer omedelbart, och Lukas börjar på akutmottagningen att andas igen! De följande dagarna vårdas Lukas på BIVA, och familjen kastas många gånger mellan hopp och förtvivlan. Tyvärr är de hjärnskador Lukas fick under syrebristen alltför omfattande, och han överlever inte. Hur går man som förälder vidare i livet när man har förlorat ett barn? Går det ens att gå vidare? För familjen Neij är det tyvärr inte slut med denna ofantliga sorg; i sin önskan efter en bebis får de upprepade missfall, och varje missfall blir ytterligare en förlust av ett barn, om än ofött... Jeanette Neij beskriver oerhört starkt sin upplevelse av att ha förlorat ett nyfött barn, och det närmaste året efter förlusten. Hon väver på ett fint sätt in fakta och kunskap från annan litteratur på ämnet, och hjälper på så vis till att förstärka beskrivningen av sina egna och familjens känslor och upplevelser. Hon beskriver också på ett väldigt fint sätt hur även storebror får vara delaktig i hela sorgeprocessen, och inte någon gång glöms bort eller lämnas utanför, trots att föräldrarna själva är så uppslukade av sin egen sorg. Jag kan verkligen rekommendera Medan körsbärsträden blommar till alla som på något vis arbetar med barn (eller liksom jag själv studerar för att i framtiden arbeta med barn), dem som själva har förlorat ett barn eller deras närstående samt alla som av olika anledningar är intresserade av sorg och sorgbearbetning!

Bokälskaren

Jag tycker mycket om dokumentärer, biografier, och memoarer. Nackdelen med dom ibland, är att dom inte alltid är så bra skrivna. Det är ju kanske inte så konstigt, för bara för att man har upplevt någonting speciellt i livet, som är värt att skriva en bok om, så kanske man inte är så duktig på själva skrivandet för det. Och det är ju synd när det är så, för då förtas ju själva berättelsen av det mindre bra skrivandet. Men så var det absolut inte med den här boken. För den här författaren kan verkligen skriva. Och själva berättelsen är oerhört stark och gripande. Jag satt med tårar i ögonen flera gånger. Och den gick rakt in i hjärtat. Så jag kan verkligen rekommendera den här boken. Som handlar om sorgen efter att förlora ett barn.

Britt-Marie K

Små barn som dör - och som överlever

"Medan körsbärsträden blommar" är en gripande skildring av föräldrarnas (främst moderns) kast mellan hopp och förtvivlan innan det står klart att den lille pojken måste dö och av den utdragna sorgeprocessen efteråt. Skildringen av hur lite även närstående i omvärlden förstår borde läsas både två och tre gånger av dem som i arbetet eller privat har att möta föräldrar i författarinnans situation. I samma genre är en annan av förlagets utmärkta böcker "Sommaren med Gabriella i parken". Där är beslutsprocessen och föräldrarnas (främst faderns i det fallet) kast mellan hopp och förtvivlan mer utdragen och resultatet till slut att flickan får leva, men likheterna är ändå stora och omvärldens oförmåga att förstå densamma.

Fisken

Medan körsbärsträden blommar

Lukas blev 9 dagar och två timmar gammal. I ungefär två dagar hade familjen Neij två helt friska och pigga små killar; nyfödde Lukas och storebror Hannes, snart två år gammal. Plötsligt vänds denna fantastiska familjetillvaro upp och ner; föräldrarna upptäcker redan första natten hemma att Lukas inte längre andas! De gör allt rätt; påbörjar omedelbart HLR och ringer efter ambulans som kommer omedelbart, och Lukas börjar på akutmottagningen att andas igen! De följande dagarna vårdas Lukas på BIVA, och familjen kastas många gånger mellan hopp och förtvivlan. Tyvärr är de hjärnskador Lukas fick under syrebristen alltför omfattande, och han överlever inte. Hur går man som förälder vidare i livet när man har förlorat ett barn? Går det ens att gå vidare? För familjen Neij är det tyvärr inte slut med denna ofantliga sorg; i sin önskan efter en bebis får de upprepade missfall, och varje missfall blir ytterligare en förlust av ett barn, om än ofött... Jeanette Neij beskriver oerhört starkt sin upplevelse av att ha förlorat ett nyfött barn, och det närmaste året efter förlusten. Hon väver på ett fint sätt in fakta och kunskap från annan litteratur på ämnet, och hjälper på så vis till att förstärka beskrivningen av sina egna och familjens känslor och upplevelser. Hon beskriver också på ett väldigt fint sätt hur även storebror får vara delaktig i hela sorgeprocessen, och inte någon gång glöms bort eller lämnas utanför, trots att föräldrarna själva är så uppslukade av sin egen sorg. Jag kan verkligen rekommendera Medan körsbärsträden blommar till alla som på något vis arbetar med barn (eller liksom jag själv studerar för att i framtiden arbeta med barn), dem som själva har förlorat ett barn eller deras närstående samt alla som av olika anledningar är intresserade av sorg och sorgbearbetning!

Bokälskaren

Jag tycker mycket om dokumentärer, biografier, och memoarer. Nackdelen med dom ibland, är att dom inte alltid är så bra skrivna. Det är ju kanske inte så konstigt, för bara för att man har upplevt någonting speciellt i livet, som är värt att skriva en bok om, så kanske man inte är så duktig på själva skrivandet för det. Och det är ju synd när det är så, för då förtas ju själva berättelsen av det mindre bra skrivandet. Men så var det absolut inte med den här boken. För den här författaren kan verkligen skriva. Och själva berättelsen är oerhört stark och gripande. Jag satt med tårar i ögonen flera gånger. Och den gick rakt in i hjärtat. Så jag kan verkligen rekommendera den här boken. Som handlar om sorgen efter att förlora ett barn.

Britt-Marie K