Om jag inte märks

Wow!

❥ Recension Wow. Det här var som att kliva in i en tonårings innersta väsen. De råa och avskalade känslorna, den förvirrande osäkerheten, längtan, letandet, behoven, törsten. Josefin Roos fångar och skildrar alltihop på ett trovärdigt sätt och jag blev helt uppslukad och slungades faktiskt tillbaka till min egen tonårstid. Roos har ett otroligt vackert språk och driv i sin text. Både gestaltningen och identitetssökandet är spot on och som läsare förs man framåt på det stormiga hav som är denna bok. Jag blir verkligen berörd och det ryms mycket i de drygt 100 sidorna. Det är en berättelse om vänskap, ensamhet, sökande, utveckling, förlåtelse, förståelse, kärlek. Det är extra kul att boken utspelar sig i Tyresö och ett stenkast från där jag själv bor. I den högstadieskola där min dotter antagligen kommer gå i framtiden. Citat som fastnade hos mig: "Jag har blivit den utsatta, som märks och ändå inte märks. Som finns men inte får finnas. Som inte har rätt att märkas om jag inte väljer att vara någon annan." "Jag är som dem, de är som jag, vilsna och ensamma i sig själva, i vem de vill vara och inte. I vem de får vara och inte." Boken får 💔💔💔💔+ av 5.

Bokhyllaniskuggan