Konkurrens och tävlande, i alla dess former, anses idag vara självklart positiva idéer som är utvecklande och stärkande för både individen och samhället. Idealet som genomsyrar vårt sociala liv och präglar oss i många sammanhang - alltifrån idrott och teveprogram till arbetsplatser och skolor - har rentav utvecklats till en ideologi. Men konkurrismen är i huvudsak skadlig, både för individer och samhällen, menar Eva-Lotta Hultén. Medmänniskor förvandlas till rivaler i stället för potentiella samarbetspartners. Vi drabbas av känslor av värdelöshet och existentiell ensamhet. Samhälleliga motsättningar förstärks och vi missar möjligheter till positiv utveckling. OM FÖRFATTAREN Eva-Lotta Hultén är frilansjournalist och författare med kultur och samhällsfrågor som främsta bevakningsområden. UR BOKEN Att ständigt på olika sätt konkurrera med andra är en normaliserad del av vår tillvaro och vi ifrågasätter sällan att tävlandet breder ut sig och erövrar alltfler områden. Konkurrens anses skapa en massa nyttor. Vi accepterar att det är så utan att vare sig kontrollera om det verkligen finns några fördelar eller väga dem mot kända nackdelar. Föreställningen att konkurrens har undergörande effekter, och därför bör vara ledstjärna i alla upptänkliga sammanhang, har utvecklats till en ideologi som jag väljer att kalla konkurrism. Människors bekännelse till konkurrismen kan vara hel eller halv. Ganska många tycker idag att våra bärande samhällsfunktioner inte bör vara utsatta för konkurrens, men anser samtidigt att det är härdande och nyttigt för barn att mätas mot varandra eller att idrott är förbrödrande. Jag menar att konkurrismen lurar oss på alla plan. Tävlande formar oss till varandras fiender och skadar både samhällsutveckling och mänskliga relationer, och i den här boken visar jag hur och varför.
