Jag fick Shakespeares sonetter i min hand första gången i Lund vintern 89Nygift, hastigt ingånget äktenskap, mycket förälskad, fri på driven, skulle fylla förti, min unga hustru mörk mkt vacker, jag var lycklig.Shakespeare skrev sonetterna när han var tretti dåtidens förtiårskris säjs det. Ursprungligen som brev på uppdrag av en adelsman som via Shakespeare hoppades få fason på en i London rumlande son. Dags för äktenskap, stadga, sans. Det fanns en tilltänkt: Den Mörka Damen som man fortfarande inte vet vem hon var.Under brevskrivadets gång förälskar sej Shakespearebåde i Damen och i Ynglingen. Och vice versa.Det trasslar. Alla ligger med allaJag hörde ekon, ville höra, jag såg likheterville se: jag förti, nygift meden för mej okänd dam, mörk, och förälskadi den yngling jag en gång varit. KanskeJag gjorde bilder, målningar, kraschade sonetternassirliga gammal-engelska med nuets kärlekskaosev. inte olikt dåtidens.Av dessa bilder trycktes sen grafiska bladi flera upplagor.2003 tog jag farväl genom att göra bilder tillsamtliga sonetter, skriva mej igenom dom allihopstiftpenna, bläckhorn, en djupdykning neri seklerna.Jag säjer: Thank you, Willie!Jag säjer tack till Sven Christer Swahn för att vi fått använda dom suveräna tolkningarna över till svenska. Tack!Ulf Lundell, augusti 2004
