BAKSIDESTEXT: Carin Sandberg Hamar född i Göteborg 1947 och uppvuxen i en stor, glad och positiv familj med mamma, pappa och en äldre syster, morföräldrar, mostrar, morbröder och många kusiner. Hon gick i söndagsskolan och fick där stifta bekantskap med en dömande och fördömande Gud som gjorde henne rädd och osäker. I tidiga tonår fick Carin kallelse att bli präst. Hon hade då lärt känna en kärleksfull och förlåtande Gud och ville gärna berätta om honom för andra människor.Efter studentexamen började hon studera teologi och var klar 1973.Under studietiden mötte hon motstånd från både studiekamrater och präster som ansåg att en kvinna omöjligt kunde ha fått sin kallelse från Gud. Motståndet ökade när hon ville prästvigas och hon kom att utsättas för moderna tiders häxprocesser. Hon kände dock stöd från många både inom och utom kyrkans värld. Efter >br< ytterligare studier och olika typer av arbeten flyttade Carin till Karlstads stift där hon prästvigdes 1984. Äntligen i mål. Sin första prästtjänst fick Carin i Dalsland och där mötte hon Ole, som sedan blev hennes make och >br< livskamrat, "solen i hennes liv" som hon alltid kallar Ole. Sviter efter fyra trafikolyckor har gjort att hon inte kan ha en fast prästtjänst. Insikten om detta innebär en stor sorg men hon tjänstgör fortfarande i olika sammanhang i kyrkan.>br< I boken Så kallad präst berättar Carin om sitt liv, sin mödosamma väg fram till prästvigningen, sviterna efter alla trafikolyckorna och andra påfrestningar som mött henne. Men det är ingen eländesskildring. Tvärtom.>br< Boken innehåller mängder av ljusa och lyckliga episoder och massor av humor.>br< Carin Rickardsson>br< Vän och mentor>br< Boken är omnämnd i Eksjötidningen den 22 sept 2011. Boken är omnämnd i Vimmerby tidning 19 sept 2011 Boken är recenserad i Smålandstidningen 29 sept 2011 Boken behandlas på ledaren i Göteborgs - Posten 26 sept 2011. Gert Gelotte skriver:OFATTBART ATT HON STOD UT När sprickor skall vidgas krävs människor med ofattbar stryktålighet.>br< När fördomar faller infinner sig normaliteten fort. Få tänker på hur det var.Ännu färre beriper varför.Men att minnas hur tokigt det var är en bra utgångspunkt inför såväl nya som ingrodda fördomar. Därför är det bra att prästen Carin Sandberg Hamar påminner oss om hur livet såg ut för en kvinna som studerade teologi i Göteborg på 70-talet för att bli präst i Svenska kyrkan.>br< "Mötet med svartrockarna och deras motstånd blev en chock : horn, bockfot,orenhet och smittrisk var ord och begrepp som användes mot mig. Knappast vad man förväntade sig av män som skulle prästvigas ", skriver hon i boken Så kallad präst om sina manliga kurskamrater. Fast en del kvinnliga kurskamrater var inte mindre fördom sfulla:>br< "Carin, vi vill inte se dig brinna i helvetet. Du måste vända om medan tid är. Vi gör detta av kärlek till dig." När jag läser boken tror jag först varken ögon eller öron. Men jag var journalist i Göteborg på 70-talet och minns tillräckligt mycket av den offentliga kvinnoprästdebatten. Den var otrevlig nog. Det som yttrades mellan skål och vägg var förstås värre. >br< Carin Sandberg Hamar arbetade först länge som församlingssekreterare. När hon förgäves väntat i tio år på prästvigning i Göteborgs domkyrka gav hon upp och flyttade till Karlstads stift. Inför prästvigningen där frågade en präst i Göteborgs stift, som hon arbetatat med i 20 år, när vigningen skulle äga rum.>br< "Då vet du, att jag från och med den dagen, inte kommer att hälsa på dig mer eller tala med dig ... efter prästvigningen representerar du olydnaden och jag vill inte komma i närheten av dig. Jag vill inte bli smittad." Att Carin Sandberg Hamar stod ut förstår jag inte. Än mindre förstår jag hur hon förblev en glad och positiv människa. För hennes bok är inte bitter, tvärtom är den full av humor och goda historier. Som den om två katolska präster i Göteborg >br< " Dessa två katolska vänner var så generösa att de önskade mig lycka till i min kommande kallelse och gärning. Där hade svartrockarna i Göteborg mycket att lära.">br< Och när Carin Sandberg Hamar skulle köpa prästskjorta gick det inte för sig i Göteborg. Men via den katolska bokhandeln i Karlstad gick det bra.>br< Kvinnoförtrycket i katolska kyrkan tycks gjutet i betong, men helt utan sprickor är det alltså inte. Och det är väl inget förtryck. Men i början, när sprickorna skall vidgas, krävs männniskor med ofattbar stryktålighet - sådana som Carin Sandberg Hamar.>br<
