Vart har humanismen tagit vägen i den svenska sjukvården? Varför liknar vårt hälso- och sjukvårdssystem en skärgård av isolerade öar, utan fungerande gemensamt sammanhang? Hur kan läkarna acceptera ett arbetssätt där de reduceras till ”luftlandsatta dagsländor” utan överblick och helhetssyn – där deras patienter inte betraktas som människor utan som naturvetenskapliga vårdobjekt? Varför hörs inga protester från denna yrkeskår? Dessa och liknande frågor ställer sig Hans-Inge Persson efter att ha följt verksamheten vid två av klinikerna på Skånes universitetssjukhus i Lund, där hans fru, Christina Persson, vårdades under tre månader fram till sin död. Boken baseras på vad han, övriga anhöriga och hans fru upplevde, såg och hörde under dessa månader – allt noggrant dokumenterat i såväl dagböcker som journaler och anteckningar från möten med chefläkare och klinikchefer. Fallet har dessutom Lex Maria-anmälts av sjukhuset.
