Mirell är en påhittig och nyfiken tjej, som bor med sin mamma och pappa i ett hus vid en skog. Hon älskar att gå på picknick i skogen, och att hitta på roliga lekar. Ofta tillsammans med sina bästisar Bille och Lillis. Det låter kanske vanligt, lite som vem som helst. Men det händer ibland märkliga saker runt Mirell, och hon hamnar ofta i oväntade situationer. Själv är Mirell säker på att hon är lite magisk. Alla kan ju pussa en groda för att se om det blir en prins, men för hur många dyker det upp en pojke i grönglänsande kläder efteråt? Hur är det med roboten som Mirell har byggt bakom Det Lilla Berget vid skolgården, får den liv? Framförallt, vilka är de två underliga pojkarna som dyker upp hela tiden? Frågorna är många, och Mirell hamnar i både mystiska, och roliga, situationer. I många barns värld är fantasin en trogen följeslagare. Ibland blir fantasin verklighet, och spännande äventyr väntar runt hörnet. Precis som för Mirell.

Henry Mirell (f. 1941) debuterar med denna poetiska samling baserad på ristningar plockade från hans långa liv. Minnen från barndomen, hågkomster om människor och djur, tankar på det stora och inblickar i det lilla. ”Med kärv tydlighet ristas orden från Henrys hjärna in i läsaren och väcker känslor som berör på riktigt” Magnus Wijk, förläggare Trots många decennier i Stockholm, som programmerare inom Ericsson-koncernen och pingisspelande bastufantast, är rötterna i Tornedalen orubbliga. Författaren återvänder regelbundet till sitt Korpilombolo och nu sätter han för evigt släkten Mirell på den litterära kartan.