Visar resultat för..."kim m kimselius"

Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta. Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

"Detta var en otroligt bra och spännande bok. Den var skriven på ett sätt som gör läsaren nyfiken och håller intresset uppe. Det är inte svårt att förstå varför Kim M Kimselius är en uppskattad författare." Veronica Cadji

"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.

"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.

"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.

Utdrag ur Faraos förbannelse:

Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.

Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.

Men här fanns ingen trappa! utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.

I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.

Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.

Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.

Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.

Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!

En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den.

Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.

Vem där? Stig fram! sa han uppfordrande med myndig röst.

Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.

När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent.

Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.  

Osynlig för ögat. Förödande för mänskligheten. I århundrade efter århundrade återkommer de. Ibland utrotar de hela städer och byar, lamslår samhället och ställer allt på ände. Ingen går säker. Pesten. Digerdöden. Svarta Döden. Corona. Covid19. Kärt barn får många namn. Även en liten bacill kan ståta med flera namn. I slutändan är det ett enda ord som gäller för dem alla: Pandemi!

Theo och Ramona möter ett översvämmat Venedig när de anländer till staden. Som om inte det räckte drabbas hela världen av coronapandemin och Italien stängs ner. När de tror att det värsta har hänt, inser de att mardrömmen bara har börjat. Pestön Poveglia utanför Venedig knyter ihop deras öden när de skiljs åt genom tidsförflyttning.

Den ena har kommit till den pestsmittade staden år 1576, den andra tvingas uthärda Covid19 i ett främmande land. Ovetande om den andres öde, kämpar båda för sina liv. Oavsett vad de gör står de framför döden i form av en fruktansvärd pandemi. Men ödet har fler överraskningar i beredskap för dem.

Jag vet att jag varje gång säger att det här var den bästa, men den här gången var det något extra. Genom jobbet har jag levt nära Covid19 sedan nästan innan den blev känd här i Sverige. Funderingarna som Ulrika har om pandemin och vad som händer, känner jag igen väl. Att få uppleva Venedig genom dina beskrivningar var fantastiskt! Känns som om jag har varit där. Nu måste jag åka dit och uppleva staden i verkligheten. Kan erkänna att många tårar föll när jag läste boken. Varje kapitel slutar på ett sätt så man inte kan låta bli att läsa vidare. Jessica Bengtsson

"Efter snart två år med coronapandemin är det intressant att påminnas om att världen varit med om liknande situationer tidigare, med ödesdigert resultat. Kim väver snyggt ihop de två tidsåldrarnas pandemier och berättar levande om Venedigs mörka historia." Ingela Rodehüser

Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att förlora sina egna liv.

En rafflande bok som skildrar andra världskriget i ett ockuperat land: motståndsrörelsens kamp, judarnas öden, händelsen i Vélodrome d'Hiver, nedskjutna flygare, samt de franska invånarnas liv. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser.

"Författarinna som är väl värd att nämnas. Det här är dramatik, kan jag säga från sida ett till sista sidan. Vi vet aldrig vad som händer när Kim skriver sina historier. Kim M Kimselius är en OTROLIGT duktig författarinna på att få läsaren att hänga kvar." Bokgudinnan/Bokhandlaren Ulrika Larsson Akademibokhandeln Halmstad

"Det här är en riktigt bra och spännande bok om förföljelser av judar under andra världskriget!" BTJ, lektör Lars Karlstrand

"Kim har överträffat sig själv ... Hon har funnit en ny vinkel i tidsresandet som är en riktig nervkittlare ... LÄÄÄÄÄS!!!!" Annelie Nilsson

"Detta är nog den bästa bok Kim M Kimselius har skrivit ... Jag satt på helspänn hela tiden, för det var dramatik från första till sista sidan." Kristina Simars Bokblogg. "Något som är typiskt för författaren är hennes miljöskildringar, jag läser inte boken, jag är med i den. Jag är den tredje huvudpersonen. ... Jag ser vad dom ser, jag hör vad dom hör och jag kan till och med lukta det dom luktar!" Roxana Kaboli

"Den bästa bok Kim har skrivit!" Harry Eriksson

"Det här är en av Kims bästa böcker hittills!" Kristina Fridensköld

"Man sitter som på nålar ända till sista sidan!" Ingela Svensson

"Otäck läsning från mysig sagotant. Det jag tyckte var bäst med boken är hur spännande den är. Kim jobbar mycket med cliffhangers; kapitlen slutar ofta med en mening som gör att jag bara måste läsa vidare. Ofta indikerar dessa cliffhangers att något hemskt är på väg att hända och det gör det ibland. Men inte alltid vilket gör att det aldrig blir förutsägbart." Kristina Svensson

"Jag har läst båda böckerna som är spännande och verklighetstrogna. Kim är värd allt beröm för sina fina skildringar och böckerna kan varmt rekommenderas!" Lena Andersson

"Jag sträckläste den under en kväll, det var stört omöjligt att lägga den ifrån sig. Otroligt bra!" Bokbloggen Eli läser och skriver

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker.

Utdrag ur boken: Theo tog Ramonas hand och de skyndade vidare mot vägkröken.

När de rundat kröken såg de att gruppen av människor hade stannat lite längre fram. De gick i rask takt framåt, med lövträdens kronor som skuggade vägen och fick dem att känna sig som om de gick i ett sagolandskap, när solens strålar dansade runt bland lövverket och kastade onaturliga skuggor.

Ramona bet sig i kinden, eftersom det kändes som om något var helt galet, annars skulle Jean-Philippe inte ha stannat. Nu såg hon även Michelle och när de kom närmare såg Ramona även den vagn som Brian hade färdats i. Soldaterna hade samlat ihop alla människor i en grupp bredvid vagnen.

"Ska vi stanna?" viskade Ramona och saktade omedvetet farten.

"Nej, fortsätt gå, precis som om ingenting har hänt!" viskade Theo.

"HALT!" ropade en soldat och höll upp handen mot dem, sedan föste han ihop dem med de övriga.

Theo och Ramona vågade inte fråga något, utan ställde sig lugnt bredvid Jean-Philippe, utan att med en min visa att de kände honom.

En av soldaterna höll på att undersöka den tomma vagnen. Den andra soldaten gick omkring i skogsbrynet och stack ned sin bajonett bland fjolårslöven på marken. Den tredje soldaten höll vakt över den grupp de hade samlat ihop. En kvinna med ett litet spädbarn, tappade plötsligt tålamodet och sa:

"Varför måste vi stå här? Vi har ingenting med den där rymlingen att göra. Hur skulle vi kunna ha det? Ni har själva sprungit ikapp oss och sett att vi är oskyldiga. Varför måste vi stanna här? Barnen börjar bli otåliga, den lilla är hungrig, det är varmt och vi har fortfarande lång väg att gå. Snälla! Ni kan väl släppa iväg mig och min familj!"

Soldaten såg på sina kamrater som uppgivet slog ut med armarna och därefter ryckte på axlarna. Här hittade de ingenting.

"Jaja, ge er iväg då!" sa soldaten och sänkte sitt gevär.

Kvinnan stack handen under armen på sin man och föste femåringen framför sig, samtidigt som hon sa:

"Håll nu pappa i handen, så att du inte kommer bort!"

Pojken i kortbyxor och kortärmad skjorta, gick tveksamt fram och tog sin far i handen. En tonårspojke slöt upp vid deras sida och med en nick mot soldaten, började gruppen gå iväg.

"Ni kan gå allihop!" sa soldaten och vände sig bort ifrån dem.

Jean-Philippe såg på Theo och Ramona och därefter bort mot kvinnan och hennes familj. Theo följde motståndsmannens blick och insåg plötsligt vad det var han tittade på.

Vad är det egentligen som händer i den gamla Färgargården? Människor försvinner i allt större mängd från Eringsboda. Mystiska saker sker. Vem är det som är roten till allt det onda? En bok fylld av skräckhistorier som får håret att resa sig på dig. Läs och njut! Moahahaha....

Skräckfyllda berättelser av skickliga författare, gör att det här är en bok du inte kan lägga ifrån dig förrän den är slut.

En novellsamling som kommit till efter skrivarkurserna på Färgargården sommaren 2018-2019. Skrivkursledare är Kim M. Kimselius, som även medverkar med ett flertal noveller.

Kathleen är från Skottland och besöker sin brevvän Ulla i Sverige för första gången. De kommer till en plats där häxor brändes förr i tiden. Med ens är det som en tornado griper tag i flickorna och virvlar bort dem.

De tror att de har förflyttats i tiden, men i verkligheten har de kommit till en annan dimension. Där jagar folket häxor och trollkarlar, där är magin ständigt närvarande och där finns det riktiga drakar. Jakten på Ulla och Kathleen startar direkt, eftersom folket tror att de är häxor. En mystisk trollkarl ställer till det för dem, när de kämpar för att överleva och hitta tillbaka hem.

"En bok där gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin. Språket är innehållsrikt, målande och lätt att följa och spänningen stiger för varje kapitel. En bok att sträckläsa!" Ingela Svensson

UTDRAG UR HÄXJAKTEN:

Ingen annan uppfattade förändringen hos Ingerd, förutom Kathleen. Amalia pratade på som vanligt.

Ja, de har rest fyrahundra år genom tiden för att rädda mig från att brännas på bål och

Ingerd avbröt Amalia med ett skrik och slängde sig om halsen på henne.

Höll du på att brännas på BÅL? sa Ingerd och höll hårt om sin vän.

Tårarna rann i en strid ström nedför Ingerds kinder.  Ja, det var bra nära, om inte de här Amalia visade på Ulla och Kathleen, flickorna, Ulla och Kathleen, hade kommit, hade jag bara varit aska nu. Ulla klättrade upp på bålet med lågorna brinnande omkring sig. Hon riskerade livet för mig. Är hon inte fantastisk?  

Amalia drog sig ur Ingerds hårda famntag och väntade på hennes svar. 

Ingerd strök handen över kinderna och fick något varmt i blicken igen. Hon gick fram och gav Ulla och Kathleen varsin kram, utan att säga ett ord. Även om hon inom sig höll med om att Ulla var modig och alldeles speciell. Det var inte många som självmant skulle ge sig in i lågorna för att rädda en helt främmande människa. Hon sa inget om det, hon hade även stängt av sinnet för de andra, eftersom hon trodde de var bedragare när de påstod sig komma från framtiden. Kanske kunde hon trots allt lita på dem?   Amalia fortsatte prata, ovetande om sin väns misstankar.   

Dessutom nedkallade hon blixt och dunder över folk så att de ramlade omkull och skakade av skräck. Och det bästa av allt, det du, det var när hon fick ledaren för hela folksamlingen att resa upp klätterredskapet mot bålet. Därefter kilade hon upp och räddade mig. Tror inte du, som jag, att hon är en stor och betydelsefull person i sin tid? sa Amalia och såg beundrande på Ulla, som vred sig olustigt över allt beröm.   

Ingerd var övertygad om att Ulla var en stor häxa, eftersom hon hade sådan makt över så många människor på en gång. Ingerds misstankar byttes mot vördnad.   

Äsch, jag är helt vanlig , sa Ulla. Jag gjorde bara min plikt. Vem som helst skulle ha gjort detsamma.    

I nästa sekund insåg Ulla att det hade varit många människor som sett Amalia på bålet, ingen hade gjort något för att rädda henne, tvärtom, det var de som hade satt henne där. Vilket hemskt århundrade!   

Jo, nu är det så att Ulla och Kathleen har ett litet problem. Resan genom tiden har gjort så att de glömt trollformeln för återresan, precis som jag glömde av hur jag skulle göra för att förvandla oss till människor. Nu är vi på väg till den där häxan, hon som är så duktig på att resa i tiden, vad heter hon nu igen?    

De orden fick Ulla att blänga på Amalia. Varför envisades Amalia med att de var häxor?   

Gerda! sa Ingerd och gick till järnspisen där en gryta stod och puttrade.

En skål med varm soppa tror jag skulle smaka.    

Hon började hälla upp soppa i fyra träskålar som på något magiskt sätt hade dykt upp på bordet.   

Ja, just det, Gerda. Vi är alltså på väg till henne för att hon ska hjälpa Ulla och Kathleen att komma hem till sin egen tid. Därefter tänkte jag söka skydd hos Gammelhäxan, för jakten är fortfarande igång. Folk är mycket uppretade, de kommer inte att ge sig i första taget. Det kanske är bäst att du också följer med, man vet aldrig vad de kan ta sig till.    

Amalia babblade på, samtidigt som hon sträckte sig efter soppskålen.   

Det var snällt av dig att tänka på mig , sa Ingerd. Men jag tror nog att jag stannar här. Det här är mitt hem. Här har jag alla trollbrygder och Monstret. Här känner jag mig trygg. Vem skulle hitta mig här? Men gå ni, gör det ni finner bäst. Jag klarar mig!    

I samma stund som Ingerd sagt det sista ordet hördes en hård bultning på dörren och en mansröst dånade.   

ÖPPNA DÖRREN OCH SLÄPP IN OSS, DU ELÄNDIGA HÄXKÄRRING. NU ÄR DET DIN TID ATT BRINNA! ÖPPNA!    

Ulla och Kathleen såg förskräckta på varandra. Vad skulle de ta sig till? Den enda utgången var genom dörren där mannen stod och bultade. Var allt deras slit förgäves? Skulle de nu bli tillfångatagna och brända på bål trots allt?

Vad är din värsta mardröm? Pirater eller att hamna mitt i ett vulkanutbrott? Theo och Ramona blir tillfångatagna av pirater och fast på en isländsk ö när vulkanen exploderar och lavan flödar mot dem. En berättelse om Hemöns historia, men också om andra världsdelar och kulturer. Tredje boken om Theo och Ramonas äventyr på Island, den 30:e fristående boken om dem.

Mellan juni och juli 1627 kom tre turkiska skepp till Island, bland annat Hemön, där denna bok utspelar sig. Skeppen kom från piratfästena i Algeriet och Tunisien, för att hämta kristna slavar. Piraterna dödade alla som gjorde motstånd och tog resten som slavar, framförallt kvinnor och barn. Därefter brändes byarna ner. Totalt infångades 380 islänningar som slavar. 21 januari 1973 skedde vulkanutbrottet på Hemön. Det pågick till de första dagarna i juli samma år.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Med Tillbaka till Pompeji gjorde Kimselius en bejublad debut. Boken har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

Ovädret är över Theo och Ramona innan de hinner reagera och plötsligt ligger de i vattnet tillsammans med sin hund Pluto. Innan Theo dras ned under vattnet ser han en märklig syn, ett stort skepp med ett fyrkantigt rött segel och en drake i svart på seglet. Runda mönstrade färgglada sköldar på utsidan av båten och i fören sticker ett stort ondskefullt drakhuvud upp! Ett vikingaskepp!

Theo och Ramona inser att den lugna fisketuren har bytts ut till något betydligt farligare. De har återigen förflyttats i tiden, till 900-talet och vikingatiden. Nu börjar en kamp på liv och död!

"Vikingatida äventyr skildras av en tydlig allvetande berättarröst som väver in en trovärdig historisk verklighet i fiktionens vävstol. Berättelsen uppbärs av en värme i gestaltningen av huvudpersonerna som fångar läsaren." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Författaren varvar historisk fakta med fantasifull fiktion och skapar en fascinerande brokig och spänningsladdad vävnad, som läsaren inte kan ta ögonen ifrån förrän de sista trådarna vävts samman." BTJ, lektör Lars Rask.

"Kim Kimselius har ett fascinerande sätt att skriva som gör att såväl vuxna som ungdomar har stort utbyte av hennes berättelser." Commersen, ansvarig utgivare Peter Enckell.

"Ofta blir berättelserna så spännande att läsaren har svårt att tro att de faktiskt bygger på historiska händelser." Sydöstran, Håkan Kjellgren.

"Det som gör Kim Kimselius böcker speciella är att de tilltalar både vuxna och ungdomar." BLT, Anders Haraldsson.

"En enormt bra och spännande bok, som jag verkligen rekommenderar." Matildas Läshörna recenserar Vikingaträl.

"Den är svår att lägga ifrån sig. Vi använde boken som högläsningsbok och klassen var rörande överens. Toppbetyg. Rekommenderas!" Backaboken recenserar Vikingaträl.

"Den här boken är VERKLIGEN grym!" Skåpet recenserar Vikingaträl.

"Kims böcker är väldigt spännande och dessutom får läsaren historisk kunskap med sig. " Författaren Monika Häägg.

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. 

Utdrag ur Vikingaträl:

"Nu, Ramona! Nu är det snart vår tur!" viskade Theo. "Upp på benen, var beredd. Du vet vad som gäller. Bussa Pluto på väktarna så fort jag har kommit ut ur buren. 'Attack' är kommandoordet." "Varför säger inte du åt honom?" undrade Ramona, osäker på om hon verkligen hade mod att ge kommandot åt Pluto. "De förväntar sig att jag ska göra något, men inte du, min lille klene bror, som verkar så osäker på livet", sa Theo och log mot Ramona, för att mildra de försmädliga orden. En hastig vrede hade flammat upp inom henne, men den dämpades snabbt av Theos leende. Han menade väl. Han ville att de skulle se henne som liten och klen, fastän vikingarna som fångat dem ville att hon skulle se stor och stark ut. Hon undrade vilket som var bäst för henne själv. Vilken roll ville hon spela? Eller ville hon kanske helt enkelt bara vara Ramona och inte vikingapojken Ram?

"Nu! Upp på benen!" viskade Theo intensivt, när han insåg att Ramona fortfarande satt på marken och såg obeslutsam ut. "UPP!"  Ramona kämpade sig upp med hjälp av Pluto. Varför hjälpte Theo henne inte? Det brukade han göra. Hon såg på honom. Han stod där sammanbiten och koncentrerad och stirrade ut ur buren, hans muskler var spända, som till språng. Ramona började andas i korta, flämtande andetag. Hon var rädd, så förfärligt rädd, trots att hon hade både Pluto och Theo hos sig. Hon bad en stilla bön till sina förfäder om hjälp. Det hade hon lärt sig hos Inkaindianerna. Och någonstans bland dessa vikingar kanske just hennes förfäder befann sig. Vem visste om inte kvinnan där framme kunde vara hennes farmors farmors farmors mor, eller något sådant, och mannen där bredvid kunde vara hennes farfars farfars farfars far.

Tanken lugnade Ramona något och hennes andning återgick till det normala. Om de här människorna var hennes släktingar kunde de ju inte vara så farliga. Men det var en bedräglig tanke, för ingen av de omkringstående hade en aning om att Ramona och Theo kom från framtiden och att de kunde vara avlägsna släktingar till någon av dem. Allt de såg var nya trälar, med något annorlunda kläder än de övriga trälarna och människorna omkring, men annars såg de inte något ovanligt. Ramona skulle inte få någon hjälp från dessa vikingar, vad hon än trodde. Mannen som skötte trälarna och utropet av dem, skickade fram en av sina män till Theo och Ramonas bur för att ta ut dem. Theo var beredd, han riktigt vibrerade av återhållen energi. Han mer kände än såg, hur Ramona stod strax bakom honom med Pluto bredvid sig. Han hörde hennes snabba andhämtning och förstod att även hon var laddad och beredd. De skulle klara sig! Regeln drogs ifrån, dörren öppnades och Theo tog ett språng ut genom grinden, samtidigt som han ropade så högt han förmådde! "NUUUU!!!"

Ramona öppnade munnen för att kommendera Pluto, men inte ett ljud kom över hennes läppar. Istället stirrade hon förvånat på det som skedde utanför buren och innan hon hann sansa sig hade någon slitit ut henne ur buren och lagt en hand över hennes mun. Pluto fick en snara runt nosen och en annan runt halsen. Och sedan var allt för sent, alldeles för sent, innan Ramona hunnit hämta sig från överraskningen.

Det är dags för ridddarspel på Kalmar Slott. Riddaren Rickard som Petit hjälpte att vinna vid riddarens första tornering, står darrande på borggården. Rödben och Petit ser honom oroligt se sig omkring på de andra betydligt större riddarna.

"Vi måste hjälpa honom! sa Petit, som genast hade känt igen den lille riddaren.

"Visst!" sa Spökkatten Rödben och började fundera ut en plan.

Detta är tredje delen i serien Petit och Rödbens äventyr.  

Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2020 har Kim gett ut 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009.

Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott.

Detta är tredje boken om Petit och Rödbens äventyr.

Det är Pestens år 1348 i Florens. Pesten utplånar allt i sin väg och lämnar byar och städer öde. Det är en ohygglig katastrof som drabbar Europa.

Theo och Ramona förflyttas i tiden och hamnar mitt i den pestsjuka staden. Där träffar de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon till slut avslöjar den för Theo och Ramona, är det något så fruktansvärt att de knappt tror att det är sant. De inser att de måste ta sig därifrån så fort de kan. Deras flykt gör att de till slut står öga mot öga med Svarta Döden.  

Digerdöden/Svarta Döden härjade i Europa på 1300-talet. I staden Florens sägs nära 100% av stadens invånare ha dött av pesten. Detta är en fängslande bok som realistiskt skildrar pestens framfart i Florens. Boken är uppbyggd runt riktig fakta, liksom samtliga böcker om Theo och Ramona.

Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2020 har Kim gett ut 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

"Kim Kimselius gör ingen läsare besviken... Man kan inte lägga den ifrån sig." Blekinge Läns Tidning, Hanna Josefsson. "Realistisk fantasy - eller fantastisk realism?" Kvällspostens reporter Bengt Eriksson fascineras av Kims tidsresor för ungdomar i alla åldrar."

"...Griper tag i läsaren, som inte kan låta bli att bry sig om personerna och om hur de ska klara sig... Svarta Döden är den bästa av de sex böckerna om Theo och Ramona." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Det märks att Kimselius gjort en omfattande research inför den här boken vilket gör att miljöer och händelser känns obehagligt trovärdiga. Språket flyter fint och spänningen hålls på topp genom boken. Liksom tidigare böcker av Kimselius kommer säkert också denna bok att lånas ut flitigt." Biblioteket i Focus, Bibliotekarie Ulrika Thorbjörnsson.

Utdrag ur Svarta Döden:

"Titta, Ramona!" sa Theo och sträckte ut sina handleder framför henne.

Ramona såg ned på de smutsiga, blodiga händerna och anade först inte vad det var Theo ville visa henne. Sedan såg hon det de små, röda loppbetten!

"Åh nej! Theo!" utbrast hon förskräckt, för även hon insåg vad det innebar.

"Jag har haft en fruktansvärd huvudvärk ända sedan jag vaknade på likhögen inne i staden. Jag trodde det berodde på slaget jag hade fått i nacken. Men... men tydligen är jag smittad", sa Theo och spärrade upp ögonen, samtidigt som han drog ett häftigt andetag när han insåg vad som skulle hända honom.

I sitt inre såg han alla de döda han vaknat bland, alla blåsvarta tungor som stack ut, alla blåsvarta kroppsdelar, de stora, variga bölderna, stanken... Han skulle komma att hamna i en omärkt grav, tillsammans med hundratals andra. Han skulle... Theo ville inte tänka tanken till slut. Han svalde ljudligt. "Vad är det?" undrade Minette som såg Theo och Ramonas förskräckta miner och förstod att det inte enbart berodde på det hemska som utspelades framför dem.

Theo visade henne loppbetten.

"Åh, sådana där har jag massor", sa Minette och drog upp klänningsärmarna och visade henne.

Båda hennes armar var fulla av röda loppbett.

"Minette!" flämtade Ramona.

Men Minette bara skrattade ett ihåligt glädjelöst skratt.

"Alla har loppbett, det går inte att undvika, loppbett har jag haft hela livet. Du ska se att du också har loppbett", sa Minette.

Ramona vågade inte se efter. Om hon inte hade sett några bett kunde hon inbilla sig att hon inte blivit biten, att hon inte fått smittan, att hon inte skulle d... Då mindes hon att det hade kliat på ryggen under natten. Det hade varit så enkelt att lyfta upp t-shirten och be Theo eller Minette att se efter om där fanns några loppbett. Men så länge hon inte visste, då kunde hon fly från det faktum att även hon skulle bli levande bränd eller begravd i en massgrav. Men först efter att ha upplevt pestens fasansfulla plågor.

"Vad gör vi nu?" sa hon, utan att säga något om sina farhågor om att även hon var biten.

"Det bästa är om du ger dig iväg ensam", sa Theo. "Så att vi inte smittar dig!"

"Theo!..." utbrast Ramona.

Han visste att hon aldrig skulle lämna honom, men han ville inte att hon skulle dö för hans skull, så han var påstridig.

"För en gångs skull kan du väl lyssna på mig och göra som jag säger", sa han med myndig röst.

Ramona såg förvånat på honom. Han hade aldrig låtit så arg och bestämd mot henne tidigare. Hon förstod att han aldrig skulle ge sig ifråga om ifall hon skulle stanna eller ge sig av. Hon var tvungen att få visshet. Hon drog t-shirten över huvudet, vände ryggen åt Theo och sa:

"Vad ser du?"

Inte ett ljud hördes, varken från Theo eller Minette. Ramona drog ned t-shirten igen och vände sig mot dem igen.

"Nå?" envisades hon.

Theo nickade och Minette såg sorgset på henne. De behövde inte säga något. Ramona förstod ändå. Det som hade kliat under natten var loppor som hade kalasat på henne. Även hon hade smittan i blodet. Även hon skulle dö.

En monsterkatt har flyttat in på Kalmar slott. Monsterkatten slukar så många möss han kan, alla är livrädda för den. Slottsmusen Petit och hans familj vågar inte ge sig ut efter mat och spökkatten Rödben är försvunnen. En dag blir Petit tillfångatagen av prinsessan Cecilia som säger att hon ska mata monsterkatten med honom. Till slut står den lille musen Petit öga motöga med den stora Monsterkatten.

"I den andra boken om Petit får vi följa den modiga lilla musen och hans vän katten Rödben på nya äventyr på Kalmar slott. Det är ett spännande, lite läskigt äventyr, där de möter prinsessan Cecilia och de andra invånarna på slottet. Ska det snälla och goda vinna? När Kim skriver får man en målande bild av omgivningen, och det känns som om man är på plats. Petit och Rödben har blivit förebilder då det gäller att tro på sig själv och följa sitt hjärta, även om man är rädd." Oskar Bengtsson

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009.

Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott.

Detta är andra delen i serien Petit och Rödbens äventyr.