Visar resultat för..."mare kandre"

I huset med den vildvuxna trädgården bor Onkel, Bübin och en flicka med en kropp som bara växer. Flickan vill ut ur huset, trädgården och kroppen, men det finns ingen väg därifrån. Efter hennes första menstruation dyker Ungen upp i trädgården och de blir snart lämnade av Onkel och Bübin, i hunger och hjälplöshet.

Bübins unge är en mångtydig och våldsam uppväxtskildring, fylld av starka bilder och en skrämmande färglös och tyst atmosfär. I ett förtätat, poetiskt språk vävs ritualer, offer och kroppsligt främlingskap samman till en av det svenska 1980-talets mest suggestiva och betydelsemättade romaner.

Med förord av Sara Stridsberg.

MARE KANDRE (1962–2005) var 22 år när hon debuterade med prosaboken I ett annat land och beskrevs då som ett litterärt underbarn. Under sin livstid gav hon ut ytterligare tio böcker och tilldelades bland annat Aftonbladets litteraturpris och De Nios vinterpris. Bübins unge, hennes tredje bok, utkom 1987 och räknas numera till de moderna klassikerna på svenska språket. I N/L:s poesibibliotek finns sedan tidigare Bebådelsen från 1986.

Xavier kunde inte glömma den nätta lilla kvinnan som han hastigt hade skymtat. En kväll beger han sig till det hyreshus där hon setts pila in genom porten. Med sig har han ett brev innehållande en kärleksförklaring. Väl inne i huset får Xavier pröva sig fram, glänta på dörr efter dörr, han vet ju inte vad hon heter. I en lägenhet finner han ung man i begrepp att ta sitt liv, i en annan möter han en kvinna som säljer sin kropp för pengar. I ytterligare en lägenhet tror de att han är läkaren som kommer för att förlösa den gravida kvinnan som ligger och kämpar på en säng i sovrummet. Xavier sugs in i historia efter historia i sitt sökande efter kvinnan och bakom varje dörr döljer sig en berättelse. Att läsa Mare Kandres roman Xavier (2002) är som att stiga in i ett landskap som är igenkännbart men ändå helt främmande och framför allt unikt. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Åttaåriga Aliide rör sig genom en kaotisk och motbjudande värld som både är hennes och inte hennes. Staden är smutsig, naturen förvriden. I ett sällsamt halvdunkel träder tingen och människorna fram, deras innebörd är outgrundlig, deras sönderfall frånstötande. Aliide håller sig ständigt i rörelse, innesluten i en skräck hon inte kan förklara, hon bär på minnen som hon inte förstår och en ordlös insikt om att allt som växer, svullnar och spricker också är hennes eget liv.

Med förord av Judith Kiros.

MARE KANDRE (1962–2005) var 22 år när hon debuterade med prosa­ boken I ett annat land och beskrevs då som ett litterärt underbarn. Romanen Aliide, Aliide utkom första gången 1991. Nirstedt/litteratur har tidigare publicerat nyutgåvor av Bebådelsen (1986) och Bübins unge (1987).

Bebådelsen, ursprungligen utgiven 1986, är Mare Kandres andra bok, och hennes poesidebut. Här i ny utgåva i N/L:s poesibibliotek, med förord av Helena Österlund. Bebådelsen är en berättelse om graviditet som växer till en närmast mytologisk kamp om individualiteten, kroppen och den egna viljan.

"Så mycket ryms på dessa få sidor. En hel värld. Den inre världen hos ett diktjag som till skillnad från Bibelns Maria gör motstånd. Kandres Maria accepterar inte det öde som åläggs henne. Befruktningen beskrivs som vild och sjuk där den flyttar in i hennes ena ljumske. Något främmande har tagit sig in i diktjaget, trängt sig in och blivit kvar där som en inkräktare, en förbannelse, en ofrivillig förvandling." Ur Helena Österlunds förord.

MARE KANDRE (1962–2005) var 22 år när hon debuterade med prosaboken I ett annat land (1984) och beskrevs då som ett litterärt underbarn. Under sin livstid gav hon ut ytterligare 10 böcker och har bland annat tilldelats Kallebergerstipendiet, Aftonbladets litteraturpris och De Nios vinterpris. Till minne av henne har Mare Kandre-priset instiftats och utdelas årligen till unga författare som skriver i Kandres anda.

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. 6 8 böcker om året publiceras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.  

Vad har Poe, Strindberg, Lovecraft, Blixen, Dagerman, David Bowie, Freddie Wadling, Inger Edelfeldt, Neil Gaiman och Mare Kandre gemensamt? De har alla på ett medvetet sätt skrivit texter som anknyter till den gotiska tradition som skapades av Horace Walpole, Ann Radcliffe och andra i England på 1700-talet.

Vad är gotik och hur skiljer den sig från skräckromantik och skräck? I De mörka labyrinterna definieras gotik utifrån engelska romaner, dramer, noveller och fragment mellan åren 1764–1820. Dessa texter speglas i sin tur i gotiska exempel ur nutida litteratur, till exempel av William S Burroughs och Bruno K Öijer, liksom ur andra medier som rollspelet Call of Cthulhu. Här beskrivs även hur gotikens tradition under de senaste decennierna har påverkat kulturella produkter inom olika medier, varpå gotik i litteratur, film, serier, rock, hårdrock, punk, gothrock, death rock, black metal, gothabilly, rollspel och dataspel behandlas. Avsikten är att visa en helhet i vilken litteraturen ingår. Slut­ligen analyseras gotiken i romaner av fyra svenska författare: Alexander Ahndoril, Inger Edelfeldt, Per Hagman och Mare Kandre.

Ett nyligen upphittat seriemanus av Mare Kandre

Ett nyligen upphittat seriemanus av Mare Kandre. Punkserier visar den legendariska författaren Mare Kandre som begåvad, snabbt och nervöst registrerande serietecknare. Flera år före bokdebuten hade Mare Kandre gjort sig ett namn som sångare och låtskrivare i banden Kramp, Ruhr och Global Infantilists. Hon gick en termin på samma konstskola i London där Clashs basist Paul Simonon varit elev. Mare Kandre gjorde omslaget till Global Infantilists första skiva och syntes i fanzinevärlden som tecknare. "Dumheten", en svarthumoristisk berättelse om ett självmordsförsök, trycktes i fanzinet Kludd och ingår i Punkserier, vars huvudnummer är en lång, tidigare opublicerad serie från 1979. Här syns klubbmiljöer, gatuvåld och de hårda motsättningarna mellan punkare och skinheads i London i en dramatisk och väl kontrollerad berättelse.

Dessutom ingår i Punkserier en ordlös, drömsk kortserie i färg och en mängd andra bilder i färg och svartvitt från samma tid, dokumentära fotografier och faksimil av fanzinesidor, skivomslag, affischer m m. Jonas Ellerström, som kände Kandre under hennes musikertid, har skrivit ett efterord som berättar historien om Mare Kandre, punkaren och serietecknare som blev författare och konstnär. Mare Kandre är en legend bland svenska författare. Hon debuterade 1984, 22 år gammal, och uppmärksammades snabbt som sin generations underbarn. Mare Kandre gav ut elva böcker - romaner, berättelser och prosadikter - fram till 2002. Tre år senare avled hon och lämnade ett tomrum i svensk litteratur som ingen kunnat fylla. Hennes roman Aliide, Aliide hamnade 2013 på tidskriften Ordfronts lista över "böcker som skakat patriarkatet".

Kanske var det höst, han minns inte säkert, men han hade fått syn på henne när hon klev ut från charkuteriet. I famnen hade hon ett stycke kött inslaget i ett vitt paket, på några ställen hade blod färgat pappret rött. Xavier kunde inte glömma den nätta lilla kvinnan som han hastigt hade skymtat. En kväll beger han sig till det hyreshus där hon setts pila in genom porten. Med sig har han ett brev innehållande en kärleksförklaring. Väl inne i huset får Xavier pröva sig fram, glänta på dörr efter dörr, han vet ju inte vad hon heter. I en lägenhet finner han ung man i begrepp att ta sitt liv, i en annan möter han en kvinna som säljer sin kropp för pengar. I ytterligare en lägenhet tror de att han är läkaren som kommer för att förlösa den gravida kvinnan som ligger och kämpar på en säng i sovrummet. Xavier sugs in i historia efter historia i sitt sökande efter kvinnan och bakom varje dörr döljer sig en berättelse.

Mare Kandres roman Xavier är som att stiga in i ett landskap som är igenkännbart men ändå helt främmande och framför allt unikt.

"... en av 90-talets bästa böcker på svenska - av allt att döma en framtida klassiker." Arbetarbladet "Det är den märkligaste historia jag läst på länge" Sydsvenska Dagbladet

I flera av sina böcker har Mare Kandre på olika sätt använt sig av historiskt och mytologiskt stoff. I Djävulen och Gud (1993) skrev hon en alternativ skapelseberättelse och Quinnan och Dr Dreuf (1994) gjorde på ett sarkastiskt och hejdlöst roligt sätt upp med gammal unken kvinnosyn. Bestiarium (1999) är en allegorisk saga, som denna gång utspelar sig i 1800-talets England. Miljön och de märkliga händelser som här utspelas kan få en att tänka på såväl Sherlock Holmes som gotiska skräckromaner och spökhistorier med arketypiska inslag.I ett dystert och mörkt London lever den faderlöse Doré ett torftigt och instängt liv, skyndande mellan sitt otrivsamma hyresrum, kontoret och barndomshemmet där han tillbringar all sin lediga tid. Motvilligt, men som styrd av ett inre tvång, vakar han över sin medvetslösa mor, som fortfarande utgör centrum i hans liv. Hennes död utlöser en omtumlande kris som får honom att bryta upp - av slumpen eller ett sinnrikt öde styrs han till sjödistriktets hedlandskap, där ett par gamla kvinnor tycks ha väntat på honom i sitt slott. Och i sjön väntar sjöodjuret, ett monster vars blick får oanade följder för Doré. Resten av handlingen skall inte avslöjas, i denna täta, mörka och mystiska historia där Mare Kandre tar ut svängarna ordentligt.

"... storslagen, mörk och tjusande och tvärs över alla bråddjup som lurar under texten går, ej att förglömma, en bro av högt underhållningsvärde"Nerikes Allehanda

"Mare Kandre har en fantastisk hand med språket. Kaskader av ord beskriver situationer, miljöer, stämningar med alla sinnen utan att det blir tungläst ... Men framför allt är det en bra historia, en galen saga skriven av en mycket begåvad författare." Nya Wermlands-Tidningen

”Det var en outhärdligt vacker morgon som ingen av dom såg något av –Emmet bar ut den svarta klockan ur huset, hivade upp den på flaket mellan kistorna och surrade omsorgsfullt fast den bakom Ettys plats med ett tunt, vitt rep.Etty låste huset –De klättrade sedan upp och satt stilla i vagnen.Kitt och If satt på flaket med de båda kistorna mellan sig.”

Det är som om ett gammalt fotografi av en fattig nybyggarfamilj långsamt börjar röra sig i Mare Kandres roman Det brinnande trädet från 1988.

Berättelsen skildrar familjens mödosamma färd för att begrava sina döda. Genom Kandres täta språk, fyllt av sinnesintryck och förnimmelser, kommer gestalterna oss nära, där de rör sig små och ömkliga i ett stort och obarmhärtigt landskap som bjuder ständigt motstånd. I sin utsatthet hyser de en seg och envis värdighet, en ordlös kärlek.

Ett nyligen upphittat seriemanus av Mare Kandre. Punkserier visar den legendariska författaren Mare Kandre som begåvad, snabbt och nervöst registrerande serietecknare. Flera år före bokdebuten hade Mare Kandre gjort sig ett namn som sångare och låtskrivare i banden Kramp, Ruhr och Global Infantilists. Hon gick en termin på samma konstskola i London där Clashs basist Paul Simonon varit elev. Mare Kandre gjorde omslaget till Global Infantilists första skiva och syntes i fanzinevärlden som tecknare. ”Dumheten”, en svarthumoristisk berättelse om ett självmordsförsök, trycktes i fanzinet Kludd och ingår i Punkserier, vars huvudnummer är en lång, tidigare opublicerad serie från 1979. Här syns klubbmiljöer, gatuvåld och de hårda motsättningarna mellan punkare och skinheads i London i en dramatisk och väl kontrollerad berättelse.Dessutom ingår i Punkserier en ordlös, drömsk kortserie i färg och en mängd andra bilder i färg och svartvitt från samma tid, dokumentära fotografier och faksimil av fanzinesidor, skivomslag, affischer m m. Jonas Ellerström, som kände Kandre under hennes musikertid, har skrivit ett efterord som berättar historien om Mare Kandre, punkaren och serietecknare som blev författare och konstnär. Mare Kandre är en legend bland svenska författare. Hon debuterade 1984, 22 år gammal, och uppmärksammades snabbt som sin generations underbarn. Mare Kandre gav ut elva böcker – romaner, berättelser och prosadikter – fram till 2002. Tre år senare avled hon och lämnade ett tomrum i svensk litteratur som ingen kunnat fylla. Hennes roman Aliide, Aliide hamnade 2013 på tidskriften Ordfronts lista över ”böcker som skakat patriarkatet”.