Visar resultat för..."Ingmar Bergman"

Boken vänder sig till alla som fascineras av Ingmar Bergmans filmkonst och fungerar också som en introduktion till hans liv och verk. 

Det är livsfrågorna som står i centrum i Rastlös sökare och troende tvivlare – Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman.  Caroline Krook belyser Ingmar Bergmans personliga frågor som Varför är Gud så tyst? Hur kan Gud tillåta? Vem är jag egentligen? men också livet, lusten och musiken genom att guida läsaren genom filmer som t.ex. Det sjunde inseglet, Nattvardsgästerna, Tystnaden, Persona och Fanny och Alexander. 

En annan gigant som påverkade Ingmar Bergmans liv och konstnärskap var författaren August Strindberg. Därför finns det också ett kapitel om Bergmans och Strindbergs livsvägar från barnåren och ungdomsåren till död och begravning. 

Biskop Caroline Krook var hela sitt liv intresserad av olika konstnärliga uttrycksmedel och hon menade att livsfrågorna mycket ofta blir tydligare i konsten - i vid mening - än i förkunnelsen. Leken, konsten och liturgin är uttrycksformer som ligger varandra mycket nära, menade hon. 

Bland de filmer som Caroline Krook diskuterar i boken finns:

Fanny och Alexander

Smultronstället

Vargtimmen

Persona

Jungfrukällan

Tystnaden

Nattvardsgästerna

Såsom i en spegel

Viskningar och rop

Det sjunde inseglet

"Som en sammanfattning av och en väg in i denna unika filmvärld är boken briljant: informativ och underhållande på samma gång. Den är försedd med svartvita väl valda filmbilder." Ingvar Engvén, BTJ-häftet nr 3, 2018

"Caroline Krook har skrivit en bok som på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt tar läsaren igenom den religiösa problematik som gestaltas i Bergmans filmer. Det är en bra introduktion för den som ännu inte stiftat bekantskap med Bergmans värld och som vill ha material för vidare diskussion." John Sjögren, Svenska Dagbladet 24/11 2017

"Om någon säger att jag är bra då är jag bra och känner mig glad. Om någon säger att jag är dålig, då är jag dålig och blir ledsen. Vad jag verkligen är vet jag inte, eftersom jag aldrig bryr mig om att ta reda på sanningen om mig själv. Jag bryr mig bara om mig själv vilket är något annat. Jag bryr mig inte heller om verkligheten. Den är färglös och ointressant, den angår mig inte." /Emelie Ekdahl i Fanny och Alexander.Filmen Fanny och Alexander hade premiär 1982. Det är en av Sveriges mest kända filmer någonsin, skriven och regisserad av Ingmar Bergman, en av världens mest hyllade filmskapare. Vad många inte vet är att den är skriven nästan som en roman. Historien om familjen Ekdahl är spännande och ibland skrämmande, med ett vackert, kristallklart språk. Fanny och Alexander är Bergmans egen summering av sitt livsverk. Miljontals har sett filmen, inte lika många har läst den. Nu har du möjligheten.

The development of themes, motifs, and techniques in Bergman''s films, from the first intimations in the early work to the consummate resolutions in the final movies.

Known for their repeating motifs and signature tropes, the films of Ingmar Bergman also contain extensive variation and development. In these reflections on Bergman''s artistry and thought, Irving Singer discerns distinctive themes in Bergman''s filmmaking, from first intimations in the early work to consummate resolutions in the later movies. Singer demonstrates that while Bergman''s output is not philosophy on celluloid, it attains an expressive and purely aesthetic truthfulness that can be considered philosophical in a broader sense.

Through analysis of both narrative and filmic effects, Singer probes Bergman''s mythmaking and his reliance upon the magic inherent in his cinematic techniques. Singer traces throughout the evolution of Bergman''s ideas about life and death, and about the possibility of happiness and interpersonal love. In the overtly self-referential films that he wrote or directed (The Best Intentions, Fanny and Alexander, Sunday''s Children) as well as the less obviously autobiographical ones (including Wild Strawberries, The Seventh Seal, and the triad that begins with Through a Glass Darkly) Bergman investigates problems in his existence and frequently reverts to childhood memories. In such movies as Smiles of a Summer Night, Scenes from a Marriage, and Saraband, Bergman draws upon his mature experience and depicts the troubled relationships between men who are often weak and women who are made to suffer by the damaged men with whom they live. In Persona, Cries and Whispers, and other works, his experiments with the camera are uniquely masterful. Inspecting the panorama of Bergman''s art, Singer shows how the endless search for human contact motivates the content of his films and reflects Bergman''s profound perspective on the world.

Ingmar Bergman has long been revered as a master craftsman of the cinema, a film poet who has created works that are intensely revealing of himself while resonating mysteriously and powerfully with his audience. In Ingmar Bergman Marc Gervais explores what has largely been taken for granted - how Bergman achieves this cinematic magic through his specific choices in the use of film language and the texturing and structuring of his images, sounds, and rhythms.Gervais shows also how Bergman''s work resonates in a much broader sphere than the personal. His films, which are without equal in the history of cinema in quality, consistency, and relevance, are crucial moments in an ongoing conversation with western culture in its frenetic evolution since World War II.Gervais situates Bergman within the tensions of modernism and the western tradition that have manifested themselves in the twentieth century from existentialism, through deconstruction, and into postmodernism. Bergman''s films are experienced as incarnations, meditations, explorations, and aesthetic objects that reflect, comment on, conflict with, or embrace the movements that produced them.

Gado concludes that whatever the outward appearance of Bergman''s works, they contain an elementary psychic fantasy that links them all, revealing an artist who hoped to be a dramatist, "the new Strindberg," and who saw the camera as an extension of his pen.