Visar resultat för..."Stalins"

År 1929 lanserade Stalin kollektivi­seringen av lantbruket, något som kan beskrivas som den andra ryska revolutionen. Den tvingade miljoner bönder att lämna sina gårdar och inordna sig i kollektiv. Resultatet blev en katastrofal hungersnöd, den dödligaste i europeisk historia. Svälten slog till ögonblickligen och människor började äta allt de kom över: gräs, bark, hundar eller lik. "Röd hungersnöd" är ett skakande och vederhäftigt vittnesbörd om de människor som dukade under och om de som kämpade för att överleva denna ohyggliga ondska.

Applebaums laddade språk och starka beskrivningar framkallar minnet av ett av de värsta brotten mot mänskligheten under tjugonde århundradet och visar hur det kan skapa ett nytt hot mot den framtida politiska ordningen.

Annas liv präglas av skam. Ätstörningarna tar allt mer kontroll över hennes liv och hon är besatt av sitt matschema. När hon träffar Hukka, den stora kärleken, vågar hon inte blotta sina känslor för honom.

Hon kämpar också med en kluven identitet. Annas mamma Katariina är från Estland och lär Anna tidigt att förneka sitt påbrå, det är inget man stoltserar med.

Men genom tillbakablickar får vi ta del av moderns levnadshistoria i det kommunistiska Estland, och av ärren efter uppoffringar och svek – ärr som satt sina spår även i Anna.

Ljudmila Pavlitjenko var en av de mest framgångsrika - och fruktade - prickskyttarna genom alla tider. Under andra världskriget blev hon känd under namnet Lady Death.

När Hitlertyskland inledde operation Barbarossa i juni 1941 lämnade Pavlitjenko sina universitetsstudier för att ta värvning i Röda armén. Efter ett år hade hon samlat hela 309 dödande skott på sin meritlista - varav 29 hade fällt fientliga prickskyttar.

I sina memoarer berättar Ljudmila Pavlitjenko om tiden i Röda armén och ger detaljerade beskrivningar av de operationer hon stred i. Bland annat deltog hon i striderna i Odessa och Sevastopol.

Ljudmila Pavlitjenko ingick även i den sovjetiska delegation som besökte England, Kanada och USA för att samla in medel till krigskassan. Hon förespråkade likhet mellan könen i den sovjetiska krigsmakten och argumenterade för att USA skulle fortsätta kriget mot Nazityskland i Europa.

Den etniska rensningen av finska folkgrupper under Stalins terror 1937–38 var länge hemlig och bortglömd. Massdeportation drabbade Ingermanlands finsktalande befolkning, den i särklass största finska språkgruppen i Sovjet. Hänsynslös förföljelse drabbade också röda flyktingar från Finland, överlöpare och amerikafinländare. Totalt bortfördes över 100 000 människor från områdena nära den finska gränsen till Sibirien, Kolahalvön och andra avlägsna delar av Sovjetunionen.

Finska öden under Stalins utrensningar bygger på en mängd intervjuer, brev, arkivdokument, memoarer och unika fotografier.

ANNI REUTER är doktor i sociologi och arbetar som forskare vid Helsingfors universitet. I sin avhandling studerade hon deportationen av ingermanländska finländare i Sovjetunionen. I Finska öden under Stalins utrensningar utgår hon från sin egen släkts skoningslösa historia.

»Boken utvidgas från en familjehistoria till att omfatta hela de ingermanländska finnarnas historia, som är mycket dåligt känd för oss, trots att de ingermanländska finnarna var den överlägset största finska gruppen i Sovjetunionen, betydligt större än avhopparna och de röda finländarna.« Helsingin Sanomat

Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige

Mellan 1928 och 1937 syns Naftamackarnas triangelformade röda skyltar över hela Sverige, men för de flesta svenskar är det okänt att oljebolaget är en del av en underjordisk rörelse för att finansiera och sprida den kommunistiska revolutionen från Stalins Sovjetunionen.

I Naftasyndikat tecknas ett porträtt av mannen bakom bolaget. En person helt okänd för allmänheten, som fostrades i det svenska bankväsendet, valdes in i riksdagen för att i nästa stund kräva att bli utkastad därifrån, därefter jobbade för Lenins handelsdelegation och blev agent för Stalin. Som direktör för Naftasyndikat drev han en spioncentral med företaget som fasad.

Det var författaren Fredrik Malms morfars far, Einar Kruse.

Naftasyndikat är en ovanlig släktkrönika in i okänt land. Där andra släktkrönikor rör personer och deras inbördes relationer handlar berättelsen om Einar Kruses liv och gärning om något annat och mer allmängiltigt, ett stycke förbisedd, bortstädad eller omsorgsfullt hemlighållen samtidshistoria.

Fredrik Malm är riksdagsledamot för Liberalerna, samt tidigare medarbetare och ledarskribent på bland annat Expo, Upsala Nya Tidning och Gefle Dagblad.

Professor em. Wilhelm Agrell, författare och säkerhetsexpert, har skrivit bokens förord.

----------

"Den här boken har jag läst. /.../ Det är faktiskt en väldigt bra bok, det är en intressant bok. Jag tycker att mycket av det som skrivs av borgerliga politiker om Vänsterpartiet är både ytligt och fördomsfullt, det är tyvärr ganska vanligt att man mer ska bekräfta sina fördomar. Men det här är inte en sådan bok. Det här är en bok som gör en historisk pionjärgärning genom att faktiskt gå igenom saker som för mig var helt okända /.../. Jag tycker att det var en väldigt viktig bok, att den skrevs på det sättet. Så det är väl dagens boktips det här kanske." Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet

In 1929 Stalin launched his policy of agricultural collectivization—in effect a second Russian revolution—which forced millions of peasants off their land and onto collective farms. The result was a catastrophic famine, the most lethal in European history. At least five million people died between 1931 and 1933 in the USSR. But instead of sending relief the Soviet state made use of the catastrophe to rid itself of a political problem. In Red Famine, Anne Applebaum argues that more than three million of those dead were Ukrainians who perished not because they were accidental victims of a bad policy but because the state deliberately set out to kill them. Applebaum proves what has long been suspected: after a series of rebellions unsettled the province, Stalin set out to destroy the Ukrainian peasantry. The state sealed the republic’s borders and seized all available food. Starvation set in rapidly, and people ate anything: grass, tree bark, dogs, corpses. In some cases, they killed one another for food. Devastating and definitive, Red Famine captures the horror of ordinary people struggling to survive extraordinary evil. Today, Russia, the successor to the Soviet Union, has placed Ukrainian independence in its sights once more. Applebaum’s compulsively readable narrative recalls one of the worst crimes of the twentieth century, and shows how it may foreshadow a new threat to the political order in the twenty-first.