Inbunden, Svenska, 2016
Äkta amerikanska jeans
Av Jan Guillou
224 kr
Skickas tisdag 13/10. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Eric, den tredje generationen Lauritzen, växer upp på 1950-talet. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs. Ett sönderbombat Europa skriker efter svenska råvaror. Samtidigt präglas tiden av skräcken för kärnvapenkriget.
Men för Eric finns orosmolnen på närmare håll. Hans skyddade tillvaro i Saltsjöbaden är på väg att slås i spillror.
I den stora omvandlingen föds också en ny ungdomskultur och influenserna kommer inte längre från Europa utan från Amerika. Eric dras med i fascinationen för allt det nya inom musik, mode och film. Han lyckas inte bara med konststycket att smuggla den förbjudna drycken Coca-Cola, han blir även först i klassen med att bära äkta amerikanska jeans.
Äkta amerikanska jeans är den sjätte delen i romanserien Det stora århundradet.
Inledningskapitlen i Äkta amerikanska jeans hör faktiskt till det bästa och mest levande jag läst av romanförfattaren Jan Guillou. Dagens Nyheter
Guillous raka berättande är den här gången mindre tillrättalagt, Erics erfarenheter mer äkta, tonen och dialogen mer personlig ... Guillou överraskar flera gånger med sitt smått ömsinta handlag och den ton av idyll han lägger över skildringen. Skånska Dagbladet
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2016-08-24
- Mått: 147 x 217 x 32 mm
- Vikt: 710 g
- Format: Inbunden
- Språk: Svenska
- Serie: Det stora århundradet
- Antal sidor: 416
- Upplaga: 1
- Förlag: Piratförlaget
- Medarbetare: Eric Thunfors
- ISBN: 9789164204943
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
180 recensioner, genomsnitt 3.2/5
- 3/5 Fabbe
Tyvärr så är den här delen inte alls lika bra som förut. Detta är i princip Ondskan i Lauritzentappning. Har man läst Ondskan, har man läst den här. Det blir lite bisarrt då både Erik här och Erik i Ondskan är samma person, dvs Guillou själv och när dom sen träffas blir det riktigt förvirrat, lite som ett avsnitt av Twilight Zone.
Dock så är språket fortfarande fantastiskt och det är ett gott underhållningsvärde om än inte som de tidigare delarna. Det kan även ha att göra med att man nu kommer så pass nära att man börjar få egna referenser och minnen. - 3/5 Sivan
Min man tycker att kapitlen är alldeles för l långa men tycker ändå om boken. Jag har ännu inte hunnit läsa boken.
- 1/5 Torsten R
Den klart sämsta boken hittills i serien. Språket är tänkt att var naivt, men blir mest dåligt istället. Han kan så mycket bättre. Särskilt irriterande är oskicket att lägga in ett och annat slanguttryck från 50-talet och tydligen tro att det skulle räcka för att skapa tidsfärg. Så är det verkligen inte. Man måste anpassa hela meningarna och det är ju lätt pinsamt att en av landets mest erfarna författare inte gör det. Självklart skulle han klara det om han verkligen ville. Jag läser serien mest för att det är Jan Guillou och jag har varit mer än nöjd med ALLT annat han har skrivit, men också för att jag vill följa familjens öden. Där fick man tji. Vi får verkligen hoppas att han i nästa bok reder ut alla arvstvister och annat elände och framför allt breddar berättandet till hela släkten. 50-talet har andra skrivit betydlig bättre om. När han skrev om 40-talet fick man veta sådant som inte är så ofta beskrivet, som kriget i Afrika där engelsmännen uppfriskande fick vara skurkarna, men här tillför han inget nytt. Vissa saker är också ganska sökta, som att en ung tjej som är förtroendevald i SSU skulle åka tåg i första klass. Om man är ute efter vad som är tidstypiskt, så var det rejält feltänkt.
- 2/5 Eivor S
Jag älskade att läsa de tidigare böckerna i serien "Det stora århundradet" och har rekommenderat dem till många personer.
Men ... den här sista gav ju ingenting. Jag växte upp på 50-talet och känner ju igen tidsandan, men det gör ju inte boken roligare.
Varför kunde inte Jan Guillou fått till en avrundning av den fina serien på ett annat sätt? Vart har inspirationen tagit vägen? - 1/5 Hobbybibliotekarien
Detta var inte alls vad jag förväntat mig, det var dåligt. Tidigare böcker har varit bladvändare, bitvis, men denna var seg och opersonlig. Här skriver Guillou, drygt 70 år, om Erik som, vid 25 års ålder, i sin tur, skriver om sin barndom "som han minns dem" under åren 1953-59.
Allt känns så taffligt, visst, det är Eriks historia om tiden mellan 9-14 år, för visst är det så att om boken börjar 1953 och Erik är 9 år borde han vara 15 år 1959 då boken slutar.
Erik simmar och simmar bra, han är finurlig och gör bra affärer, fast inte helt lagliga, blir relegerad och förflyttas till privatskola för att slutföra realskola. Hans reflektioner över mammans slit som ensamstående känns som efterkonstruktion och inte en 13-14 årings tankar, allt känns lillgammalt och tillrättalagt och jag känner mig pryd som undrar om killar och tjejer, på 50-talet, verkligen pratade om att knulla redan som 12-13 åringar¿
Det var bottennapp och blir bottenbetyg, också för att kapitlen är mer är 70 sidor långa.