I ”Boltzius” (2009) skrev och tecknade David Liljemark om sin farmors farbror, helbrägdagörelsepredikanten Fredrik August Boltzius (1836-1910). Boltzius var ett barskt, enfaldigt och bibelfanatiskt original från Värmland, en före detta dräng och lumpsamlare som blev (ö)känd i mitten av 1880-talet för sin påstådda förmåga att med Guds hjälp bota alla möjliga sjukdomar med böner och oljesmörjning – om patienten ”hade troa”. Bland såväl adel som allmoge, ända upp i kungahuset och även utrikes spreds fantastiska historier om gudomliga mirakel: blinda kunde se, döva höra och lama gå! Åtskilliga samtida rapporterade dock att Boltzius’ så kallade underverk endast var falska inbillningar, bedrägerier och självbedrägerier; den mest utförliga kritiken framfördes av läkarstudenten Emil Thorelius i boken ”’Boltzianismen’, skandinavisk kulturbild” (1888). Mytbygget om Boltzius’ helbrägdagörelser hålls trots detta fortfarande vid liv i vissa religiösa kretsar, av boltzianer som än idag refererar till Boltzius som en helig ”gudsman”. David Liljemarks bok ”Boltzius” var en dramadokumentär serieroman med ett omfattande kulturhistoriskt appendix som tog både den svenska historiska serieromanen och Boltziusforskningen till en helt ny nivå. Boken beskrevs som ”hejdlöst rolig”, en ”sjuhelsikes historia”, ett ”fantastiskt kulturhistoriskt dokument” och ”en forskarbragd!”. I ”Boltzius vol. 2” fortsätter David Liljemark sin forskargärning om F. A. Boltzius och människorna omkring honom. Bland innehållet märks, bland mycket annat: två ”nya” Boltziusbrev (från 1888-1889); norska Boltzius-satirsånger; namn och foto på dansken som lämnade kvar sin lösgom hos Boltzius (senare beskrivet som ”ett konstgjort struphuvud” sedan ett nytt skulle ha vuxit ut!); graverande fakta om hur norske Boltziuskritikern Lauritz Olsen skämde ut sig 1887; dramatiska beskrivningar av Emil Thorelius’ livräddningsinsatser juldagen 1879; tidigare otryckta foton på densamme samt på Moster Rolig; marscher av FAB:s brorson Emanuel; brev om när Selma Lagerlöf övervägde att skriva om Boltzius 1913; och Boltzius’ beskrivning av sitt kanske allra mest sanslösa ”under” genom tiderna: när han genom böner fick Gud att förbättra ett svagt, odrickbart kaffe så att det blev det godaste kaffe han någonsin smakat! Välkomna till en ny guidning i boltzianan ...
