Konsumentköplagen: juris lyrik är verkligen någonting så ovanligt i dagens svenska litteratur som en bok om auktoritet: Eftersom auktoriteten alltid kräver lydnad uppfattas den ofta felaktigt som en form av makt eller våld. Men auktoriteten utesluter tvång genom yttre medel; när våld används har auktoriteten sviktat. Makt, auktoritet, uttalsmandat
I Konsumentköplagen: juris lyrik kunde man hävda att hur och var någonting sägs är större än vad som sägs; ordet är inte fritt, utan har att verka i det redan skrivna eller sagda. Om frågetecknet verkade i Sond (Börjels debutbok), om åsiktsmaskineriets utropstecken verkade i Skåneradio (Börjels andra bok), så verkar punkten i Konsumentköplagen: juris lyrik. Normativt eller deskriptivt? Snarare performativt: Lagen iscensätts varje gång den aktiveras. Å ena sidan frågor om maktmanipulation (straff, censur, härskartekniker), om pondus och status (exemplifierade genom användningen av paragraftecken, citat från främmande språk och källor, tal i absoluta termer, etc.), om uttalanden som inte skall kunna ifrågasättas, förvaltande av makt och auktoritet. Å andra sidan jagets nödvändiga misslyckande att förkroppsliga lagen; en lagtext har inget jag, lagen är ingen person, annat än i religiösa eller Lyriska texter (poeten som Gud...), och en sådan text är inte Ida Börjels Konsumentköplagen: juris lyrik, som istället öppnar för sårbarhet, frågor och förhandlingar. Med Beckett: fail again, fail better.
