Tillvaron är svår. Relationerna till andra människor komplicerad. Men ord som "förlåtelse" och "försoning" svävar omkring i det kollektiva medvetandet som möjligheter. Vad betyder de egentligen?

Orden har sina rötter i den judiskt-kristna traditionen. Därför är det där vi bör söka förståelsen av deras innebörd:
Det finns inget större tema i Bibeln ur mänskligt perspektiv än syndernas förlåtelse. Det är något som endast Gud kan ge. Samtidigt är Jesus mycket tydlig med att om vi inte också förlåter, uteblir Guds förlåtelse för oss.

Är det verkligen så allvarligt? Hur gör man då när man förlåter?
Och för den fortsatta livsvandringen: kan, eller måste man ha förtroende för en annan människa som gjort en illa, och när? Eller måste man inte det fast man förlåter?
Och hur förhåller sig förlåtelse till "försoning" i vår relation med varandra? Vem skall försona sig med vem?

Och om jag förgått mig mot någon annan: räcker det då om jag säger "förlåt"? Eller behöver jag gottgöra på något sätt?
Är det förresten jag som bör ta initiativet, eller kan jag vänta ut och se om ingen märkt något?

Hur skall man som bredvidstående förhålla sig? Man vill ju inte lägga sig i. Men en del säger att det är ansvarslöst. Vad gäller egentligen?

Boken söker i ett direkt tilltal och på ett enkelt språk ge svar på dessa och liknande frågor. Den visar konkret på ett levbart sätt att förhålla sig till förlåtelse och försoning; hur förtroende på sikt kan återställas och hur brutna relationer härigenom kan återupprättas.

Författaren, Bo-Krister Ljungberg, folkhögskollärare och teol.dr., tar dig med på en viktig vardagsresa med kristen teologi som färdkost.

Tillvaron är svår. Relationerna till andra människor komplicerad. Men ord som "förlåtelse" och "försoning" svävar omkring i det kollektiva medvetandet som möjligheter. Vad betyder de egentligen?

Orden har sina rötter i den judiskt-kristna traditionen. Därför är det där vi bör söka förståelsen av deras innebörd:
Det finns inget större tema i Bibeln ur mänskligt perspektiv än syndernas förlåtelse. Det är något som endast Gud kan ge. Samtidigt är Jesus mycket tydlig med att om vi inte också förlåter, uteblir Guds förlåtelse för oss.

Är det verkligen så allvarligt? Hur gör man då när man förlåter?
Och för den fortsatta livsvandringen: kan, eller måste man ha förtroende för en annan människa som gjort en illa, och när? Eller måste man inte det fast man förlåter?
Och hur förhåller sig förlåtelse till "försoning" i vår relation med varandra? Vem skall försona sig med vem?

Och om jag förgått mig mot någon annan: räcker det då om jag säger "förlåt"? Eller behöver jag gottgöra på något sätt?
Är det förresten jag som bör ta initiativet, eller kan jag vänta ut och se om ingen märkt något?

Hur skall man som bredvidstående förhålla sig? Man vill ju inte lägga sig i. Men en del säger att det är ansvarslöst. Vad gäller egentligen?

Boken söker i ett direkt tilltal och på ett enkelt språk ge svar på dessa och liknande frågor. Den visar konkret på ett levbart sätt att förhålla sig till förlåtelse och försoning; hur förtroende på sikt kan återställas och hur brutna relationer härigenom kan återupprättas.

Författaren, Bo-Krister Ljungberg, folkhögskollärare och teol.dr., tar dig med på en viktig vardagsresa med kristen teologi som färdkost.

Tillvaron är svår. Relationerna till andra människor komplicerad. Men ord som "förlåtelse" och "försoning" svävar omkring i det kollektiva medvetandet som möjligheter. Vad betyder de egentligen?

Orden har sina rötter i den judiskt-kristna traditionen. Därför är det där vi bör söka förståelsen av deras innebörd:
Det finns inget större tema i Bibeln ur mänskligt perspektiv än syndernas förlåtelse. Det är något som endast Gud kan ge. Samtidigt är Jesus mycket tydlig med att om vi inte också förlåter, uteblir Guds förlåtelse för oss.

Är det verkligen så allvarligt? Hur gör man då när man förlåter?
Och för den fortsatta livsvandringen: kan, eller måste man ha förtroende för en annan människa som gjort en illa, och när? Eller måste man inte det fast man förlåter?
Och hur förhåller sig förlåtelse till "försoning" i vår relation med varandra? Vem skall försona sig med vem?

Och om jag förgått mig mot någon annan: räcker det då om jag säger "förlåt"? Eller behöver jag gottgöra på något sätt?
Är det förresten jag som bör ta initiativet, eller kan jag vänta ut och se om ingen märkt något?

Hur skall man som bredvidstående förhålla sig? Man vill ju inte lägga sig i. Men en del säger att det är ansvarslöst. Vad gäller egentligen?

Boken söker i ett direkt tilltal och på ett enkelt språk ge svar på dessa och liknande frågor. Den visar konkret på ett levbart sätt att förhålla sig till förlåtelse och försoning; hur förtroende på sikt kan återställas och hur brutna relationer härigenom kan återupprättas.

Författaren, Bo-Krister Ljungberg, folkhögskollärare och teol.dr., tar dig med på en viktig vardagsresa med kristen teologi som färdkost.