Karl-Olov Arnstberg – författare

En av världens bästa demokratier!

Det betyget brukar Sverige få i varje ­inter­nationell mätning.

Samtidigt kan allt större sprickor iakttas i ­sam­hällsbygget. Många allvarliga sociala och ekonomiska problem har slagit rot och fortsätter att växa, oavsett vilken ­regering som för tillfället sitter vid makten.

Någonting tycks alltså vara fundamentalt fel med dagens ­demokratiska system. Tidigare gick det demo­kratiska styrelse­skick som präglade ­Sverige och andra västländer hand i hand med en samhälls­utveckling som gynnade folkflertalet. Så är ­inte ­längre ­fallet.

I Den dysfunk­tionella demokratin kartlägger ­etno­lo­­gen Karl-Olov Arnstberg ­bristerna i den ­moderna demokratiska utvecklingen. Utifrån aktuell forskning och debatt diskuterar han vad dessa beror på och vad ­möjlig­heterna är att ­skapa ett ­samhälle som är både ­demokratiskt och väl ­fun­gerande.

Karl-Olov Arnstberg är sam­hälls­debattör och tidigare professor i etno­logi vid Stockholms universi­tet. Hans produktion sedan debuten 1972 är  omfattande och flera av hans ­böcker har uppmärksammats stort i medierna.

Omslaget: »Dårarnas skepp« av okänd konstnär (1600-talet) efter Hiero­ny­mus Boschs målning med ­samma namn från cirka 1500. En dåre låtsas att han seglar fastän han i själva verket åker skridskor.  I seglet har han ett öga, vilket gör att han inte ser hålet i isen framför sig.

»I denna bok granskas demokratin kritiskt. Den fråga jag vrider och vänder på är om demokratin, precis som marxismen, kombinerar en förförisk retorik med en djupt problematisk praktik. På det tyder att medan begreppet demokrati har en ­entydigt positiv klang står demokratins utövare, poli­­tikerna, sällan särskilt högt i kurs.

Att demokratins utövare ofta är hårt kriti­se­­rade tycks inte smitta av sig på demokratibegreppet. Förklaringen är kanske att den ­liberala ­demokratin i västvärlden är en sekulär religion.

Visserligen betyder demokrati folkmakt men makten har i de ­flesta av västvärldens demokratiska länder flyttat bort från folket och ägs ­numera av en liten elit. Över den eliten har professionella lobbyister, intresse­grupper och aktivister långt större makt än medbor­garna. Dessutom har politikerna i de olika partierna vanligen mer gemensamt med varandra än med sina väljare.

Väljarnas enda politiska handling i Sve­rige är att vart fjärde år peta ner sina röstsedlar i en låda och det spelar allt mindre roll vilket parti de lägger sin röst på.

Tänk om det system som vi hyllar som mänsklighetens största politiska bedrift bara är ett tyranni med bättre marknads­föring?

Genom att göra anspråk på att vara den enda legitima regimen för­hindrar demo­kratibegreppet en förutsättningslös debatt om hur samhället får ett bra fungerande styre.« Karl-Olov Arnstberg

Under lång tid har åsiktskorridoren i Sverige varit trång. Viktiga samhällsfrågor har inte kunnat diskuteras på ett fritt och öppet sätt i stora medier. Intressanta diskussioner har aldrig blivit av och kunniga personer har utestängts. Utöver ett stympat offentligt samtal har detta resulterat i ett samhälle där problemen på många områden hopar sig och bara tycks bli värre för varje år.

I Ordet är fritt gör etnologen Karl-Olov Arnstberg ett ambi­tiöst försök att diskutera tio av våra svåraste samhällsfrågor som om någon åsiktskorridor inte fanns:

Yttrandefriheten

Mångkulturen

Demokratin

Demografin

Religionen

Nationalismen

Sexualiteten

Kriget

Intelligensen

Individualismen

Sina resonemang bygger Karl-Olov Arnstberg på en omfattande läsning av aktuell internationell forskning och ett inträngande studium av den svenska offentliga debatten från det senaste årtiondet. Ordet är fritt är en såväl upplysande och utmanande som välskriven och under­hållande bok om några av de mest angelägna ­samhällsproblemen i Sverige idag.

Karl-Olov Arnstberg är sam­hällsdebattör och tidigare professor i etnologi vid Stockholms universi­tet. Hans produktion sedan debuten 1972 är omfattande och flera av hans böcker har uppmärksammats stort i medierna.

»Efter millennieskiftet har alltfler diskussioner om samhället kommit att ses genom ett politiskt filter. Om jag exempelvis vänder mig mot pride, inte därför att jag är puritan och pryd utan därför att jag vet att en upplösning av familjen är ett dråpslag mot samhället om inte ­annat därför att det inte föds tillräckligt många barn då klassas jag som högerkonservativ eller något ännu värre, trots att det inte handlar om politik utan om samhällsvetenskap och demografi. Om jag kriti­serar vänster­synpunkter så placeras jag politiskt till höger. Men så behöver det ju inte alls vara. Med mitt perspektiv kan det mycket väl vara så att vänstern har fel i sak. Nästa gång kritiserar jag kanske något som ­höger­konservativa för fram; det ger mig inte en vänsteragenda.

När jag själv tar del av vetenskapliga och populärvetenskapliga texter som inte verkar hålla eller kan betvivlas, så blir jag aldrig provocerad eller på annat sätt känslomässigt engagerad. Det är bara texter och de riktar sig ju inte till mig personligen. Jag ser den typen av upprördhet och aggressivitet som ett försvar för åsikter som samtidigt som de är identi­tetsbärande förmodligen är felaktiga. Det är som politiker med svag argumentering. Då brukar de höja rösten och se arga ut.« Karl-Olov Arnstberg