Thor by Walt Simonson Vol. 1

En episk tid för Thor tar sin början

På 80-talet lät Marvel två tecknare, Frank Miller och Walt Simonson, ta över varsin bok som de även fick skriva. Frank tog över Daredevil och satte en sådan stark prägel på den att all Daredevil efteråt kom att återspegla detta. Och även om Walts Thor inte är lika ikonsik, och kanske inte fullt så revolutionerande, så är det fortfarande en grymt bra serie. Det börjar med en smäll med introduktionen av Beta Ray Bill, varpå Walt inte saktar ner. Med inspiration från de Nordiska Myterna, Jack Kirby och Stan Lees tid på titeln, episk science fiction och klassiska myter står det klart från början att Walt är ute efter att skapa någonting episkt. Lyckas han? Hell, yeah. Walt är en tecknare och han skriver vad han vill teckna vilket är episka och dynamiska bilder. Han har ett gott öga och en härligt, nästan sketchaktig stil som ger liv i karaktärerna och panelerna. Han lyckas blanda humor och värme med storslagna bitar och det var flera gånger jag satt och bara kände att "det här är så j***la episkt". Det var länge sedan en serietidning fick mig att känna det, men Walt lyckas verkligen berätta på ett dramatiskt, operaliknande, vis. Vilket är passande med tanke på materialet. Dialogen i Thor, speciellt de bitar som utspelar sig i Asgard, kan dock ibland vara lite högtravande och styltiga. Men till Walts försvar lyckas han mer än han misslyckas och skapar en passande, edda-liknande stämning. Visst, det är den typen av dialog som kan skrämma iväg en del läsare men för mig förhöjer den stämningen och jag har inga problem att ta mig igenom den. Walts Thor är ett epos som jag varmt rekommenderar för dem som inte har något emot de friheter Marvel tar sig med ursprungsmaterialet (ergo. Den Nordiska mytologin). Gillar man rymdepos och storslagenhet är det här en serie att följa. Endast en liten negativ detalj innan jag slutar; Boken är tryckt på så vis att en del paneler ligger nära sidornas kanter vilket gör att en del bilder, och än värre pratbubblor, ibland beskärs. Inte så att de har försvunnit helt, men läser man boken som vanligt kan det ibland bli svårt att se vad som står utan att vrida lite på boken så att man får fram hela sidan. Det är lite dumt.

Morpheus