I Adalbert Stifters litterära universum är det geografiska landskapet aldrig bara en kuliss; det är en moralisk och existentiell realitet. I denna volym sammanförs två av hans mest fängslande noveller, Brigitta och Högskogen, där människans inre liv speglas i den ungerska stäppens karga ensamhet samt Centraleuropas uråldriga skogar. Att läsa Stifter idag är också att förstå rötterna till en av vår tids mest hyllade författare, W. G. Sebald, som med sina egna melankoliska vandringsböcker har vunnit en stor och trogen läsekrets både i Sverige och internationellt. W. G. Sebald var djupt fascinerad av Stifter, i vars sällsamma prosa Sebald fann en själsfrände – en författare som i skuggan av historiens katastrofer vände sig mot naturens dolda ordning och sökte tröst i det till synes obetydliga; i stenarna, gräset och vindens rörelser. I vår egen tid av ekologisk kris framstår dessa naturstudier med en ny, brännande aktualitet. Stifter predikar inte, men genom att skildra hur människan ingår i naturens väldiga och långsamma rörelsemoment visar han på en djup ekologisk medvetenhet. Naturen är hos Stifter inte underkastad människans vilja, utan utgör en tidlös ordning som människan måste förstå sin plats i, då det är endast i samklang med denna orubbliga kosmiska lag-bundenhet som människan kan finna ro och räddas undan sina egna destruktiva drifter. Denna utgåva presenterar för första gången novellerna i svensk översättning. Texten åter-ger Stifters särpräglade och djupsinniga ton och bjuder in till en återupptäckt av en av 1800-talets mest moderna visionärer.
