Lou Bertignac – en överintelligent tjej på 13 år – är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. Hon tänker ut olika teorier för att tämja världen och är hemligt kär i Lucas, som är längst, sämst men coolast i klassen. När Lou förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare d'Austerlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför uppdraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro. Hon beslutar sig för att rädda No och ge henne ett hem och en familj. Delphine de Vigan är fransyska och bor i Paris. No och jag är den första av hennes sex böcker som kom i svensk översättning . Sedan dess har även "Underjordiska timmar" (2010), "Dagar utan hunger" (2012) och "Ingenting kan hindra natten" (2013) kommit ut i Sverige på Sekwa förlag.
