-
Mustig skröna från landet
Som jämngammal och uppväxt på landet som bokens Iris så är igenkännandegraden hög, både bland persongalleriet och miljön. Jag är ingen van läsare och uppskattar boken för att den kan läsas i korta delar med stor behållning, med en hel del småfniss och klumpar i halsen om vartannat, den korta stund man hinner innan man somnar.
-
Mycket levande barndomsskildring som suger tag
Antares (Stockholm),
10 februari 2021
Förutom en hel del stor komik också finns sorgliga händelser i denna inte okomplicerade uppväxt i en liten småländsk by där föräldrarna sticker ut och drar på sig både ilska och avundsjuka, vilket innebär problem för sladdbarnet Iris. Jag gillar att vi också får historien ur deras synvinklar, den sturiga pappans och den flamboyanta mammans, förutom dottern Iris, författarens alter ego.
Det känns äkta, det doftar och bultar i den här boken - inte alltid angenäma dofter, men oj, vilken ige...
Läs hela recensionen
-
Språket!
En bok med ett rikt språk och fantastiska personporträtt. Igenkänning på mycket och både skratt och skratt som sätter sig på tvären väntar läsaren.
-
Välskriven bok med hög igenkänningsfaktor
En bok med levande miljöer och människor. Jag kände med Iris hela vägen och kände mig som Iris. Ändå är kringpersonerna i boken nyanserat beskrivna. Ingen är svart eller vit utan består av en mängd olika nyanser så att man förstår varför de beter sig som de gör. Boken är en kärleksfull beskrivning av en komplicerad uppväxt.
-
Årets läsupplevelse
Det här är en mycket välskriven bok, inte alls svår, men tät och kondenserad. Språket har hög densitet och en fantastisk nyansrikedom. Det är en bok som bitvis är halsbrytande rolig, bitvis suger till där revbenen möts så det blir svårt att andas. Personskildringarna är underbara. Allra mest tycker jag om berättelsen om en begynnande vänskap. Jag skulle rekommendera boken till alla från ungefär 10 år. Bara det är ju rätt ovanligt. Du vill _inte_ gå miste om det här.
-
Njutbart språk och mångfacetterat persongalleri
För den som är född runt 1970 (ge och ta fem, tio år hit eller dit) och uppvuxen på en bondgård (eller har tillbringat en hel del tid på en sådan) är det här ren njutningslitteratur. Den ska inte läsas fort, för språket är fullmatat och förtjänar sin uppmärksamhet. Det är lätt att känna igen karaktärerna, men ingen av dem är ändå karikatyrer, för även den grinigaste gubben visar sig ha ett djup och en längtan som driver honom. Jag tror det här är en bok jag kommer att läsa om många gånger för...
Läs hela recensionen
