När du slutar slåss med andras vägar, när du vågar stanna upp, till och med förlorar de saker du trodde var viktiga, när du riskerar värmen för kylans isande äkthet, när du tillåter oro och rädsla, när du öppnar dig för din svaghet och ser dig själv sårad, när du går vid någons sida för att kunna förstå, när årstiderna slutar spela roll, när tiden slutar vara siffror, när rummet du är i börjar växa, när din tillbakahållenhet blir till närande ärlighet, när du slutar förklara allt du gör, när du krossar dina drömmar och slutar skrika ut din egen existens, när du håller huvudet lågt och ser varje fotsteg, då kommer jag till dig. Jag kommer till dig med mina öppna händer och sårade handflator. I "Det spänner i hjärtat (men jag förstår inte varför)" belyser Fredrik Beverhjelm människans förtjänster och tillkortakommanden. Med sin eftertänksamma prosa gestaltar han att tillvarons mitt inte är du och jag.
