Författaren bakom boken har ett fint sätt att se världen på: detaljer både frånskiljer sig från varandra samtidigt som de får allt att hänga ihop. Teman kommer och återkommer. Det som berör mig mest I dikterna är hur det vardagliga tillåts utgöra både det minsta och mest betydelsefulla på samma gång.
Hade varit intressant att läsa noveller skrivna av författaren, det vill säga, med samma slags språk men att texterna "fortsätter" på ett annat sätt. Tror det hade kunnat vara riktigt bra! Det finns redan ett flöde i dikterna som sådana: I vissa fall smälter diktens 'titel' ihop med resten av dikten, vilket åtminstone för mig är ett sätt att skriva dikter på som jag inte tidigare sett. Ett exempel på detta är texten "Under the weeping willow".
Överlag tycker jag det är väldigt fint att få ta del av författarens värld och dennes sätt att orientera sig i den. Språket är både beskrivande, konkret och abstrakt. Det finns referenser till existerande personer, platser och företeelser.
En av mina favoritdikter i boken är "Yab Yum" innehållandes följande fragment:
"Then you say:
My love, we all fall apart.
We all pass. We all let go.
You will begin again
a thousand times, and so will I."
Det är en fin diktsamling, och den känns genomtänkt både i sitt utförande och sitt syfte.
