*Vald till en av 2016 års bästa böcker i DN: »Memoarer att bära med sig som en skatt.«*
»Varför kan inte all litteratur tänka? Eller skit samma förresten, för det kan ju den här.« | JENNY HÖGSTRÖM, AFTONBLADET KULTUR, om vad som var bäst under året som gått.
»En rakt igenom sensationell bok. Jag läste den med känslan av att för första gången stöta på en riktigt stor, samtida tänkare.« | MADELAINE LEVY, SVD
»Fantastisk läsning!« | YUKIKO DUKE
Argonauterna är en memoar som inte upprepar de vanliga formerna för varken kärlekshistorier eller biografier. I stället låter författaren sin egen personliga historia framträda i dialoger med de etablerade teorierna i ämnen som kärlek, begär, identitet, kön, sexualitet, äktenskap och barnuppfostran, på ett sätt som synliggör gränserna för vad kärlek i dag är eller tillåts vara.
I centrum för berättelsen finns författarens relation till konstnären Harry Dodge, som är gender-fluid och under bokens gång påbörjar testosteroninjektioner. Och vi följer i samband med det hur berättaren genomgår en graviditet. Likt argonauternas skepp Argo i den grekiska mytologin, som bit för bit byts ut under resans gång men likväl behåller sitt namn och sin identitet, klargör Nelsons gestalter hur kärleken villkoras av ständig förändring och hur omvänt all förändring villkoras av kärlek.
Nelsons kompromisslösa och genreöverskridande Argonauterna har jämförts med Roland Barthes och Susan Sontags mest banbrytande verk. Kritiker i både USA och Europa har hyllat den som ett mästerverk.
Här i svensk översättning av Karin Lindeqvist.
MAGGIE NELSON [f. 1973] är en amerikansk författare, poet och forskare, bosatt i Los Angeles. Nelson undervisar även i kreativt skrivande på California Institute of the Arts.
»Det är självbiografiskt, men ingen memoarbok. Det är en essä, men ändå alltför löst hållen för att sorteras in i den genren. Det är lyriskt men inte poesi. Argonauterna är helt enkelt 150 sidor genreöverskridande briljans. Vad det gäller såväl tankegods som formuleringskonst.« | HANNA JEDVIK, GP
»Jag läser Maggie Nelson och finner en utväg ur vår tids låsta identitetsdebatt.« | JENNY ACHENBRENNER, SVD
»Nelsons fantastiska essä om kärlek, moderskap och kroppar är en skarp uppgörelse med binäritet och identitetshets som gör läsaren både lycklig och bildad.« | LI ERIKSDOTTER ANDERSSON, SKÅNSKA DAGBLADET, väljer årets bästa böcker.
»Musikalisk, polyfonisk; fruktbar, generös - den här boken bör vara självklar i hyllan hos varje människa som begär något, och särskilt ifall detta begär är lika med frihet.« | THE GUARDIAN
»Nelson dödar gamla ingrodda föreställningar om kön, äktenskap och sexualitet, med poesi, intellektuell fräckhet och en hjärtklingande ärlighet.« | VANITY FAIR
