- Nyhet
Du är på sajten för privatpersoner.
År 2043. Äventyr, faror och förbjuden kärlek i ett dystopiskt Afrika.
Afryea har alltid fascinerats av det farliga och trots att det är förbjudet gör hon allt för att få skymten av människor. Tillsammans med likasinnade bor hon i en by bland de ödsliga afrikanska bergen. Skyddad från faror och jägare tillbringar hon större delen av tiden i djurhamn och får inte lämna samhället.
Är människor så hemska som alla påstår? Finns varjägare på riktigt? Hur skulle det kännas att leva i en människostad? Hon vill ut, upptäcka världen och uppleva äventyr.
När Afryea blir tillfångatagen av varjägaren Dover uppfylls hennes önskan, men inte alls på det sätt hon tänkt sig. Savanner, ödemark och mystiska djungler. Nu måste hon göra allt för att fly och ta sig hem igen.
Men vad gör man när man utvecklar känslor för personen som leder en rakt mot döden?
Lovisa Wistrand är seriöst Sveriges ledande författare inom fantastik. Det här är den sjätte boken jag läser av Lovisa och jag är förälskad i hennes skrivsätt och karaktärerna. En kvinnlig huvudkaraktär som är ironisk, sarkastisk och normbrytande, det blir inte bättre än såhär! Men det är en slags fantasy-dystopi blandat med feelgood-romance, där man egentligen vet vad som kommer att hända och ändå blir jag överraskad flera gånger. Fantastiska vändningar och mycket mycket mer gör den här boken trovärdigare även om det ligger rätt nära framtid för att det ska kännas på riktigt. Men jag bryr mig inte för Lovisas språk är lika fängslande som alltid, läsandet flyter på och sidorna flyger förbi. Det är få författare i denna genre som lyckas såhär bra.
Vidar
Afryea är varhäst och drömmer om att få uppleva världen istället för den skyddade tillvaro där hon och de andra varerna bor. Hon önskar att hon kunde få utforska städer, att få prova att vandra bland andra människor men utanför tryggheten bland de ödsliga afrikanska bergen finns det varjägare. Något alla varnats för, men som ingen har sett. Inte förrän Afryea stöter på människor i tunnlarna runt byn och sedan slängs ner där av en klasskompis. Hon tillfångatas av varjägaren Dover som ska ta med henne till sin uppdragsgivare. Men Dover har inte räknat med Afryeas motstånd, ironiska sätt eller att hon ska kunna tala med honom genom sina tankar. Från att ha önskat att få uppleva världen, vill nu Afryea inget annat än att komma hem igen.Och vad ska de göra, när det visar sig att dragningskraften mellan dem ökar, fastän det är allt annat än rätt? Det här är den sjunde boken jag läser av Lovisa Wistrand och jag känner igen skrivsättet och karaktärerna till viss del. En kvinnlig huvudkaraktär som är ironisk, sarkastisk, självsäker, normbrytande i sitt sätt att vara och som blir kär i en man som är allt hon inte borde få känslor för. Men, det här är ju också en slags fantasy-dystopi-feelgood-paranormal romance, där man i stort sett vet vad som kommer att hända men inte hur resan dit kommer att bli. Och jag blir förvånad flera gånger under läsandets gång över vändningar och snygga saker som händer. Jag råkar vara en sådan som är väldigt förtjust i starka, ironiska kvinnliga karaktärer och brukar komma bra överens med Wistrands böcker. Så även den här gången. Jag skrattar, muttrar, vill skaka om varer och varjägare lite till höger och vänster. Jag tycker också om att det är det inte är det typiska där det är mannen som är en hamnskiftare utan att det är kvinnan. Något som är spännande i den här boken är hur rätt den har om världsläget. Boken utspelar sig på 2040-talet och talar om hur varer jagades bort för att de anklagades för en smitta som spred sig över jorden. Och även om det inte är varer som anklagades för den pandemi som spred sig över världen, gör det att boken känns mycket trovärdigare helt plötsligt, även om det fortfarande ligger lite i för nära framtid för att det ska kännas riktigt trovärdigt. Om det hade varit 2140-talet istället för 2040-talet, hade det känts bättre. Språket är bra och känns också igen från Wistrands andra böcker. Det flyter på och sidorna bara flyger förbi, det känns inte alls som att boken är dryga 500 sidor. Det blir lite "bara ett kapitel till". Jag är särskilt förtjust i dialogen mellan Afryea och Dover, som flyter på ohindrat genom boken.
Marias
Det tog ett litet tag att komma in i boken då det är fantasy och mycket påhittat, alltså lite overkligt, samt ett nytt språk med till exempel hovar istället för händer. När jag väl kom in i det så kunde jag inte släppa boken, ville läsa den dygnet runt. Jag var i den världen och jag var Afreya, det hon kände, det kände jag. Den var rolig och romantisk men samtidigt blev jag frustrerad på ett positivt sätt att jag bara ville att vissa saker skulle hända. Njutningen drogs ut över hela boken, till sista sidan, vilket jag älskade! Riktigt målande språk och en riktigt bra berättelse.
Rebecka N
Jag har allt som oftast haft lite svårt för genren fantasy. Kanske det är för att det är så många olika karaktärer med svåra namn och jag har så svårt för att hålla isär dem. Likaså är det med platser och olika ställen som berättelserna utspelar sig på. I stort sett tycker jag att det är en bra bok, fast ibland segar den till sig lite, men jag fortsätter enträget att läsa.Lovisa bjuder oss på härliga och färgstarka karaktärer, hon blandar spänningmed humor, romantik, sex och några riktiga twistwr här och där. Historien är ganska oförutsägbar och det är ett stort plus så även det härliga bokomslaget som jag gillar skarpt. Om du är ett fantasyfan så tror jag att du kommer att gilla den här boken.
bettan_bokprataren
Lovisa Wistrands bok om ett framtida dystopiskt Afrika är en spännande och intressant bok om förbjuden kärlek. Det är oförutsägbart med mycket känslor. Lovisa har ett fint språk när hon skriver och det är lätt att se både personerna och omgivningarna. Riktigt spännande bok. Jag ville läsa mer när boken tog slut.
ACS B
En underbart spännande bok med passionerad omöjlig kärlek och en äventyrlig kamp mot självuppfyllelse och kärleken! Vackert skriven med älskvärda karaktärer!
Josefine
Lovisa Wistrand målar skickligt upp ett dystopiskt Afrika bara ett tjugotal år framåt där Afryea lever med sina likasinnade i djurhamn, skyddade från människor och varjägare (från ordet varulv plockar hon varhästar, varpumor, varsparvar, m.fl.). Afryeas nyfikenhet leder henne på äventyr som både är livsfarliga och kittlande. Böcker om förbjuden kärlek kan i många fall kännas melodramatiska och förutsägbara, men här finns så mycket allmänmänskligt att ingenting känns förutsägbart. Man kan inte alltid styra över vem man älskar, kärleken är hård och skoningslös, kärlek och besatthet är nära besläktade, olikheter känns och upplevs som skrämmande. Ja, det finns mycket på temat starka känslor att ösa ur den här boken. Och jag älskar det. Lovisa Wistrand känns igen på det underbara språket, blicken på naturen och hur kärleken liksom blixtrar till och känns fysiskt i mig som läser. Inte bara kärleken, utan allt som händer känns verkligen i kroppen. Andningen påverkas, man spänner sig och väjer för hinder, precis som Afryea gör. Det är ett för mig nytt och intressant perspektiv på hamnskiftare och jag vill gärna läsa mer. Jag vill veta hur allting började och jag vill läsa fler berättelser i den här världen.
Michaela
BJ Hermansson, Lovisa Wistrand, Maria Brundin, Stefan Holm, Jessica Eriksson, Sara Olsson
Häftad, 2025
229 kr
Åke Qvarfort, Lovisa Wistrand
Storpocket, 2025
150 kr
Lovisa Wistrand
Häftad, 2023
188 kr