Alf Ahlbergs bok Tankelivets frigörelse refereras inte i essäerna, men är likväl av vikt. Sedan publiceringen, år 1934, har åtskilliga utgåvor sett dagens ljus, senast år 1986. Boken har beskrivits som ett ”hälsosamt motgift” mot osund påverkan. Författaren skriver bl. a. i originalutgåvans förord: ”Sant är visserligen, att ingen logik kan lära människor att tänka – lika litet som utredningar om diktkonsten kan göra människor till diktare. Men de kan bidraga till att man får blicken upp för vissa vanliga tankefel och lär sig att undvika dem.” Jag står i tacksamhetsskuld till Alf Ahlberg och hans bok Tankelivets frigörelse. Jag vill även tacka några av mina vänner som efter allsköns tankeutbyten fått mig att vässa argumenten. Tankar som framkommer i boken.
