Essäer

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

Majdanupproret 2014, då ukrainarna vände sig mot den sittande Moskvatillvända presidenten, och Rysslands annektering av Krim som följde därpå, var bara den första heta fasen i vad som skulle bli en utdragen konflikt. När den fullskaliga invasionen inleddes i februari 2022 stod det klart att vad som stod på spel inte bara var Ukrainas självständighet, utan också den europeiska säkerhetsordning som vuxit fram efter kalla krigets slut. Under mer än ett decennium har historikern och Rysslandskännaren Martin Kragh följt Ukrainakrigets utveckling i tidningsessäer och kommentarer. I denna bok samlas texter skrivna medan händelserna ännu pågår. Här analyseras krigets akuta militära och politiska förlopp såväl som de djupare historiska erfarenheter och maktanspråk som format konflikten. Tillsammans tecknar de bilden av det långa kriget i Ukraina, från Krimannekteringen och striderna i Donbass 2014 till den fullskaliga invasionen 2022 och krigets fortsättning idag.

När Vladimir Putin beskrev Sovjetunionens upplösning som 1900-talets största geopolitiska katastrof formulerade han i en mening en idé som kommit att prägla det moderna Ryssland: att förlusten av imperiet måste kompenseras genom återupprättad ordning och förnyad stormaktsstatus. I Om frihet sjöng jag i en grym tid samlas Martin Kraghs essäer om den ryska idévärld som vuxit fram ur imperiets sammanbrott, om minnet av Sovjetunionen, historieskrivningens politiska kraft och om de stormaktsdrömmar som fortsatt att forma den ryska självbilden. Efter de uppmärksammade böckerna Det fallna imperiet och Historiens återkomst fortsätter Kragh här sin analys av Rysslands historiska roll i världspolitiken.

När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.

"Själen och Musiken är en fin liten bok, fylld av kunskap, lidelser och insikter, inte minst om vad det kan innebära att vara människa, och musikens förvandlande förmåga." - DAST Magazine

"Värdet i många av essäernas tankar ligger i att de är flyttbara , inbjuder till att appliceras på annan musik än den som diskuteras just här, annan litteratur, andra liv än författarens.

Ett annat värde, som jag ofta noterat när jag läser Engdahl, är att jag blir mer upplyft än irriterad när jag inte håller med honom: dialogiskt indragen, uppmuntrad till riposter." - Fokus

Omistligt om hemlöshet och litteratur./.../ en orädd och underhållande resa in i litteraturhistorien.

Dagens Nyheter

Dynamiskt storverk av fantastisk hjärna.

 Aftonbladet

En passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet?

Upsala Nya Tidning

Höjderna känns emellanåt svindlande, litteraturen större och viktigare än på länge.

Svenska Dagbladet

Att läsa hans bok är nästan lika belönande som att läsa de verk som behandlas.

Bernur blogg, Björn Kohlström

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital.

Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

En gång förstod vi kulturen som det högsta goda i en modern människas liv. Det som gav mening bortom vardagens slit och upprepning. Nu är vi någon helt annanstans. Sverker Sörlin undersöker i denna nyskrivna essä hur vi kan återupprätta kulturens värde. För vad händer när makten och marknaden visar sig sakna de förmågor som ger mening åt våra liv?

Recensioner och citat om boken

Slår ett slag för vår förmåga att drömma och förstå världen. – Anna-Maria Carnhede och Zanna Nordqvist, Dagens ETC

Kulturens värde kom i rättan tid. – Tomas Attorp, Gefle Dagblad

En väldigt lärorik, infallsrik och väl­formulerad essä. – Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

Bokens problembeskrivande precision är imponerande, men Sörlins stora intellektuella insats – och jag vill understryka: den är stor – består av idéhistoriskt grovarbete. – Victor Malm, Dagens Nyheter

Kulturens värde är en sympatisk och på sörlinskt vis vältalig stridsskrift för ett bredare kulturbegrepp och en omformulerad kulturpolitik. – Thomas Götselius, Expressen

En tankeväckande och inspirerande essä som torde locka läsare med intresse för folkbildning, politik och kultur. Helhetsbetyg 4/5 – Anna Hasselberg, BTJ nr 3 2026

Mycket läsvärd. – Johan Hilton, Göteborgs-Posten

"Häromveckan kom uppdaterade nyutgåvor av två välkända böcker om länderna som geopolitiken och kulturen just nu roterar kring. Göran Rosenbergs ”Friare kan ingen vara” och ”Det förlorade landet” är personliga analyser av modernitetens två stora, idéburna nationsprojekt: USA och Israel, som just nu tycks rasa ihop framför våra ögon. De hör också på rent estetiska grunder till den svenska sakprosans mest betydelsefulla verk." - Viktor Malm, Expressen

I en personligt hållen essä skärskådar Göran Rosenberg vår civilisations största och mest genomgripande utopi: Det förlovade landet, Messiasriket, Sion, Israel. Det förlorade landet är på en gång en spännande idéhistorisk odyssé och en politisk självbiografi. Boken Augustprisnominerades 1996. Till denna utgåva har Göran Rosenberg även skrivit ett nytt förord. "Det förlorade landet" tar vid där "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" slutar. Bokens titel ger en fingervisning om var författarens egen resa så småningom slutar. Startar gör den i många och skilda utgångspunkter: I en trettonårig pojkes 'uppstigning' till och fostran i det tidiga sextiotalets Israel, 'vår tids Sparta'. I de tusenåriga bibliska och messianska drömmar som närt såväl judendomen som kristendomen. I den emanciperade judendomens, upplysningens, socialismens och nationalismens ideologiska häxkittel. I Förintelsens apokalyptiska skugga. I pionjärsionismens radikala teorier, glödande ansikten och dåliga samveten. I Palestinakonfliktens krig, fördrivningar och erövringar. I 68-vänsterns och palestinarörelsens upproriska och konspiratoriska miljöer. I den laddade skärningspunkten mellan det israeliska nittiotalets nymessianska aggressivitet och dess längtan efter fred och normalisering. ”Rosenberg kartlägger dagens politiska polarisering, en kluvenhet som funnits från början. Han gör en omutlig, komplex, klar och gastkramande analys.” Ur Augustprisjuryns motivering

Marguerite Duras näst sista bok och älskade klassiker för alla skrivande människor kommer nu i ­efterlängtad nyutgåva med ett nyskrivet förord av författaren Karolina Ramqvist. Boken, som utgavs två år före Duras död, innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman. Här återfinns de teman Duras ständigt kom tillbaka till i slutet av sitt liv – barndomen, andra världskriget, de egna böckerna, men framför allt skrivandet, dess förutsättningar och konsekvenser: platsen, ensam­heten, alkoholen.

Tågdrömmar (först publicerad 2002) är trots sitt korta format en närmast episk berättelse. Den beskriver den amerikanska västerns historia och landskap, de kärva skogsarbetarna och brobyggarna, och fångar även hur denna livsstil försvinner. I centrum står Robert Granier, en dag­lönare i början av 1900-talet. Det är i allt väsentligt en vanlig man som lever i ovanliga tider. Granier förlorar sin familj och försöker både minnas det som varit och förstå den nya värld som växer fram runtom honom. Genom hans liv skildras inte bara en människas personliga förluster utan också det sätt som USA omvandlas i stort. Tågdrömmar är ett litterärt mästerverk, en världsskildring i koncentrerad form.

Denis Johnson (1949-2017) var en amerikansk författare. Han debuterade nitton år gammal som poet och kom under sitt författarliv att skriva romaner, noveller och poesi. Därtill vann en rad priser.

Översättning av Enrique de Gregorio.

Fredrik Sjöberg fick 2004 sitt stora litterära genombrott med Flugfällan. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar den en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. Nu utkommer alla tre delar samma volym.

NOMINERADES TILL AUGUSTPRISET 2004

2015 lämnade Andrev Walden ett undanskymt jobb som AD och började skriva. Idag, tre år senare, betraktas han av många som landets bästa krönikör. Hösten 2017 blev han också den första krönikören att nomineras till Stora Journalistpriset.  

I denna krönikesamling varvas de bästa texterna om barnen, rymden och undergången de tre bärande väggarna i Waldens skrivande med hans tecknade betraktelser av tillvaron. Alltid med nya och hittills otänkta perspektiv. Som läsare kommer du få svar på frågor du kanske inte ens visste att man kan ställa.  

"Ingen klär av vår snåriga tids oklokhet som Andrev Walden." /Fredrik Wikingsson    

"Jag älskar honom." /Nina Hemmingsson    

"Om jag säger något smart vid ett middagsbord har jag nästan alltid stulit tanken av Andrev Walden." /Alex Schulman

Sagt om boken:"Personligt, underhållande, bildande."M Magasin

"Törnvalls bok får mig också att tänka på hjälte­mod, som exempelvis dissidenter i auktoritära regimer – personer som man inte begriper hur de vågar riskera liv och lemmar, inklusive sina familjer, för att stå upp för vad de anser vara rätt. Det krävs en mycket speciell typ av karaktär och rättspatos för att offra sin egen tillvaro och trygghet på det viset. Kan det rentav vara så att utan individer med någon släng av asperger i sin personlighet skulle vi också ha betydligt färre hjältar av den sorten?"Fokus

"Clara Törnvalls bok, en essä med avstamp i hennes egen autismutredning och dito diagnos, kastar nödvändigt ljus över den vuxna autistiska kvinnan som levt ett halvt liv med svårigheter som aldrig fått någon förklaring."

"Törnvall svingar sig stundtals halsbrytande men samtidigt elegant mellan ämnena, zoomar in på de detaljer som är intressanta för att sedan flyga vidare till nästa tuva. Hon skriver med klarhet, stilen präglas av stringens och pedagogisk tydlighet, gör det enkelt för läsaren att lära i ett ämne som för många enbart haft stereotypa 'Rain man'-konnotationer."SvD

 ”…välskriven och viktig blandning mellan sakprosa, intervjubok och personlig essä.””….även om man bör undvika att hajpa autister som superhjältar visar Törnvall att normalitetsanpassningen är ett vanvettigt slöseri med kraften hos dessa vackra hjärnor.”Dagens Nyheter

"Clara Törnvall skriver skarpt om sina erfarenheter"."Ganska snart inser jag att det här är helt rätt bok för mig och andra ignoranta. Liksom för alla som lever med odiagnostiserad eller diagnostiserad autism. Och för alla anhöriga. Ja: faktiskt för alla samhällsvarelser."Aftonbladet

"...en omsorgsfullt och intelligent komponerad bok som fyller ett gapande hål."

"Törnvall är kulturjournalist av den skarpaste sorten, och gör här en stor insats dels genom att föra ett samtal med andra som befinner sig på det högfungerande autismspektrat, och dels att bilda både anhöriga, och andra neurotypiker."

"Läsningen av Clara Törnvalls 'Autisterna' lämnar mig med en känsla av att jag äntligen fyller en del av min stora bildningslucka.

"Den är del av ett kunskapsbygge som ytterst handlar om att få flickor och kvinnor på autismspektrat synliggjorda och uppmärksammade."Dagens ETC

"Men än i dag är den vuxna autistiska kvinnan en person som det är svårt att få grepp om. Hon är vår civilisations gäckande skugga. Om henne handlar den tankeväckande boken 'Autisterna'..."Expressen

Varför skrev poeten Emily Dickinson dikter om havet utan att någonsin ha sett det, varför är Underlandet så främmande för Alice, varför spelar filmstjärnan Daryl Hannah så ofta robot eller sjöjungfru, vad menade filosofen Simone Weil med ”att älska sig själv som en främling” och varför tror tv-publiken att Greta Thunberg skojar?

Autisterna - om kvinnor på spektrat är en personlig essä om kvinnor med högfungerande autism. Boken undersöker hur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myter och verklighet. Vem är hon, vem har hon varit och varför har hon varit osynlig så länge? 

Den vuxna autistiska kvinnan är en person som vår tid ännu inte känner. Ända fram till 1980-talet betraktades autism som ett tillstånd reserverat för pojkar. I filmer och tv-serier skildras den begåvade och socialt kantiga kvinnan fortfarande som en kopia av den manliga nörden, med samma intressen för datorspel, Rubiks kub och tågtidtabeller.

Ändå finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samhällsklasser och kulturer.  Med sin egen autismutredning som ram gör Clara Törnvall en resa bakåt i tiden och ser sin och andras historia med nya ögon.

Autisterna utspelar sig i mottagningsrum på neuropsykiatrin i Hagsätra, i kulturhistorien och vid köksbordet hemma hos helt vanliga autistiska kvinnor. Det är en ögonöppnande bok som ifrågasätter vår syn på normalitet och avvikelse och en grupp kvinnor som hittills varit osynliga i samhället. 

Andrev Waldens bästa texter.

Andrev Walden tilldelades Augustpriset 2023 för sin romandebut Jävla karlar men hans säregna språk är äldre än så. Som krönikör och essäist har han nominerats till Stora Journalistpriset för sin stilistik och sina oväntade perspektiv på det mänskliga tillståndet. Här samlar han sina bästa texter från Dagens Nyheter åren 2019-2023 i en volym som rymmer allt från den dova klangen av en tiokrona i dammsugaren till den förbjudna drömmen om att hitta ett lik. Och en ovanligt arg gubbe.

ANDREV WALDEN är journalist och illustratör, och arbetar idag som skribent på Dagens Nyheter och driver podden Helvetet med Parisa Amiri. 2018 släpptes hans bokdebut, krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset.

"Andrev Walden är en unik röst i den svenska litteraturen." DN 

"Andrev Walden är en briljant stilist, som behandlar valfritt ämne med essäistens skärpa parat med den drivne kåsörens sinne för oväntade vändningar." Jönköpings-Posten 

"Det är spänstigt och vitalt, och välskrivet, briljant helt enkelt." BTJ

Som tankar som ville bli ihågkomna.Funderingar. Varsågod. Här kommer dom.

Staffan Westerberg blev på 70-talet känd för hela det svenska folket genom de udda barnprogrammen Vilse i pannkakan och Lillstrumpa och Syster Yster som många av föräldrarna menade skrämde upp och förstörde en hel generation barn. 

Idag är Staffan Westerberg en 90-årig legendar, älskad som skådespelare, regissör, författare och - sig själv. Under lång tid har vi hört honom dela sina tankar för dagen i radion - när texterna nu samlas blir det som att vi får ta del av hans dagbok från de senaste tio åren. Många är skrivna i det djurgårdsgröna huset utanför Uppsala där han bor med sin Hans. Det är texter om att åldras, om hemtjänsten, att möta människor på vägen till läkaren och tingen i hans hem så som den röda emaljerade kaffekannan som puttrat på i många dagar av hans liv sen han köpte den på loppis i Kristiania. 

Det går så länge det går (och sen går det inte längre) är en bok som för en liten stund ger oss en inblick i Staffan Westerbergs mångfacetterade, allvarliga och smått absurda värld. Till varje text har Staffan dessutom, med ett ritverktyg, målat små bilder - uttrycksfulla, naiva och hjärtliga.

"Det är, på sitt lågmälda sätt, en ljuvlig samling ett bokslut över ett långt liv i berättandets tjänst. [...] Boken läser man i ett svep och när man kommit till sista sidan ett självporträtt av en vinkande grånad Staffan och texten Jag har varit med om många avsked och många möten och jag tycker det är viktigt att vinka farväl till dem man älskar fylls man framför allt av glädje över att ha fått vara med om ett så konsekvent egenartat konstnärskap som Westerbergs." Göteborgs-Posten, Johan Hilton

"Det är okonstlat, bitvis banalt, men hela tiden rörande. Westerberg kallar sig gringubbe och feggurka och dumstrut, men även om han inte alltid tycker om sig så verkar han tycka om att finnas till. Han ser ljus i alla mörker och beskriver hur en dörr öppnas och en bländande sol 'förgyller alla dammkorn i min undanskymda tillvaro'." Expressen, Kalle Lind

"Några texter utgår från minnen från barndomen, andra från vardagsbetraktelser. Flera av dem handlar om ålderdomen och att erfara att döden nalkas Westerberg befinner sig ju i nittioårsåldern. Känslor, som övergivenhet och sorg, förmedlar författaren väl. (...) Varje text ackompanjeras av Westerbergs färgglada, naiva bilder. Det är en personlig och fin bok." BTJ, Catharina Bergman

""Så länge det går " är en underbar liten bok med funderingar om liv och död. Jag skrattar åt formuleringar, tar till mig alla subtilt naiva beskrivningar av sorg och längtan. Så här är det att bli gammal, huvudet blir ännu en teater. Staffan Westerberg skriver ömt om livet. Och så datatecknar han därtill: den röda, danska kaffekannan exempelvis, som snart blir det enda som återstår av alla dessa vidunderliga äventyr han var, kom att skapa - och faktiskt ännu är." Svenska Dagbladet, Lars Ring

Jamaica Kincaids första trädgård bestod av en liten plätt i gräsmattan framför familjens hus i Vermont. Hon hade fått ett par fröpåsar och några trädgårdsredskap i morsdagspresent, av en familj som inte kunde ana att de satt igång ett intresse som snart skulle överskugga allt annat. På platsen där hon föddes, den karibiska ön Antigua, anlade man inte trädgårdar för njutningens skull. Där var växtligheten antingen vild eller förknippad med arbete, en påminnelse om slaveriet. Men så har Kincaid inte heller anlagt sina trädgårdar som andra. För henne är trädgården tätt förknippad med historien och hennes sätt att se på världen: hon intresserar sig för växternas ursprung och ser likheter mellan hur människor och växter flyttats från platser där de hör hemma och fått nya namn. Att namnge är att äga, menar Kincaid, och ger oss ett bland annat ett nytt perspektiv på Carl von Linnés gärning. Jamaica Kincaids trädgårdsbok är till lika delar essä, memoar och en entusiastisk odlares anteckningar. Med ett vindlande vackert språk som känns igen från hennes romaner berättar hon om sina passioner och sina misslyckanden, hon läser frökataloger och biografier över trädgårdsmästare, hon besöker Monets trädgård och Chelsea Flower Show, och hon åker till Kina för att samla fröer och genom hela boken sätter hon själva idén om trädgården i ett större perspektiv.

JAMAICA KINCAID (f. 1949) är författare till romaner som Lucy, Min mors självbiografi och Annie John. Hon föddes på Antigua men har bott i USA sedan tonåren och lämnar ogärna trädgården i Vermont i nordöstra USA under somrarna. Under många år var hon skribent på den legendariska tidskriften New Yorker, där också hennes trädgårdsskrivande inleddes.

NICLAS NILSSON är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Colson Whitehead, Richard Ford, Zadie Smith, Madeline Miller och Anne Sexton.

Chenonceaux, det mest berömda av slotten i Loiredalen, var länge ett hem för drottningar och älskarinnor, en scen för kärlek, intriger och maktspel, ett vittne till historiens växlingar. I denna essä  låter Marguerite Yourcenar byggnaden själv träda fram som berättare. 

Med sin sedvanliga klarsyn, inlevelseförmåga och lyhördhet lyfter Yourcenar fram kvinnorna som format platsen genom sekler av skapande, sorg och glädje. Ah, mon beau château är en fascinerande historisk berättelse och samtidigt en meditativ betraktelse över livets betingelser och tidens gång. 

Pulitzerprisvinnare om livets stora och små mysterier

Under sina dagliga utflykter i landskapet runt ån Tinker Creek iakttar Annie Dillard naturens skiftningar och djurlivet som omger henne. Dessa iakttagelser, utspridda över fyra årstider, blir utgångspunkten för ett djupare utforskande av frågor som rör såväl skönhet och brutalitet som Guds närvaro i världen. Dillard har kallts för »Thoreaus sanna arvinge«, och hon beskrev själv Pilgrim vid Tinker Creek som »en teologisk bok«. När den gavs ut 1974 blev den en omedelbar succé både hos kritiker och läsare. Sedan dess har människor världen över fortsatt slå följe med Dillard under hennes vandringar, och låtit sig hänföras av hennes reflektioner över livets stora och små mysterier.I översättning av Roland Adlerberth och med ett nyskrivet förord av Erik Bergqvist, poet och kritiker.

ANNIE DILLARD, född 1945 i Pittsburgh, är en amerikansk författare. Hon har publicerat såväl poesi, essäer och skönlitteratur som litterär kritik och memoarer. Mest känd är hon för Pilgrim vid Tinker Creek som 1975 tilldelades Pulitzerpriset för bästa facklitterära bok.

Vad betyder det att tala allvar? Och varför är det så svårt?

I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör.

Niklas Rådström har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: ”Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar.”

Boken är rikt illustrerad av Catharina Günther Rådström.

"Den stora naturtomten hade en levande atmosfär. På sydsidan klättrade ett mossigt litet berg bland tallar och ekar med livliga nötväckor. I väster anades hemlighetsfulla stigar inne i blåbärsriset, och på norrsidan gränsade tomten brant mot en allmänning med ett glittrande sund som fond. Genom att det inte fanns några inhägnade gränser kändes allt på en gång enskilt och öppet, ungefär som i det lyhörda gamla huset."

Här, i sommarstugans väggar och tak och i den omgärdande naturen, bekantar sig Nina Burton med myror och bin, rävar och ekorrar; arter av olika slag, alla med sina skilda språk. Med smittande nyfikenhet letar hon fram existensen i alla dess former, det mysterium som är livet.