Essäer

I en värld besatt av framgång är det totala fiaskot ett av de värsta öden som kan tänkas. I denna bok tittar Peter Englund på hur spektakulär lycka ändat i spektakulär olycka: med kraschade teknologier eller kraschade karriärer, med misslyckade expeditioner eller misslyckade böcker, med havererade civilisationer eller havererade rymdfarkoster. Denna personliga, originella och oförutsägbara essä, som i sin nyfikenhet spänner över många mänskliga arbetsfält och epoker, vill se om det finns något som kännetecknar alla dessa fiaskon, rentav förenar dem.

Peter Englund är filosofie doktor och professor. Sedan debuten 1988 med ”Poltava” har han författat ett antal prisbelönta verk om svensk och internationell historia, senast ”Onda nätters drömmar” 2022. Dessutom har han skrivit kulturjournalistik (ett urval utgavs 2024, under titeln ”Paradoxmaskinen”) samt rapporterat från olika krigszoner (bland annat Ukraina). År 2002 blev han invald i Svenska Akademien, och 2009–2015 var han dess ständige sekreterare. Hans böcker har översatts till 28 språk.

Jag kan inte. Jag har det inte i mig. Föreställningen om att vår begåvning är genetiskt bestämd och oföränderlig är djupt rotad. Vad händer med en människa som tidigt får lära sig att begåvning är något man har – eller saknar?I ”Avbegåvad” undersöker Roland Paulsen hur idén om den fixerade begåvningen vandrat från vetenskap till allmänhet. Med utgångspunkt i sin egen familjehistoria skildrar han ett samhälle som med betyg, diagnoser och utsållning vingklipper individen. ”Avbegåvad” är en essäberättelse om förlorad potential, om den eviga möjligheten till utveckling och de smartas dumhet.

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

Majdanupproret 2014, då ukrainarna vände sig mot den sittande Moskvatillvända presidenten, och Rysslands annektering av Krim som följde därpå, var bara den första heta fasen i vad som skulle bli en utdragen konflikt. När den fullskaliga invasionen inleddes i februari 2022 stod det klart att vad som stod på spel inte bara var Ukrainas självständighet, utan också den europeiska säkerhetsordning som vuxit fram efter kalla krigets slut.Under mer än ett decennium har historikern och Rysslandskännaren Martin Kragh följt Ukrainakrigets utveckling i tidningsessäer och kommentarer. I denna bok samlas texter skrivna medan händelserna ännu pågår. Här analyseras krigets akuta militära och politiska förlopp såväl som de djupare historiska erfarenheter och maktanspråk som format konflikten. Tillsammans tecknar de bilden av det långa kriget i Ukraina, från Krimannekteringen och striderna i Donbass 2014 till den fullskaliga invasionen 2022 och krigets fortsättning idag.

Ur förordet: 

"Snarare än att vilja skriva ännu en typisk guidebok om Djurgården har vi önskat presentera en egen variant, där vi avtäcker de aktiva minnesarbeten som går att utläsa i det fysiska landskapet. Det betyder att framställningen är tänkt att fungera lika bra för den som har den egna läsfåtöljen som utgångspunkt som för den som rent fysiskt vill ta sig till Djurgården; antingen för att uppleva platsen för första gången eller för att se delar av området med nya ögon. Oavsett vilket är de olika kapitlen skrivna för att läsaren ska kunna sätta samman egna vandringar i minneslandskapet.    

Av det skälet har vi sett till att förankra våra texter i geografin. Ibland sker det genom att vi som författare rör oss i kapitlen, med olika tempon, mot tydliga mål och längs med i förväg utstakade rutter. Ibland är det fråga om ett mer förutsättningslöst strövande i det nuvarande och historiska minneslandskapet. Och ibland kombineras något av ovanstående med utforskande av Djurgården som ett sinnesrum. Alldeles som stigarna i en skog kan löpa både parallellt och ibland korsa varandra hoppas vi att det ska berika läsarnas egna strövtåg i boken."

/---/

Elva vägar till Djurgården

Nu följer ett antal kapitel som vart och ett pekar in i Djurgårdens minneslandskap. Bidragen rymmer tydliga skillnader i stil och tempo, de har sin egen takt och rytm. Bokens nästa kapitel tar utgångspunkt i den kunnige flanörens personligt färgade perspektiv. Här summerar Mats Hellspong sina intryck av Djurgården som historisk plats och samtida aktivitetsfält. Med denna framställning introduceras flera av de områden och händelser som sedan återkommer i andra kapitel.

Stafettpinnen förs sedan vidare av Lotten Gustafsson Reinius och Cecilia Hammarlund Larsson. Deras kapitel leder till några av Djurgårdens många fascinerande portar och portaler. I dessa ingångar (och utgångar) blandas mytologiska gestalter med nationalromantikens och skandinavismens storvulna tilltal; bara för att i nästa stund ge utrymme åt den nordiska faunan eller nu levande kungligheter. I nästa bidrag förs läsaren ner under Strömmens yta. Mirja Arnshav skriver om de överraskande många föremål som fastnat på Vasaskeppets skrov och vrakplats under de mer än tre sekel som detta legat dolt för ögat.

Djurgården är ett område för fysisk rekreation. Med gymnastikskorna på fötterna visar Maja Lagerqvist och Annika Strandin Pers att upplevelsen av ett område är avhängig vår egen förflyttning i rummet. Under tre löprundor vecklar de ut en platsens kulturhistoria som också knyter Djurgården till motionsloppens och joggningens historiska utveckling. Att våra sinnen sätter gränser för vad vi förmår uppfatta av omgivningen avspeglas i nästa kapitel, där Elin Franzén gett sig ut för att lyssna på Djurgården. Minneslandskapet blir på detta vis till ljudlandskap. Tidigare utmärkande läten och klanger, från arbetsplatser och fordon, har med tiden kommit att ersätta av andra, medan 21 fågelläten och många andra naturljud däremot fortsätter att bidra till platsernas karaktär.

Fåglarna och djurlivet återkommer också i nästa kapitel. I likhet med många andra öar i Stockholms skärgård är Djurgården en attraktiv plats för många andra arter än bara människan. I sitt bidrag vänder Anders Telenius blicken mot Djurgården som en av flera jämförbara skärgårdsöar. Genom att introducera det »evolutionära minnet« knyts Djurgårdens naturmiljö till ett annat slags minnesskapande än det som präglar bokens övriga kapitel.

Därefter gör Maria Bäckman ett besök bland Skansens byggnader. Med hjälp av äldre och nyare museimiljöer visar hon hur töjbar idén om det autentiska, genuina och äkta kan vara också i ett världsberömt friluftsmuseum. Lars Kaijser närmar sig en snarlik problematik genom att sätta kurs mot en närliggande del av Djurgården. Strax utanför Skansens huvudingång ligger det område som idag benämns »Evenemangsparken«. Genom att följa tätt i spåren av föreslagna och genomförda förändringar lyfter Kaijser fram hur olika föreställningar om områdets och verksamheternas »historiska läsbarhet« varit vägledande för både visionerna och de ofta uppflammande konflikterna.

De två nästföljande kapitlen delar på samma sätt en tematik, men nu är det Djurgårdens monument som ges en central roll. Mattias Frihammar tittar nämnare på hur fyra nya minnesmärken har fogats till det redan befintliga minneslandskapet. Medan Frihammar belyser de använda och »levande« monumenten är det tvärtom döden som breder ut sig i Simon Ekströms kapitel. Här uppmärksammas den omfattande djurdöd som sällan lämnat några bestående avtryck i minneslandskapet. 

Bokens sista och elfte kapitel är en påminnelse om att besökarnas och djurens Djurgården även utgör vissa människors hembygd. En intervju med en av dessa personer får bli bokens utgång. Djurgårdsbon Susanna får därmed sista ordet."

Boken är rikligt illustrerad med fotografier och kartor.

Under Israels bombningar och invasion av Gaza publicerar Johannes Anyuru sex uppmärksammade essäer: om språket och dess död, om palestinsk poesi, om vad som enligt många bedömare är ett folkmord.

Upplyst sten utgår ifrån essäerna, som här återpubliceras i samlad form, och fortsätter att brottas med deras frågor. Vad innebär det att vara en författare när språket dör? Vad innebär det att vara en människa i en tid då brott mot mänskligheten upprepas och fortsätter inför allas ögon?

Johannes Anyuru lyssnar efter svar, både hos döda och levande. Han brevväxlar med filosofen Saleh Abdelaziz och poeten Fady Joudah. Han talar med poeten Nima Hassan i Gaza. Han sammanställer en brutal tidslinje över åren 2023–2026, han pratar med sin dotter och sin fru och tänker på sina föräldrar. Snön faller över staden där livet och skrivandet pågår, i ljuset och skuggan av allt.

l över hundra år har psykiatrin sökt efter orsakerna till psykiskt lidande. Ännu har man inte lyckats påvisa en kemisk obalans bakom någon psykiatrisk diagnos. Trots detta får allt fler människor höra att deras svårigheter beror på avvikelser i hjärnan.

I Är jag sjuk i huvudet? granskar psykiatern Behroz Dehdari forskningen bakom dagens diagnoser och visar hur de kommit att forma vår syn på oss själva, vårt lidande och förutsättningarna för förändring. Med exempel från forskning, historia och klinisk praktik beskriver han hur diagnoserna fått sin särställning genom ett samspel mellan vetenskapliga ambitioner och samhälleliga intressen.

Dehdari ställer en avgörande fråga: Om problemet inte sitter i hjärnan, var ska vi då leta?

I en värld besatt av framgång är det totala fiaskot ett av de värsta öden som kan tänkas. I denna bok tittar Peter Englund på hur spektakulär lycka ändat i spektakulär olycka: med kraschade teknologier eller kraschade karriärer, med misslyckade expeditioner eller misslyckade böcker, med havererade civilisationer eller havererade rymdfarkoster. Denna personliga, originella och oförutsägbara essä, som i sin nyfikenhet spänner över många mänskliga arbetsfält och epoker, vill se om det finns något som kännetecknar alla dessa fiaskon, rentav förenar dem.

Peter Englund är filosofie doktor och professor. Sedan debuten 1988 med ”Poltava” har han författat ett antal prisbelönta verk om svensk och internationell historia, senast ”Onda nätters drömmar” 2022. Dessutom har han skrivit kulturjournalistik (ett urval utgavs 2024, under titeln ”Paradoxmaskinen”) samt rapporterat från olika krigszoner (bland annat Ukraina). År 2002 blev han invald i Svenska Akademien, och 2009–2015 var han dess ständige sekreterare. Hans böcker har översatts till 28 språk.

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

Omistligt om hemlöshet och litteratur./.../ en orädd och underhållande resa in i litteraturhistorien.

Dagens Nyheter

Dynamiskt storverk av fantastisk hjärna.

 Aftonbladet

En passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet?

Upsala Nya Tidning

Höjderna känns emellanåt svindlande, litteraturen större och viktigare än på länge.

Svenska Dagbladet

Att läsa hans bok är nästan lika belönande som att läsa de verk som behandlas.

Bernur blogg, Björn Kohlström

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital.

Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

När Vladimir Putin beskrev Sovjetunionens upplösning som 1900-talets största geopolitiska katastrof formulerade han i en mening en idé som kommit att prägla det moderna Ryssland: att förlusten av imperiet måste kompenseras genom återupprättad ordning och förnyad stormaktsstatus. I Om frihet sjöng jag i en grym tid samlas Martin Kraghs essäer om den ryska idévärld som vuxit fram ur imperiets sammanbrott, om minnet av Sovjetunionen, historieskrivningens politiska kraft och om de stormaktsdrömmar som fortsatt att forma den ryska självbilden. Efter de uppmärksammade böckerna Det fallna imperiet och Historiens återkomst fortsätter Kragh här sin analys av Rysslands historiska roll i världspolitiken.

Marguerite Duras näst sista bok och älskade klassiker för alla skrivande människor kommer nu i ­efterlängtad nyutgåva med ett nyskrivet förord av författaren Karolina Ramqvist. Boken, som utgavs två år före Duras död, innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman. Här återfinns de teman Duras ständigt kom tillbaka till i slutet av sitt liv – barndomen, andra världskriget, de egna böckerna, men framför allt skrivandet, dess förutsättningar och konsekvenser: platsen, ensam­heten, alkoholen.

När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.

"Själen och Musiken är en fin liten bok, fylld av kunskap, lidelser och insikter, inte minst om vad det kan innebära att vara människa, och musikens förvandlande förmåga." - DAST Magazine

"Värdet i många av essäernas tankar ligger i att de är flyttbara , inbjuder till att appliceras på annan musik än den som diskuteras just här, annan litteratur, andra liv än författarens.

Ett annat värde, som jag ofta noterat när jag läser Engdahl, är att jag blir mer upplyft än irriterad när jag inte håller med honom: dialogiskt indragen, uppmuntrad till riposter." - Fokus

Fredrik Sjöberg fick 2004 sitt stora litterära genombrott med Flugfällan. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar den en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. Nu utkommer alla tre delar samma volym.

NOMINERADES TILL AUGUSTPRISET 2004

“Jag är rädd för att vara kvinnan som stör. Och för att inte störa tillräckligt. Jag är rädd. Men jag gör det ändå.”

I denna självlysande debut skriver Emilie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med radikal uppriktighet om infertilitetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och våld mot det egna jaget. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje – är "Allt jag inte kan säga" en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen.

En gång förstod vi kulturen som det högsta goda i en modern människas liv. Det som gav mening bortom vardagens slit och upprepning. Nu är vi någon helt annanstans. Sverker Sörlin undersöker i denna nyskrivna essä hur vi kan återupprätta kulturens värde. För vad händer när makten och marknaden visar sig sakna de förmågor som ger mening åt våra liv?

Recensioner och citat om boken

Slår ett slag för vår förmåga att drömma och förstå världen. – Anna-Maria Carnhede och Zanna Nordqvist, Dagens ETC

Kulturens värde kom i rättan tid. – Tomas Attorp, Gefle Dagblad

En väldigt lärorik, infallsrik och väl­formulerad essä. – Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

Bokens problembeskrivande precision är imponerande, men Sörlins stora intellektuella insats – och jag vill understryka: den är stor – består av idéhistoriskt grovarbete. – Victor Malm, Dagens Nyheter

Kulturens värde är en sympatisk och på sörlinskt vis vältalig stridsskrift för ett bredare kulturbegrepp och en omformulerad kulturpolitik. – Thomas Götselius, Expressen

En tankeväckande och inspirerande essä som torde locka läsare med intresse för folkbildning, politik och kultur. Helhetsbetyg 4/5 – Anna Hasselberg, BTJ nr 3 2026

Mycket läsvärd. – Johan Hilton, Göteborgs-Posten

Tågdrömmar (först publicerad 2002) är trots sitt korta format en närmast episk berättelse. Den beskriver den amerikanska västerns historia och landskap, de kärva skogsarbetarna och brobyggarna, och fångar även hur denna livsstil försvinner. I centrum står Robert Granier, en dag­lönare i början av 1900-talet. Det är i allt väsentligt en vanlig man som lever i ovanliga tider. Granier förlorar sin familj och försöker både minnas det som varit och förstå den nya värld som växer fram runtom honom. Genom hans liv skildras inte bara en människas personliga förluster utan också det sätt som USA omvandlas i stort. Tågdrömmar är ett litterärt mästerverk, en världsskildring i koncentrerad form.

Denis Johnson (1949-2017) var en amerikansk författare. Han debuterade nitton år gammal som poet och kom under sitt författarliv att skriva romaner, noveller och poesi. Därtill vann en rad priser.

Översättning av Enrique de Gregorio.

Jamaica Kincaids första trädgård bestod av en liten plätt i gräsmattan framför familjens hus i Vermont. Hon hade fått ett par fröpåsar och några trädgårdsredskap i morsdagspresent, av en familj som inte kunde ana att de satt igång ett intresse som snart skulle överskugga allt annat. På platsen där hon föddes, den karibiska ön Antigua, anlade man inte trädgårdar för njutningens skull. Där var växtligheten antingen vild eller förknippad med arbete, en påminnelse om slaveriet. Men så har Kincaid inte heller anlagt sina trädgårdar som andra. För henne är trädgården tätt förknippad med historien och hennes sätt att se på världen: hon intresserar sig för växternas ursprung och ser likheter mellan hur människor och växter flyttats från platser där de hör hemma och fått nya namn. Att namnge är att äga, menar Kincaid, och ger oss ett bland annat ett nytt perspektiv på Carl von Linnés gärning. Jamaica Kincaids trädgårdsbok är till lika delar essä, memoar och en entusiastisk odlares anteckningar. Med ett vindlande vackert språk som känns igen från hennes romaner berättar hon om sina passioner och sina misslyckanden, hon läser frökataloger och biografier över trädgårdsmästare, hon besöker Monets trädgård och Chelsea Flower Show, och hon åker till Kina för att samla fröer och genom hela boken sätter hon själva idén om trädgården i ett större perspektiv.

JAMAICA KINCAID (f. 1949) är författare till romaner som Lucy, Min mors självbiografi och Annie John. Hon föddes på Antigua men har bott i USA sedan tonåren och lämnar ogärna trädgården i Vermont i nordöstra USA under somrarna. Under många år var hon skribent på den legendariska tidskriften New Yorker, där också hennes trädgårdsskrivande inleddes.

NICLAS NILSSON är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Colson Whitehead, Richard Ford, Zadie Smith, Madeline Miller och Anne Sexton.

2015 lämnade Andrev Walden ett undanskymt jobb som AD och började skriva. Idag, tre år senare, betraktas han av många som landets bästa krönikör. Hösten 2017 blev han också den första krönikören att nomineras till Stora Journalistpriset.  

I denna krönikesamling varvas de bästa texterna om barnen, rymden och undergången de tre bärande väggarna i Waldens skrivande med hans tecknade betraktelser av tillvaron. Alltid med nya och hittills otänkta perspektiv. Som läsare kommer du få svar på frågor du kanske inte ens visste att man kan ställa.  

"Ingen klär av vår snåriga tids oklokhet som Andrev Walden." /Fredrik Wikingsson    

"Jag älskar honom." /Nina Hemmingsson    

"Om jag säger något smart vid ett middagsbord har jag nästan alltid stulit tanken av Andrev Walden." /Alex Schulman

Sagt om boken:"Personligt, underhållande, bildande."M Magasin

"Törnvalls bok får mig också att tänka på hjälte­mod, som exempelvis dissidenter i auktoritära regimer – personer som man inte begriper hur de vågar riskera liv och lemmar, inklusive sina familjer, för att stå upp för vad de anser vara rätt. Det krävs en mycket speciell typ av karaktär och rättspatos för att offra sin egen tillvaro och trygghet på det viset. Kan det rentav vara så att utan individer med någon släng av asperger i sin personlighet skulle vi också ha betydligt färre hjältar av den sorten?"Fokus

"Clara Törnvalls bok, en essä med avstamp i hennes egen autismutredning och dito diagnos, kastar nödvändigt ljus över den vuxna autistiska kvinnan som levt ett halvt liv med svårigheter som aldrig fått någon förklaring."

"Törnvall svingar sig stundtals halsbrytande men samtidigt elegant mellan ämnena, zoomar in på de detaljer som är intressanta för att sedan flyga vidare till nästa tuva. Hon skriver med klarhet, stilen präglas av stringens och pedagogisk tydlighet, gör det enkelt för läsaren att lära i ett ämne som för många enbart haft stereotypa 'Rain man'-konnotationer."SvD

 ”…välskriven och viktig blandning mellan sakprosa, intervjubok och personlig essä.””….även om man bör undvika att hajpa autister som superhjältar visar Törnvall att normalitetsanpassningen är ett vanvettigt slöseri med kraften hos dessa vackra hjärnor.”Dagens Nyheter

"Clara Törnvall skriver skarpt om sina erfarenheter"."Ganska snart inser jag att det här är helt rätt bok för mig och andra ignoranta. Liksom för alla som lever med odiagnostiserad eller diagnostiserad autism. Och för alla anhöriga. Ja: faktiskt för alla samhällsvarelser."Aftonbladet

"...en omsorgsfullt och intelligent komponerad bok som fyller ett gapande hål."

"Törnvall är kulturjournalist av den skarpaste sorten, och gör här en stor insats dels genom att föra ett samtal med andra som befinner sig på det högfungerande autismspektrat, och dels att bilda både anhöriga, och andra neurotypiker."

"Läsningen av Clara Törnvalls 'Autisterna' lämnar mig med en känsla av att jag äntligen fyller en del av min stora bildningslucka.

"Den är del av ett kunskapsbygge som ytterst handlar om att få flickor och kvinnor på autismspektrat synliggjorda och uppmärksammade."Dagens ETC

"Men än i dag är den vuxna autistiska kvinnan en person som det är svårt att få grepp om. Hon är vår civilisations gäckande skugga. Om henne handlar den tankeväckande boken 'Autisterna'..."Expressen

Varför skrev poeten Emily Dickinson dikter om havet utan att någonsin ha sett det, varför är Underlandet så främmande för Alice, varför spelar filmstjärnan Daryl Hannah så ofta robot eller sjöjungfru, vad menade filosofen Simone Weil med ”att älska sig själv som en främling” och varför tror tv-publiken att Greta Thunberg skojar?

Autisterna - om kvinnor på spektrat är en personlig essä om kvinnor med högfungerande autism. Boken undersöker hur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myter och verklighet. Vem är hon, vem har hon varit och varför har hon varit osynlig så länge? 

Den vuxna autistiska kvinnan är en person som vår tid ännu inte känner. Ända fram till 1980-talet betraktades autism som ett tillstånd reserverat för pojkar. I filmer och tv-serier skildras den begåvade och socialt kantiga kvinnan fortfarande som en kopia av den manliga nörden, med samma intressen för datorspel, Rubiks kub och tågtidtabeller.

Ändå finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samhällsklasser och kulturer.  Med sin egen autismutredning som ram gör Clara Törnvall en resa bakåt i tiden och ser sin och andras historia med nya ögon.

Autisterna utspelar sig i mottagningsrum på neuropsykiatrin i Hagsätra, i kulturhistorien och vid köksbordet hemma hos helt vanliga autistiska kvinnor. Det är en ögonöppnande bok som ifrågasätter vår syn på normalitet och avvikelse och en grupp kvinnor som hittills varit osynliga i samhället. 

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs­berömda författaren Jamaica Kincaid.

Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skrif­ten En liten plats. Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisa­törerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be­traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier fått utstå.

En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Texten skrev ursprungligen som en artikel för tidskriften New Yorker, där Kincaid var en profilerad medarbetare under många år på 70- och 80-talet, men tidningens nya ledning vågade inte trycka den, eftersom de tyckte att den var för provocerande. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut.jamaica kincaid har blivit en stor favorit bland svenska läsare de senaste åren, och ständigt Nobelpristippad. Med sin trädgårdsbok (Boken om) Min trädgård: har svenska läsare också tagit del av hennes essäistiska skrivande i stor utsträckning. 2023 ger vi ut hennes botaniska reseskildring Bland blommor i översättning av Niclas Nilsson.

Den moderna journalistikens mästare i ny, samlad utgåva

»Kejsaren överskrider reportagets form och blir till en maktens mardröm. En oförglömlig, brutalt komisk och i slutändan medkännande bok.« Salman Rushdie

»Uppslukande. Full av subtila sanningar och oväntade insikter.« New York Times Book Review om En dag till att leva

Tre regimers kollaps. 1974, kort efter att kejsare Haile Selassie blivit avsatt, reser Ryszard Kapuscinski till Etiopien för att genom samtal med kejsarens betjänter och undersåtar teckna bilden av en korrupt despot som i över fyrtio år styrt sitt land med järnhand. Året därpå anländer han till Angola för att rapportera om oroligheterna som brutit ut efter att landet blivit självständigt. Under månaderna som följer bevittnar han hur landet slungas in i det inbördeskrig som skulle komma att rasa i årtionden. Ytterligare några år senare befinner sig Kapuscinski i Iran, där shah Mohammad Reza Pahlavis tid vid makten just har nått sitt slut och revolutionen har banat väg för Ayatollah Khomeinis religiösa styre. Med sin oöverträffade förmåga att kombinera det journalistiska reportaget med litterär konstfärdighet intog Kapuscinski en unik position som författare. Han mottog otaliga internationella priser och har benämnts som »den moderna journalistikens mästare«. Härskares fall: Tre reportage från imperiernas slut samlar Kapuscinskis tre stora reportageböcker i en volym: En dag till att leva [1976], Kejsaren [1978] och Shahernas shah [1982].I översättning av Britt Arenander och med ett nyskrivet förord av författaren och historikern Peter Englund.

RYSZARD KAPUSCINSKI [1932–2007] var en polsk journalist, fotograf, författare och poet. Han arbetade för den statliga polska nyhetsbyrån PAP, och mellan 1956 och 1981 rapporterade han från 28 revolutioner och statskupper världen över.

»Ryszard Kapuscinski uppvisar en magisk vältalighet.« John Updike, The New Yorker

Historisk utveckling har länge varit synonymt med förbättring. Men vad göra i en global kristid då alternativen till nyliberalismens framtidsvisioner bara verkar formuleras av accelerationister, techoligarker och trumpister?

Enligt Slavoj Žižek är det tid att ompröva den naiva framstegstro som definierat moderniteten. Det första steget är att krossa illusionen om den framtid som vi nu med säkerhet vet inte kommer att inträffa – den där vi obehindrat fortsätter att leva våra liv som vanligt.

Krossa framsteget är den andra boken i Fri Tankes Z?ižek-serie, som inleddes med För sent att vakna (2025) och efterföljs av Nollpunkt (2026).

Andrev Waldens bästa texter.

Andrev Walden tilldelades Augustpriset 2023 för sin romandebut Jävla karlar men hans säregna språk är äldre än så. Som krönikör och essäist har han nominerats till Stora Journalistpriset för sin stilistik och sina oväntade perspektiv på det mänskliga tillståndet. Här samlar han sina bästa texter från Dagens Nyheter åren 2019-2023 i en volym som rymmer allt från den dova klangen av en tiokrona i dammsugaren till den förbjudna drömmen om att hitta ett lik. Och en ovanligt arg gubbe.

ANDREV WALDEN är journalist och illustratör, och arbetar idag som skribent på Dagens Nyheter och driver podden Helvetet med Parisa Amiri. 2018 släpptes hans bokdebut, krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset.

"Andrev Walden är en unik röst i den svenska litteraturen." DN 

"Andrev Walden är en briljant stilist, som behandlar valfritt ämne med essäistens skärpa parat med den drivne kåsörens sinne för oväntade vändningar." Jönköpings-Posten 

"Det är spänstigt och vitalt, och välskrivet, briljant helt enkelt." BTJ

I dessa dryga fyrtiotalet engagerade och tankeväckande essäer, debattinlägg och politiska betraktelser ställs samtidens stora frågor under lupp.

Författarna Mats Dagerlind, veteran inom alternativmedia, och Håkan Johansson, författare till två tidigare böcker i genren, belyser Sveriges utveckling i ett brett spektrum – från migrationspolitik, kulturkonflikter och ideologiska vägval till mediernas roll och demokratins gränser. Texterna är skrivna med både skärpa och övertygelse, där kritiska perspektiv på det politiska och mediala etablissemanget blandas med idéhistoriska tillbakablickar och samhällsanalys. Här ryms såväl samtidskommentarer som mer djupgående reflektioner över de krafter som formar vår sam- och framtid. Oavsett om läsaren håller med eller säger emot, bjuder boken in till eftertanke och diskussion – något som i en tid av åsiktskorridorer och polarisering är viktigare än någonsin.