"ett lika storartat som fasansfullt verk, en förteckning över detta mänsklighetens misslyckande."

Dagens Nyheter

"Johannes Anyuru kan varken acceptera krigets helvete eller den svenska vardagens snöklädda himmel, han skapar en litterär frizon där glömskan kan bekämpas och ”distinktionen mellan etik, politik och estetik” kan lösas upp. I en lika vacker som outhärdlig bok om bomber, tortyr, förtryck och ett ofattbart lidande uppnår han ett tillstånd som kanske kan kallas för resignation eller vanmakt men jag väljer att kalla det frid."

Expressen

"Den upphackade kronologin gör inte bara att jag hela tiden måste bläddra fram och tillbaka mellan sidorna; den blir som en labyrint det inte går att hitta ut ifrån, får det att kännas som om jag håller på att tappa förståndet. På detta vis blir ”Upplyst sten” inte bara en viktig framtida erinran om åren västvärlden lät Israel begå den värsta av förbrytelser. Den blir en litterär triumf."

Etc

Under Israels bombningar och invasion av Gaza publicerar Johannes Anyuru sex uppmärksammade essäer: om språket och dess död, om palestinsk poesi, om vad som enligt många bedömare är ett folkmord.

Upplyst sten utgår ifrån essäerna, som här återpubliceras i samlad form, och fortsätter att brottas med deras frågor. Vad innebär det att vara en författare när språket dör? Vad innebär det att vara en människa i en tid då brott mot mänskligheten upprepas och fortsätter inför allas ögon?

Johannes Anyuru lyssnar efter svar, både hos döda och levande. Han brevväxlar med filosofen Saleh Abdelaziz och poeten Fady Joudah. Han talar med poeten Nima Hassan i Gaza. Han sammanställer en brutal tidslinje över åren 2023–2026, han pratar med sin dotter och sin fru och tänker på sina föräldrar. Snön faller över staden där livet och skrivandet pågår, i ljuset och skuggan av allt.