Scenkonst och film

Så fort någon skriver om Solstollarna flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram Toffelhjältarna röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade.  

Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant.

Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn.  

Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ...

Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. 

Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30.

Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato.  

När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.

Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J´accuse!

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

**Vinnare av Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare**

"Hiltons bok är ett kraftprov. Bildande, berörande, viktig. Den skänker en smula värdighet åt ett kapitel i svensk offentlighet som innehållit allt annat än det."Karin Olsson, Expressen

"Det är en exceptionellt välskriven bladvändare."Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet

"Hans bok är både lärostycke och tragedi – och har potential att nå en stor publik – precis som Benny Fredriksson."Ingrid Elam, Aftonbladet

"Gastkramande tragedi som blir njutningsfull läsning med många bottnar genom all research och ett sagolikt vackert språk."Kerstin Särnö, M-magasin

"Detta är en av de starkaste samtidsskildrande böcker jag läst."Per Andersson, Kulturnyheterna SVT

"välskrivet och laddat drama med fem akter."Boel Gerell, Sydsvenskan

"Denna kombination av politiskt sprängstoff och personliga tragedier inbyggt i materialet, är jag djupt imponerad av Johan Hiltons bok Den siste teaterdirektören"Jenny Aschenbrenner, Dagens ETC

"Johan Hiltons bok är en stark, noggrann och viktig uppgörelse."Henric Tiselius, Borås tidning

I december 2017 riktades anklagelser mot Benny Fredriksson i tidningen Aftonbladet. Tre månader senare avslutade han sitt liv, på ett hotellrum i Sydney, efter det mediedrev som följde i spåren av publiceringarna.

När Benny Fredriksson avgick som vd för Kulturhuset Stadsteatern var det slutet på en lång och framgångsrik epok. Han lyckades inte bara omskapa en av Sveriges ledande kulturinstitutioner och anpassa det till en ny tid, han förfogade också över en betydande del av huvudstadens kulturanslag.

Under Fredrikssons ledning förverkligades visionen för Kulturhuset – att befinna sig mitt i samtiden och utgöra den naturliga samlingsplatsen för den kultur- och samhällsengagerade medborgaren.

Den siste teaterdirektören skildrar genom hundratals intervjuer drevets utveckling under hösten 2017 parallellt med berättelsen om hans liv och verk. Anhöriga, kollegor, fränder, meningsmotståndare och uppdragsgivare berättar om yrkesmannen och makthavaren Benny Fredriksson.

Från uppväxten i en arbetarfamilj i Midsommarkransen, till en av Sveriges tyngsta poster i kulturoffentligheten. I den resan ryms inte bara ett fascinerande människoöde – Fredriksson saknade både gymnasieexamen och universitetspoäng och var på nästan alla plan en autodidakt – utan också en samhällsskildring, klasskildring och kulturskildring.

Fram träder bilden av en makthavare som på sätt och vis bergtogs av sitt uppdrag – men som på flera punkter även förändrade svensk teater i grunden."Välskriven, med ett driv och ett engagemang, som gör den spännande, angelägen och drabbande."Margaretha Levin Blekastad, Norrtelje Tidning

"Johan Hiltons välskrivna bok är besjälad av viljan att ge Benny Fredriksson upprättelse. Den väcker starka känslor."Karin Helander, Göteborgs-Posten"Knivskarpt klarspråk om Benny Fredrikssons död"Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet

"intressant läsning för alla som är intresserade av kulturvärldens speciella arbetsvillkor."BTJ

Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.

Vinnare av Goodreads Choice Awards 2022 i kategorin Bästa Biografi och Memoar.

Jennette McCurdy var bara sex år när hon gick på sin första filmaudition. Hennes mammas dröm var att dottern skulle få det liv hon själv drömt om - ett liv som filmstjärna. I ett Hollywoodklimat med hård konkurrens, drillas Jennette av mamman inför otaliga auditions och möten med agenter. 

När Jennette får sin stora roll i Nickelodeons iCarly eskalerar mammans kontrollerande beteende. Hon inför strikta matscheman och nitisk kontroll av Jennettes kropp. Fram till 16 års ålder duschades Jennette av sin mamma och hon vägdes fem gånger om dagen. Medan mamman njuter av stjärnglansen, hanterar Jennette kraftig ätproblematik, självhat, ångest och tvångssyndrom. 

Men samtidigt som Jennette får huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat, dör mamman i cancer. Det blir starten på Jennettes resa mot bättre hälsa och hon får hjälp att hantera sitt förflutna och sitt självskadebeteende. 

JAG ÄR GLAD ATT MAMMA DOG är en självutlämnande och uppriktig berättelse om relationen till mamman, kändisskapets påfrestningar och det egna självutplånandet. Med mörk humor och snillrika anekdoter åstadkommer Jennette McCurdy en oöverträffad uppväxtskildring om kontroll, återerövring och om frigörelsen i att finna sig själv.

Jennette McCurdy spelade i Nickelodeons succéserie iCarly och i spinoffserien Sam & Cat, liksom i Netflix-serien Between. År 2017 lade hon skådespelandet på hyllan till förmån för att skriva och regissera. Hennes filmer har sedan dess visats på ett antal välrenommerade filmfestivaler. Hennes essäer har publicerats i HuffPost och The Wall Street Journal. Hennes enmansshow I m Glad My Mom Died spelades i två slutsålda vändor på Lyric Hyperion Theatre och Hudson Theatre i Los Angeles. I sin podcast Empty Inside, som legat etta på Apples topplista, samtalar hon med gäster om obekväma ämnen. Hon bor i Los Angeles.

Sedan Galenskaparna och After Shave slog sina påsar ihop 1982 har de tagit den svenska underhållningsbranschen med storm. Macken, Leif och En himla många program är milstolpar i den svenska nöjeshistorien. Gruppen har skapat sin alldeles egna nisch, med en fot i det folkliga och en i det absurda.

Tillsammans med GAS-fantasten Henrik Jutbring tar sig Kalle Lind an ännu en samling svenska humorikoner, i den första boken som försöker täcka gruppens hela produktion, på fullaste skoj och allvar. Det här är en berättelse om gruppdynamik, meningsskiljaktigheter, entreprenörskap, underifrånperspektiv, underbett, stämsång, satir och en ständig strävan framåt.

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.