Scenkonst och film

Intelligent, modig, rolig som få och lite halvtokig – i en underbar blandning. Marianne Mörck blev folkkär efter rollen som mamma Birgitta i tv-serien "Bonusfamiljen" men har en lång karriär bakom sig som skådespelare, regissör och sångerska. I sin självbiografi, skriven tillsammans med Stina Jofs, delar hon med sig av sorg och drömmar, förgörande kärlek och himmelsk ensamhet. Hon bor i en säng som heter Bismarck, skäms över människans ondska och längtar till Nepal. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte. Sannerligen inte.

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Så fort någon skriver om Solstollarna flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram Toffelhjältarna röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade.  

Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant.

Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn.  

Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ...

Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. 

Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30.

Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato.  

När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.

Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J´accuse!

”Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.

Jag har fått möta begåvade, spännande människor – har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig …

Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet.”

Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.

''Hayden Panettiere holds nothing back: From child stardom to crushing loss, this is her truth'' US Weekly''There''s no easy way to share your story with the world, but I''m an optimist to the core and refuse to be defined by my tragedies. Life can shake you up and tear you down, but even when you''re at your worst, there''s hope, and you have an opportunity to rebuild.''Heroes and Nashville star Hayden Panettiere reclaims her story in a remarkably candid memoir.Hayden Panettiere''s career in entertainment began before she was old enough to walk. From early commercials to film and television roles in hits like Remember the Titans, her career unfolded in the public eye resulting in tremendous success by her early teens. She had become a fixture of early-2000s pop culture, earning acclaim for performances in Heroes, Nashville (which earned her two Golden Globe nominations) and beyond-while quietly carrying the weight of expectations that came with being Hollywood''s "It girl."Behind the image was a far more complicated reality. As Hayden entered adulthood, the industry that once felt playful grew unforgiving. The pressure placed on young performers, the hefty price that often comes with fame, and how quickly someone else can take control of your story. She recounts being scrutinized by tabloids, watching her body and private pain become public property, and performing storylines on-screen that echoed trauma she was living through off camera.In this memoir, Hayden shares a rare and intimate glimpse into her life behind closed doors opening up about postpartum depression, addiction and recovery, trauma, domestic abuse, and loss. She holds nothing back as she reflects on the moments she calls "lifequakes"- experiences that fractured her sense of self and forced her to rebuild it from the inside out.In This Is Me: A Reckoning Hayden showcases her most vulnerable role yet . . . this is her story on her terms.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

Vinnare av Goodreads Choice Awards 2022 i kategorin Bästa Biografi och Memoar.

Jennette McCurdy var bara sex år när hon gick på sin första filmaudition. Hennes mammas dröm var att dottern skulle få det liv hon själv drömt om - ett liv som filmstjärna. I ett Hollywoodklimat med hård konkurrens, drillas Jennette av mamman inför otaliga auditions och möten med agenter. 

När Jennette får sin stora roll i Nickelodeons iCarly eskalerar mammans kontrollerande beteende. Hon inför strikta matscheman och nitisk kontroll av Jennettes kropp. Fram till 16 års ålder duschades Jennette av sin mamma och hon vägdes fem gånger om dagen. Medan mamman njuter av stjärnglansen, hanterar Jennette kraftig ätproblematik, självhat, ångest och tvångssyndrom. 

Men samtidigt som Jennette får huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat, dör mamman i cancer. Det blir starten på Jennettes resa mot bättre hälsa och hon får hjälp att hantera sitt förflutna och sitt självskadebeteende. 

JAG ÄR GLAD ATT MAMMA DOG är en självutlämnande och uppriktig berättelse om relationen till mamman, kändisskapets påfrestningar och det egna självutplånandet. Med mörk humor och snillrika anekdoter åstadkommer Jennette McCurdy en oöverträffad uppväxtskildring om kontroll, återerövring och om frigörelsen i att finna sig själv.

Jennette McCurdy spelade i Nickelodeons succéserie iCarly och i spinoffserien Sam & Cat, liksom i Netflix-serien Between. År 2017 lade hon skådespelandet på hyllan till förmån för att skriva och regissera. Hennes filmer har sedan dess visats på ett antal välrenommerade filmfestivaler. Hennes essäer har publicerats i HuffPost och The Wall Street Journal. Hennes enmansshow I m Glad My Mom Died spelades i två slutsålda vändor på Lyric Hyperion Theatre och Hudson Theatre i Los Angeles. I sin podcast Empty Inside, som legat etta på Apples topplista, samtalar hon med gäster om obekväma ämnen. Hon bor i Los Angeles.

Gustav Wallenberg trotsade släktens förväntningar på att han skulle bli bankdirektör eller industriledare. I stället tog han efternamnet Wally och blev dansare och artist.

Efter turnéer i USA och på kontinenten återvände han till Stockholm och blev en av Sveriges mest framgångsrika revy– och operettdirektörer. Mitt under brinnande världskrig bjöd Wally publiken på lyxiga shower med överdådiga dansnummer – något som provocerade vissa men som gillades av betydligt fler.

Med inspiration från Broadway i New York skapade Gustav Wally uppståndelse med glittriga och kändistäta galapremiärer. Han förnyade svensk underhållningsteater, samtidigt som han med säkert öga för talang lanserade unga artister som Nils Poppe och Ulla Sallert.

Sedan Galenskaparna och After Shave slog sina påsar ihop 1982 har de tagit den svenska underhållningsbranschen med storm. Macken, Leif och En himla många program är milstolpar i den svenska nöjeshistorien. Gruppen har skapat sin alldeles egna nisch, med en fot i det folkliga och en i det absurda.

Tillsammans med GAS-fantasten Henrik Jutbring tar sig Kalle Lind an ännu en samling svenska humorikoner, i den första boken som försöker täcka gruppens hela produktion, på fullaste skoj och allvar. Det här är en berättelse om gruppdynamik, meningsskiljaktigheter, entreprenörskap, underifrånperspektiv, underbett, stämsång, satir och en ständig strävan framåt.