Scenkonst och film

För många yngre är Christina Schollin kanske mest känd som Bianca Ingrossos mormor i tv-programmet "Wahlgrens värld". De som är lite äldre känner Christina som hyllad skådespelare som har gjort succé på Dramaten, i filmer som "Änglar finns dom?" och "Fanny och Alexander", i tv-serien "Varuhuset" bland mycket annat.Tankar i tredje akten är Christinas gripande och personliga berättelse om sitt långa och innehållsrika liv; relationen med Hans Wahlgren som varade i 67 år, familjelivet i det stora röda huset, succérollerna, kriserna och tillvaron i offentligheten. I boken summerar Christina sitt liv – och berättar hur det blev sedan hon förlorat sin älskade make och livskamrat Hans. Det är en ljus och hoppfull bok, fylld av kärlek, mod, kloka tankar och inspirerande livsråd för alla åldrar. ”Det känns som om jag befinner mig i den tredje akten av mitt liv. Jag hoppas att jag har många fina år framför mig, innan ridån går ner. Jag är änka, jag är ensamstående – men själv vill jag hellre kalla mig för enastående. Den som har drömmar och mål är inte för gammal. Det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar. Jag är nyfiken på vad som väntar mig.”Boken "Tankar i tredje akten" är skriven tillsammans med Helene Arkhem.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

Vilken jädra skräll! Ja, det är nog det minsta man kan säga om den något överraskande sensationen, idag närmast institutionen, Jönssonligan. Få filmkaraktärer har fått sådan kultstatus som Sickan, Vanheden, Harry och Doris. Och få svenska filmer har älskats, hyllats och sågats som de om kvartettens lysande planer och dråpliga kupper i societetens närhet.

När Linus Kuhlin slår till igen gör han det med nästintill en dåres precision. I Jönssonligan: kupper, krut och kamratskap lämnas ingenting åt slumpen. Från Jönssonligans slumpartade tillkomst, via de osannolika publiksuccéerna till pulshöjande anekdoter om livslång vänskap och konflikterna bakom kameran. Här dissekeras och exponeras allt som hör den fiktiva tjuvligan till, in i minsta detalj. 

Boken innehåller intervjuer med såväl tidiga ligamedlemmar som dagens Sickan, Robert Gustafsson. Bland de många medverkande får vi även inifrånperspektiv från tungviktare som manusförfattaren Rolf Börjlind och regissören Mikael Ekman, Göstas bror som iscensatte de mest klassiska filmerna. Men framför allt rymmer denna biografi allt det som karaktäriserar Jönssonligan: humor, smartness, omsorg och förträfflighet. Samt, givetvis, en och en annan skräll.

Bonus: Ett lyyysande förord av Henrik Dorsin!

"Jag trodde att jag visste allt om Jönssonligan, men Linus har motbevisat mig. Jag slukade boken!"Edward af Sillén

Helvete! Den här boken borde jag ha skrivit! Kalle Lind

Vilken livsgärning och present till alla oss som älskar att gräva ner oss lite för djupt i populärkulturell historia. David Sundin

Ingenting försvinner är en berättelse om överlevnad, skam och den eviga kampen för att känna sig älskad. Morgan växer upp i ett kaos av missbruk, fosterhem och trasiga löften, men tar sig upp på scen och in i rampljuset – bara för att upptäcka att gamla sår inte läker av applåder. Han balanserar mellan genombrott och sammanbrott, succé och självförakt, medan alkoholen och jakten på bekräftelse långsamt suddar ut gränsen mellan honom själv och det liv han svurit att aldrig leva. Med brutal ärlighet dissekerar han sin egen historia, sin längtan efter kärlek och rädslan att bli den han flytt från. Det är en berättelse om att alltid ha en dörr öppen – till friheten, flykten eller förfallet. Och om frågan som vägrar släppa taget: Kan man verkligen börja om?

Boken är en fristående fortsättning på den självbiografiska "Kriget är slut".

Född 1923 i en välkänd Stockholmssläkt växte Erland Josephson upp i en annan tid, kluven mellan skrivandets ensamhet och ett teateryrke som inleddes med Ingmar Bergmans första pjäser och snart kom honom att stå Bergman närmare än någon annan gjorde.

Josephsons memoarer är osockrat kvicka och anekdotiska, spirituellare än det mesta på svenska. Två teman dominerar. Det ena är Josephsons utfrågning av sig själv och sin bakgrund, det andra är de skådespelare och regissörer som lever upp på sidorna, så som de en gång gjorde på scenen. Allesammans var omtalade i sin tids teaterintresserade kretsar. De flesta arbetade på Dramaten där Josephson småningom blev chef: Alf Sjöberg, Gunn Wållgren, Margaretha Krook, Anita Björk Georg Rydeberg, Lars Hanson …

Denna volym ingår i serien Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien. Texterna är hämtade ur Sanningslekar (1990), Föreställningar (1991), Vita sanningar (1995) och Svarslös (1996). Urvalet har gjorts av akademiledamot Per Wästberg som också skrivit bokens inledning.

Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.

Så fort någon skriver om Solstollarna flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram Toffelhjältarna röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade.  

Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant.

Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn.  

Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ...

Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. 

Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30.

Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato.  

När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.

Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J´accuse!

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.

Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show".

Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.  

MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show No more fucks to give har slagit publikrekord med över 300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna Avig Maria (2011), Ska vi skratta eller gråta? (2009), skriven tillsammans med Klara Zimmergren, och Dyngkåt och hur helig som helst (2009).  

"Mia Skäringer har genom sin dagbok givit röst åt miljoner flickebarns och kvinnors frustration över vad de utsätts för av männen i vårt, så kallat, civiliserade samhälle. [...] Bra gjort! TACK!!!"  Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet

"Mia Skäringer berättar om det sköra och kanske är det just då hon är som allra starkast." Lena Richardsson, Nya Wermlands-Tidningen  

"en vacker, mörk och lärorik överlevnadsbeskrivning. Läs den!" Yvonne Rittvall, Västerbottens Folkblad

Den är oerhört rolig även när vi befinner oss i totalt mörker. Svenska Dagbladet

”Hej, jag heter Matthew, fast du kanske känner mig under ett annat namn. Mina vänner kallar mig Matty. Och jag borde vara död.”

Så börjar den fascinerande berättelsen om den hyllade skådespelaren Matthew Perry som tar oss med på en resa från barndomens ambitioner till berömmelse, missbruk och tillfrisknande efter att ha svävat mellan liv och död.

Innan alla sjukhusbesök och perioder på rehab var Matthew en femåring som reste ensam från Montreal till Los Angeles mellan sina separerade föräldrar. Den fjortonårige Matthew var en nationellt rankad tennisstjärna i Kanada, och den tjugofyraårige Matthew fick en eftertraktad roll som en av huvudrollsinnehavarna i det omtalade pilotavsnittet av Vänner.

I den här boken berättar han på det hjärtliga och roliga sättet som bara han kan om den splittrade familjen där han växte upp, hans längtan efter bekräftelse som slutligen gjorde honom berömd och tomrummet som inte kunde fyllas ens när hans största drömmar gick i uppfyllelse. Men han beskriver också lugnet som han har hittat i nykterheten och hur han känner inför att Vänner idag finns över hela världen.

Med sin karakteristiska humor beskriver han uppriktigt och insiktsfullt den livslånga kampen mot missbruket och hur han hamnade där trots att han till synes hade allt.

Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda är en personlig, avslöjande och oförglömlig memoar, men även en utsträckt hand till alla som strävar efter nykterhet.

Matthew Perry dog den 28 oktober 2023. Han blev 54 år.

Hur kan kunskapande i dans beskrivas och förstås? På vilka olika sätt förmedlas och kommuniceras dans? När äger lärprocesser rum? Det finns många frågor att ställa om vad lärande i dans kan vara. Antologin syftar till att belysa dans i olika lärandesammanhang och ur skilda perspektiv.

Den fyller ett behov av kurslitteratur passande för dans och rörelsemoment framskrivna i de nya läroplanerna 2011. Olika perspektiv syftar till att ge en lättillgänglig och samtidigt mångfacetterad bild av vad estetiskt såväl som kroppsligt lärande med särskilt fokus på dans kan innebära.

Här behandlas lärprocesser i, om, med och genom dans med blicken riktad mot lärande i relation till skola och utbildning. Frågor tas upp som kan inordnas under begreppen kunskapande, estetisk kommunikation, didaktik, lärande, genus och kropp. De historiska utblickarna är avsedda att visa på en både komplex och flerdimensionell utveckling. Texterna knyter an till aktuell forskning som behandlar dans och lärande som idé och praktik.

Boken är ett utmärkt läromedel, arbets- och diskussionsmaterial för lärare från förskola till gymnasium samt som kurslitteratur på lärarutbildningar generellt. Det handlar särskilt om kurser där kunskapande processer i dans och estetiskt lärande lyfts fram.

Sagt om bokenEtt välkommet bidrag inom ämnesområdet dans där flera författare från olika lärosäten ger sin syn på dans i olika lärandesammanhang. Boken kan ses som kurslitteratur inom lärarutbildningen och som fortbildningsunderlag för i första hand skolpersonal. Sammantaget finns här ett brett anslag - från idéhistoria till konkreta lektionsbeskrivningar för förskola till gymnasium, inklusive analyser. Intressanta diskussioner förs om dansens egenvärde kontra dans som pedagogiskt verktyg, om dansens estetiska uttryck, om "översättningar" och tolkningar och om dansens plats i dagens skola. Många kopplingar görs till aktuell forskning.

Värt att notera är att dans ingår i det centrala innehållet i ämnet idrott och hälsa i grundskolan, men i praktiken får undervisning i dans ofta stå tillbaka, många gånger på grund av okunskap om vad dansundervisning av professionella danslärare kan ge eleverna. Boken ger fördjupad kunskap om dans som uttrycksmedel, som konstart och som kommunikationsform och ger många argument för dansens rättmätiga plats i skolan." Elisabeth Sörhuus, lektör, BTJ-häftet nr 18, 2015.

Om författarnaI denna antologi medverkar författare som representerar områden där kunskapande processer undersöks, historiskt eller praktiknära. De är verksamma inom lärarutbildningar på en rad lärosäten: Göteborgs universitet, Malmö Högskola, Gymnastik- och idrottshögskolan, Dans- och Cirkushögskolan, Umeå universitet samt Luleå Tekniska universitet.