Biografier & memoarer

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

"Årets bok." - Jan Gradvall, DI Weekend

"Efter att ha läst Patrick Radden Keefes senaste bok kan jag utan tvivel påstå att han är en av vår tids bästa reportageboksförfattare." - Magasinet Filter

Vad vet vi egentligen om vad våra barn sysslar med? I en modern storstad, där välståndet ofta är byggt på smutsiga pengar, hur illa kan det gå för en ung och ambitiös kille som strävar uppåt?

Oligarkens son är den verkliga berättelsen om 19-årige Zac, som en morgon hittas död i Themsen. Polisen avfärdar dödsfallet som självmord, och det blir upp till Zacs familj att vända på alla stenar för att hitta svaret. Med hjälp av författaren börjar de rota i Zacs förflutna, och i de kriminella kretsar han dragits allt djupare in i under sin strävan att bli förmögen.

Det är en berättelse om en stad och ett dödsfall, men lika mycket frågan om vad som kan ske i en familj när vi inte tittar tillräckligt noga. Inte minst i Sverige, där många unga idag riskerar att dras in i organiserad brottslighet.

“Mörk och fängslande från början till slut… slår upp ett fönster till en värld av smutsiga finansaffärer och fantasier om aspirerande rikedom.”The Guardian“Keefe är en mästare på att använda true crime som ett verktyg för att utforska sociala och politiska missförhållanden.”NPR

”Hans mest fängslande bok hittills… En berättelse om modernt föräldraskap och sökandet efter frid mitt i en sorg som inte går att lösa.”New York Magazine

Patrick Radden Keefe (född 1980) är en av USA:s mer profilerade journalister idag, verksam på tidskriften The New Yorker. På svenska har han kommit ut med böckerna Säg inget och Smärtans imperium.

En storslagen hyllning till geniet Freddie Mercury – till människan och musiken som förändrade rockhistorien.När Freddie Mercury gick bort 1991 lämnade han efter sig ett unikt arv: ett omfattande personligt arkiv med anteckningsböcker, skisser och handskrivna texter som sträcker sig från tiden före Queen till slutet av hans solokarriär. Här finns alternativa och tidigare opublicerade textrader till klassiker som Bohemian Rhapsody, flera utkast till Don’t Stop Me Now och sånger som aldrig tidigare spelats in.A Life in Lyrics ger en unik inblick i en av världens största låtskrivares kreativa universum. Boken innehåller personliga minnen från hans livskamrat Mary Austin och är rikt illustrerad med tidigare opublicerade fotografier ur Freddie Mercurys egen samling.Freddie Mercury var en av 1900-talets största artister och den kreativa kraften bakom några av vår tids mest älskade låtar. Hans oslagbara röst i kombination med hans nyskapande kompositioner och elektriska scennärvaro trollband en hel värld.Mary Austin är mest känd som Freddie Mercurys närmaste förtrogna och livslånga vän. De träffades innan Queen slog igenom, och var ett par under flera år. Även efter att deras romantiska relation tog slut förblev de djupt knutna till varandra. Mercury beskrev henne som sin enda sanna vän.När Mercury gick bort 1991 lämnade han sitt hem Garden Lodge i London och stora delar av sina personliga tillhörigheter till Mary Austin. Hon har sedan dess förvaltat hans privata arkiv och spelat en central roll i att bevara och dela hans konstnärliga arv med omvärlden.

Genom stämningsfulla bilder och personliga texter ger Henrik Wahlström tröst och igenkänning i en vardag med av psykisk ohälsa. Att leva med psykisk sjukdom kan påverka livet på djupet, från förlamande trötthet till skör självkänsla och ansträngda relationer. Kommentarer som "du ser ju inte sjuk ut" kan både förminska och förvärra det osynliga lidandet. Med värme och kunskap visar Henrik hur vi kan prata mer omtänksamt om psykisk hälsa och bryta skadliga föreställningar. Boken blir ett konkret stöd som tröstar, avdramatiserar och minskar stigma. Henrik Wahlström är konstnär och föreläsare om psykisk ohälsa. Han är ambassadör för Mind och grundare av Uppochner. I sitt arbete kombinerar han konst och öppenhet för att stärka samtalet om bipolaritet och psykisk hälsa.

Ett Sverige som försvann  - min uppväxt på 50-talet i Värmland är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet – efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar.

Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA.

Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera över.

Den är ljuvlig som folkvisan Uti vår hage, innerligt vacker och med tydliga stråk av vemod. Boken "Ett Sverige som försvann", signerad statsvetaren och journalisten Hans Bergström, är en kärleksförklaring...Boken är en skatt.

Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet

Det finns böcker som vill övertyga, och så finns det böcker som vill erinra. Hans Bergströms "Ett Sverige som försvann – min uppväxt på 50-talet" tillhör den senare kategorin, men gör det med en underström av politisk sprängkraft. Vad som vid första anblick framstår som en lågmäld barndomsskildring från 1950-talets Klarälvdal visar sig vid en närmare betraktelse vara en etnologisk studie i hur ett samhälle formar ansvarstagande individer.    

Magnus Henrekson, professor vid IFN, i Kvartal.     

Hon började som piga och slutade som Sveriges hotelldrottning.

När Wilhelmina Skogh dör 1926 kallas hon i pressen för ett märkligt kvinnoöde – ett bevis för att även det svagare könet kan nå toppen. Det har hon redan gjort. I början av 1900-talet leder hon Grand Hôtel i Stockholm. Där bygger hon Grand Royal och den berömda Vinterträdgården och gör hotellet till en mötesplats för kungligheter, diplomater och Europas elit.

Men hon börjar längst ner. Född på Gotland växer hon upp i fattigdom efter faderns fall. När järnvägarna drar genom landet ser hon sin chans. Före trettio års ålder bygger hon sitt första hotell i Storvik, fortsätter till Bollnäs och utvecklar Rättvik till en modern turistdestination. På resor i Europa möter hon en hotellkultur som saknas i Sverige – och inför den själv.

Hos henne möts gäster av blomsterprydda bord, ljusare rum och en lättare, grönare mat. En ny standard tar form. Hon bildar bolag, förhandlar och tar plats i en affärsvärld där reglerna skrivs av män – i ett samhälle där kvinnor saknar rösträtt och gifta kvinnor står under förmyndarskap.

Hotelldrottningen är den första fullskaliga biografin om Wilhelmina Skogh (1849–1926) – en berättelse om klassresa, arbete och viljan att forma sitt eget liv. Efter år av arkivstudier tecknar journalisten Ingela Östlund ett porträtt av en pionjär som spelade en avgörande roll – men länge saknat en egen plats i historien.  

Efter sextiotvå år på scen kliver Mikael Wiehe av – men vad händer sen, när strålkastarna slocknar och rytmen tystnar? Den här självbiografiska boken tar vid just där, i den till synes praktiska uppgiften att sortera sin arbetslägenhet, sitt eftermäle. Med lika delar humor, värme och svärta skriver Mikael Wiehe om sökandet efter en ny tillvaro. Om åldrandet, familjen, vardagen och världen. Om minnesförlusten som smyger sig på trots att orden och melodierna fortsätter falla ner från himlen, så som de alltid gjort. Det är en bok om att rensa bland lådor och liv, men också om att fortfarande stå mitt i sitt skapande. En berättelse om arbete och kamp, om sorg och envist hopp – berättad av en av vår tids största samhällstolkare.

"Finns det liv är det aldrig för sent är en mycket varm och personlig bok som visar upp en mjukare och mer sårbar sida av Mikael Wiehe. Han visar att åldrandet bär med sig förluster, men också äventyr och liv. Helhetsbetyg: 4." BTJ 19/2026

"Årets bok." - Jan Gradvall, DI Weekend

Vad vet vi egentligen om vad våra barn sysslar med? I en modern storstad, där välståndet ofta är byggt på smutsiga pengar, hur illa kan det gå för en ung och ambitiös kille som strävar uppåt?

Oligarkens son är den verkliga berättelsen om 19-årige Zac, som en morgon hittas död i Themsen. Polisen avfärdar dödsfallet som självmord, och det blir upp till Zacs familj att vända på alla stenar för att hitta svaret. Med hjälp av författaren börjar de rota i Zacs förflutna, och i de kriminella kretsar han dragits allt djupare in i under sin strävan att bli förmögen.

Det är en berättelse om en stad och ett dödsfall, men lika mycket frågan om vad som kan ske i en familj när vi inte tittar tillräckligt noga. Inte minst i Sverige, där många unga idag riskerar att dras in i organiserad brottslighet.

“Mörk och fängslande från början till slut… slår upp ett fönster till en värld av smutsiga finansaffärer och fantasier om aspirerande rikedom.”The Guardian“Keefe är en mästare på att använda true crime som ett verktyg för att utforska sociala och politiska missförhållanden.”NPR

”Hans mest fängslande bok hittills… En berättelse om modernt föräldraskap och sökandet efter frid mitt i en sorg som inte går att lösa.”New York Magazine

Patrick Radden Keefe (född 1980) är en av USA:s mer profilerade journalister idag, verksam på tidskriften The New Yorker. På svenska har han kommit ut med böckerna Säg inget och Smärtans imperium.

Boken överraskar och levererar på alla plan, Jan Gradvall Dagens IndustriNär Olle Ljungström gick ur tiden 2016 tystnade Sveriges mest egensinniga artist. Under nästan fyra decennier satte den ljusa och sköra rösten, de träffsäkra formuleringarna och det dekadenta levernet ett outplånligt avtryck i svenskt musikliv. I Jag lät mitt rykte ta min plats följer Fredrik Emdén ett liv i det gränslösa skapandets tjänst, från den tidiga framgången med Reeperbahn, via den kultförklarade solokarriären, till det oväntade breda genombrottet i Så mycket bättre. Resultatet är ett porträtt av en rastlös livsnjutare med en aldrig sinande passion för orden och konsten.*Fredrik Emdén är journalist och författare, bosatt i Visby. Han har skrivit ett tiotal böcker, däribland reportageboken Alltid nästan där – Genom Sverige med Lars Winnerbäck.

Vacker. Älskad. Jagad. Dianas extraordinära liv och död, berättad av hennes bror Charles.”På frågan, ‘Hur var det att växa upp med Diana?’, är min första tanke alltid: Jag vet inte hur det var att inte växa upp med henne…”I september 1997, stod Charles Spencer i Westminster Abbey, inför hela världens blickar och delade sorgen över att förlora sin älskade syster Diana. Nu, nästan trettio år senare, berättar han den häpnadsväckande historien om sitt liv med Diana och den tragiska veckan före hennes död.Under barndomen var Charles och Diana, de yngsta i familjen Spencer, oskiljaktiga – med sina hemliga smeknamn Duch and Carlos. Som varandras närmsta förtrogna, rörde de sig fritt på familjens gods, uthärdade extremt utmanande internatskolor, överlevde skrämmande barnflickor och hjälpte varandra genom smärtan från föräldrarnas skilsmässa.<

Ändå förändrades allt när Diana gifte sig med Prinsen av Wales, nu Kung Charles III, och blev en global ikon över en natt. Charles såg sin äldre syster arbeta hårt för världens mest utsatta och njuta av att vara mamma till sina älskade söner.Men, förföljd av barbarisk press samtidigt som hennes äktenskap rasade samman, lämnades hon förtvivlat ensam. Charles försökte alltid finnas där för Diana – tills den mörka natten 1997.I ”Svanesång” delar Charles Spencer det mest intima, kärleksfulla och ärliga porträttet av sin syster.

Front cover photograph © Terence Donovan, courtesy Terence Donovan Archive/Camera Press, London Hyllningar till Charles Spencers skrivande:

”Högsta betyg för brännande uppriktighet, inramad i vemodigt vacker prosa” The Times”Starkt observant, hans sätt att uttrycka sig är ofta underbart” Daily Telegraph”En rörande, hjärtskärande memoar” Financial Times"Ett mästerverk" Washington Post

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

Den sanna historien bakom kidnappningen som skakade Nordirland

I december 1972 förs den 38-åriga änkan Jean McConville bort från sitt hem i Belfast av ett maskerat gäng, inför ögonen på sina tio barn. Hon kommer aldrig tillbaka. Försvinnandet – och det ouppklarade mordet – blir ett av de mest omtalade fallen under konflikten i Nordirland, det som kommit att kallas The Troubles. Ett öppet sår i en konflikt präglad av rädsla, lojaliteter och tystnad.

I Säg inget (originaltitel Say Nothing) väver Patrick Radden Keefe samman Jean McConvilles öde med en större berättelse om IRA, motståndskamp, hemliga operationer och moraliska gråzoner. Genom intervjuer, arkivmaterial och en journalistisk precision i världsklass blottlägger han hur våldet normaliserades – och hur tystnaden blev ett vapen.

Det är både en nervkittlande true crime-berättelse och en djuplodande skildring av konflikten i Nordirland, där gamla lojaliteter fortfarande påverkar dagens politik i Storbritannien och Irland. Samtidigt är det en modern detektivhistoria som steg för steg närmar sig sanningen om vad som hände Jean McConville.

Säg inget har hyllats internationellt som ett banbrytande reportage och en av de främsta böckerna om The Troubles. En omskakande och tankeväckande berättelse om skuld, idealism och priset för politisk övertygelse.

Journalistikonen Mats Olsson berättar finstämt om sitt liv – från bananlådorna i Malmö till den stora världen och miljontals läsare

JAG HÖLL MIN pappa i handen när han dog.

Jag höll min mamma i handen när hon dog.

Jag vet inte vad jag vill säga med det.

Att jag hade tur?

Kan man ha tur med döden?

Att jag tyckte om mina föräldrar?

Det är knappt jag vågar erkänna, för det är det mest förbjudna i den här sortens skriverier, den här sortens bekännelselitteratur. Man måste ha gått genom Hades på glödande kol för att få uttrycka sig, man ska helst ha lämnats bort, blivit misshandlad, blivit förväxlad på BB, förföljts av partners, blivit stucken med en vass pinne till frukost eller bitits av en hund med rabies för att det ska passa in i dagens norm.  

Så inleds Mats Olssons efterlängtade självbiografi Sluta aldrig skriv. Om en resa från en liten lägenhet vid Dalaplan i Malmö till New York. Från att jobba extra med att bära bananlådor och på mentalsjukhus till att bli en av Sveriges mest lästa journalister. En klassresa, absolut, men också ett slag för slumpen kontra den på förhand uttänkta röda linjen.

Som Mats själv skriver om frågan som förändrade hans liv, den om att flytta upp till Stockholm och jobba för Expressen:

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag upprepar mig eftersom jag ... efter alla dessa år fortfarande är vad engelskan uttrycker så bra i ordet flabbergasted.

Fattar inte att jag vågade. Fattar inte. Det var som om jag följde ett utstakat spår, en snitslad bana och det var inte då utan i dag, i skrivande stund, som jag ställer mig frågan: hur fan vågade jag? Jag har inget bra svar på det. Inget dåligt heller. Inget alls, faktiskt.  

Om författaren:

MATS OLSSON (född 1949) skriver sedan många år om bland annat sport och musik för Expressen och fick Stora journalistpriset 2002. Han har skrivit flera böcker bland annat Zlatan Ibrahimovics Jag är fotboll (2018). Senast bokaktuell med Rösten speglar själen om Lasse Stefanz-ikonen Olle Jönsson. Han är född 1949 i Malmö och efter flera år i New York är han numera bosatt i Stockholm.  

”I vissa kretsar var Anna Marias ointresse för skvaller, spetsar och havresoppors konsistens direkt provocerande. En del väninnor hade surnat till. De förstod sig inte på henne. Visste hon inte att intellektuella ambitioner stred mot kvinnans natur? Översätta latin, skriva vers på alexandrin – vem trodde hon att hon var?”

Poeten Anna Maria Lenngren var en centralgestalt i Stockholms kulturliv i slutet av 1700-talet, då försvarare av upplysningens ideal stångades mot starka krafter som ville strypa det fria ordet. Mästerlig i sin språkliga musikalitet slog hon igenom som poet redan i tjugoårsåldern och fick översättningsuppdrag av hovet – allt i ett Sverige där kvinnor var omyndiga och knappt tilläts verka utanför hemmet. I tidningen Stockholms Posten skrev hon kvicka satirer om sin samtid som roar än idag – mer än två hundra år senare. Hon publicerade de flesta av sina poem under anonymitet och när samhällsklimatet hårdnade gjorde hon vad hon kunde för att dölja den bildning som ansågs vara förbehållen männen. I Svenska Akademien kallade man henne ”den osynliga ledamoten”.

Ingrid Carlberg är en av Sveriges mest prisbelönta författare av sakprosa. I denna levande skildring av upplysningens Sverige låter hon den skygga men vasst ironiska Anna Maria Lenngren kliva ut ur skuggorna, se sitt Sverige röra sig från frihetstidens drömmar om mänskliga rättigheter till envälde och censur.

"Lysande om hur girighet, grupptänkande och människors önskan att bli smärtfria skapade en hälsokatastrof av bibliska proportioner." - Anders Hansen

"Patrick Radden Keefe slog igenom med "Säg inget", om konflikten på Nordirland. Nu är han tillbaka med en knivskarp skildring av de yttersta konsekvenserna av hänsynslös kapitalism och korruption." Malin Persson Giolito

Länge prydde namnet Sackler väggarna på världens mest prestigefyllda universitet och museum. Tack vare sina stora donationer förknippades den stenrika dynastin med ärevördiga institutioner som Harvard, Oxford och Louvren.

Vad som skapat förmögenheten var inte lika känt. Men när det stod klart att familjens företag Purdue Pharma låg bakom det smärtstillande läkemedlet Oxycontin hamnade namnet Sackler i mediernas fokus. Sedan 1999 har mer än en halv miljon människor dött i den så kallade opioidkrisen – vilket ansvar bar de som hade producerat och berikat sig på det preparat som drivit på epidemin?

I den hyllade Smärtans imperium berättar Patrick Radden Keefe historien om Sacklerdynastin och dess väg till framgång via en rad våghalsiga satsningar inom läkemedelsindustrin. Med skamlös marknadsföring och cyniska säljmetoder spreds Oxycontin över hela USA, och släkten Sackler blev en av världens mest förmögna. Men priset – lidande, beroende och död – betalades av de utsatta människor som litade på deras produkter.

Patrick Radden Keefe, som slog igenom med Nordirlandboken Säg inget, har med Smärtans imperium skapat ett journalistiskt storverk. Det är en omskakande berättelse om sjuka affärer och en familjs omättliga girighet.

Pernilla är en helt vanlig trebarnsmamma i en helt vanlig familj – och hennes son Alfred är ett helt vanligt barn. Tills han inte är det längre.

När Alfred hamnar i allt större problem med kriminalitet och droger sätter Pernilla hela sitt liv på paus för att hjälpa honom. Sakta men säkert dras familjen in i en kaotisk spiral, och plötsligt kretsar allting i deras tillvaro kring Alfred. En natt griper polisen honom för inblandning i narkotikaaffärer med ett av Sveriges mest ökända gäng, och en tanke börjar gro hos Pernilla: Jag är medberoende till en kriminell.

I Älskade jävla unge är en mammas skildring av hur maktlös man är som förälder när inte enbart kärleken räcker till. Och hur man, mitt i kampen för att rädda sitt barn, tvingas inse att man kanske först måste rädda sig själv.

*

Pernilla Pernsjö bor i en färgglad lägenhet i Stockholm. Hon trivs bäst i skugga och mindre sällskap, och anser att livets storhet finns i de små ögonblicken.

Carola Häggkvist, en av Sveriges i särklass största stjärnor, berättar äntligen om livet i strålkastarnas sken, om uppväxten, männen som ville styra hennes karriär, om kärleken hon fann och miste, och barnet som förändrade allt. Hårdbevakad och omskriven tar hon nu tillbaka rätten till sitt liv och berättar med egna ord, och genom sina dagböcker, om triumfer och motgångar, om stunder av glädje och av sorg. Om passionen, drivet, tron – och livet bakom rampljuset.

I Jag är Carola får vi för första gången möta människan bakom ikonen som fascinerat oss i decennier och aldrig slutat gå sin egen väg.

”Här får vi äntligen höra Carola lägga ut texten om musiken. Själva jobbet. Om hur hon arbetar med låtskrivande, med uppsjungningar, med repetitioner. Om hur det verkligen var under alla de där timmarna i studion, vad hon gillar, vad hon inte gillar. Det är fantastiskt att läsa om, och det är ju där den feministiska frigörelsen verkligen syns: En yrkeskvinna. En företagsledare. Ett proffs.” Andreas Ekström, Helsingborgs Dagblad

Det börjar med ett okänt fotografi: en ung kvinna på lyxig bröllopsresa i Alperna, mitt under brinnande världskrig 1941. Långt senare ska bilden på kvinnan förbrylla hennes barnbarn Lea. Alla familjedokument hade ju försvunnit när kommunisterna tog makten i Albanien. Vad gjorde farmor Leman där? Fotot blir startskottet för en vindlande resa in i arkiven. I Förödmjukelse fortsätter Lea Ypi den granskning av sin släkthistoria som påbörjades i hyllade Fri. Det är ett verk som tar med läsaren till det sönderfallande Ottomanska riket, när hela Europa står på randen till ett sammanbrott, men som framför allt ställer frågor om de val vi gör i livet, i en tid när allt – liksom i vår tid – står och väger.

Den 6 augusti 1945 faller atombomben över Hiroshima. Minst 60 000 människor mister livet, förmodligen långt fler. Men för Richard Flanagans far, som är krigsfånge i ett arbetsläger i Japan, betyder bomben överlevnad. I "Fråga 7" försöker Richard Flanagan formulera ett svar på den moraliska paradox som historien väcker. Utan Hiroshima hade han aldrig funnits, men bakom varje fråga väntar en ny: utan en roman av H.G. Wells från 1914 hade bomben kanske inte uppfunnits – fysikern Leó Szilárd fick idén efter att ha läst H.G. Wells roman. Flanagans sökande utvecklas till ett slags litterär kärnreaktion, som försöker bringa reda i den omöjliga ekvation som är livet. "Fråga 7" är en oförglömlig och ojämförlig historia – om liv och öde, kolonialism och arv – från en av vår tids mest betydande internationella författare."Det är en fantastiskt rik skildring av enskilda liv och stor historia, med ett språk som når in i läsarsjälen tack vare Niclas Hvals perfekta översättning. Prisbelönt och hyllad i den engelskspråkiga världen – DN:s kritiker håller med: detta är årets bästa bok." DN Kultur”'Fråga 7', ljuvligt översatt av Niclas Hval, är en makalös liten roman med ett språk som rör sig med en sådan precision mellan verkligheten och fiktionen att den får nästan all annan prosa att framstå som full av tillfälliga ord, 404-fel och döda URL-länkar." Rasmus Landström, Aftonbladet"Det är otroligt starkt…" Jonas Eklöf, TV4"…hur sjutton har jag tidigare kunnat missat det här författarskapet?" Torbjörn Flygt, Sydsvenskan

"Medan jag vandrar hemåt, förbi Lucidor och Taube, tänker jag att var Bodil Malmsten än håller till numera så är det knappast här, på Maria Magdalena kyrkogård på Södermalm i Stockholm. Inte heller finns hon på Hornsgatan 33 ett stenkast bort, den sista adressen efter hemkomsten från Frankrike, eller för den delen på Hornsgatan 29 D, det första egna boendet efter självmordsförsöket hemma hos fosterföräldrarna i Vällingby."

En bok om Bodil Malmsten är den första boken om Bodil Malmsten, en ikon bland svenska författare. Det är både en biografi och en personlig berättelse av Petter Lindgren, poet och litteraturkritiker, som hade Bodil Malmsten som sin initiala mentor.

 "Bitvis kommer han Bodil Malmsten närmare in på livet än hon själv gör i sina många självbiografiska skildringar. Man får liksom fatt i pusselbitar som tidigare har gömt sig i golvspringan under elementet, under ett lager av humor." SvD 

"Mellan självbiografiskt och biografiskt skrivande ligger en avgrund. Här fyller Petter Lindgrens 'En bok om Bodil Malmsten' en viktig funktion." DN 

Lindgrens biografi sluter sig ömt runt sitt objekt och låter henne vila, stilla, i folklighetens sken. Det blir bra. Expressen   

Det är osentimentalt, nyfiket undrande och helt fritt från nostalgi på ett sätt, som sätter sig i kontakt med den distans som finns iBodil Malmstens böcker. Här finns ett samspel mellan den döda och den levandeförfattarens röst som gör boken till en ovanlig författarbiografi. GP

"Lindgrens språk är levande, varmt och befriat från akademisk kyla. Boken fungerar inte bara som en nyckel till Malmstens diktning utan också som ett gripande tidsdokument över klass, utanförskap och skapandets vilja. En oundgänglig biografi." BTJ 

Det här är historien om en pojke som fann sin fristad i färgen, och som växte upp till att bli en av vår tids mest lovande akvarellkonstnärer. För när ångesten trängde sig på fann Maxi Svensson lugnet i måleriet. Vi bjuds in i hans värld, från de första trevande penseldragen, via mötet med förebilden Lars Lerin och de tidiga utställningarna, till idag då han studerar vid en av Europas mest prestigefyllda konstskolor i Florens, Italien.

Berättelsen varvas med ett urval av Maxis 100 mest älskade akvareller – från själfulla landskap till blomsterexplosioner och porträtt med nerv och närvaro.

Det här är mer än en bok om konst. Det är en berättelse om mod, uthållighet och drömmen om att få vara den man är. En bok att förlora sig i, och hämta styrka ur.

"Under. Genom. Mot" är den sjunde boken i Marianne Lindberg De Geers pågående dagboksserie – en osentimental och samtidigt ömsint skildring av livet, tänkandet och vardagen på Södermalm i Stockholm. Genom korta, koncentrerade anteckningar rör sig boken mellan det privata och det offentliga, det lilla och det världsomspännande. Här samsas reflektioner om konstnärskap, åldrande och relationer med iakttagelser från kulturlivets debatter, oro över ekonomi och stillsamma kvällar hemma framför tv:n tillsammans med maken Carl Johan De Geer. Det vardagliga ges samma tyngd som de stora frågorna: krigen som pågår, den globala politiken, maktens språk och människans oförmåga att stå ut med sin samtid.

Dagboken fungerar som ett verktyg för förståelse – av omvärlden, av tiden vi lever i och av jaget självt. Med sin karakteristiska blandning av skärpa, självironi och humor skriver Lindberg De Geer rakt in i det som skaver, roar och oroar. Resultatet är en bok som både är djupt personlig och allmängiltig.

Berättelsen om huset Habsburg är nyckeln till Europas historia. Det som under medeltiden började som ett obemärkt furstehus i Alperna kom med tiden att växa till världens mäktigaste dynasti. Genom politiska äktenskap, allianser och hänsynslöst maktspel kom habsburgarna att lägga under sig enorma områden: Österrike, Spanien, Nederländerna, Böhmen, Ungern och stora delar av Italien. Deras välde sträckte sig till slut över flera kontinenter, och under härskare som Karl V, Filip II och den legendariska matriarken Maria Teresia formade de inte bara Europas karta utan även dess kultur, konst och musik. I denna storslagna och rikt illustrerade skildring följer Dick Harrison huset Habsburgs dramatiska resa från medeltidens maktkamper till imperiets fall efter första världskriget. Här framträder kejsare, drottningar, furstar och generaler tillsammans med de intriger och maktstrider som präglade en av historiens mest inflytelserika familjer.

"Tänk dig att flaskmata en nyfödd harpalt. Tänk dig att den bor i ditt hem, trummar med tassarna på ditt täcke för att få din uppmärksamhet. Tänk dig att den som vuxen sover i huset om dagarna och springer fritt om nätterna och till slut får egna ungar i din trädgård. Allt det här hände mig."

Under pandemin lämnar den politiska rådgivaren Chloe Dalton London för landsbygden och hittar en nyfödd men skadad harpalt. Hon tar hem den, trots att vilda harar sällan överlever i fångenskap. Mot alla odds växer en djup och ömsint relation fram. Haren lever fritt om nätterna och återvänder till Chloe varje dag. Trots rädsla för rävar, rovfåglar och människor, försöker Chloe aldrig hålla haren inomhus. För varje gång den lämnar huset vet Chloe att det kan vara sista gången. Men att hålla kvar haren vore ett annat slags död.

Haren och jag är en fängslande och vackert skriven berättelse om en oväntad vänskap mellan människa och djur. Chloe Dalton delar med sig av sina upplevelser av att uppfostra en vild hare, samtidigt som hon väver in reflektioner om natur, tillit och vår bristande förståelse för det vilda liv som finns alldeles intill oss.

Boken har nominerats till flera prestigefulla priser och utsedd till Årets bok av bland andra The Sunday Times, The Observer och Financial Times. CHLOE DALTON är författare, politisk rådgivare och expert på utrikespolitik. Hon har arbetat i över ett decennium inom det brittiska parlamentet och på Utrikes-och samväldeskontoret, där hon har varit rådgivare och skribent åt flera framstående personer. Hon delar sin tid mellan London och sitt hem på den engelska landsbygden. Haren och jag är hennes debutbok.

Vinnare av Wainwright Prize Book of the Year Vinnare av Wainwright Prize for Nature Writing Nominerad till British Book Awards Book of the Year Nominerad till The Women s Prize for Non-Fiction Nominerad till The Hatchards and Biographers Club Best First Biography Prize

"Detta är underbar läsning" 5/5 BTJ

"En bladvändare" Naturmorgon i P1

"Betagen läser man om Chloe Dalton, hos vilken insikten djupnar om att månaderna med haren bara är 'en liten ö i tiden'. Den korta tidsskärvan öppnar hela naturen för henne." UNT "En fascinerande, tänkvärd berättelse om relationen mellan människa och djur." Aftonbladet

"ett lika storartat som fasansfullt verk, en förteckning över detta mänsklighetens misslyckande."

Dagens Nyheter

"Johannes Anyuru kan varken acceptera krigets helvete eller den svenska vardagens snöklädda himmel, han skapar en litterär frizon där glömskan kan bekämpas och ”distinktionen mellan etik, politik och estetik” kan lösas upp. I en lika vacker som outhärdlig bok om bomber, tortyr, förtryck och ett ofattbart lidande uppnår han ett tillstånd som kanske kan kallas för resignation eller vanmakt men jag väljer att kalla det frid."

Expressen

"Den upphackade kronologin gör inte bara att jag hela tiden måste bläddra fram och tillbaka mellan sidorna; den blir som en labyrint det inte går att hitta ut ifrån, får det att kännas som om jag håller på att tappa förståndet. På detta vis blir ”Upplyst sten” inte bara en viktig framtida erinran om åren västvärlden lät Israel begå den värsta av förbrytelser. Den blir en litterär triumf."

Etc

Under Israels bombningar och invasion av Gaza publicerar Johannes Anyuru sex uppmärksammade essäer: om språket och dess död, om palestinsk poesi, om vad som enligt många bedömare är ett folkmord.

Upplyst sten utgår ifrån essäerna, som här återpubliceras i samlad form, och fortsätter att brottas med deras frågor. Vad innebär det att vara en författare när språket dör? Vad innebär det att vara en människa i en tid då brott mot mänskligheten upprepas och fortsätter inför allas ögon?

Johannes Anyuru lyssnar efter svar, både hos döda och levande. Han brevväxlar med filosofen Saleh Abdelaziz och poeten Fady Joudah. Han talar med poeten Nima Hassan i Gaza. Han sammanställer en brutal tidslinje över åren 2023–2026, han pratar med sin dotter och sin fru och tänker på sina föräldrar. Snön faller över staden där livet och skrivandet pågår, i ljuset och skuggan av allt.