Per Wästberg - Böcker

»Vad håller jag på med så här i närheten av mitt livs ytterkanter? Iakttagelser, infall, oavslutade utkast. Viskningar och rop. Fotspår i sanden. Ekon ur mitt gångna liv. Glädjen att leva och läsa är så stor att jag redan saknar livet likt ett sommarlov som strax är över. Jag har älskat inte mig själv utan tillvarons smak och brokighet och möjligheten att känna djupt för någon, något. De döda är med mig. Jag har lagrat deras röster i ett hemligt bibliotek utan lås. Inne i böckerna öppnar de den enda evighet vi kommer i kontakt med. Vi bär dem med oss, vi kommer att vistas där de är.«

Livstecken anknyter till Tidvatten, som utkom i samband med författarens 90-årsdag 2023, och är en självdeklaration med okänd inlämningsdag, en signal att inte ge upp utan fortsätta utforska existensen, kärlekens kraft, läsningens nödvändighet och lust. Per Wästbergs minnen är spridda över nittio år med inkännande porträtt av vänner och kolleger i miljöer från Stockholm och skärgården till Paris och Afrika.

Tidvatten strömmar in och utplånar sakta livets spår i sanden.

Ett tjugotal minnesporträtt av döda vänner och närstående flätas samman med tankar på

vägen genom åren – från upptäckterna av Stockholm i tolvårsåldern till den oväntade lyckan

i den sena kärleken. Vemodiga stråk blandas med komik och humor i en hyllning till läsande

och skrivande, till hur andra formar oss till nya möjligheter.

I ett förtätat, uttrycksfullt språk, med skarpögda detaljer och en i grunden hoppfull livssyn

sammanfattar Per Wästberg över åttio års författarskap.

”Skriva är ett av många sätt att lära sig läsa. Böckerna har varit min lekplats, mitt nöjesfält,

mitt universitet. Bokstäverna är mitt rikes budbärare med kunskap och fantasi i ständigt nya

föreningar. Även då jag varit som mest utåtriktad, resenär i handlingens värld, hade jag varit

olycklig utan timmar för att skriva och, viktigare, läsa andras förunderliga skapelser.”

Axel Hirsch (1879?1967) var en banbrytare inom fattigvården, en folkbildningspionjär som ägnade sitt liv åt sociala reformer. Men han var också en kultiverad herre som tillhörde en förmögen judisk Stockholmssläkt. I hans liv fanns en rörande hemlig kärlekshistoria och en vänkrets av intressanta personer.

Per Wästbergs personliga minnesteckning bygger på omfattande forskning och på långvarig vänskap med en femtiofyra år äldre man ur släktkretsen. Här framträder en diskret nyckelfigur bakom bygget av välfärdsstaten, en engagerad stockholmare, en aktiv verdandist och socialliberal. Boken formar sig till en initierad krönika över de levnadsvillkor som gällde för gemene man under en svunnen men avgörande epok i vår historia.

I Stockholm har de flesta av Per Wästbergs böcker utspelat sig – romaner, dokumentärer, memoarer. Till hans åttioårsdag utges nu i en volym fyra sedan länge utgångna Stockholmsskildringar: "Klara – en stadsdel i förvandling" (1957), "Östermalm" (1962), "Kring Johannes" (1994), "Tio anteckningar om staden" (2003). De binds samman av en klar blick på nuet, en rik fond av minnen, en poetisk känsla för stadens värden och en kunskap om historien och de människor som skapat Stockholm.

De senaste åren har det rapporterats om en läskris, om läskultur på nedgång och att barn inte längre läser som de har gjort tidigare. Som en motrörelse har läskampanjer lanserats där nyttan med läsningen och dess demokratiska funktion har framhållits. Hur ska man sortera och värdera bland allt som skrivs och sägs om barns läsning i dag? Finns det någon plats för barnets egen läsglädje bland alla krav och förhoppningar?

En stor del av barns läsande och arbetet med att knäcka läskoden äger rum i skolans svenskundervisning. Barnet och boken bjuder på inblickar i hur det kan se ut i både klassrum och skolbibliotek i dag. Hur är det till exempel att lära sig läsa när man har dyslexi eller om svenska inte är ens modersmål? Flera av bidragen ger också en mer nyanserad och forskningsbaserad bild av digitaliseringen och AI:s möjligheter såväl som hinder när det gäller barns läsande.

Barnet och boken samlar namnkunniga skribenter och forskare som belyser barns läsande utifrån sina skilda perspektiv. Antologin vill också påminna om barnets grundläggande möten med böckernas värld. Därför berättar flera skönlitterära författare om sin barndoms läsning och vad den har betytt för dem genom livet.

Quite possibly the largest and most magnificent photographic book ever made about Sweden’s wealth of natural and man-made beauty, with nearly 150 majestic, passionate images. The book is divided into five chapters: coast, countryside, mountains, forests and city. The cliffs of Bohuslän, the plains of Skåne and the lakes of Småland. Remote rust-red cabins and narrow, winding forest paths. The Stockholm archipelago and the interior of sub-arctic Norrland. Mountains, rivers, islands, meadows, fields, villages and cities—all that is Sweden. Descriptive texts are provided by Per Wästberg, renowned writer and a member of the Nobel Prize-awarding Swedish Academy, and Tommy Hammarström, journalist and author. Most of the photographs are taken by Tore Hagman, one of the nation’s leading nature photographers. Detta är förmodligen den största och mest magnifika fotografiska bok som har gjorts om vårt land och dess natur. I nästan 150 storslagna och stämningsfyllda bilder skildras Sverige genom sina landskapstyper. Boken är indelad i fem kapitel: Kusten, Kulturlandskapet, Fjällen, Skogen och Staden. Här finns Bohusläns klippor, Skånes slätter och Smålands sjöar. Här finns de röda torpen och de små stigarna. Här finns Stockholms skärgård och Norrlands inland. Här finns bergen, älvarna, öarna, ängarna, åkrarna, byarna och städerna - allt det som är Sverige. För texten svarar Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien, och Tommy Hammarström, journalist och författare. Fotografierna är till största delen tagna av Tore Hagman, en av landets främsta naturfotografer. Denna utgåva är på engelska.

Lättsamt och lekfullt porträtteras här två sinsemellan mycket olika människor, Torsten och Signe. Den ene nog tämligen odräglig, den andra mer intagande. De talar för första gången helt öppet om sina långa liv, för författaren och för läsaren, som agerar lyssnare. Om vad som format dem till dem de är eller tror sig vara – båda till synes banalt odramatiska individer utan större betydelse.

Läsebok - kanske inte för folkskolan men för dem som en kort stund vill överraskas av tankar kring litteratur och liv, möten med författare, episoder och minnen ur en lång och växlande tillvaro. Pregnant och personligt, humoristiskt och kärleksfullt, vemodigt och vackert skriver Per Wästberg om ordens innebörd, om outgrundliga böcker som blir närgångna, om resor genom främmande landskap.

Bo Grandien, diktaren, reportern och forskaren, har av Per Wästberg följts genom hela livet alltifrån de gemensamma ungdomsåren. Den närgångna analysen av Grandiens tre livsuppgifter visar hur dessa korsbefruktar varandra. Ett porträtt växer fram, på djupet och på bredden, med färgstarka berättelser och humoristiska episoder från skärgården, från de unglitterära kretsarna i 1950-talets Stockholm, från resor och tidningsvärld. En rad målande brev från Tomas Tranströmer, vän och följeslagare till dem båda, återges också i boken och nyanserar bilden av poeten.

Utsikt från stol 12 är hyllning till Svenska Akademien som skapelse, fri institution och kulturfrämjande gemenskap - och ett panorama över hennes växlingsrika historia. Det är också en lovsång till läsandet och biblioteken.Personligt och inträngande, med slående karakteristiker och dråpliga detaljer, lyfter Per Wästberg fram sina tolv föregångare, vare sig de är berömda som Bo Bergman och Werner Aspenström eller mer okända som Isaak Blom och Anders Anderson.Närgånget och mestadels kärleksfullt porträtterar Per Wästberg även sina samtida. Efter Akademiens kris 2018 blickar han i en epilog hoppfullt framåt.I detta pionjärverk tas läsaren bakom kulisserna i Börshuset såsom aldrig skett tidigare.

Den inflytelserike men i dag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustaf III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution. I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.

Hur mycket frihet kan luften bära? Jordmånen besvarar frågor men ställer samtidigt nya. Den kärlek som har förändrat Jans, Gertruds och Jennys liv blir till en sprängkraft som driver dem mot katastrofer. Men den ger dem också mod att se verkligheten som den är och en annorlunda självtillit.

Jordmånen (1972) bildar tillsammans med Vattenslottet (1968) och Luftburen (1969) en trilogi om kärlek i 1960-talets Stockholm. Den är en spännande skildring av en tid då tidigare generationers partänkande alltmer kom att ifrågasättas.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Mellan flygledaren Jan och byrådirektören Jenny växer en annan slags kärlek. En ny kärlek, en resa i slumpen, ögonblick som förändrar allt. Man äger ingen. Först i frihet, utan yttre band och löften, når man kanske en människas inre. En sinnlighet utan gräns, som får vardagen att blänka, de enklaste handlingar att skimra. Men hur mycket frihet kan luften bära?

LUFTBUREN (1969) bildar tillsammans med Vattenslottet (1968) och Jordmånen (1972) en trilogi om kärlek i 1960-talets Stockholm. Den är en spännande skildring av en tid då tidigare generationers partänkande alltmer kom att ifrågasättas.Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

”Vattenslottet är främst en kärleksroman. Kärleken räcker, som i Per Wästbergs andra romaner, också till för ting, beskrivningar, stadsbilder. Där vann han tidigt ett slags mästerskap. Men det är kärleken mellan Jan och Gertrud som blir bokens själva centrum, med en sensualitet som kan slå ut i full låga mitt i de avlägsnaste ord, de svalaste rörelser. Efter allt som har övergått oss av erotisk vulgarisering och förflackning kan man uppleva Vattenslottet som kärlekens återkomst till svensk romankonst.”Karl Vennberg, Aftonbladet

Vattenslottet (1968) är den första delen i en trilogi om kärlek i 1960-talets Stockholm. Den är en spännande skildring av en tid då tidigare generationers partänkande alltmer kom att ifrågasättas.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Per Wästbergs nya bok Mellanblad är dennes hågkomster och tankar om liv och litteratur; oväntade minnen, överraskande möten, komiska episoder, infall och aforismer – från två rader till ett par sidor. En bok att bläddra i, försjunka i och återvända till. Personligt, humoristiskt, vemodigt, kärleksfullt – med ett förtätat och målande språk som är Per Wästbergs eget.

"Jag har aldrig haft ett riktigt yrke. Därför har mina söndagar inte varit som andras. Jag har ingen hemsida, twittrar inte, finns inte på Facebook. Jag har ingen telefonsvarare och min ytterdörr saknar ringklocka. Men dygnet om träffas jag i mina böcker."

När Per Wästberg nu ger ut sin första roman på femton år är det naturligtvis något av en händelse. Ett riktigt läsäventyr väntar läsaren i denna fascinerande skildring av Anders Sparrmans liv.

Anders Sparrman (1748-1820) var prästsonen från Uppland som redan som sjuttonåring gav sig av mot Ostindien och Kina på Linnés uppdrag. I Anders Sparrmans resa  skildras de många dramatiska resor han gjorde under sitt liv, däribland världsomseglingen med James Cooks fartyg Resolution. Per Wästberg levandegör också det Sydafrika (då Kapprovinsen) som Sparrman kom till 1772, där han blev vittne till de europeiska kolonialisternas grymheter vilket gjorde honom till en tidig motståndare mot slaveriet.

Per Wästberg har fascinerats av Anders Sparrman i ett par decennier - alltsedan han av en Afrikaresenär ärvde den kista som Anders Sparrman förde med sig på sina färder runtom i världen. Resultatet har blivit en mästerlig biografisk roman om den yngste och kanske mest gåtfulle av Linnés apostlar. "Jag har plockat skärvor och brottstycken och fogat ihop med olika sorts klister. Ur töcknet har ansikten trätt fram, inget av dem fullständigt, inget helt synligt: en upplysningstidens människa på gränsen till den känslosammare romantiken, en gestalt som jag identifierat mig med som med ingen annan."

Bo Grandien (1932–2014) – diktare, reporter, forskare – är idag en doldis, men bland 50-talisterna var han det unga stjärnskottet, i sin krets geniet framför andra. Per Wästbergs minnesteckning är ett försök att i en spegling bevara det förlorades återsken, både ett rörligt arrangemang av tillgängliga fakta och ett pussel av tolkningar. Samtidigt en samhällsskildring, av Stockholm, skärgården, tidningsvärlden och inte minst 50-talisternas framväxt och framfart (Lars Forssell, Sven Lindqvist, Beppe Wolgers, Pär Rådström m.fl.).

Texterna – hämtade ur författarens svarta anteckningsböcker – kan beskrivas som en sorts udda fragment och hågkomster. Utanför realismens ramar går dessa stiliserade mikroporträtt och livssammandrag. Här ryms rikligt med hugskott och infall, liksom mångfaldiga skarpsynta iakttagelser. Det är originellt och underhållande, ofta lättsamt, ibland med viss sälta; karakteristiker kring mänskliga beteenden, relationer och kärlek. Här finns en humor liknande den i "Det gula pensionatet" (2016) och formuleringsprecision motsvarande den i "Mellanblad" (2015).

I "Hyllningar" beskriver Per Wästberg med omisskännlig detaljskärpa ett antal människor, författarskap och glansfulla bedrifter som berört honom genom åren. Dem han fått tala till vid Nobelpriset, Övralidspriset, Tranströmerpriset. Legender som Dag Hammarskjöld och Stig Dagerman. Närstående som hans mamma Greta, Erland Josephson, Carl Fredrik Reuterswärd.

Här finns även kortare texter som flyger över ett långt livs territorier: Stockholm, Paris och Afrika, böcker från olika sekler, personliga upptäcktsfärder, yttre och inre.

I denna hyllning till läsandets äventyr är Wästberg som alltid både lättsam och spirituell och samtidigt lärorikt fördjupande.

Den inflytelserike men idag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustav III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution.

I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.

Hemligheter och drivkrafter, sorg och glädje. Översättare, författarkollegor, lärda och vanliga läsare ställer de stora frågorna – om konsten, idealen och livet – utifrån Ulf Peter Hallbergs författarskap. Boken innehåller även gott om citat ur ett tiotal av hans verk. Resultatet,  Ensamhetens strategier, är en samling texter och bilder om livets skapande dimensioner och minnets räddande kraft. 

Projektet tar sin början i ett översättarmöte i Bergslagen, närmare bestämt med en av deltagarnas plötsliga bortgång, Hallbergs vän Erland Anderson. Boken utvecklas till en resa i minnet, både i livet och i konsten; själva skrivandet blir en protest mot döden: »räddning«. Äldre och nyare texter och intervjuer om Hallberg och hans konstnärliga praxis som fiktionsförfattare och översättare av Walter Benjamin och de stora dramatikerna fyller ut bilden och gör den allmängiltig. Med finns också relevanta texter om helt andra ämnen. Verket kröns med några symboliska gestaltningar i dialogform av bokens tema, framimproviserade av Hallberg i samarbete med medarbetare, framför allt William Crona.

Medredaktör har varit översättaren och essäisten John Swedenmark. Bland de medverkande kan nämnas litteraturforskarna Peter Luthersson, Michel Ekman, Sylvain Briens och Karin Monié; författarna Reinhard Jirgl, Per Wästberg, Lars Andersson, Claudio Magris och Carl-Henning Wijkmark, samt fotografen J.H. Engström. För intervjuerna står Per Engström, Nicola Baroni och Marta Herzbruch.