Per Wästberg – författare

»Vad håller jag på med så här i närheten av mitt livs ytterkanter? Iakttagelser, infall, oavslutade utkast. Viskningar och rop. Fotspår i sanden. Ekon ur mitt gångna liv. Glädjen att leva och läsa är så stor att jag redan saknar livet likt ett sommarlov som strax är över. Jag har älskat inte mig själv utan tillvarons smak och brokighet och möjligheten att känna djupt för någon, något. De döda är med mig. Jag har lagrat deras röster i ett hemligt bibliotek utan lås. Inne i böckerna öppnar de den enda evighet vi kommer i kontakt med. Vi bär dem med oss, vi kommer att vistas där de är.«

Livstecken anknyter till Tidvatten, som utkom i samband med författarens 90-årsdag 2023, och är en självdeklaration med okänd inlämningsdag, en signal att inte ge upp utan fortsätta utforska existensen, kärlekens kraft, läsningens nödvändighet och lust. Per Wästbergs minnen är spridda över nittio år med inkännande porträtt av vänner och kolleger i miljöer från Stockholm och skärgården till Paris och Afrika.

Tidvatten strömmar in och utplånar sakta livets spår i sanden.

Ett tjugotal minnesporträtt av döda vänner och närstående flätas samman med tankar på

vägen genom åren – från upptäckterna av Stockholm i tolvårsåldern till den oväntade lyckan

i den sena kärleken. Vemodiga stråk blandas med komik och humor i en hyllning till läsande

och skrivande, till hur andra formar oss till nya möjligheter.

I ett förtätat, uttrycksfullt språk, med skarpögda detaljer och en i grunden hoppfull livssyn

sammanfattar Per Wästberg över åttio års författarskap.

”Skriva är ett av många sätt att lära sig läsa. Böckerna har varit min lekplats, mitt nöjesfält,

mitt universitet. Bokstäverna är mitt rikes budbärare med kunskap och fantasi i ständigt nya

föreningar. Även då jag varit som mest utåtriktad, resenär i handlingens värld, hade jag varit

olycklig utan timmar för att skriva och, viktigare, läsa andras förunderliga skapelser.”

De senaste åren har det rapporterats om en läskris, om läskultur på nedgång och att barn inte längre läser som de har gjort tidigare. Som en motrörelse har läskampanjer lanserats där nyttan med läsningen och dess demokratiska funktion har framhållits. Hur ska man sortera och värdera bland allt som skrivs och sägs om barns läsning i dag? Finns det någon plats för barnets egen läsglädje bland alla krav och förhoppningar?

En stor del av barns läsande och arbetet med att knäcka läskoden äger rum i skolans svenskundervisning. Barnet och boken bjuder på inblickar i hur det kan se ut i både klassrum och skolbibliotek i dag. Hur är det till exempel att lära sig läsa när man har dyslexi eller om svenska inte är ens modersmål? Flera av bidragen ger också en mer nyanserad och forskningsbaserad bild av digitaliseringen och AI:s möjligheter såväl som hinder när det gäller barns läsande.

Barnet och boken samlar namnkunniga skribenter och forskare som belyser barns läsande utifrån sina skilda perspektiv. Antologin vill också påminna om barnets grundläggande möten med böckernas värld. Därför berättar flera skönlitterära författare om sin barndoms läsning och vad den har betytt för dem genom livet.

Läsebok - kanske inte för folkskolan men för dem som en kort stund vill överraskas av tankar kring litteratur och liv, möten med författare, episoder och minnen ur en lång och växlande tillvaro. Pregnant och personligt, humoristiskt och kärleksfullt, vemodigt och vackert skriver Per Wästberg om ordens innebörd, om outgrundliga böcker som blir närgångna, om resor genom främmande landskap.

Quite possibly the largest and most magnificent photographic book ever made about Sweden’s wealth of natural and man-made beauty, with nearly 150 majestic, passionate images. The book is divided into five chapters: coast, countryside, mountains, forests and city. The cliffs of Bohuslän, the plains of Skåne and the lakes of Småland. Remote rust-red cabins and narrow, winding forest paths. The Stockholm archipelago and the interior of sub-arctic Norrland. Mountains, rivers, islands, meadows, fields, villages and cities—all that is Sweden. Descriptive texts are provided by Per Wästberg, renowned writer and a member of the Nobel Prize-awarding Swedish Academy, and Tommy Hammarström, journalist and author. Most of the photographs are taken by Tore Hagman, one of the nation’s leading nature photographers. Detta är förmodligen den största och mest magnifika fotografiska bok som har gjorts om vårt land och dess natur. I nästan 150 storslagna och stämningsfyllda bilder skildras Sverige genom sina landskapstyper. Boken är indelad i fem kapitel: Kusten, Kulturlandskapet, Fjällen, Skogen och Staden. Här finns Bohusläns klippor, Skånes slätter och Smålands sjöar. Här finns de röda torpen och de små stigarna. Här finns Stockholms skärgård och Norrlands inland. Här finns bergen, älvarna, öarna, ängarna, åkrarna, byarna och städerna - allt det som är Sverige. För texten svarar Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien, och Tommy Hammarström, journalist och författare. Fotografierna är till största delen tagna av Tore Hagman, en av landets främsta naturfotografer. Denna utgåva är på engelska.

Axel Hirsch (1879?1967) var en banbrytare inom fattigvården, en folkbildningspionjär som ägnade sitt liv åt sociala reformer. Men han var också en kultiverad herre som tillhörde en förmögen judisk Stockholmssläkt. I hans liv fanns en rörande hemlig kärlekshistoria och en vänkrets av intressanta personer.

Per Wästbergs personliga minnesteckning bygger på omfattande forskning och på långvarig vänskap med en femtiofyra år äldre man ur släktkretsen. Här framträder en diskret nyckelfigur bakom bygget av välfärdsstaten, en engagerad stockholmare, en aktiv verdandist och socialliberal. Boken formar sig till en initierad krönika över de levnadsvillkor som gällde för gemene man under en svunnen men avgörande epok i vår historia.

Lättsamt och lekfullt porträtteras här två sinsemellan mycket olika människor, Torsten och Signe. Den ene nog tämligen odräglig, den andra mer intagande. De talar för första gången helt öppet om sina långa liv, för författaren och för läsaren, som agerar lyssnare. Om vad som format dem till dem de är eller tror sig vara – båda till synes banalt odramatiska individer utan större betydelse.

Hemligheter och drivkrafter, sorg och glädje. Översättare, författarkollegor, lärda och vanliga läsare ställer de stora frågorna – om konsten, idealen och livet – utifrån Ulf Peter Hallbergs författarskap. Boken innehåller även gott om citat ur ett tiotal av hans verk. Resultatet,  Ensamhetens strategier, är en samling texter och bilder om livets skapande dimensioner och minnets räddande kraft. 

Projektet tar sin början i ett översättarmöte i Bergslagen, närmare bestämt med en av deltagarnas plötsliga bortgång, Hallbergs vän Erland Anderson. Boken utvecklas till en resa i minnet, både i livet och i konsten; själva skrivandet blir en protest mot döden: »räddning«. Äldre och nyare texter och intervjuer om Hallberg och hans konstnärliga praxis som fiktionsförfattare och översättare av Walter Benjamin och de stora dramatikerna fyller ut bilden och gör den allmängiltig. Med finns också relevanta texter om helt andra ämnen. Verket kröns med några symboliska gestaltningar i dialogform av bokens tema, framimproviserade av Hallberg i samarbete med medarbetare, framför allt William Crona.

Medredaktör har varit översättaren och essäisten John Swedenmark. Bland de medverkande kan nämnas litteraturforskarna Peter Luthersson, Michel Ekman, Sylvain Briens och Karin Monié; författarna Reinhard Jirgl, Per Wästberg, Lars Andersson, Claudio Magris och Carl-Henning Wijkmark, samt fotografen J.H. Engström. För intervjuerna står Per Engström, Nicola Baroni och Marta Herzbruch.

Den inflytelserike men idag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustav III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution.

I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.

Utsikt från stol 12 är hyllning till Svenska Akademien som skapelse, fri institution och kulturfrämjande gemenskap - och ett panorama över hennes växlingsrika historia. Det är också en lovsång till läsandet och biblioteken.Personligt och inträngande, med slående karakteristiker och dråpliga detaljer, lyfter Per Wästberg fram sina tolv föregångare, vare sig de är berömda som Bo Bergman och Werner Aspenström eller mer okända som Isaak Blom och Anders Anderson.Närgånget och mestadels kärleksfullt porträtterar Per Wästberg även sina samtida. Efter Akademiens kris 2018 blickar han i en epilog hoppfullt framåt.I detta pionjärverk tas läsaren bakom kulisserna i Börshuset såsom aldrig skett tidigare.

I Stockholm har de flesta av Per Wästbergs böcker utspelat sig – romaner, dokumentärer, memoarer. Till hans åttioårsdag utges nu i en volym fyra sedan länge utgångna Stockholmsskildringar: "Klara – en stadsdel i förvandling" (1957), "Östermalm" (1962), "Kring Johannes" (1994), "Tio anteckningar om staden" (2003). De binds samman av en klar blick på nuet, en rik fond av minnen, en poetisk känsla för stadens värden och en kunskap om historien och de människor som skapat Stockholm.

Bo Grandien, diktaren, reportern och forskaren, har av Per Wästberg följts genom hela livet alltifrån de gemensamma ungdomsåren. Den närgångna analysen av Grandiens tre livsuppgifter visar hur dessa korsbefruktar varandra. Ett porträtt växer fram, på djupet och på bredden, med färgstarka berättelser och humoristiska episoder från skärgården, från de unglitterära kretsarna i 1950-talets Stockholm, från resor och tidningsvärld. En rad målande brev från Tomas Tranströmer, vän och följeslagare till dem båda, återges också i boken och nyanserar bilden av poeten.

Den inflytelserike men i dag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustaf III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution. I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.

I halvsyskonen Jan och Gertrud Backmans vibrerande men omslutande kärlek öppnas en dörr. Jenny Jeger kliver in och för med sig världen. Hon tvingar syskonen ut ur deras trygga avskildhet. Hon släcker inte deras kärlek, men de tvingas lära sig att leva parallellt, att mötas på avstånd. Mellan flygledaren Jan och byrådirektören Jenny växer en annan slags kärlek. En ny kärlek, en resa i slumpen, ögonblick som förändrar allt. Man äger ingen. Först i frihet, utan yttre band och löften, når man kanske en människas inre. En sinnlighet utan gräns, som får vardagen att blänka, de enklaste handlingar att skimra. Men hur mycket frihet kan luften bära? Luftburen ingick i Per Wästbergs roman-trilogi om kärlek i 1960-talets Stockholm. När den kom ut 1969 väckte den stor uppståndelse och den efterföljande debatten blev hätskt polariserad. Många provocerades av dess innehåll. Andra gladdes åt att det obeskrivna nu äntligen beskrevs och boken nådde stora försäljningsframgångar. Efterhand har trilogin kommit att ses som en spännande skildring av en tid då tidigare generationers partänkande alltmer kom att ifrågasättas. Per Wästberg är författare och ledamot av Svenska Akademien. Hans rika produktion omfattar ett femtiotal böcker: romaner, noveller, lyrik, böcker om politik och kultur, dagböcker, memoarer och porträtt. "

På svarta listan (1961) börjar med ett jordskalv i Johannesburg, och över dess slut blåser Goda Hoppsuddens vindar. Denna nyskrivna skildring av Sydafrika liknar ingen annan. Den är spännande, gripande och fylld av medkänsla. Per Wästbergs talan för de undertryckta har uppmärksammats långt utanför vårt land. Han gav sig ut på en upptäcktsfärd bland människor som lever farligt. De kom från alla delar av samhället, de vistades i rasförtryckets skugga, och deras öden speglade vart och ett sitt eget lands dilemma.

Den äventyrliga riskfyllda vardagen, den skenbara idyllen, den dolda terrorn står här i centrum. På svarta listan slog en bro till det hemlighetsfulla och upprörande som skedde i apartheids Sydafrika. Men främst berättar den om människor som levde ungefär som vi, fast allt var så annorlunda.

Den som sade sanningen om Sydafrika hamnade alltid på svarta listan. Med etsande skärpa skildras förtryckarna och deras offer, de styrande och de modiga som gör motstånd.

Per Wästberg vistades i en vanlig afrikansk familj, följde barnen till deras hemliga skolor, deltog i nattliga expeditioner över förbjudna områden, utforskade de fruktade rasdomstolarnas arbete.

I ögonblicksbilder man inte glömmer beskriver han sina upplevelser och möten med en indisk biografägare, en grekisk handelsman, en engelsk miljonär, boerungdomar som blivit rebeller ... Han för oss från en farmares lilla kungadöme på Transvaals högslätt

till villorna och de gröna vingårdarna kring Kapstaden.

”Vattenslottet är främst en kärleksroman. Kärleken räcker, som i Per Wästbergs andra romaner, också till för ting, beskrivningar, stadsbilder. Där vann han tidigt ett slags mästerskap. Men det är kärleken mellan Jan och Gertrud som blir bokens själva centrum, med en sensualitet som kan slå ut i full låga mitt i de avlägsnaste ord, de svalaste rörelser. Efter allt som har övergått oss av erotisk vulgarisering och förflackning kan man uppleva Vattenslottet som kärlekens återkomst till svensk romankonst.”

VATTENSLOTTET (1968) är den första delen i en trilogi om kärlek i 1960-talets Stockholm. Den är en spännande skildring av en tid då tidigare generationers partänkande alltmer kom att ifrågasättas.

I denna "Best of-" volym har Per Wästberg gjort ett eget urval av sina bästa essäer, tidigare publicerade i En dag på världsmarknaden (1967), Berättarens ögonblick (1977), Bestämda artiklar (1982), Frukost med Gerard (1992) och Edith Whartons hemliga trädgård (2000).

De hemliga rummen börjar i Stockholm vid krigsutbrottet 1939,då Per Wästberg snart ska fylla sex år, och avslutas på Manhattan när han just fyllt tjugo. Det är en berättelse om skrivardrömmar, läsupplevelser, resor och möten med människor.Per Wästberg berättar ömsint och levande om morfar och judiska släktingar, om farfar från Hälsingland och inte minst om pappa Erik Wästberg, den kvicke publicisten som omgav sig med en väldig vänkrets.Här finns närgångna och humoristiska porträtt av vänner, grannar och gäster. Per Wästberg återkallar ett tidigt 50-tal med litterära evenemang och sena nätter, livliga diskussioner med Tomas Tranströmer, Lars Forssell och Göran Palm, resor till Paris, London och New York, förälskelse och kärlek.Boken är också en krönika om livet i Stockholm och på ön utanför Vaxholm. I staden fanns vindar, källare och underjordiska gångar att utforska. I skärgården andra världar i strandkanten och under vattnet.Men de hemliga rummen fi nns även att söka i språket, litteraturen och det egna tidiga skrivandet. När mamman säger åt sin son att gå ut och leka, smyger han uppför vindstrappan med en bok. I skärgården ror han ut på fjärden och låter båten driva medan han ligger på durken och läser.

Per Wästberg, född 1933, författare, Afrikakännare, kulturskribent och ledamot av Svenska Akademien, har sedan debuten 1949 utkommit med ett fyrtiotal böcker: romaner, noveller, lyrik, böcker om politik och kultur, dagböcker och porträtt.

"I mitt författarskap - från Halva kungariket till Vindens låga, från mina tonårsdagböcker till Alice och Hjördis - har jag sökt skildra kvinnor och relationen till dem. I denna volym har jag frigjort några ansikten och öden ur romanväven i hopp om att de, med förtöjningen kapad, kan klara sig som berättelser på egen hand."Duvdrottningen och andra berättelser om kvinnor består av två avdelningar: den första rymmer fiktiva kvinnoporträtt ur Per Wästbergs romaner, den andra dokumentära; några av de senare publiceras här för första gången. De flesta avsnitt har kortats något.

Alice och Hjördis Nordin är två snickardöttrar från Brunnsgatan i Stockholm, känsliga, självständiga, fästa vid varandra. De kom in på Konstakademin och hamnade i den skandinaviska konstnärskretsen i Paris.

Per Wästberg hittade av en slump systrarnas dagböcker och brev i ett arkiv. Han har lyft fram och levandegjort scener och bekännelser från tonåren till den sena ålderdomen. Alice och Hjördis skriver om erotik, trohet och övergivenhet, om skapande lust, könsroller och familjeband. Deras kamp att förstå sig själva och sin omgivning är ett gripande och allmängiltigt dokument som överträffar det mesta i den samtida kvinnolitteraturen.

Anders Sparrman (1748-1820) var prästsonen från Uppland som redan som sjuttonåring gav sig av mot Ostindien och Kina på Linnés uppdrag. I Anders Sparrmans resa  skildras de många dramatiska resor han gjorde under sitt liv, däribland världsomseglingen med James Cooks artyg Resolution. Per Wästberg levandegör också det Sydafrika (då Kapprovinsen) som Sparrman kom till 1772, där han blev vittne till de europeiska kolonialisternas grymheter vilket gjorde honom till en tidig motståndare mot slaveriet.

Per Wästberg har fascinerats av Anders Sparrman i ett par decennier - alltsedan han av en Afrikaresenär ärvde den kista som Anders Sparrman förde med sig på sina färder runtom i världen. Resultatet har blivit en mästerlig biografisk roman om den yngste och kanske mest gåtfulle av Linnés apostlar. "Jag har plockat skärvor och brottstycken och fogat ihop med olika sorts klister. Ur töcknet har ansikten trätt fram, inget av dem fullständigt, inget helt synligt: en upplysningstidens människa på gränsen till den känslosammare romantiken, en gestalt som jag identifierat mig med som med ingen annan."

Afrika och dess förtrollning har sällan skildrats så färgstarkt och konkret som i Bergets källa. Det är en roman om hjärtats fostran, om grymheten och åtrån, om tidens gång och det oväntade ljuset över tillvaron. Över dess sidor dröjer kärleken som en hägring. Wilhelm Knutsons testamente blir signalen till Johan Fredrik Victorins uppbrott från Sverige och UD. Den medelålders diplomaten som övergetts av sin hustru har skymtat en annan kvinna före sin avfärd. Den döde släktningen och den levande Ellen får honom att ana att bara i någon annan blir man till.

Bergets källa är andra fristående delen i den romansvit som inleddes med Eldens skugga.

Eldens skugga berättar om Johan Fredrik Victorins liv, om hans ungdomsår i 40-talets Stockholm, om hans tonårstid med tafatta kärleksupplevelser, om mötet med den fysiska kärleken i ett årslångt förhållande, om hans giftermål med Gudrun och om hans diplomatkarriär. Ett barndomsminne dröjer kvar - ett möte med en släkting, en bitter f d upptäcktsresande, kommer att bli betydelsefullt. När Gudrun är drygt fyrtio meddelar hon att hon tänker lämna honom, han skymmer sikten. Han flyttar ut, frun och dottern bor kvar. Han får veta att hans släktning dött, går på begravning och erfar att han ärvt kvarlämnade papper, minnen från Kamerun. Johan Fredrik blir intresserad och hans liv tar en oväntad väg.

Eldens skugga har kraft och slänning. Dess sensualism och närhet i såväl språk som handling gör läsningen till en njutning, liksom de fina Stockholmsskildringarna.

12 juni 1951''Vad är avgörande? Att älska och att skriva. Men ingetdera får och kan jag just nu. Tiden går, jag är otålig. Jag är inte fri att skapa ett mästerverk, ty jag kan inte. Jag är inte fri att älska, man måste vara två om det. Jag har inte skrivit en enda sida som är något värd i Palinurus ögon. Jag är 17 1/2 år och har aldrig snuddat vid en kvinna.'' Per Wästbergs privata anteckningar 1951-53 är andra delen i den dagbokssvit som inleddes med ''Ung mans dagbok''. Det här är skildringen av en ung mans utveckling från 17 till 20 år genom kärlek, skrivande och läsning; en allvarligare och mer eftersinnande volym än hans förra. Om ''Ung mans dagbok'' (1996):''Briljanta och brådmogna formuleringar. En direkthet som bara den autentiska texten kan ge.''Sydsvenska Dagbladet

Ett gammalt skuggspel utspelar sig i Stockholms skärgård under sommaren 1944. Romanen skrevs av en artonårig Per Wästberg 1952. Här skildras en borgerlig, lätt ålderdomlig skärgårdsidyll, där tillvaron - speglad i en mycket ung författares öga - gestaltar sig som en pantomim. Personerna uppträder i ett skuggspel, angelägna om att med hänsyn och takt dölja de konflikter som ändå aldrig går att helt maskera. Bortom balerna, födelsedagsfesterna och sommarutflykterna skymtar en ond saga. Men idyllen bleknar inte helt; det vemodiga spelet på verandan fortsätter...

Ellen och Johan Fredrik träffas på Wilhelm Knutsons begravning. Även om mötet är hastigt sätter det märken hos båda. Minnet av Ellen och hennes blick följer Johan Fredrik på hans afrikanska resa, samtidigt som Ellen i sin trygga miljö försöker minnas Johan Fredriks ansikte. Nu möts de på nytt. Minnen och tankar kan kläs i ord. De känner en gemensam trygghet. Redan tidigt inser de allvaret i sin känsla och dröjer därför avsiktligt med dess fysiska bekräftelse. Deras kärlek har vuxit fram under en så lång tid att alla hinder redan prövats och raserats. Deras samvaro är fylld av hänsyn och aktsamhet och deras korta möten i parker, på restauranger och i bilar oräkneliga. Efter lång tid möts de, i Olga Törners ateljé, i en lustfylld glädje och jublande sinnlighet där år av ömhet, längtan och kättja får utlopp, ett givande och ett tagande i en total kroppslig förening.

Ljuset hjärta är en fristående fortsättning på Eldens skugga och Bergets källa, och är den tredje av fyra böcker i serien.

Ellen, stadsarkitekt, gift, två tonårsbarn, och Johan Fredrik, diplomat, skild, en dotter, berättar växelvis sin kärleks historia om väntan, avsked och sökande. Stockholm, Öland, Hamburg och Själland är deras landskap. Kring dem samlas en rad öden; för dem alla är kärleken deras viktigaste åtagande. Om kärleken som extas och vardag, oväntad frihet och djupt beroende, och om kärlekens olika ansikten hos olika männiksor handlar Vindens låga.

Detta är den sista, fristående delen i Per Wästbergs romansvit, vars tidigare delar är Eldens skugga, Bergets källa och Ljusets hjärta.

Per Wästberg debuterade som 15-åring med novellsamlingen Pojke med såpbubblor (1949) och hade då skrivit i sex år, bland annat i Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Så här skrev förlaget Wahlström & Widstrand om boken 1949: Per Wästberg är den yngste debutant, som någonsin framträtt på detta förlag— han är inte mer än 15 år fyllda och går i andra ringen i Östermalms läroverk i Stockholm. Men dessa noveller om en ensam pojke i skärgårdssommaren och om den första vänskapens år rymmer i vårt tycke så mycken friskhet och ömhet och så förvånande mogen stilkonst, att förlaget ändå inte kunnat låta bli att framlägga dem för publiken.

Sommarliv i Stockholms skärgård med vattenlek kring bryggan, trädgårdens silverkula halvt gömd i grönskan, smultronställets trofasthet genom åren, ett verandaliv mellan lövsågeri och lövskuggor. Per Wästberg berättar om skärgårdslivet såsom stockholmarna utformade det från 1870 och fram till vår tid - från Dalarö till Furusund, från Lidningö till Lindassundet. Han har lyssnat på forna tiders semesterfirare men berättar också om egna skollov på en ö utanför Vaxholm. Sommaröarna är en inventering av en unik villabebyggelse i världens största arkipelag.