Film

Vilken jädra skräll! Ja, det är nog det minsta man kan säga om den något överraskande sensationen, idag närmast institutionen, Jönssonligan. Få filmkaraktärer har fått sådan kultstatus som Sickan, Vanheden, Harry och Doris. Och få svenska filmer har älskats, hyllats och sågats som de om kvartettens lysande planer och dråpliga kupper i societetens närhet.

När Linus Kuhlin slår till igen gör han det med nästintill en dåres precision. I Jönssonligan: kupper, krut och kamratskap lämnas ingenting åt slumpen. Från Jönssonligans slumpartade tillkomst, via de osannolika publiksuccéerna till pulshöjande anekdoter om livslång vänskap och konflikterna bakom kameran. Här dissekeras och exponeras allt som hör den fiktiva tjuvligan till, in i minsta detalj. 

Boken innehåller intervjuer med såväl tidiga ligamedlemmar som dagens Sickan, Robert Gustafsson. Bland de många medverkande får vi även inifrånperspektiv från tungviktare som manusförfattaren Rolf Börjlind och regissören Mikael Ekman, Göstas bror som iscensatte de mest klassiska filmerna. Men framför allt rymmer denna biografi allt det som karaktäriserar Jönssonligan: humor, smartness, omsorg och förträfflighet. Samt, givetvis, en och en annan skräll.

Bonus: Ett lyyysande förord av Henrik Dorsin!

"Jag trodde att jag visste allt om Jönssonligan, men Linus har motbevisat mig. Jag slukade boken!"Edward af Sillén

Helvete! Den här boken borde jag ha skrivit! Kalle Lind

Vilken livsgärning och present till alla oss som älskar att gräva ner oss lite för djupt i populärkulturell historia. David Sundin

Ordet autentisk ligger i tiden. Det betyder att något är eller framstår som äkta och tillförlitligt och det används ofta som ett positivt värdeomdöme, inte minst om film. Jakten på det autentiska rör sig kring hur sanning skapas eller förloras när ett dokumentärt material bearbetas och presenteras i en konstnärlig process. Vilken sanning finns i det vi väljer att dela med andra? 

I antologin diskuterar tio författare autenticitet, samtalskonst, vardagsspråk, dokumentärlitteraturens praktik samt kärlekens uttryck och samtida villkor. Vad och vem uppfattas som autentisk? Hur har synen på det autentiska förändrats över tid? Hur arbetar dokumentären och fiktionsfilmen med begreppet? Vad förenar jakten på det autentiska med jakten på kärleken? Flera av texterna utgår från dokumentärfilmen, av Staffan Julén och boken av Marit Kapla med samma namn Kärlek på svenska. Boken innehåller även bilder från ett antal av Staffan Juléns filmer från hans fyra decennier som dokumentärfilmsregissör. 

Medverkande: Anders Ekström, Emma Engdahl, Carin Franzén, Per Magnus Johansson, Staffan Julén, Anna Jungstrand, Marit Kapla, Johanna Lindbladh, Magnus Linton, Hynek Pallas och Kent Sjöström.

DIMITRI

Varje socialist är en förklädd diktator. (Ludwig von Mises.)

KAPTENEN

SLUTA SNACKA SKIT, BETALA SKATT!

DIMITRI

Kommunismen funkar inte eftersom folk älskar att äga saker. (Frank Zappa.)

KAPTENEN

SLUTA SNACKA SKIT, BETALA SKATT. ERA JÄVLAR!

TRIANGELN innehåller manus till Ruben Östlunds Guldpalmsbelönade film TRIANGLE OF SADNESS, samt storyboard och bakgrundsmaterial från inspelningen.

Ruben Östlund är född 1974, uppvuxen på Styrsö och bosatt i Göteborg. TRIANGLE OF SADNESS är hans sjätte långfilm och TRIANGELN är hans tredje bok.

Sergej Eisenstein (1898-1948) blev i sin samtid sedd som en ny Leonardo da Vinci. Utöver att göra avtryck i filmhistorien genom klassiska filmer som "Pansarkryssaren Potemkin" och "Ivan den förskräcklige" lämnade han efter sig ett omfångsrikt textmaterial om en lång rad andra uttryck, som teater och bildkonst. Bland mycket annat intresserade han sig för manieristisk konst och japanskt bildberättande.

I denna volym samlas Eisensteins film- och konstteoretiska betraktelser i urval och översättning av Håkan Lövgren, som även står för en initierad introduktion.

Den stora biografin om Hasse Alfredson. Skriven av Kalle Lind, känd från radio, tv och podden Snedtänkt, där han granskat stort, smått och jättelitet i den svenska underhållningens historia. Nu tar han sig an en av de allra största och skildrar Hasse Alfredsons resa från barndomen i Helsingborg, via spexande i Lund, anställning på Radiotjänst till samarbetet med Tage och skapandet av AB Svenska Ord. Genom revyer, filmer, böcker, upptåg och allehanda muntrationer som kom att inreda folkhemmet med färg och humor. Men här tecknas också en annan bild, den av en man som inte alltid litade på sin egen förmåga att vara enastående underhållande. En som aldrig blev nostalgisk över sina egna bedrifter, men väl över de människor han förlorat.

Min historia ändras hela tiden. Det beror på varifrån jag ser mig. Från mitt nu, mina minnen av minnen eller är det själva tiden som förändrar vem jag är och blir? En bokförläggare vill ha mitt livs historia, ja han frågar mig om och om igen vad är din historia?

Så inleds Suzanne Ostens memoarer. Hennes raka, ärliga, arga, snälla, fria berättelse om sitt liv. Det är berättelsen om en av vårt lands största regissörer, som på flera plan har omformulerat och omskapat vår teater, och vars unika sätt att tala till barn inte bara blev ny teater, det blev ny vetenskap.

Det är en bok där alla jag ska med barnet, den unga, denmedelålders, den äldre Suzanne förstås men också skribenten, dramatikern, filmaren, författaren, forskaren, vetenskaparen och teaterchefen. Och mamman, modern, kvinnan, älskarinnan och hustrun. För att inte glömma några alter egon.

SUZANNE OSTEN är känd som en av de ledande pionjärerna inom teater för barn och unga, även med stor uppmärksamhet internationellt. 1975 grundade hon en speciell avdelning inom Stockholms stadsteater för detta ändamål, Unga Klara, där hon verkade som regissör och konstnärlig ledare fram till 2014.

"Det är ofta underhållande läsning (...). Och jag ser att orden är skrivna av en fantast med en outsinlig energi och upptäckarlusta." Landskrona Posten, Kalle Lind

"Stor och tung rullar den läsaren runt, runt mellan barndom och teatermetod, mellan minnen och människor, mellan liv, uppror, åldrande. Varmt är det, hett rentav och undan går det. (...) Tillförsikt och mod, en punchline på Ostens teater." Expressen, Margareta Sörenson

"Boken liknar heller ingen annan självbiografi. (...) Det är som att hon har dramatiserat sitt eget liv." Aftonbladet, Jan-Olov Andersson

"Det är galet, sorgligt, ensamt och festligt om vartannat i denna uppväxt. (...) Suzanne Osten har varit och är en omvälvande kraft i svensk scenkonst men bokens kapitel två och tre handlar lika mycket om personlig utveckling, sexualitet, psykoanalys och relationer som om metoder och konstnärliga val. (...) Boken flödar över av ifrågasättanden, minnen, namn och visioner. Och vid horisonten hägrar faktiskt fortfarande idén om en mer jämlik och rättvis värld." Aftonbladet, Barbro Westling

"Hon har levt ett rikt liv och berättar om det med sådan fart och fläkt att sidorna nästan vänder sig själva. Hon är en luftande, menar hon, och det känns som att det är med en luftandes energi hon skrivit biografin. Den är fylld av regiarbeten, människor, möten, resor, filmande, utforskande, undersökande, systerskap och skapande. Och fort fram går det. Viljan framåt är styrande och kampen mellan arbete och moderskap tycks alltid finnas där. Samtidigt värnar hon friheten, både för sig själv och sitt barn. (...) Suzanne Ostens självbiografi är ett välkommet tillskott bland andra biografier. Att läsa den känns lite som att lyssna till bruset av en vitamintablett som löses upp. (...) Det är underhållande, annorlunda och bildrikt. Både språkligt - då orden nästan dansar fram och det ibland blir som små dikter i texten när hon beskriver olika tillstånd och skeenden - och konkret med foton från barndom till ålderdom." Dala-Demokraten, Lena de Veen

"Läsaren som vågar sig in i denna unika läsning belönas med en otrolig detaljrik och spännande inblick i en dramatikers liv, möten och uppdrag.  Tack vare många privata bilder, tidslinjer och fördjupningar i de tre akterna frihet, jämlikhet och broderskap, blir detta en unik självbiografi." Mariestads-Tidningen, Birthe Wetter

"Men att läsa boken är som att utan skyddsutrustning dyka på huvudet ner i en kalejdoskopisk samtid där Osten själv vränger sig ut och in, briserar och ständigt formar nya blixtrande mönster. (...) Självbiografin är färgstark, går i knallrosa och illgrönt. Fräsigt och spännande om decennierna på och omkring teatern och filmen, men också med svarta och skitiga inslag." Uppsala Nya Tidning, Lena Köster

"I sin självbiografi blandar hon i rasande fart personliga minnen med beskrivningar av regiarbetet. I denna udda och intressanta levnadsberättelse skildrar Suzanne Osten privatlivet och konstnärskapet både vasst och egensinnigt. Blod, eld och passion är hennes signum." Gotlands Tidningar, Lena Torndahl

"Hennes självbiografi består av tre akter och är lika full av egensinniga infall som hennes föreställningar. Här får vi läsa om barndomen och livet med den trasiga mamman på Stora Essingen, om de första stegen som regissör, om teatern hon grundade och blev fråntagen, om det aldrig sinande intresset för skådespelarna, om resorna, kärlekarna och synen på den egna kroppen och åldrandet. Brokigt, hoppigt, roligt och uppriktigt - som livet självt." Barometern, Anna Hedelius

Med TV-succén Twin Peaks och filmer såsom Eraserhead, The Elephant Man, Wild at Heart, Blue Velvet, Mulholland Drive och INLAND EMPIRE har David Lynch gjort sig känd som en av de mest originella och kreativa filmskapare som världen har skådat.

I den här boken berättar han om bakgrunden till sina filmer och avslöjar hemligheten bakom sin märkvärdiga förmåga till nyskapande. Han menar att liksom de riktigt stora fiskarna finns i oceanernas djup så finns de riktigt omvälvande idéerna i djupet av vårt medvetande. För att fånga dem måste man dyka inåt.

I korta kärnfulla kapitel beskriver han sina arbetsmetoder, sin kreativa process och hur transcendental meditation har hjälpt honom i denna. Boken är en guldskatt för alla som är intresserade av film och/eller vill bli mer kreativa.

Stefan Jarl är den svenska dokumentärfilmens mästare, flerfaldigt internationellt prisbelönad och känd för sitt sociala engagemang. I sina berättelser och reflektioner visar han hur utomordentligt väl han behärskar historieberättandet också i textform. Vi får följa med en tonårig Stefan Jarl som cyklar till Arne Sucksdorffs hus, knackar på och artigt frågar om han kan få vara med när farbror gör sin nya film, ett möte som kom att bli livsavgörande. Vi får inblick i den nära vänskap som Stefan Jarl hade med Kenta och Stoffe, vars liv han skildrade i Modstrilogin. Och vi får läsa om en nattlig bilfärd i Skövde med Quincy Jones, vilket ledde till att Jones spelade in sin första filmmusik.

En engagerad dåres näst sista suck är en samling berättelser ur ett långt liv, skildrade med värme och visdom. Stora konstnärer som Chris Marker, Bo Widerberg och Astrid Lindgren dyker upp, ofta under dråpliga omständigheter. Jarl skriver också om privatiseringar, välfärdssystemens kraftiga försämring och kampen för yttrandefriheten. Samhällskritiken blandas med nära betraktelser av fåglar och natur. Och förstås med många insikter om filmskapande.

På min anslagstavla står det: NON UN DIE SINE PICTURE. Inte en dag utan en bild. Jag försöker hålla mig till det.

"En minnesvärd episod är när den unge Stefan Jarl är hjälpreda åt Arne Sucksdorff som spelar in Pojken i trädet. (...) Spänstigt är det också när Stefan Jarl skriver om filmskapandet, och försöker komma underfund med hur man ska göra." Västerbottens-kuriren, Lars Böhlin

"Som vanligt egensinnig rör han sig mellan högt och lågt, men snor ihop det effektivt och ofta yrselframkallande starkt. (...) Stefan Jarls memoar-, eller kanske hellre minnesbok En engagerad dåres näst sista suck är full av spännande historier och anekdoter ur hans mer än 60-åriga filmkarriär, i korta kapitel med teman som associerar och knyts ihop - som små filmer ur livet. Bitvis är den trollbindande." Arbetaren, Josephine Askegård

"Han bjuder på mycket medryckande personlig närvaro. (...) Det finns flera dråpliga guldkorn i boken. Jag glömmer inte berättelsen om kajan som flyttade in hos familjen Jarl en sommar." Dala-Demokraten, Ulf Lundén

  Lättläst samling texter och reflektioner. (...) Underhållande men också upplyftande läsning. (...) I texten är Jarl ärlig och utlämnande, inga onödiga skimmer  vilar över hans berättelser. Vissa är häpnadsväckande i sig, andra dråplikt mänskliga.  Proletären

"För Jarl kan verkligen konsten att berätta en historia. Avsnitten om uppväxten i Skara och den såriga relationen till hans hårt arbetande men frånvarande föräldrar är genuint gripande. Likaså kapitlet om barndomens äventyr vid Hornborgasjön och kärleken till naturen. (...) En engagerad dåres näst sista suck är full av personliga tankar om liv och konst. För alla som har följt Stefan Jarl genom åren innehåller boken mycket som är läsvärt och intressant." Jönköpings-Posten, Johan Fingal

"En engagerad dåres näst sista suck är en textsam­ling, skrivbordstömning om man så vill, om de äm­nen som engagerar Jarl mest. (...) Lika stark som hans vrede är när han ser ut över värl­dens elände är hans kärlek till filmen, montaget, bil­ders förmåga att framkalla känslor. Hans eld är kanske den största i landet. Jag är tacksam över att Jarls bra­sa fortsatt brinna medan så många glödar slocknat om­kring honom." Sydsvenskan, Kalle Lind

Ingmar Bergman och Anita Haglöf möttes första gången i Dramatens reception och inledde en arbetsrelation präglad av destruktivitet. Ingmar Bergmans hem var i långa stunder ett inferno med obegripliga regler och ritualer, vare sig det gällde matlagning eller bäddning. Hans ensamhet och förtvivlan var gränslös. Smärtan var avgrundsdjup. I de stunderna var Bergman en obegriplig och obehaglig gåta för dem som kom i hans närhet. Anita Haglöfs bok om sina åtta år som hushållerska hos Ingmar Bergman ger en unik inblick i hur regissörens värld såg ut när scenljuset släckts och kameror och mikrofoner stängs av.  

ANITA HAGLÖF (f. 1938) arbetade på Dramaten i två decennier innan hon blev anställd av Ingmar Bergman. Därefter jobbade hon hos Erland Josephson.  

HÅKAN LAHGER (f. 1950) är journalist och författare, och har även varit verksam på SVT. Några av hans tidigare böcker är Helikopterpiloten - Berättelsen om ett rån och Dylan - En kärlekshistoria (Norstedts, 2013, 2014).  

"ett utmärkt komplement till hagiografierna och en välgörande påminnelse om att Den Stora Konstnären kan vara en liten människa"Kvällsposten  

"både kittlande och generös med praktikaliteter kring geniet" Fokus  

"I boken ger hon genom sina dagboksanteckningar många inblickar i hur det var att ta hand om en lynnig och pedantisk arbetsgivare som skulle ha maten serverad på klockslaget. Och hur hon själv påverkades. Anita Haglöf skulle laga mat och städa men hamnade i ett långt utdraget trauma som slutade med att hon bröt ihop." Dagens Nyheter

Det svenska filmmanusets historia kastar ljus på ett bortglömt kapitel i vårt svenska kulturarv. Vi får möta såväl berömda som bortglömda manusförfattare som skrivit internationella framgångar, skapat rasande debatter och utvecklat berättartekniska landvinningar för filmkonsten från slutet av 1800-talets stumfilm till 2000-talets fokus på serier. Under dessa år har filmmanus både följt trenderna och skapat nya. Samhällsideal och ny teknik har ställt ständigt skiftande krav på filmens berättelser, och de män och kvinnor som skrivit dem. Det är en hundraårig historia som skapat mycket högtflygande drömmar, många olyckliga slut men även kritikerrosade och av publiken älskade filmer.

Den svenske filmregissören Roy Andersson har med unikt bildspråk och drastisk humor skapat sitt eget filmiska universum. Här är den rikt illustrerade berättelsen om hans värld: uppväxten i Göteborg, filmskolan under det politiskt stormiga, sena 1960-talet, genombrottet med "En kärlekshistoria", skapandet av de älskade reklamfilmerna och slutligen återkomsten med de sena långfilmerna.

Lek på regnbågen (1958) är en filmberättelse om kärlek och unga människor, om en generation som har större frihet än någon tidigare att själv forma sitt kärleksliv. I en kris i sitt gemensamma liv skriver Vanja och Björn sitt frihetskontrakt: "ingen övervakning, inga frågor". Men en så stor villkorslöshet är ett större villkor än något annat.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Under en vinter med förlamande milt solsken målas den på en gång välkända som obekanta miljön upp; filminspelningar, fester, Oscarsgalan. Vi möter producenter, statister, regissörer, filmstjärnor, de välanpassade och de missnöjda, de världsbekanta och de undanskymda. I Hollywood (1961) är en skildring av filmens huvudstad som efter hand vidgar sig till en sociologisk studie, med Hollywood som utkikspunkt ger den utblickar över tidens Amerika.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

L 136 var produktionsnumret för Nattvardsgästerna, Vilgot Sjöman följde inspelningen. L 136: Dagbok med Ingmar Bergman (1963) ger en intim bild av filmskapare i arbete och berättar om en filminspelnings tusen faser och fasor, och den ger Ingmar Bergman i helbild - människan i kretsen av sina vänner och arbetskamrater och regissören i ständigt och slitande arbete med sig själv och sin film.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

"Jag körde längs med Munkbron och tänkte att efter Syskonbädd ska jag fanimej kasta ut de gamla idéerna och hitta på något nytt. Jag malde runt i gropen, tung och depressiv, och jag tänkte att jo - jag ska göra något roligt, rörligt, med ungdomar i. Nånting med Lena Nyman." Jag var nyfiken: dagbok med mig själv (1967) följer inspelningsäventyret av filmen med samma namn.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Surdegen: svårt med könet, Gud, dikten, essäer m.m. (1969) levererar en exempelsamling på en puritans framryckningar, alltifrån de första försöken att komma till rätta med den religiösa världsbilden hos Graham Greene, Mauriac, teosoferna, Olle Hedberg - fram till den befriande upptäckten att "tabugränserna" alltid varit konstnärernas självkritiska arbetsmark.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.

Litteraturforskaren Vilgot Sjöman har kastat sig över det svåraste av föremål, sin namne regissören Vilgot Sjöman och hans femton filmer. Oskuld förlorad (1988) är till en del memoar, till en del självanalys, till en del tal i egen sak.Vilgot Sjöman (1924-2006) debuterade 1948 med romanen Lektorn och började sedermera också skriva för film och regissera, kanske allra främst Jag är nyfiken Gul/Blå.