Biografier om skådespelare och artister

För många yngre är Christina Schollin kanske mest känd som Bianca Ingrossos mormor i tv-programmet "Wahlgrens värld". De som är lite äldre känner Christina som hyllad skådespelare som har gjort succé på Dramaten, i filmer som "Änglar finns dom?" och "Fanny och Alexander", i tv-serien "Varuhuset" bland mycket annat.Tankar i tredje akten är Christinas gripande och personliga berättelse om sitt långa och innehållsrika liv; relationen med Hans Wahlgren som varade i 67 år, familjelivet i det stora röda huset, succérollerna, kriserna och tillvaron i offentligheten. I boken summerar Christina sitt liv – och berättar hur det blev sedan hon förlorat sin älskade make och livskamrat Hans. Det är en ljus och hoppfull bok, fylld av kärlek, mod, kloka tankar och inspirerande livsråd för alla åldrar. ”Det känns som om jag befinner mig i den tredje akten av mitt liv. Jag hoppas att jag har många fina år framför mig, innan ridån går ner. Jag är änka, jag är ensamstående – men själv vill jag hellre kalla mig för enastående. Den som har drömmar och mål är inte för gammal. Det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar. Jag är nyfiken på vad som väntar mig.”Boken "Tankar i tredje akten" är skriven tillsammans med Helene Arkhem.

Ingenting försvinner är en berättelse om överlevnad, skam och den eviga kampen för att känna sig älskad. Morgan växer upp i ett kaos av missbruk, fosterhem och trasiga löften, men tar sig upp på scen och in i rampljuset – bara för att upptäcka att gamla sår inte läker av applåder. Han balanserar mellan genombrott och sammanbrott, succé och självförakt, medan alkoholen och jakten på bekräftelse långsamt suddar ut gränsen mellan honom själv och det liv han svurit att aldrig leva. Med brutal ärlighet dissekerar han sin egen historia, sin längtan efter kärlek och rädslan att bli den han flytt från. Det är en berättelse om att alltid ha en dörr öppen – till friheten, flykten eller förfallet. Och om frågan som vägrar släppa taget: Kan man verkligen börja om?

Boken är en fristående fortsättning på den självbiografiska "Kriget är slut".

Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.

Pojken från Arbrå som blev stjärna i Hollywood    

"Vad är oddsen för att jag, en pilt från Arbrå, skulle se Scener ur  ett äktenskap och få en uppenbarelse att jag skulle arbeta med Ingmar Bergman? Att jag skulle följa Rösten och ge mig av ända ner till Stockholm?"

I sin självbiografi tar Peter Stormare med dig på sin osannolika livsresa, från Hälsinglands djupa skogar till Los Angeles stjärnkantade tillvaro. Men han berättar även om sin inre resa och om Rösten som alltid har lett honom rätt.   

Det är med lika delar djup, lika delar självdistanserad humor som Peter Stormare skildrar tiden på Scenskolan, livet bakom Dramatens kulisser och vägen till Hollywood och storfilmer som Jurassic Park, Fargo och Armageddon. Men också den första fumlande kärleken, relationen till Ingmar Bergman, de smärtsamma uppbrotten och det vidunderliga mötet med hustrun Toshimi.   

PETER STORMARE må vara en av våra mest kända skådespelare med en bakgrund på Kungliga Dramaten, där han fostrades av Sveriges främsta, men han är fortfarande densamme pojken från Arbrå.

Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.

Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show".

Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.  

MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show No more fucks to give har slagit publikrekord med över 300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna Avig Maria (2011), Ska vi skratta eller gråta? (2009), skriven tillsammans med Klara Zimmergren, och Dyngkåt och hur helig som helst (2009).  

"Mia Skäringer har genom sin dagbok givit röst åt miljoner flickebarns och kvinnors frustration över vad de utsätts för av männen i vårt, så kallat, civiliserade samhälle. [...] Bra gjort! TACK!!!"  Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet

"Mia Skäringer berättar om det sköra och kanske är det just då hon är som allra starkast." Lena Richardsson, Nya Wermlands-Tidningen  

"en vacker, mörk och lärorik överlevnadsbeskrivning. Läs den!" Yvonne Rittvall, Västerbottens Folkblad

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

Den är oerhört rolig även när vi befinner oss i totalt mörker. Svenska Dagbladet

”Hej, jag heter Matthew, fast du kanske känner mig under ett annat namn. Mina vänner kallar mig Matty. Och jag borde vara död.”

Så börjar den fascinerande berättelsen om den hyllade skådespelaren Matthew Perry som tar oss med på en resa från barndomens ambitioner till berömmelse, missbruk och tillfrisknande efter att ha svävat mellan liv och död.

Innan alla sjukhusbesök och perioder på rehab var Matthew en femåring som reste ensam från Montreal till Los Angeles mellan sina separerade föräldrar. Den fjortonårige Matthew var en nationellt rankad tennisstjärna i Kanada, och den tjugofyraårige Matthew fick en eftertraktad roll som en av huvudrollsinnehavarna i det omtalade pilotavsnittet av Vänner.

I den här boken berättar han på det hjärtliga och roliga sättet som bara han kan om den splittrade familjen där han växte upp, hans längtan efter bekräftelse som slutligen gjorde honom berömd och tomrummet som inte kunde fyllas ens när hans största drömmar gick i uppfyllelse. Men han beskriver också lugnet som han har hittat i nykterheten och hur han känner inför att Vänner idag finns över hela världen.

Med sin karakteristiska humor beskriver han uppriktigt och insiktsfullt den livslånga kampen mot missbruket och hur han hamnade där trots att han till synes hade allt.

Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda är en personlig, avslöjande och oförglömlig memoar, men även en utsträckt hand till alla som strävar efter nykterhet.

Matthew Perry dog den 28 oktober 2023. Han blev 54 år.

Född 1923 i en välkänd Stockholmssläkt växte Erland Josephson upp i en annan tid, kluven mellan skrivandets ensamhet och ett teateryrke som inleddes med Ingmar Bergmans första pjäser och snart kom honom att stå Bergman närmare än någon annan gjorde.

Josephsons memoarer är osockrat kvicka och anekdotiska, spirituellare än det mesta på svenska. Två teman dominerar. Det ena är Josephsons utfrågning av sig själv och sin bakgrund, det andra är de skådespelare och regissörer som lever upp på sidorna, så som de en gång gjorde på scenen. Allesammans var omtalade i sin tids teaterintresserade kretsar. De flesta arbetade på Dramaten där Josephson småningom blev chef: Alf Sjöberg, Gunn Wållgren, Margaretha Krook, Anita Björk Georg Rydeberg, Lars Hanson …

Denna volym ingår i serien Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien. Texterna är hämtade ur Sanningslekar (1990), Föreställningar (1991), Vita sanningar (1995) och Svarslös (1996). Urvalet har gjorts av akademiledamot Per Wästberg som också skrivit bokens inledning.

Så fort någon skriver om Solstollarna flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram Toffelhjältarna röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade.  

Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant.

Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn.  

Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ...

Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. 

Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30.

Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato.  

När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.

Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J´accuse!

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Intelligent, modig, rolig som få och lite halvtokig – i en underbar blandning. Marianne Mörck blev folkkär efter rollen som mamma Birgitta i tv-serien "Bonusfamiljen" men har en lång karriär bakom sig som skådespelare, regissör och sångerska. I sin självbiografi, skriven tillsammans med Stina Jofs, delar hon med sig av sorg och drömmar, förgörande kärlek och himmelsk ensamhet. Hon bor i en säng som heter Bismarck, skäms över människans ondska och längtar till Nepal. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte. Sannerligen inte.

Vinnare av Goodreads Choice Awards 2022 i kategorin Bästa Biografi och Memoar.

Jennette McCurdy var bara sex år när hon gick på sin första filmaudition. Hennes mammas dröm var att dottern skulle få det liv hon själv drömt om - ett liv som filmstjärna. I ett Hollywoodklimat med hård konkurrens, drillas Jennette av mamman inför otaliga auditions och möten med agenter. 

När Jennette får sin stora roll i Nickelodeons iCarly eskalerar mammans kontrollerande beteende. Hon inför strikta matscheman och nitisk kontroll av Jennettes kropp. Fram till 16 års ålder duschades Jennette av sin mamma och hon vägdes fem gånger om dagen. Medan mamman njuter av stjärnglansen, hanterar Jennette kraftig ätproblematik, självhat, ångest och tvångssyndrom. 

Men samtidigt som Jennette får huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat, dör mamman i cancer. Det blir starten på Jennettes resa mot bättre hälsa och hon får hjälp att hantera sitt förflutna och sitt självskadebeteende. 

JAG ÄR GLAD ATT MAMMA DOG är en självutlämnande och uppriktig berättelse om relationen till mamman, kändisskapets påfrestningar och det egna självutplånandet. Med mörk humor och snillrika anekdoter åstadkommer Jennette McCurdy en oöverträffad uppväxtskildring om kontroll, återerövring och om frigörelsen i att finna sig själv.

Jennette McCurdy spelade i Nickelodeons succéserie iCarly och i spinoffserien Sam & Cat, liksom i Netflix-serien Between. År 2017 lade hon skådespelandet på hyllan till förmån för att skriva och regissera. Hennes filmer har sedan dess visats på ett antal välrenommerade filmfestivaler. Hennes essäer har publicerats i HuffPost och The Wall Street Journal. Hennes enmansshow I m Glad My Mom Died spelades i två slutsålda vändor på Lyric Hyperion Theatre och Hudson Theatre i Los Angeles. I sin podcast Empty Inside, som legat etta på Apples topplista, samtalar hon med gäster om obekväma ämnen. Hon bor i Los Angeles.

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

”Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.

Jag har fått möta begåvade, spännande människor – har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig …

Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet.”

Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

''Hayden Panettiere holds nothing back: From child stardom to crushing loss, this is her truth'' US Weekly''There''s no easy way to share your story with the world, but I''m an optimist to the core and refuse to be defined by my tragedies. Life can shake you up and tear you down, but even when you''re at your worst, there''s hope, and you have an opportunity to rebuild.''Heroes and Nashville star Hayden Panettiere reclaims her story in a remarkably candid memoir.Hayden Panettiere''s career in entertainment began before she was old enough to walk. From early commercials to film and television roles in hits like Remember the Titans, her career unfolded in the public eye resulting in tremendous success by her early teens. She had become a fixture of early-2000s pop culture, earning acclaim for performances in Heroes, Nashville (which earned her two Golden Globe nominations) and beyond-while quietly carrying the weight of expectations that came with being Hollywood''s "It girl."Behind the image was a far more complicated reality. As Hayden entered adulthood, the industry that once felt playful grew unforgiving. The pressure placed on young performers, the hefty price that often comes with fame, and how quickly someone else can take control of your story. She recounts being scrutinized by tabloids, watching her body and private pain become public property, and performing storylines on-screen that echoed trauma she was living through off camera.In this memoir, Hayden shares a rare and intimate glimpse into her life behind closed doors opening up about postpartum depression, addiction and recovery, trauma, domestic abuse, and loss. She holds nothing back as she reflects on the moments she calls "lifequakes"- experiences that fractured her sense of self and forced her to rebuild it from the inside out.In This Is Me: A Reckoning Hayden showcases her most vulnerable role yet . . . this is her story on her terms.

Marie-Louise Ekman fångar allt så elegant i sin nya bok. ... Elegant, kärleksfullt och omtänksamt pusslar hon ihop sitt eget dödsvakande med Göstas egna tankar om livet och döden från en annan tid. ... Det är trösterikt att följa Marie-Louise Ekmans öppenhjärtliga sorgeprocess och känna hennes starka vilja att hålla kvar sin älskade Gösta... Aftonbladet

Läsningen blir som att lyssna på ett insiktsfullt samtal... Texterna är skrivna på ett rakt och okonstlat språk. De är välformulerade iakttagelser, reflektioner och tvivel... De brutna raderna ger boken en känsla av lättillgänglig prosalyrik. Marie-Louise Ekmans tio insprängda delar har samma karaktär, bara ännu mer förtätade. Alltsammans skapar en genuin närvaro. Göteborgs-Posten

Jag har nog aldrig läst en så ömsint och nära skildring av livets slut. På många sätt är den väldigt trösterik. Detta är att vara människa, detta är något vi alla ska möta. Och får vi göra det omhuldade av så mycket kärlek som fanns mellan Marie-Louise och Gösta Ekman är det en ynnest. Kerstin Särneö, M-Magasin

Ett samtal utan slut.

En ung man som inte vet vad han ska bli, utföra eller uppföra sig, och mår dåligt och misslyckas gång på gång, skriver ner detta i väntan på vad som egentligen kommer att ske.

Det är början på en mans liv, som sedan blev en av de mest uppburna inom sitt yrke. Skådespelarens.

Boken handlar om hur man är som ofärdig, omogen, letande, sökande.

På samma gång som den också utspelar sig under den så småningom mest uppburne yrkesmänniskans sista dygn i livet.  

Marie-Louise och Gösta Ekman delade allt under ett trettioårigt äktenskap. Gösta Ekman gick bort den 1 april 2017. Marie-Louise Ekman fortsätter deras samtal och öppnar nu hans dagböcker en gång till för sig själv och för första gången för läsarna.

Det är ett ömsint och skickligt urval av Göstas dagboksanteckningar hon gjort, Marie-Louise Ekman. Sydsvenskan

En bok att läsa långsamt och eftertänksamt. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra  Bibliotekstjänst

»Här blandas biografiska redogörelser med filmanalys, med fokus på valda titlar ur den omfattande filmografin. Och knappt någon annan hyser större kärlek till, eller kunskap om, sitt ämne än Mikaela Kindblom.« Johannes Hagman, Upsala Nya Tidning

»En rik och insiktsfull bok, det går inte ens att antyda hur mycket den faktiskt berättar om den här epoken i svensk film. Analyserna av filmerna är både lyhörda och knivskarpa. Den skärper ens filmtittande och förtjänar många läsare.« Håkan Anderson, Hela Gotland

Under nästan tre decennier var mästerregissören Hasse Ekman en fixstjärna inom svensk film. Ett kändisbarn vars personlighet pressats fram under mödor. En stilikon med enorm talang och arbetskapacitet. Dandyn från Artillerigatan, skolad i Hollywoods drömfabrik, höll under sitt liv en mäktig produktionstakt: fyrtiotvå filmer, fyrtionio manus, femtiotvå roller, två självbiografier, en roman, fyra giftermål, fem barn.I den här boken hyllar filmhistorikern Mikaela Kindblom en lysande filmskapare, som själv betraktade sig antingen som ett bindestreck mellan fadern Gösta Ekman och sonen Gösta Ekman, eller ett ingenting i jämförelse med rivalen Ingmar Bergman.Resultatet är sexton texter som närsynt och nyfiket går in i Hasse Ekmans filmvärld. Det här är en kärleksförklaring till mannen och filmskaparen Hasse Ekman, till livet och filmkonsten. Det är också den första större boken på svenska om Hasse Ekman, rikt illustrerad med fotografier ur hans liv och filmer.

MIKAELA KINDBLOM är filmkritiker och författare och har tidigare skrivit Våra drömmars stad - Stockholm i filmen och Den svenska drömfabriken - historien om Filmstaden i Råsunda.

»Mikaela Kindblom fångas av den bitterljuvhet som genomsyrar Hasse Ekmans filmer.« Kalle Lind, Sydsvenskan

»En bok som jag hade stor behållning av, skriven med värme och fylld med många intressanta analyser.« Saras bokbetraktelser