Skådespelare och artister

Den är oerhört rolig även när vi befinner oss i totalt mörker. Svenska Dagbladet

”Hej, jag heter Matthew, fast du kanske känner mig under ett annat namn. Mina vänner kallar mig Matty. Och jag borde vara död.”

Så börjar den fascinerande berättelsen om den hyllade skådespelaren Matthew Perry som tar oss med på en resa från barndomens ambitioner till berömmelse, missbruk och tillfrisknande efter att ha svävat mellan liv och död.

Innan alla sjukhusbesök och perioder på rehab var Matthew en femåring som reste ensam från Montreal till Los Angeles mellan sina separerade föräldrar. Den fjortonårige Matthew var en nationellt rankad tennisstjärna i Kanada, och den tjugofyraårige Matthew fick en eftertraktad roll som en av huvudrollsinnehavarna i det omtalade pilotavsnittet av Vänner.

I den här boken berättar han på det hjärtliga och roliga sättet som bara han kan om den splittrade familjen där han växte upp, hans längtan efter bekräftelse som slutligen gjorde honom berömd och tomrummet som inte kunde fyllas ens när hans största drömmar gick i uppfyllelse. Men han beskriver också lugnet som han har hittat i nykterheten och hur han känner inför att Vänner idag finns över hela världen.

Med sin karakteristiska humor beskriver han uppriktigt och insiktsfullt den livslånga kampen mot missbruket och hur han hamnade där trots att han till synes hade allt.

Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda är en personlig, avslöjande och oförglömlig memoar, men även en utsträckt hand till alla som strävar efter nykterhet.

Matthew Perry dog den 28 oktober 2023. Han blev 54 år.

Den folkkäre multikonstnären Lasse Åberg delar här med sig av sitt liv i en bildrik bok – en "bildografi" – som spänner över åtta decennier. Många bilder kommer från Lasse privata arkiv. Ur sitt rika liv har han valt olika ut en mängd olika fragment ända från barndomen, åren på Konstfack och de mångtaliga projekt han arbetat med inom musik, formgivning, tv-program och filmer – ända fram till dagens museiverksamhet i Bålsta, Åbergs MUSeum med serieinspirerad konst, en antik Disneysamling och en stor mängd rekvisita från Lasses filmer. Fragmenten består av såväl dikter och dråpliga anekdoter som längre berättelser och betraktelser.

Förutom nostalgi, nörderi och en mängd anekdoter rymmer boken även miljöengagemang, ett visst mått av samhällskritik och en rejäl portion självdistans.

"Kyle skriver lätt och rakt, ser poängerna i de mest skiftade situationer, men blir aldrig inställsam eller fånig."

GP

"Så slår det mig att det är Sissela Kyle själv som är den verkliga skatteåterbäringen. Hennes liv, från uppväxten

i Partille till humorsuccéerna på de stora scenerna, är ju en stilig produkt av den svenska välfärdsstaten. /…/ det växlar mellan sorg och glädje, salt och sött. Precis som Sissela Kyles imponerande karriär."

Expressen

"I denna underhållande självbiografi berättar hon både om familjelivet och livet bakom scenen. Och hon gör det

med sin gudabenådade humor."

Ingalill Mosander i Senioren

"Redan när jag fyllde femtio år fick jag svindel av min ålder. Det kom för mig att om jag levat mitt liv åt andra hållet skulle jag vid femtio års ålder vara framme vid 1907. Mina föräldrars liv kändes så nära och blandades ihop med mitt eget, samtidigt som min egen barndom var oändligt långt borta.

Mitt liv, så många år jag levt. Så hisnande mycket som förändrats och ändå är jag på något sätt densamma.

Tiden, åldern, kroppen, erfarenheter, minnet, glömskan har gjort mig till den jag är nu. Jag tycker att det är ofattbart hur långt bort en tid som var alldeles nyss känns, och hur nära jag har de längesedan levda åren."

Sissela Kyle skriver om uppväxten i Partille och om livet som regissör och skådespelare idag. Boken består av en räcka med nedslag - både från de avgörande ögonblicken i livet och om de platser och människor som format henne. Hennes CV har en imponerande bredd. Hon har spelat på små och stora scener, såväl seriös dramatik som fars, hon har lett galor, filmat och regisserat. Samtidigt har hon umgåtts med vänner, bildat familj, skilt sig, tagit hand om gamla föräldrar.

En skildring av livets gång helt enkelt. Och Sissela Kyle skriver med samma udd och tajming som kännetecknar allt hon gör. Det är underhållande, tankeväckande, smart och klokt.

Julia och Christopher har just gått ut scenskolan när de blir förälskade, och allt känns möjligt. Samtidigt skaver något redan från början. Julia känner att Christopher ibland försvinner in i sig själv, att han inte är närvarande. Det hon inte vet är att han döljer sina otroheter.

Tiden går, de gifter sig och bildar familj. Deras karriärer blomstrar och de framstår som det perfekta paret. Men otroheterna eskalerar. Tillvaron rasar för dem båda och allt ser ut att ta slut. Men det är också då det äntligen kan börja.

Välkomna till vårt äktenskap är en berättelse om otrohet, lögner och skam. Om en relation som befinner sig i fritt fall. Men framför allt handlar det om försoning och förlåtelse, om ärlighet och frihet. Om att bli den man vill vara. Och om kärleken som gör det möjligt.

När Ann Zacharias var 18 år och gifte sig med Sven-Bertil Taube, skrev skvallerpressen  spaltmeter om deras kärleksrelation. Det gick så långt att de tvingades ställa in sitt planerade bröllop i Paris och gifta sig i smyg senare i Sverige.

I boken berättar hon livfullt och målande - om sina passionerade och ibland stormiga kärleksrelationer med också om sin judiska uppväxt i Stockholm, sin trassliga skolgång när hon i klassrummet mötte antisemitismen, och om båda sina färgstarka föräldrar. Hon skriver vidare om sitt engagemang i miljörörelsen från tidig ålder  

Anns liv har också präglats av många svåra sorger på det privata planet inte minst när hennes stora kärlek och livskamrat Ted Gärdestad tog sitt liv. Och när deras gemensamma barn Marc höll på att dö i bakteriell meningit.  

Redan som tolvåring reste Ann Zacharias till Paris och fick jobb som fotomodell, vilket ledde till huvudroller i både franska, italienska och tyska långfilmer. I Sverige debuterade hon på vita duken i filmen Det sista äventyret , som blev hennes stora genombrott. Hon fick också lysande kritik för sin roll som autistisk flicka i Stockholm Stadsteaters uppsättning av Ballerina och fortsatte så småningom sin karriär som både skådespelerska, regissör och manusförfattare.   

Som skådespelare har Ann Zacharias träffat eller spelat mot kända namn som Ingrid Bergman, Rod Steiger, Omar Sharif, Laurence Olivier, Ursula Andres, Gerard Depardieu, Vanessa Redgrave och Luis de Funès.

Petra Mede fortsätter sin svart humoristiska vandring genom uppväxten, nu med en tonårstid fylld av perfektion och kontroll i baletten som blir mer och mer hennes liv.Vi får uppleva glimtar av dansvärldens sublimitet, men oftare dess avigsidor. Osunda kroppsideal, konkurrens och ofrivilligt dråpliga situationer, bland annat i form av tröstlösa auditions som - i den alltjämt högmodiga Petras ögon - befinner sig mil från den höga konstnärliga nivå där hon borde vara verksam.Det är en tidsskildring av ett 80-tal där den nyupptäckta sjukdomen aids tar flera vänners liv, och där jakten på en roll gör att man får utstå både hån och självförakt. Men det är också en berättelse om andra personer runt den unga Petra. Genom sin skarpa och ömsinta blick på människor sätter hon fingret på både personliga och allmänmänskliga känslor.Allt tar avstamp i Petras möten med sin före detta granne, den egensinniga, kärva och charmiga Doris, 100 år, som numera bor på ett omsorgsboende i Blackeberg. Hennes och Petras liv flätas samman på mer än ett sätt.

»Här blandas biografiska redogörelser med filmanalys, med fokus på valda titlar ur den omfattande filmografin. Och knappt någon annan hyser större kärlek till, eller kunskap om, sitt ämne än Mikaela Kindblom.« Johannes Hagman, Upsala Nya Tidning

»En rik och insiktsfull bok, det går inte ens att antyda hur mycket den faktiskt berättar om den här epoken i svensk film. Analyserna av filmerna är både lyhörda och knivskarpa. Den skärper ens filmtittande och förtjänar många läsare.« Håkan Anderson, Hela Gotland

Under nästan tre decennier var mästerregissören Hasse Ekman en fixstjärna inom svensk film. Ett kändisbarn vars personlighet pressats fram under mödor. En stilikon med enorm talang och arbetskapacitet. Dandyn från Artillerigatan, skolad i Hollywoods drömfabrik, höll under sitt liv en mäktig produktionstakt: fyrtiotvå filmer, fyrtionio manus, femtiotvå roller, två självbiografier, en roman, fyra giftermål, fem barn.I den här boken hyllar filmhistorikern Mikaela Kindblom en lysande filmskapare, som själv betraktade sig antingen som ett bindestreck mellan fadern Gösta Ekman och sonen Gösta Ekman, eller ett ingenting i jämförelse med rivalen Ingmar Bergman.Resultatet är sexton texter som närsynt och nyfiket går in i Hasse Ekmans filmvärld. Det här är en kärleksförklaring till mannen och filmskaparen Hasse Ekman, till livet och filmkonsten. Det är också den första större boken på svenska om Hasse Ekman, rikt illustrerad med fotografier ur hans liv och filmer.

MIKAELA KINDBLOM är filmkritiker och författare och har tidigare skrivit Våra drömmars stad - Stockholm i filmen och Den svenska drömfabriken - historien om Filmstaden i Råsunda.

»Mikaela Kindblom fångas av den bitterljuvhet som genomsyrar Hasse Ekmans filmer.« Kalle Lind, Sydsvenskan

»En bok som jag hade stor behållning av, skriven med värme och fylld med många intressanta analyser.« Saras bokbetraktelser

I gråa Skutskär känt för sulfitfabriken och bandy föddes Lars-Åke Wilhelmsson 1958. Snart stod det klart att den lilla pojken hade stora rosa drömmar. Han skulle komma att bli Babsan en av Sveriges mest ikoniska och älskade dragshowartister.

I sin intima och öppna självbiografi tar Babsan med oss på en vindlande resa: från pojkrummet som blev en syateljé, vidare till de stora scenerna, både i Sverige och internationellt.

För första gången berättar Lars-Åke allt och som han själv uttrycker det: "I boken får ni reda på flera hemligheter om mitt förflutna som i många fall kom som överraskningar till och med för mig! Mingel, påkostade kostymer, våghalsiga danssteg, rosa plymer, humor och äventyr. Men också kamp, sorg och allvar."

Påfågeln från Skutskär är stark läsupplevelse om allt som ryms i ett liv, en självbiografi man sent ska glömma.  

Om författarna:  

Lars-Åke Wilhelmsson är modedesigner, dragshowartist och komiker under artistnamnet Babsan. Påfågeln från Skutskär är hans första bok.

Sören Sulo Karlsson är artist, låtskrivare och författare. Tidigare har han skrivit bland annat Du vet ingenting om mig tillsammans med Kikki Danielsson och G som i gärningsman med Deanne Rauscher.

Emilie Högqvist var en av de största stjärnorna i svensk teater under 1800-talet. Efter att i unga år mest uppmärksammats för sin skönhet blev hon efter hand alltmer hyllad och respekterad för sina rolltolkningar i tidens stora klassiker.

Hennes privata affärer var ett ständigt skvallerämne i tidens Stockholm. Under flera år levde hon i en kärleksrelation med Sveriges kronprins, den blivande kung Oscar I. Förhållandet resulterade i två barn.

Emilie Högqvist dog i sjukdom, bara 34 år gammal. I denna den första biografin i modern tid skildras hennes osannolika karriär, från den enkla uppväxten till resorna till Paris och triumferna på Kungliga teaterns scen.

PRESENTATION

Staffan Bjerstedt är författare, journalist och gymnasielärare. Han är även en prisad revyförfattare vars texter spelats på bland annat Dramaten, Stockholms privatteatrar och i flera humorprogram i tv. Han har gett ut ett flertal böcker, bland annat biografier om författarna August Blanche (August Blanche – teaterman, författare och politiker, 2022) och Emil Norlander (Revymakaren Emil Norlander: Sveriges mest utskällde man, 2023).

Janne "Loffe" Carlsson var en av Sveriges mest folkkära artister. Hans filmer Repmånad och Göta kanal är fortfarande älskade komediklassiker. Men Janne var inte bara en folklig glädjespridare utan en sann allkonstnär. Han spelade lika ofta dramatiska filmroller, och under sin karriär arbetade han med de flesta stora skådespelarna: Kim Anderzon, Per Oscarsson, Allan Edwall, Eva Röse och många, många fler.

Janne komponerade också musik för teater och film, och som en av landets bästa trummisar spelade han i egna ­grupper som Hansson & Karlsson och Heta Linjen och med artister som Jimi Hendrix, Dexter Gordon, Lars Gullin och Pugh Rogefeldt. Han skapade bild- och skulpturkonst och drev under nästan tjugo år en prisad reklambyrå och var dessutom en inte oäven enduroförare.

I en serie intervjuer som skulle ha blivit hans memoarer berättar Janne öppenhjärtigt om sin karriär för författaren Mikael Jansson. Resultatet blev Hela svenska folkets Loffe. Här kommenterar han succéerna och fiaskona, missbruksproblemen och glädje­ämnena och berättar om samarbeten med svenska och internationella artistkollegor jämte andra mer okända sidor av sitt rika liv. 

MIKAEL JANSSON, född 1956 i Folkärna församling utanför Avesta i Dalarna, men sedan länge bosatt i Uppsala, är journalist, författare och musiker. Han var under tjugo år presschef på Sveriges lantbruksuniversitet.  Han har gett ut flera fackböcker, bland annat tre om det anrika svenska musikföretaget Hagström och han frilansade under många år också för svenska och utländska musiktidskrifter. 

"Min finaste filmpappa. Tre långfilmer gjorde vi tillsammans och otaliga timmar av samtal om musiken och livet. Lyckliga är de som fått höra dig spela trummor, Janne!" Eva Röse 

"Janne Carlsson är en av de allra bästa jazztrummisar vi har haft i Sverige!" Janne Schaffer    

"Janne var en tusenkonstnär och en gudabenådad naturbegåvning vad han än sysslade med." Ulf Andersson 

Hur känner man sig när man är som jag är nu? Klockan är mycket. Alla med lite vett i ­huvudet borde sova eller åtminstone vara ­sömniga vid den här tiden. Jag vill absolut inte sova. Jag vill sitta uppe hela natten. Jag skulle vilja ha någon att tala med. Någon som är likadan som jag.

Några år innan skådespelerskan Lena ­Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. ­Texterna i dagböckerna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en ­skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.

Pojken från Arbrå som blev stjärna i Hollywood    

"Vad är oddsen för att jag, en pilt från Arbrå, skulle se Scener ur  ett äktenskap och få en uppenbarelse att jag skulle arbeta med Ingmar Bergman? Att jag skulle följa Rösten och ge mig av ända ner till Stockholm?"

I sin självbiografi tar Peter Stormare med dig på sin osannolika livsresa, från Hälsinglands djupa skogar till Los Angeles stjärnkantade tillvaro. Men han berättar även om sin inre resa och om Rösten som alltid har lett honom rätt.  

Det är med lika delar djup, lika delar självdistanserad humor som Peter Stormare skildrar tiden på Scenskolan, livet bakom Dramatens kulisser och vägen till Hollywood och storfilmer som Jurassic Park, Fargo och Armageddon. Men också den första fumlande kärleken, relationen till Ingmar Bergman, de smärtsamma uppbrotten och det vidunderliga mötet med hustrun Toshimi.  

PETER STORMARE må vara en av våra mest kända skådespelare med en bakgrund på Kungliga Dramaten, där han fostrades av Sveriges främsta, men han är fortfarande densamme pojken från Arbrå.

"Peter Stormare har alltid haft något märkligt i sitt väsen, en särling, en rasande." Ingmar Bergman

"Man kunde ana en diamant, men den var väldigt oslipad." Hans Wigren, rektor på Scenskolan, om Peter Stormare 

"'Jag tänker vinna en Oscar i Hollywood innan jag är fyrtiofem', sa han med ett brett leende." Lars Löfgren, Dramatenchef, minns Peter Stormare

När författaren Stig Dagerman och skådespelaren Anita Björk 1950 blir ett par är de båda 28 år och redan omsusade. Han en etablerad författare, känd för sina romaner, dagsedlar och reportaget Tysk höst, hon en stjärna på uppgång, snart efterfrågad i Hollywood. Vad som är mindre känt är att han nu har problem att skriva. 1951 får de en dotter, men de kan inte gifta sig förrän 1953. Anitas enkla bröllopsring bär inskriften ”Himlen nära”. Anita har då nått internationell ryktbarhet, medan man fortfarande väntar på en ny Dagermanroman. Den kommer, lovar Stig. Ett år senare får ett chockat Sverige veta att Stig Dagerman hittats död i sitt garage.

Lo Dagerman var länge tveksam till att tala om sina föräldrars ”konstnärsäktenskap”. Vad som kunde låta romantiskt dolde ju ett trauma. Hur skulle hon kunna berätta och samtidigt värna om deras integritet? Hon lusläste personliga anteckningar, dagböcker, brev och intervjuer, för att få fram deras egna röster. Så att Stig och Anita själva skulle få komma till tals.

Himlen nära är en bok om konstnärskap, livskamp och kärlek, mot en bakgrund av kulturscenen under 1900-talets andra hälft. Den slutar inte med Stigs död, utan utforskar vad som följde i dess spår och ställer frågan hur man håller en skapandeprocess levande.

I år skulle Stig Dagerman (1923–1954) och Anita Björk (1923–2012) ha fyllt 100 år.

”Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.

Jag har fått möta begåvade, spännande människor – har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig …

Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet.”

Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.

I mer än fyrtio år har Christer Lindarw varit After Darks lysande stjärna på den svenska showhimlen. I sina memoarer skildrar han uppväxten iEskilstuna med en ensamstående mor, hur hon stöttade honom i allt han ville göra: rita, sy sina egna kläder, sjunga och spela teater. Redan i slutet av 1970-talet visades After Darks shower på teve, och de fick tidigt en stor och bred publik. Christer Lindarw och hans artister tog indragshow på den svenska scenen, utan att själva riktigt veta vad det var.

Svenska folket lärde sig älska deras glamour och klädprakt, deras överraskningar och parodier på svenska artister. I de rikt illustrerade memoarerna tar han med läsaren bakom kulisserna. Han berättar också om de svåra åren på 1980-talet, då flera av hans vänner och kollegor dog i aids. »Det är först på senare år som jag har kunnat släppa fram sorgen«, säger han.

"Mamma och jag bodde i ett rum och kokskåp, där vi hade möblerat med bäddsoffa, ett matbord och en bokhylla. Vi hade bara toalett, ingen dusch, inget badrum och gick till mormor och morfar när vi skulle bada. Som barn förstod jag inte riktigt hur knapert vi hade det. För mig var vårt liv lyxigt. Jag tyckte att jag fick allt jag ville ha, att vi hade det bra. Och mamma stöttade mig i allt."

Christer Lindarw har tilldelats Eskilstuna-Kurirens kulturpris 2016.

Intelligent, modig, rolig som få och lite halvtokig – i en underbar blandning. Marianne Mörck blev folkkär efter rollen som mamma Birgitta i tv-serien "Bonusfamiljen" men har en lång karriär bakom sig som skådespelare, regissör och sångerska. I sin självbiografi, skriven tillsammans med Stina Jofs, delar hon med sig av sorg och drömmar, förgörande kärlek och himmelsk ensamhet. Hon bor i en säng som heter Bismarck, skäms över människans ondska och längtar till Nepal. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte. Sannerligen inte.

Nominerad till Augustpriset 2024.

Warner Oland (1879–1938) är en av Sveriges genom tiderna största Hollywoodstjärnor. Han spelade mot Marlene Dietrich och Greta Garbo, medverkade i bortåt hundra filmer och levde lyxliv i Beverly Hills.

Hans osannolika karriär tog sin början mot fonden av världskrig, förbudstid och börskrasch. Under den amerikanska filmens första guldålder började svensken från Bjurholm i Västerbotten spela asiatiska roller. Yellowface, att vita skådespelare gestaltade rasistiska stereotyper av »orientaler«, utvecklades till Olands signum – och förbannelse.

Han blev världsberömd som skurken Fu Manchu och den kinesiske detektiven Charlie Chan, rollfigurer som kom att påverka hur asiater porträtteras på vita duken än i dag. I takt med framgångarna i Hollywood bleknade Olands egna visioner om konstnärlig film och Strindbergstolkningar bort. Svårt alkoholiserad återvände han till Sverige 1938 och firades som en fanbärare för landets framgångar ute i världen. Sedan blev det tyst.

I mer än tio år har Kim Khavar Fahlstedt forskat om Warner Oland. Resultatet är en berättelse om drömmar, tillhörighet och flykt. Ett levande porträtt av en kontroversiell Hollywoodstjärna som försvunnit ur den svenska filmhistorien.

Under fem års tid har Kuba Rose fotograferat tolv skådespelare för att undersöka vad som händer när de går in i sina roller. I förtroende har han fått följa med dem i deras arbete; in i logerna och sminkrummen, när de övat rösten och stretchat eller druckit kaffe, när de varit glada och förtvivlade. Syftet har varit att dokumentera hur de genomgår den förvandling som krävs inför varje föreställning. Alla människor växlar väl mellan olika roller med mer eller mindre framgång men skådespelare är ju vårt samhälles experter på detta. Hur gör de? När blir det bra? Vad är det som gör en människa trovärdig? Detta är vad jag har forskat i , säger Kuba.

Gemensamt för de avbildade skådespelarna är att deras karriärer är någorlunda nystartade och detta var viktigt för Kuba. Jag ville jobba med personer som inte var helt färdiga med hur de jobbar och där jag kunde följa dem i processen, in under ytan och förbi eventuella fåfängor och manér. Det tog mig några år och ett par tusen bilder men nu har jag 91 bilder som blir en sammanhållen berättelse om det jag ville studera , säger han.

I sin inledande essä skriver Leif Zern: "I Kuba Roses fotografier får jag syn på en teater som hela tiden befinner sig i rörelse, en teater där ingenting är och där allt blir. Detaljer i stället för färdiga porträtt, pauser och övergångszoner där man förväntar sig ett resultat. Där varje gest och varje sidoblick bär på löftet om en fortsättning."

Skådespelarna som Kuba Rose har fotograferat är Emil Almén, Robert Fux, Sverrir Gudnason, Emelie Jonsson, Josefin Ljungman, Emma Mehonic, Liv Mjönes, Shima Niavarani, Jennie Silfverhjelm, Eric Stern, Jörgen Thorsson och Nina Zanjani.

Den stora biografin om Hasse Alfredson. Skriven av Kalle Lind, känd från radio, tv och podden Snedtänkt, där han granskat stort, smått och jättelitet i den svenska underhållningens historia. Nu tar han sig an en av de allra största och skildrar Hasse Alfredsons resa från barndomen i Helsingborg, via spexande i Lund, anställning på Radiotjänst till samarbetet med Tage och skapandet av AB Svenska Ord. Genom revyer, filmer, böcker, upptåg och allehanda muntrationer som kom att inreda folkhemmet med färg och humor. Men här tecknas också en annan bild, den av en man som inte alltid litade på sin egen förmåga att vara enastående underhållande. En som aldrig blev nostalgisk över sina egna bedrifter, men väl över de människor han förlorat.

2017 är det 50 år sedan Marie Göranzon gick ut Dramatens elevskola. Hon var den första kvinnan med barn som antogs. När Dramatens dåvarande chef, Ingmar Bergman, blev varse att Marie var relativt nyförlöst reagerade han med förvåning, närmast chock. Är hon? Har hon? Det är klart flickan ska in, men hur fan ska hon klara det?Det barn som många trodde skulle bli ett hinder i Marie Göranzons framtida karriär, blev hennes räddning. Det finns något i mig som skulle kunna bära åt helvete, en känsla av att jag går mot ett stup och inte har vett att stanna. Lolo tvingade mig att ta grabbatag om livet, med tydliga uppgifter: byta blöja, mata, natta, trösta. Livet fick en riktning, på riktigt. Barnet, alla sex barn, har hållit mig från bråddjupen.I 50 år har hennes arbetsplats, med några utflykter till privatteatrar, tv- och filmvärlden, varit Dramaten. Där hänger numera hennes porträtt. Marie Göranzon har arbetat med alla de stora regissörerna, de mäktiga kollegorna, bråkstakarna och genierna. Mött framgång, motstånd och genomlevt katastrofer.Under åren har hon frikostigt delat med sig av sina åsikter men säger att hon borde ha hållit käften oftare.I Vrålstark & skiträdd berättar hon öppenhjärtigt om barnen, drömmen, kärleken, rollerna, kampen och makten.

"Min barndom är min tillflyktsort." Så skriver Petra Mede i sin skildring av uppväxten och nuet. En skildring som tar avstamp i barnets intensiva känslor, varav två är särskilt ofta återkommande: skammen och högmodet.Dråpliga och rörande minnen från sjuttio- och åttiotalet i Sävedalen utanför Göteborg radas upp, och undan för undan framträder bilden av en mestadels lycklig människa med en stark känsla av att vara ämnad för något större. Skulle hon egentligen inte leva sitt liv som uppburen stjärna, en som drack paraplydrinkar på Manhattan?Parallellt följer vi den vuxna Petra under en ovanligt händelserik och känslomättad dag, som innefattar ett obekvämt besök, ett sorgligt avsked och en återkomst till en plats hon inte sett på trettiotvå år ...Det här är Petra Medes debut, skriven med den rappa och drastiska humor som vi lärt oss är hennes, men utan att rygga för livets mörker.

Dave Itzkoff har skrivit en heltäckande och imponerande biografi över Robin Williams, en av de mest folkkära och missförstådda skådespelarna i USA.

Oavsett om det gällde hans rappa improvisationer i standup, genombrottsrollen i Mork & Mindy eller den gripande Oscarbelönade insatsen i Will Hunting var Robin Williams en unik och banbrytande skådespelare och komiker. Med en tungvrickande intensitet pratade han om kultur, politik och personliga insikter, samtidigt som han levde sig in i den ena karaktären efter den andra.

Men som Dave Itzkoff visar i sin omfattande biografi fanns det samtidigt många motstridiga känslor och självtvivel bakom Williams begåvning. I såväl komedi som i hyllade filmer som Döda poeters sällskap, Good Morning, Vietnam, Fisher King, Aladdin och Välkommen mrs Doubtfire visade han sin stora förmåga att improvisera, ge liv åt sina karaktärer och använda humor för att närma sig svåra ämnen.

Itzkoff lyfter också fram Williams problem med missbruk och depression, och att han i slutet av livet kämpade med en allvarlig åkomma som påverkade honom på ett sätt som hans fans inte visste om. Robin bygger på över hundra nya intervjuer med familj, vänner och kollegor samt omfattande research i olika arkiv, och ger en unik inblick i livet hos en artist vars arbete har varit en stor del hos många av oss. 

“... en fulländad biografi över geniet Robin Williams, vars liv ger en ny bild av den amerikanska drömmens upp- och nedgångar.” Steve Martin

Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.

Hur känner man sig när man är som jag är nu? Klockan är mycket. Alla med lite vett i ­huvudet borde sova eller åtminstone vara ­sömniga vid den här tiden. Jag vill absolut inte sova. Jag vill sitta uppe hela natten. Jag skulle vilja ha någon att tala med. Någon som är likadan som jag.

Några år innan skådespelerskan Lena ­Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. ­Texterna i dagböckerna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en ­skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.

I berättelsen om Kent Andersson möter vi en folkkär människa, en slagfärdig estradör, som engagerade sig i samhällsfrågor. Han deltog på 60-talet att förnya dramatiken i Norden, genom trilogin: Flotten, Hemmet, Sandlådan. Medverkade också i filmer, TV-program, skrev och spelade revyer. Han blev 72 år. Biografin innehåller rikligt med fotografier och dikter.

KENT ANDERSSON växte upp med sex syskon i en omodern lägenhet på 32 kvadratmeter i Rambergsstan på Hisingen. Efter kringflackande år med jobb på fabrik och som sjöman hittade han till teatern, den s k gruppteatern på 60-talet. Han spelade också klassiska pjäser som Hamlet och Tartuffe.

Berättelsen om Kent Andersson har många bottnar. Vi möter en sökande och samtidigt folkkär skådespelare. Som också var dramatiker och poet. Han hade ett motsägelsefullt liv. Med roller, revyer och sånger lyfte han på scen fram folkhemmets baksidor.

Vem minns inte dikterna, sångerna, Vingen, Slaven och WC på svalen?

Anders Wällhed, författare och regissör, som var kollega med Kent Andersson i drygt 30 år, har samlat många röster för att ge liv åt denna starkt lysande personlighet, vars röst nu varit tyst i tio år, men som många ännu minns med mycket värme och kärlek.

”Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.

Jag har fått möta begåvade, spännande människor – har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig …

Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet.”

Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.

Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.

Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show".

Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.  

MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show No more fucks to give har slagit publikrekord med över 300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna Avig Maria (2011), Ska vi skratta eller gråta? (2009), skriven tillsammans med Klara Zimmergren, och Dyngkåt och hur helig som helst (2009).  

"Mia Skäringer har genom sin dagbok givit röst åt miljoner flickebarns och kvinnors frustration över vad de utsätts för av männen i vårt, så kallat, civiliserade samhälle. [...] Bra gjort! TACK!!!"  Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet

"Mia Skäringer berättar om det sköra och kanske är det just då hon är som allra starkast." Lena Richardsson, Nya Wermlands-Tidningen  

"en vacker, mörk och lärorik överlevnadsbeskrivning. Läs den!" Yvonne Rittvall, Västerbottens Folkblad