Erland Josephson – författare

Född 1923 i en välkänd Stockholmssläkt växte Erland Josephson upp i en annan tid, kluven mellan skrivandets ensamhet och ett teateryrke som inleddes med Ingmar Bergmans första pjäser och snart kom honom att stå Bergman närmare än någon annan gjorde.

Josephsons memoarer är osockrat kvicka och anekdotiska, spirituellare än det mesta på svenska. Två teman dominerar. Det ena är Josephsons utfrågning av sig själv och sin bakgrund, det andra är de skådespelare och regissörer som lever upp på sidorna, så som de en gång gjorde på scenen. Allesammans var omtalade i sin tids teaterintresserade kretsar. De flesta arbetade på Dramaten där Josephson småningom blev chef: Alf Sjöberg, Gunn Wållgren, Margaretha Krook, Anita Björk Georg Rydeberg, Lars Hanson …

Denna volym ingår i serien Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien. Texterna är hämtade ur Sanningslekar (1990), Föreställningar (1991), Vita sanningar (1995) och Svarslös (1996). Urvalet har gjorts av akademiledamot Per Wästberg som också skrivit bokens inledning.

Rollen är Erland Josephsons anteckningar från några intensiva månader då han turnerade i Sovjet och Japan med engelsmannen Peter Brooks uppmärksammade uppsättning av Tjechovs Körsbärsträdgården.På scener i Moskva, Tbilisi, Leningrad och Tokyo spelar han sin roll som Gajev, och varje dag skriver han ned tankar, minnesbilder och händelser som tillsammans bilder en självbiografisk fresk, präglad av skarpsyn, humor, ömsinthet och självironi. Han berättar också om sina år som Dramatenchef, om sin vänskap med Ingmar Bergman, Liv Ullman, Andrej Tarkovskij, och om sitt samarbete med Alf Sjöberg, Peter Brook, Liliana Cavani och mång andra.Mycket handlar boken också om tvivel, utanförskap, hemlängtan och ensamhet. Men framför allt är den en hyllning till arbetsglädjen och ett mycket rikt skådespelarliv.