Teater

**Vinnare av Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare**

"Hiltons bok är ett kraftprov. Bildande, berörande, viktig. Den skänker en smula värdighet åt ett kapitel i svensk offentlighet som innehållit allt annat än det."Karin Olsson, Expressen

"Det är en exceptionellt välskriven bladvändare."Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet

"Hans bok är både lärostycke och tragedi – och har potential att nå en stor publik – precis som Benny Fredriksson."Ingrid Elam, Aftonbladet

"Gastkramande tragedi som blir njutningsfull läsning med många bottnar genom all research och ett sagolikt vackert språk."Kerstin Särnö, M-magasin

"Detta är en av de starkaste samtidsskildrande böcker jag läst."Per Andersson, Kulturnyheterna SVT

"välskrivet och laddat drama med fem akter."Boel Gerell, Sydsvenskan

"Denna kombination av politiskt sprängstoff och personliga tragedier inbyggt i materialet, är jag djupt imponerad av Johan Hiltons bok Den siste teaterdirektören"Jenny Aschenbrenner, Dagens ETC

"Johan Hiltons bok är en stark, noggrann och viktig uppgörelse."Henric Tiselius, Borås tidning

I december 2017 riktades anklagelser mot Benny Fredriksson i tidningen Aftonbladet. Tre månader senare avslutade han sitt liv, på ett hotellrum i Sydney, efter det mediedrev som följde i spåren av publiceringarna.

När Benny Fredriksson avgick som vd för Kulturhuset Stadsteatern var det slutet på en lång och framgångsrik epok. Han lyckades inte bara omskapa en av Sveriges ledande kulturinstitutioner och anpassa det till en ny tid, han förfogade också över en betydande del av huvudstadens kulturanslag.

Under Fredrikssons ledning förverkligades visionen för Kulturhuset – att befinna sig mitt i samtiden och utgöra den naturliga samlingsplatsen för den kultur- och samhällsengagerade medborgaren.

Den siste teaterdirektören skildrar genom hundratals intervjuer drevets utveckling under hösten 2017 parallellt med berättelsen om hans liv och verk. Anhöriga, kollegor, fränder, meningsmotståndare och uppdragsgivare berättar om yrkesmannen och makthavaren Benny Fredriksson.

Från uppväxten i en arbetarfamilj i Midsommarkransen, till en av Sveriges tyngsta poster i kulturoffentligheten. I den resan ryms inte bara ett fascinerande människoöde – Fredriksson saknade både gymnasieexamen och universitetspoäng och var på nästan alla plan en autodidakt – utan också en samhällsskildring, klasskildring och kulturskildring.

Fram träder bilden av en makthavare som på sätt och vis bergtogs av sitt uppdrag – men som på flera punkter även förändrade svensk teater i grunden."Välskriven, med ett driv och ett engagemang, som gör den spännande, angelägen och drabbande."Margaretha Levin Blekastad, Norrtelje Tidning

"Johan Hiltons välskrivna bok är besjälad av viljan att ge Benny Fredriksson upprättelse. Den väcker starka känslor."Karin Helander, Göteborgs-Posten"Knivskarpt klarspråk om Benny Fredrikssons död"Gunilla Kindstrand, Svenska Dagbladet

"intressant läsning för alla som är intresserade av kulturvärldens speciella arbetsvillkor."BTJ

Allt ljus på den kollektiva upplevelsens möjligheter och på teaterrummets revolutionära kraft. Sofia Rönnegård skriver om teater -  men kanske handlar det hon skriver om lika mycket om livet? Hon skriver om sig själv och sina erfarenheter - men kanske handlar det också om dig?

Essäerna "Den kommunikativa närvaron", "Den öppna tomheten" och "Det resonanta rummet" rör sig mellan berättelser ur hennes praktiska yrkeserfarenhet och personliga betraktelser. De är skrivna i ett aktivt hopp som inspirerar och vidgar våra perspektiv på konsten och människan.

Sofia Rönnegård (f. 1974) är skådespelare och har gästat många av landets institutionsteatrar och fria teatergrupper. Hon har även medverkat i en lång rad TV- och filmproduktioner. Rummen vi delar är hennes litterära debut.

Den 28 maj 1999 mördades två poliser i Malexander av nazisterna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Kvällen före morden hade Tony Olsson spelat sig själv i den sista föreställningen av Lars Noréns pjäs Sju tre på Riksteatern. Norén skrev den kontroversiella pjäsen tillsammans med Olsson och två andra tungt kriminellt belastade män. Två av dem var nazister, och fick i pjäsen ge uttryck för sina åsikter. Morden på polismännen Robert Karlström och Olof Borén var en djupt traumatisk händelse inte bara för de drabbade familjerna utan också för den svenska allmänheten, och kastade en lång skugga över Lars Noréns gärning som dramatiker.

Elisabeth Åsbrinks avslöjande granskning av händelseförloppet har blivit en modern klassiker. Smärtpunkten nominerades till Augustpriset 2009 och har nu blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT, med David Dencik i rollen som Lars Norén.  

»Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den är väldokumenterad, välskriven, ovanligt nyanserad och övertygande.«  ÅSA LINDERBORG i Kulturnyheterna, SVT  

»Smärtpunkten är den bästa svenska boken om ett uppmärksammat brott sedan Lasermannen.«  FREDRIK QUIST, Östgöta Correspondenten

Min historia ändras hela tiden. Det beror på varifrån jag ser mig. Från mitt nu, mina minnen av minnen eller är det själva tiden som förändrar vem jag är och blir? En bokförläggare vill ha mitt livs historia, ja han frågar mig om och om igen vad är din historia?

Så inleds Suzanne Ostens memoarer. Hennes raka, ärliga, arga, snälla, fria berättelse om sitt liv. Det är berättelsen om en av vårt lands största regissörer, som på flera plan har omformulerat och omskapat vår teater, och vars unika sätt att tala till barn inte bara blev ny teater, det blev ny vetenskap.

Det är en bok där alla jag ska med barnet, den unga, denmedelålders, den äldre Suzanne förstås men också skribenten, dramatikern, filmaren, författaren, forskaren, vetenskaparen och teaterchefen. Och mamman, modern, kvinnan, älskarinnan och hustrun. För att inte glömma några alter egon.

SUZANNE OSTEN är känd som en av de ledande pionjärerna inom teater för barn och unga, även med stor uppmärksamhet internationellt. 1975 grundade hon en speciell avdelning inom Stockholms stadsteater för detta ändamål, Unga Klara, där hon verkade som regissör och konstnärlig ledare fram till 2014.

"Det är ofta underhållande läsning (...). Och jag ser att orden är skrivna av en fantast med en outsinlig energi och upptäckarlusta." Landskrona Posten, Kalle Lind

"Stor och tung rullar den läsaren runt, runt mellan barndom och teatermetod, mellan minnen och människor, mellan liv, uppror, åldrande. Varmt är det, hett rentav och undan går det. (...) Tillförsikt och mod, en punchline på Ostens teater." Expressen, Margareta Sörenson

"Boken liknar heller ingen annan självbiografi. (...) Det är som att hon har dramatiserat sitt eget liv." Aftonbladet, Jan-Olov Andersson

"Det är galet, sorgligt, ensamt och festligt om vartannat i denna uppväxt. (...) Suzanne Osten har varit och är en omvälvande kraft i svensk scenkonst men bokens kapitel två och tre handlar lika mycket om personlig utveckling, sexualitet, psykoanalys och relationer som om metoder och konstnärliga val. (...) Boken flödar över av ifrågasättanden, minnen, namn och visioner. Och vid horisonten hägrar faktiskt fortfarande idén om en mer jämlik och rättvis värld." Aftonbladet, Barbro Westling

"Hon har levt ett rikt liv och berättar om det med sådan fart och fläkt att sidorna nästan vänder sig själva. Hon är en luftande, menar hon, och det känns som att det är med en luftandes energi hon skrivit biografin. Den är fylld av regiarbeten, människor, möten, resor, filmande, utforskande, undersökande, systerskap och skapande. Och fort fram går det. Viljan framåt är styrande och kampen mellan arbete och moderskap tycks alltid finnas där. Samtidigt värnar hon friheten, både för sig själv och sitt barn. (...) Suzanne Ostens självbiografi är ett välkommet tillskott bland andra biografier. Att läsa den känns lite som att lyssna till bruset av en vitamintablett som löses upp. (...) Det är underhållande, annorlunda och bildrikt. Både språkligt - då orden nästan dansar fram och det ibland blir som små dikter i texten när hon beskriver olika tillstånd och skeenden - och konkret med foton från barndom till ålderdom." Dala-Demokraten, Lena de Veen

"Läsaren som vågar sig in i denna unika läsning belönas med en otrolig detaljrik och spännande inblick i en dramatikers liv, möten och uppdrag.  Tack vare många privata bilder, tidslinjer och fördjupningar i de tre akterna frihet, jämlikhet och broderskap, blir detta en unik självbiografi." Mariestads-Tidningen, Birthe Wetter

"Men att läsa boken är som att utan skyddsutrustning dyka på huvudet ner i en kalejdoskopisk samtid där Osten själv vränger sig ut och in, briserar och ständigt formar nya blixtrande mönster. (...) Självbiografin är färgstark, går i knallrosa och illgrönt. Fräsigt och spännande om decennierna på och omkring teatern och filmen, men också med svarta och skitiga inslag." Uppsala Nya Tidning, Lena Köster

"I sin självbiografi blandar hon i rasande fart personliga minnen med beskrivningar av regiarbetet. I denna udda och intressanta levnadsberättelse skildrar Suzanne Osten privatlivet och konstnärskapet både vasst och egensinnigt. Blod, eld och passion är hennes signum." Gotlands Tidningar, Lena Torndahl

"Hennes självbiografi består av tre akter och är lika full av egensinniga infall som hennes föreställningar. Här får vi läsa om barndomen och livet med den trasiga mamman på Stora Essingen, om de första stegen som regissör, om teatern hon grundade och blev fråntagen, om det aldrig sinande intresset för skådespelarna, om resorna, kärlekarna och synen på den egna kroppen och åldrandet. Brokigt, hoppigt, roligt och uppriktigt - som livet självt." Barometern, Anna Hedelius

TÄLTPROJEKTET! Den stora teaterturnén om den svenska arbetarrörelsens historia, som gick genom Sverige under sommaren 1977, har väl undgått få. Ett gigantiskt teaterkoncept, som bara blev möjligt genom gemensamma, solidariska insatser av ett gäng entusiastiska skådespelare, manusförfattare, musiker, filmare och aktivister.

Här fanns namn som Sven Wollter, Johannes Brost, Eva Remæus, Ninne Olsson, Totta Näslund, Ulf Dageby, bröderna Segerström, Anki Rahlskog, Sonja Lund, Björn Granath och många, många flera. 

Pjäsen gestaltade hela historien från August Palms första tal i Malmö till Olof Palmes dagar som de själva levde i. Nästan hundra föreställningar blev det, från Luleå i norr till Köpenhamn i söder. De höll på i nära fem månader. Omöjligheten låg i brist på pengar och i logistiken. 

Men det gick - och det gick bra. Bortåt 100 000 människor kom, såg, lyssnade och förundrades. 

TÄLTBOKEN: Att göra det omöjliga möjligt fångar detta historiska projekt. Främst i bild, men också i text. Det är en bok som vill ge inspiration och hopp i till synes hopplösa tider. Kunde dessa människor, liksom från ingenstans, utan pengar och möjligheter, skapa ett av de största tältteaterprojekten genom tiderna, så borde inget vara omöjligt. Tillsammans går det. TÄLTBOKEN är beviset. 

"...grundligt och detaljerat om hur allt började, och hur det genomfördes. (...) Tältprojektet var storslaget och unikt och det hade inte varit genomförbart utan det magnifika samarbetet. Denna kollektiva bragd var också en del av magin under föreställningarna. (...) Tältboken är ett viktigt historiskt dokument och författarna hoppas att deras äventyr ska inspirera vår tids unga. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." BTJ, Ylva Floreman

"Det är en detaljrik och faktatät prosa vi har att göra med. (...) "Tältbokens" stora behållning är i stället det rika bildmaterialet. Både själva teaterföreställningen, förberedelserna och livet runtomkring är representerat mellan pärmarna. Det är progg- och 70-talspornografi i sin bästa form: gigantiska pilotglasögon, bröstfickor som putar ut av cigarettpaket, inte en bh så långt ögat kan nå. (...) På så vis är "Tältboken" ett beaktansvärt tidsdokument över en tid och en rörelse som bevisade att allt är möjligt - även det omöjliga." Göteborgs-Posten, Linus Kuhlin

Den nioårige pojken lämnar improvisationen med ett leende. Längst bak i klassrummet sitter hans lärare och gråter.

Suzanne Osten och Unga Klara har blivit världsberömda för sitt sätt att göra teater i dialog med barn och unga. Att våga satsa allt i ambitionen att göra teaterkonst för barn. Att våga möta sina egna minnen. Att våga vara mångtydig. Att våga göra sådant som aldrig gjorts förut. Det är ingen lätt väg: ibland blir det fantastiskt, ibland blir det kaos.

Utopiska ögonblick. Om Unga Klaras praktiska teaterarbete ger, för första gången, en samlad blick på Unga Klaras arbetsmetoder, med exempel från 25 års erfarenhet. En inifrånskildring full av praktiska tips för den som vill vara banbrytande, men också en genomtänkt och starkt gripande berättelse om betydelsen av teater, konst och kultur.

Erik Uddenberg, dramatiker och dramaturg, har följt och arbetat med Unga Klara sedan 1996. Flera av Unga Klaras mest omtalade pjäser, som Flickan, mamman och soporna, Uppfostrarna, De ouppfostringsbara och De jag egentligen är, har skrivits av honom. Han var också en av medförfattarna till X.