Christina Ouzounidis – författare

Romandebut av en av vårt lands ledande dramatiker

»Maskrosfrön och karyatider är lika mycket en sorgesång över en försvunnen plats som ett löfte om att det alltid kommer finnas en ny plats att rota sig på.« Maria Hymna Ramnehill, Göteborgs-Posten

»Kanske har jag inte läst ett mer säreget svenskt prosaverk sedan jag läste Katarina Frostensons Berättelser från dom. Det säger något om sprängkraften i Ouzounidis bok« Björn Kohlström, Bernur

En farfarsmor vandrar med sina barn från Svarta havet, några av dem dör och begravs längs med vägen. En flicka offras men återuppstår ändå gång på gång. Maskrosfrön och karyatider utspelar sig i en skog någonstans på landsbygden, i en glänta med hagar, omgiven av skogens vilda djur, dit berättarjaget flyttar, kanske flyr. Ett barn, som hittills varit en dröm, dyker en tidig morgon upp i stallgången, som om det alltid stått där och ryktat sin häst. Snart ger de sig ut på en resa till sitt andra land, platsen där allting började. En roman om flyktberedskap som gått i arv genom generationerna, i en värld där gränserna mellan historia och framtid, människa och djur, tycks upplösta.

CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har tilldelats ett stort antal priser och finns översatt till ett flertal olika språk. Maskrosfrön och karyatider är hennes första roman. 

»Efter drygt tjugo år i teaterns tjänst romandebuterar Ouzounidis med den fascinerande, poetiskt arkaiskt förtätade Maskrosfrön och karyatider.« Kristofer Flensmarck, BTJ

Dramatik i gränslandet mellan fall och uppvaknande

»Budbärare/Flyktdjur är en fortsättning på ett fenomenalt författarskap, som idag ter sig vara en av de viktigaste inom den svenskspråkiga dramatiken. Kanske även i poetisk form.« | Filip Lindberg, Ny tid 

»Fragmenten är vitala och levande.« Betyg 4 av 5 | Magnus Dahlerus, BTJ

Var är de bevingade? Var är de förslagna och de handlingskraftiga? Var är de guldbeskodda, de osynliga och blixtbärarna? Var är halvgudarna och människorna som förvandlats till djur? Var är guldregnet? Var är amazonerna? Christina Ouzounidis senaste dramer, Flyktdjur och Budbärare, utspelar sig båda i någon form av gränsland - i ett inför. En fråga klingar genom texterna, en förväntan som har att göra med ett avgörande, kanske med skillnaden mellan det slutgiltiga fallet och ett uppvaknande. I Flyktdjur formas flyktberedskapen till ett slags svar. Kanske är också budbäraren med de trasiga vingarna i monologen Budbärare ett olycksbådande sådant. Den fallna ängeln, eller om det är en halvgud, talar visserligen, försöker formulera något hållfast. Och om en mänsklighet står på spel krävs kanske självbedrägerierna. Men frågan är om den största lögnen framställs av den som talar eller av den vars öron urskiljer det rimliga ur det otänkbara, vem som är bärare av budet. CHRISTINA OUZOUNIDIS [f .1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats Expressens teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris. Denna volym innehåller pjäserna Budbärare från 2015 och Flyktdjur från 2016.

»Jag har svårt att tänka mig viktigare sysslor än de Christina Ouzounidis ägnar sig åt med sina böcker.« | Bernur

Uppmärksammade pjäser för första gången i bokform

»Dramatik av det här slaget, när det är så skickligt genomfört som hos Christina Ouzounidis, ställer människan, kulturvarelsen, den talande naken inför inte endast de andra karaktärerna och publiken eller läsaren utan framför allt inför sig själv.« Betyg: 5 av 5 – Arne Johnsson, BTJ

»En dramatiker vars speciella stil verkligen lämpar sig för läsning och oundgänglig i min samling.« Maria Edström, Expressen

Verbet tala och Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån är två av Christina Ouzounidis tidiga pjäser, skrivna under de första åren på Teatr Weimar i Malmö. Här är själva språket huvudperson, eller kanske snarare det orden döljer, det som aldrig blir till språk, men som driver handlingen framåt. I båda pjäserna – dråpliga, nattsvarta, ibland absurda – försöker två personer nå varandra. Dialog eller monolog är ofta detsamma. Negationer, tiganden och omtagningar visar genom ordens själva tillblivelse som tal att upprepningar inte existerar i en kropp eller på en scen. Med ett förord av litteraturkritikern Martin Lagerholm.

CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av Sveriges ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon är också verksam som regissör, hovslagare och författare. Hennes pjäser har tilldelats ett stort antal priser och finns översatta till ett flertal olika språk. 2017 disputerade hon med den konstnärliga avhandlingen Tvivel /replikernas poetik. Hennes senaste bok var romanen Maskrosfrön och karyatider [2024].

»Christina Ouzoundis pjäser har poetiska kvaliteter och en antydan om ett kluvet jag – och nedslipat våld.« Lars Ring, Svenska Dagbladet

Om minne och glömska - av två av våra främsta poeter respektive dramatiker:

»Läsningen för med sig en virvelvind av motstridiga känslor, av sorg och av kärlek; den är plågsam och omöjlig att värja sig ifrån. Det märks att Kung Mor är resultatet av ett möte mellan två giganter inom den svenska poesin och dramatiken.« Betyg: 4 av 5 - Evelina Ivarsson, BTJ  

I Euripides Backanterna har kvinnorna dragit ut ur Thebe för att genomföra dionysiska fester och ritualer i bergen. När ett av deras barn dyker upp för att spionera på dem är det ingen som känner igen honom. Hans egen mor tror att han är ett lejon och sliter sönder honom levande. I Kung Mor vistas ett antal människor på en vårdinrättning i utkanten av tillvaron. Det är Kung Mor, som har glömt det mesta, men tycks veta allt. Det är Dagen och Natten med sina vårdande rörelser. Det är ett par tokfransar som gärna skulle ta sig därifrån. En gammal dotter rör sig hela tiden i de rosa korridorerna. Det verkar som om hon inte har någon annanstans att gå. Kung Mor är en pjäs om minne och glömska. Vad händer om vi glömmer de vi älskar? Om vi slutar att känna igen oss själva och varandra? Vet vi ingenting om kärlek då - eller mer än någonsin?

JENNY TUNEDAL är en flerfaldigt prisbelönt poet, vars senaste diktsamling Dröm, baby, dröm utkom på Wahlström & Widstrand 2022.

CHRISTINA OUZOUNIDIS är en av landets ledande dramatiker och regissörer. Fyra av hennes tidigare böcker finns utgivna på Modernista - senast Terroristens kropp 2019.

Om minne och glömska - av två av våra främsta poeter respektive dramatiker:

»Läsningen för med sig en virvelvind av motstridiga känslor, av sorg och av kärlek; den är plågsam och omöjlig att värja sig ifrån. Det märks att Kung Mor är resultatet av ett möte mellan två giganter inom den svenska poesin och dramatiken.« Betyg: 4 av 5 - Evelina Ivarsson, BTJ  

I Euripides Backanterna har kvinnorna dragit ut ur Thebe för att genomföra dionysiska fester och ritualer i bergen. När ett av deras barn dyker upp för att spionera på dem är det ingen som känner igen honom. Hans egen mor tror att han är ett lejon och sliter sönder honom levande.I Kung Mor vistas ett antal människor på en vårdinrättning i utkanten av tillvaron. Det är Kung Mor, som har glömt det mesta, men tycks veta allt. Det är Dagen och Natten med sina vårdande rörelser. Det är ett par tokfransar som gärna skulle ta sig därifrån. En gammal dotter rör sig hela tiden i de rosa korridorerna. Det verkar som om hon inte har någon annanstans att gå.Kung Mor är en pjäs om minne och glömska. Vad händer om vi glömmer de vi älskar? Om vi slutar att känna igen oss själva och varandra? Vet vi ingenting om kärlek då - eller mer än någonsin?

JENNY TUNEDAL är en flerfaldigt prisbelönt poet, vars senaste diktsamling Dröm, baby, dröm utkom på Wahlström & Widstrand 2022.

CHRISTINA OUZOUNIDIS är en av landets ledande dramatiker och regissörer. Fyra av hennes tidigare böcker finns utgivna på Modernista - senast Terroristens kropp 2019.

Ny systerpjäs till den kritikerhyllade Spår av Antigone av en av landets ledande dramatiker

Christina Ouzounidis senaste pjäs Terroristens kropp är en systerpjäs till Spår av Antigone. Det är en monolog för två röster i samma kropp, om möjligt i en enda, lång utandning. En syster och en bror talar om vartannat. De är Antigones syskon, mindre berömda och mindre upphöjda. Brodern är den som stred för fel sida i ett krig och som nu talar efter sin död, där han slutligen finns till. Systern påstår att hon är den som begravt honom, trots att inga vittnen och inga bevis finns. Hon påstår att hon är den som klippt ut världen, dess lövverk och fjädrar, som håller den i sina händer.  De försöker frenetiskt att greppa efter något beständigt, att tala fram det, kanske genom att erkänna det förbjudna; att frammana det tills det är så tydligt att det går att begrava. 

CHRISTINA OUZOUNIDIS [f.1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats Expressens teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris.   

Romandebut av en av vårt lands ledande dramatiker

»Maskrosfrön och karyatider är lika mycket en sorgesång över en försvunnen plats som ett löfte om att det alltid kommer finnas en ny plats att rota sig på.« Maria Hymna Ramnehill, Göteborgs-Posten

»Kanske har jag inte läst ett mer säreget svenskt prosaverk sedan jag läste Katarina Frostensons Berättelser från dom. Det säger något om sprängkraften i Ouzounidis bok« Björn Kohlström, Bernur

En farfarsmor vandrar med sina barn från Svarta havet, några av dem dör och begravs längs med vägen. En flicka offras men återuppstår ändå gång på gång.Maskrosfrön och karyatider utspelar sig i en skog någonstans på landsbygden, i en glänta med hagar, omgiven av skogens vilda djur, dit berättarjaget flyttar, kanske flyr.Ett barn, som hittills varit en dröm, dyker en tidig morgon upp i stallgången, som om det alltid stått där och ryktat sin häst. Snart ger de sig ut på en resa till sitt andra land, platsen där allting började.En roman om flyktberedskap som gått i arv genom generationerna, i en värld där gränserna mellan historia och framtid, människa och djur, tycks upplösta.

CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har tilldelats ett stort antal priser och finns översatt till ett flertal olika språk. Maskrosfrön och karyatider är hennes första roman. 

»Efter drygt tjugo år i teaterns tjänst romandebuterar Ouzounidis med den fascinerande, poetiskt arkaiskt förtätade Maskrosfrön och karyatider.« Kristofer Flensmarck, BTJ

Uppmärksammade pjäser för första gången i bokform

»Dramatik av det här slaget, när det är så skickligt genomfört som hos Christina Ouzounidis, ställer människan, kulturvarelsen, den talande naken inför inte endast de andra karaktärerna och publiken eller läsaren utan framför allt inför sig själv.« Betyg: 5 av 5 – Arne Johnsson, BTJ

»En dramatiker vars speciella stil verkligen lämpar sig för läsning och oundgänglig i min samling.« Maria Edström, Expressen

Verbet tala och Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån är två av Christina Ouzounidis tidiga pjäser, skrivna under de första åren på Teatr Weimar i Malmö. Här är själva språket huvudperson, eller kanske snarare det orden döljer, det som aldrig blir till språk, men som driver handlingen framåt. I båda pjäserna – dråpliga, nattsvarta, ibland absurda – försöker två personer nå varandra. Dialog eller monolog är ofta detsamma. Negationer, tiganden och omtagningar visar genom ordens själva tillblivelse som tal att upprepningar inte existerar i en kropp eller på en scen.Med ett förord av litteraturkritikern Martin Lagerholm.

CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av Sveriges ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon är också verksam som regissör, hovslagare och författare. Hennes pjäser har tilldelats ett stort antal priser och finns översatta till ett flertal olika språk. 2017 disputerade hon med den konstnärliga avhandlingen Tvivel /replikernas poetik. Hennes senaste bok var romanen Maskrosfrön och karyatider [2024].

»Christina Ouzoundis pjäser har poetiska kvaliteter och en antydan om ett kluvet jag – och nedslipat våld.« Lars Ring, Svenska Dagbladet