Fredrik Sjöberg – författare

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025

Bruno Liljefors ville bli bäst. I dag kunde han ha satsat på idrotten, men konsten passade honom lika bra. Efter genombrott i Paris, Berlin och Stockholm var han till slut världens främste djurmålare. En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor. Han mötte triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. De 13 barn han fick med systrarna Olofsson gav inte alltid lugn och ro. Ändå är hans livsverk makalöst.

Fredrik Sjöberg har länge följt spåret efter Bruno Liljefors (1860–1939). Nu kommer en biografi fylld av rafflande historier om en jägare, sportfantast och ständigt aktuell målare, varav många är tidigare okända. Boken är rikt illustrerad med både välbekanta bilder och sådana som sällan setts.

Fredrik Sjöberg fick 2004 sitt stora litterära genombrott med Flugfällan. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar den en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. Nu utkommer alla tre delar samma volym.

NOMINERADES TILL AUGUSTPRISET 2004

Ingen annan plats i Sverige har en rikare fjärilsfauna än Stockholms skärgård. Författaren och entomologen Fredrik Sjöberg har i arbetet med denna essäsamling räknat dem alla.

”Enligt mina efterforskningar har totalt 78 dagfjärilsarter siktats i Stockholms skärgård. Rikedom kan mätas på många sätt. Detta är ett av de bästa.”

Trots att boken skildrar alla de dagfjärilar som finns i skärgården så är den inte en fältguide, utan en samling personliga berättelser som lockar, lär och förvånar. Boken är rikt illustrerad med utsökta akvareller från tidigt 1800-tal.

"Sjöelefanten i Bukarest" innehåller essäer från de senaste tio åren. De handlar om samlandets psykopatologi, heraldisk zoologi och glömda konstnärer – om avlopp, droger, klimatet och patriotismen. Alltihop händer i det vildvuxna gränslandet mellan kultur och natur, och texterna präglas av den forskande, nyfikna blick som har gjort Fredrik Sjöberg till en högt uppskattad författare i många länder.

Fredrik Sjöberg fick 2004 sitt stora litterära genombrott med Flugfällan. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar den en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. Nu utkommer alla tre delar samma volym.

NOMINERADES TILL AUGUSTPRISET 2004

”Jag är måhända biolog, eller var en gång, men i valet mellan folk och fä har jag ändå aldrig tvekat särskilt länge. Flugor i all ära, men ingenting intresserar mig mer än människor.”

Man vet aldrig i vilken ände Fredrik Sjöberg börjar berätta när han har fått vittring på en historia, eller var den ska sluta. Det enda man kan vara säker på är att man efteråt har lärt sig något nytt, något man kanske inte ens visste att man ville veta. I Varför håller man på? utför han detta konststycke i 14 essäer.

Fredrik Sjöberg skriver långa, vindlande, infallsrika berättelser, ofta om naturforskare, samlare och dristiga resenärer – personer som inte sällan liknar författaren själv. Han uppehåller sig helst på gränsen mellan kultur och natur, mellan politiskt och privat, och avviker ständigt på skenbart betydelselösa sidospår. Struntsaker och meningslöst vetande, kan tyckas, men under tiden händer det att han snuddar vid svaret på den stora frågan som angår oss alla: Varför håller man på?

Följ med till den andra sidan. Det spökar på sidorna i Granta #4. Från krigets Irak, som hemsöker marinsoldaten i Phil Klays novell, till Sara Stridsbergs krisdrabbade amerikanska spökstad, Ulrika Kärnborgs kollapsade paraguayanska utopi och Johanne Lykke Holms kusliga seans i centrala Köpenhamn. Aase Berg och Fredrik Sjöberg gör upp med tro och vidskeplighet, Karin Tidbeck tar strid för hårt drivna spökskrivare och Janine di Giovanni möts av de döda när hon återvänder till Sarajevo nästan tjugo år efter belägringen. Svenska Granta är del av ett internationellt nätverk med engelskspråkiga Granta som nav. Tidskriften grundades av studenter i Cambridge i slutet av 1800-talet. År 1979 fick den sin nuvarande form som en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage. I dag finns Grantaredaktioner i ett tiotal länder världen över, från Kina till Brasilien.

"Det första jag såg på andra sidan var en råtta, stor som en strävhårig tax." Vladimir Putin tror inte på spöken av Aase Berg och Fredrik Sjöberg är en av texterna i Granta #4: Spöken. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

En försvunnen målning dyker upp efter nästan hundra år. Den föreställer två deprimerade 15-åringar på Franska rivieran, kusinerna Hanna Gottowt och Lillan Arosenius, båda födda 1906. När Fredrik Sjöberg ser tavlan anar han genast att den döljer en berättelse.

Flickornas mammor var systrarna Lisa och Eva från den stormrika familjen Adler i Göteborg. De var starka kvinnor med blick för excentriska, geniala, odrägliga män.

Eva gifte sig först med Ivar Arosenius och sedan med Anton Dich, en dansk målare som ingen minns. Till bokens rika persongalleri hör även Antons vän Amadeo Modigliani.

Männen dog unga, men kvinnorna kom alla att bli urgamla. Berättelsen växer till en familjehistoria om kärleken, slumpen och glömskan.

"Sjöelefanten i Bukarest" innehåller essäer från de senaste tio åren. De handlar om samlandets psykopatologi, heraldisk zoologi och glömda konstnärer – om avlopp, droger, klimatet och patriotismen. Alltihop händer i det vildvuxna gränslandet mellan kultur och natur, och texterna präglas av den forskande, nyfikna blick som har gjort Fredrik Sjöberg till en högt uppskattad författare i många länder.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025

Bruno Liljefors ville bli bäst. I dag kunde han ha satsat på idrotten, men konsten passade honom lika bra. Efter genombrott i Paris, Berlin och Stockholm var han till slut världens främste djurmålare. En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor. Han mötte triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. De 13 barn han fick med systrarna Olofsson gav inte alltid lugn och ro. Ändå är hans livsverk makalöst.

Fredrik Sjöberg har länge följt spåret efter Bruno Liljefors (1860–1939). Nu kommer en biografi fylld av rafflande historier om en jägare, sportfantast och ständigt aktuell målare, varav många är tidigare okända. Boken är rikt illustrerad med både välbekanta bilder och sådana som sällan setts.

Bruno Liljefors ville bli bäst. I dag kunde han ha satsat på idrotten, men konsten passade honom lika bra. Efter genombrott i Paris, Berlin och Stockholm var han till slut världens främste djurmålare. En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor. Han mötte triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. De 13 barn han fick med systrarna Olofsson gav inte alltid lugn och ro. Ändå är hans livsverk makalöst.

Fredrik Sjöberg har länge följt spåret efter Bruno Liljefors (1860–1939). Nu kommer en biografi fylld av rafflande historier om en jägare, sportfantast och ständigt aktuell målare, varav många är tidigare okända. Boken är rikt illustrerad med både välbekanta bilder och sådana som sällan setts.

För noter, kvarlåtenskap, litteratur, personregister, bildförteckning och familjen Liljefors släktträd hänvisar vi till den tryckta boken.

Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn. Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst. Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner. Fredrik Sjöberg (f. 1958), biolog och litteraturkritiker på Svenska Dagbladet, har i flera av sina tidigare böcker utforskat gränslandet mellan kultur och natur. Han är uppvuxen i Västervik och sedan många år bosatt med sin familj på Runmarö i Stockholms skärgård.

Varför håller man på? Den frågan, som var titeln på Fredrik Sjöbergs förra bok, ledde honom så småningom fram till tanken på att sluta jaga efter applåder och istället söka ett lugnare tempo, ett enklare liv. Kanske kulmen ändå var passerad, och framgången snart slut. Men att stiga ner från scenen visade sig vara lättare sagt än gjort. En lösning blev boken Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent.

Fredrik Sjöberg följer spåren efter de två konstnärerna Olof Ågren (1874–1962) och Lotte Laserstein (1898–1993): en jämtländsk bondson och en judinna på flykt från Ostpreussen. Båda bosatte sig i östra Småland och blev med tiden bortglömda. Utifrån deras vitt skilda öden berättar Fredrik Sjöberg en historia om ensamheten som privilegium och som förbannelse.

Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent handlar om flyktingens dilemma, om kvinnlig duktighet och manliga konstnärsmyter samt, inte minst, om den svåra konsten att sluta i tid. Olof Ågren gav upp måleriet på 1930-talet, när han befann sig på toppen och spåddes en lysande framtid som en av de stora. Lotte Laserstein, däremot, fortsatte måla i hela sitt liv, med varierande resultat.

Berättelsen, byggd som en mosaik av miniessäer, besvarar inte frågan om hur man bäst bör leva sitt liv. Slumpens betydelse är alltför stor, liksom krig och konjunkturer, både ekonomiska och konstnärliga. Hur det ska gå vet ingen förrän efteråt. Sålunda är slutet på historien mycket oväntat. Boken är illustrerad med Olof Ågrens och Lotte Lasersteins främsta verk. En konstskatt som länge var dold för världen.