Varför håller man på? Den frågan, som var titeln på Fredrik Sjöbergs förra bok, ledde honom så småningom fram till tanken på att sluta jaga efter applåder och istället söka ett lugnare tempo, ett enklare liv. Kanske kulmen ändå var passerad, och framgången snart slut. Men att stiga ner från scenen visade sig vara lättare sagt än gjort. En lösning blev boken Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent.
Fredrik Sjöberg följer spåren efter de två konstnärerna Olof Ågren (1874–1962) och Lotte Laserstein (1898–1993): en jämtländsk bondson och en judinna på flykt från Ostpreussen. Båda bosatte sig i östra Småland och blev med tiden bortglömda. Utifrån deras vitt skilda öden berättar Fredrik Sjöberg en historia om ensamheten som privilegium och som förbannelse.
Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent handlar om flyktingens dilemma, om kvinnlig duktighet och manliga konstnärsmyter samt, inte minst, om den svåra konsten att sluta i tid. Olof Ågren gav upp måleriet på 1930-talet, när han befann sig på toppen och spåddes en lysande framtid som en av de stora. Lotte Laserstein, däremot, fortsatte måla i hela sitt liv, med varierande resultat.
Berättelsen, byggd som en mosaik av miniessäer, besvarar inte frågan om hur man bäst bör leva sitt liv. Slumpens betydelse är alltför stor, liksom krig och konjunkturer, både ekonomiska och konstnärliga. Hur det ska gå vet ingen förrän efteråt. Sålunda är slutet på historien mycket oväntat. Boken är illustrerad med Olof Ågrens och Lotte Lasersteins främsta verk. En konstskatt som länge var dold för världen.
