Sverker Sörlin – författare

"Gnistrande, imponerande, fullkomligt superb" Sveriges Radios Naturmorgon

"Årets fynd." Dagens Nyheter

"Sverker Sörlin är en av våra stora fackboksförfattare." SVT Kulturnyheterna

"Populärvetenskapligt berättande när det är som bäst." Barometern

"Kunnigt, ivrigt och nästan aktivistiskt – Snö tar fram det bästa hos människan." Västerbottenskuriren

"Vid läsning av en magnifik bok, som idéhistorikern och författaren Sverker Sörlins Snö. En historia, är det som om världen runt omkring upphör att existera. För läsaren finns bara boken. Det är nästan som att bli insnöad, i en tyst och trygg värld." BTJ, som ger Snö 5 av 5 i betyg.

"Sverker Sörlin väcker Snöängeln inom oss med sin bok. Vinterns läsning helt enkelt." Norrbottenskuriren

"Han är ett slags snöns Jeanne D Arc, en härförare och bundsförvant till oss som aldrig upphört att förtrollas av de vita flingorna / / jag blir snabbt bergtagen." Svenska Dagbladet

En berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var.

Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. En bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar – om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.

Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är Snö: En historia en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä.

Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter.

Sverker Sörlin är idéhistoriker och prisad författare. Han är också internationellt framstående professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, och en omtyckt folkbildare. 

Linnés herbarium är en mycket vacker bok, skönt formgiven, med ett fascikelomslag som omsluter inlagan. Sörlins text ger mycket för den som är intresserad av Linné och botanikens historia. Johan Brinck BTJI ett mörkt tempererat källarrum i London förvaras cirka 14 000 torkade växter från 1700-talet. Det är Carl von Linnés eget herbarium, varsamt katalogiserat i bleka mappar omslutna av bruna bomullsband. Växterna har samlats in av botaniker världen över i en strävan efter att kartlägga den. Några är hastigt upptejpade, andra omsorgsfullt monterade och beskrivna med sirlig handskrift. En del av växterna är krigsbyten eller handelsvaror, och ett stort antal människor har fått offra sina liv för att bidra till denna samling. Vad kan Linnés herbarium säga oss om tidens förhållande till naturen och omvärlden? Och vilka historier gömmer sig bland dessa ark?    I den här boken blixtbelyser fotografen Lena Granefelt herbarieark från två av de mest betydelsefulla Linnésamlingarna i världen: de som förvaltas av Linnean Society of London och Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Ljuset gör att annars osynliga detaljer framträder, så som arkens struktur och vattenstämplar, men också anteckningar som för samman tankar och observationer från olika tiders botaniker. Även färgerna kommer tillbaka; veck och inneslutna frönblir synliga. Den fotografiska dokumentationen ackompanjeras av texter skrivna av idéhistorikern, professorn och författaren Sverker Sörlin, som gör nedslag i växtsamlandets praktik och samtidigt visar hur herbarierna bidrog till att skapa en revolution i vetandet om världen.  

Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv – en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans.Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse – en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.

Sverker Sörlin är idéhistoriker och författare. 

Sagt om boken:

"Med övertygande argumentation, personligt tilltal och med belysande historiska, filosofiska och kulturella referenser, pekar han [Sörlin] på behovet av en vitaliserad förståelse för den allmänna bildningens nödvändighet, allt för att motverka politiskt auktoritära krafters kunskapsfientlighet och undergrävande av samhälleliga institutioner."Martin Lagerholm, BTJ-häftet nr 8, 2020

Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv – en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans.Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse – en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.

Sverker Sörlin är idéhistoriker och författare. 

Sagt om boken:

"Med övertygande argumentation, personligt tilltal och med belysande historiska, filosofiska och kulturella referenser, pekar han [Sörlin] på behovet av en vitaliserad förståelse för den allmänna bildningens nödvändighet, allt för att motverka politiskt auktoritära krafters kunskapsfientlighet och undergrävande av samhälleliga institutioner."Martin Lagerholm, BTJ-häftet nr 8, 2020

"När idéhistorikern Sverker Sörlin med sitt klartänkt poetiska anslag tecknar begreppets historia står det dock klart att antropocen har en annan och mer djupgående innebörd än den strikt geologiska; en som i grunden är existentiell." - Expressen

"Det är kanske den största förtjänsten med Sörlins bok: att den inte bara introducerar ett omstritt begrepp, utan initierat och nyanserat redogör för ett så stort spektrum av positioner, idéhistoriska bakgrunder, argument och idéer." - Aftonbladet

"En tät och alldeles nödvändig vetenskapshistorisk bok om vår nya tidsålder. Det är inte främst en bok om det vi kallar miljöförstöringen eller klimatpåverkan, utan en bok om hur människan har tänkt och tänker på jorden och sin plats på den." - DN

"Sörlin skriver lysande om antropocen" - Arbetarbladet

Hösten 2016 sammanträder världens ledande geologer i Kapstaden. En grupp experter lägger fram de slutliga bevisen för att världen behöver ett nytt namn för en ny tid.

Ett av bevisen är resterna av radioaktivitet från provsprängningarna efter andra världskriget, ett annat spridningen av plast och sot. Efter 12 000 år under Holocen är det dags för Antropocen, människans tidsålder. En stor händelse i planetens historia. Ska vi glädjas åt eller förskräckas av att människan nu bevisligen satt sina outplånliga spår på planeten?

Sverker Sörlin är en av världens ledande miljöhistoriker och han har följt diskussionerna noga bland geologerna. I den här essän ger han den första samlade beskrivningen av Antropocen, vår nya tidsålder.

Berättelsen om den stora gröna omställningen är vacker, men den scen där pjäsen spelas är bräckligare än på mycket länge. För det är vad vi bör se en större berättelse om världen som utspelas i ett koncentrerat format i norra Sverige. Det är en berättelse som angår oss alla. SVERKER SÖRLIN

Under industrialiseringen antog Norrland bilden av ett  framtidsland . Folk skulle flytta till den nya storindustriella provinsen, näringslivet skulle blomstra och rikedomarna skulle spridas över Sverige. Det var inte första gången Norrland spelade denna roll och inte heller den sista.

År 1988 publicerades idéhistorikern Sverker Sörlins numera klassiska bok Framtidslandet för första gången. Här redogör han för visionerna, de skiftande intressena de vetenskapliga, turistiska och exotiska som omgärdade exploateringen av de norra regionerna under industrialiseringen. Nu vänds blickarna åter norrut med planer på en rekordstor exploatering av Norrlands naturresurser i och med det Nya Gröna Norrland .

Boken är sedan länge slutsåld och återpubliceras här i en reviderad utgåva med förord av journalisten Po Tidholm samt ett nyskrivet efterord av Sverker Sörlin.

Debatten om humanioras position är infekterad. Ena sidan hävdar att forskningen är i kris, andra sidan att den är betydelselös. Men hur är det samhälle beskaffat som ifrågasätter värdet av humanistisk kunskap?Professorerna Anders Ekström och Sverker Sörlin menar att analyserna görs från ett skevt perspektiv i själva verket spelar humaniora redan en mycket större roll än vad som sägs och erkänns. Kunskapen om miljö, skola, medicin, ekonomi och digitala medier gör framsteg tack vare den. Samtidigt får humaniora en ny betydelse när en mer gränsöverskridande kunskapskultur växer fram i en tid alltmer präglad av kriser och djupgående omprövningar.

Folkbildning har varit en av de starkaste sammanhållande krafterna i det svenska samhället. Den förenade bildningens frigörande kraft med ansvar, ordning och gemensamma värden samlade människor över politiska, sociala och kulturella gränser. Genom sina pedagogiska metoder har folkbildningen stärkt tillit, samarbetsförmåga och ett gemensamt kunskapskapital hos unga och gamla, oavsett bakgrund.

Idag, när folkbildningens roll ifrågasätts och försvagas, ser vi konsekvenserna i form av minskad läsning, ökade motsättningar och osäkerhet kring demokrati, kunskap och samhällsvärden.

I Till folkbildningens försvar belyser Sverker Sörlin folkbildningens rika historia, kritiska betydelse för framtiden samt hur vi kan säkerställa dess fortsatta existens.

Norden -- fem självständiga länder i Europas nordvästra hörn. Det är det hårda Norden. Men det finns också ett mjukt Norden, som är en ideologisk och medial konstruktion, inte sällan med kommersiella förtecken. Det handlar om jämlikhet, tillit, kort distans till makten, inklusivitet, flexibilitet, kärlek till naturen, luthersk arbetsetik samt sparsmakad och ljus estetik. Vi häruppe är inte så lite övertygade om de egna lösningarnas universella förträfflighet. Men varför är de tre baltiska länderna inte med i gemenskapen? Har det med den svenska stormaktstiden att göra, med arvet efter Sovjettiden eller med något annat? I regionernas Europa kan det också finnas plats för ett fördjupat nordiskt samarbete kanske rentav en politisk union? Det finns argument både för och emot. En ännu svårare fråga är vad som är nordiskt. Handlar det om historia, nutidskultur eller samhällsekonomi? Vad har vi gemensamt som skiljer oss från omvärlden? Kanske mer än vi tror. Eller möjligen tvärtom.

Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2011/2012, Ett nordiskt rum, vrider och vänder på Norden. Årsboken utsträcker det nordiska i sydöstlig riktning, men undersöker också den exotiska periferin norr om norr. Med stora övergripande penseldrag, både historiskt och i nutid, och med nedslag i belysande detaljer målas ett nordiskt rum upp som är på en gång välbekant och helt nytt.

Författare: Andres Andresen Peter Aronsson Nicholas Aylott Stuart Burch Inger Damsholt Björn Fjæstad Lizette Gradén Norbert Götz Jonas Harvard Karl Magnus Johansson Lisbeth Lewander Pärtel Piirimäe Valters Scerbinskis Kadri Simm Sverker Sörlin Sanna Turoma Gunnar Wetterberg Susanne Österlund-Pötzsch