Anders Ekström - Böcker

INGEN UNG KVINNA GÅR SÄKER.

De väljs ut – noggrant, tyst, hänsynslöst. Sekten har funnits i generationer, och deras mål är lika obegripligt som det är skrämmande.

Peter lever ett till synes stilla liv, tills en rad händelser tvingar honom in i en mörk virvelvind av försvinnanden, mardrömmar och kallt beräknande ondska. Det som först verkar vara en lokal tragedi visar sig ha trådar som sträcker sig från Sverige till Kaliforniens kust. Varje steg han tar för honom närmare en sanning han inte är säker på att han vill känna till.

I skuggorna verkar någon dra i trådarna. Någon som vet. Någon som väntar.

Tillsammans med sin familj och en liten grupp allierade – både levande och från andra sidan – måste Peter fatta beslut som hotar att slita sönder allt han håller kärt. Mörkret kryper allt närmare, och ingen kan längre lita på någon.

HUR SKYDDAR MAN SIN FAMILJ NÄR ONDSKAN VET VAR DU BOR? NÄR DET ÄR DIN DOTTER DE VILL ÅT?

En suggestiv och spänningsladdad berättelse om tro, makt, svek – och om kärlekens sista hopp när mörkret försöker ta över.

Debatten om humanioras position är infekterad. Ena sidan hävdar att forskningen är i kris, andra sidan att den är betydelselös. Men hur är det samhälle beskaffat som ifrågasätter värdet av humanistisk kunskap?Professorerna Anders Ekström och Sverker Sörlin menar att analyserna görs från ett skevt perspektiv i själva verket spelar humaniora redan en mycket större roll än vad som sägs och erkänns. Kunskapen om miljö, skola, medicin, ekonomi och digitala medier gör framsteg tack vare den. Samtidigt får humaniora en ny betydelse när en mer gränsöverskridande kunskapskultur växer fram i en tid alltmer präglad av kriser och djupgående omprövningar.

Tre tider, tre kontinenter, tre katastrofer. I början av 2000-talet är atmosfären fulltankad med modernitetens ångor. Naturen kan inte längre förstås som en stabil bakgrund till samhällets och kulturens historia. Tidsskalor förskjuts, rytmer kastas om, nya varaktigheter framträder. Den geologiska tiden forsar fram på kulturens yta. Klimatkrisen tvingar det senmoderna samhället att ompröva sitt förhållningssätt till tiden. Det är en kulturell omställning i samma skala som 1900-talets globalisering. 

                      I den här historiska essän ges den erfarenheten ett namn: temporalisering. Den är skriven i en tid när naturen på nytt blivit kulturens dominerande medium. Mot en fond av tre historiska naturkatastrofer beskriver Anders Ekström hur en ny tidsförståelse började ta form i slutet av 1900-talet. Den framträder i rapporter om naturkriser och extremväder, genom klimatförändringarnas snabba normalisering, i föraningen om att framtidens livsutrymme är intecknat av vår egen historia. 

                      Men i det förflutna finns också en öppning mot tidsöverskridande former av ansvar och gemenskap. Boken kan därför också läsas som en vädjan till den historiska erfarenheten, till den levande känslan av tidernas samband och landskapens fäste i kroppen, till insikten om vår egen och samhällets sårbarhet.

Anders Ekström är idéhistoriker, författare och professor vid Uppsala universitet. Han har tidigare utgivit ett femtontal böcker och varit verksam som forskare, kulturskribent och föreläsare under mer än tre decennier. Hans senaste böcker är Det gemensamma: Kunskap och demokrati i ett nytt sekel (2023) samt Times of History, Times of Nature (tills. med Staffan Bergwik; 2022).