Sven-Eric Liedman – författare

Sven-Eric Liedman iakttar med förundran och skärpa vår samtid, ser tillbaka på västerlandets historia och ger oss trots allt hopp om framtiden.

”Från min utsiktsplats vid datorn blickar jag ut över ett hav av lysande ljusgröna, ännu vårfriska almlöv. Ibland sitter en pilfink och gungar ytterst på en av de tunna grenarna. Just nu klättrar en gröngöling längs stammen. Det är en lust att leva.

Men hur kan det vara en lust när historien kanske snart tar slut och med den vår alltid lika uppfinningsrika och självförstörande mänsklighet? Säg det. Men så är det, och jag vet att jag som många andra kombinerar trivsel i det lilla livet med en skälvande oro inför det som händer i det stora.

Hur kan vi hantera vår förvirring?”

När Muren revs och Sovjet och dess imperium föll samman trodde många att Karl Marx därmed skulle förlora all aktualitet.

Men så blev det inte. Tvärtom har han åter kommit i centrum i en tid av skenande kapitalism. Det är som kapitalismens främste kritiker han lever vidare, inte som den avlägsne anfadern till Sovjetkommunismen. Marxismen är inte hans verk; ett lämpligare namn är engelsismen, efter Friedrich Engels, hans vän, välgörare och medarbetare. Marx själv slog sig inte till ro med några färdiga resultat. Han fullbordade inte Kapitalet, sitt viktigaste arbete, trots att han arbetade med det i flera årtionden. Ständigt var han redo att tillägna sig nya tankar och nytt material.

Samtidigt är det han som gett den mest levande, fortfarande träffande bilden av det moderna, kapitalistiska samhället där ”allt som är fast förflyktigas”.

Bilden av Marx har i grunden förändrats genom de senaste årtiondenas internationella forskning och inte minst genom den stora kritiska utgåvan av hans skrifter, brev och anteckningar.

Det är denna nya bild som Sven-Eric Liedman förmedlar i Karl Marx – en biografi. Men därutöver rymmer boken flera egna resultat. Det gäller både Marx syn på politikens roll och möjligheter i samhället och flera av hans grundläggande begrepp som dialektik och alienation. Inte minst klargörs både likheter och skillnader mellan Marx och hans efterföljare.

"Många har skrivit om ålderdomen. Sällan är de över åttio; det vanligaste är sextio eller däromkring. Då skriver man inte riktigt inifrån utan föreställer sig snarare hur det är att bli äldre. Den som är åttio eller mer än redan rutinerad som pensionär. Inte för att man vet hur alla andra har det. Det jag kan göra är att avlägga ett personligt vittnesbörd om hur det kan vara att bli gammal. Formen för detta vittnesbörd är essäns bångstyriga frihet, med snabba kast, ögonblicksbilder, korta resonemang, reflektioner. Kanske finns det en överskådlighet i själva oöverskådligheten."

Antologi av Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt. Se lista över samtliga skribenter nedan.

Antologin Brandtal består av ett fyrtiotal texter som behandlar vår tids brännande samhällsfrågor. Skribenterna är unga, äldre, kända, okända och deras texter är skrivna med olika temperament, röst, ton och stil. De är forskare, tidigare deltagare i Ortens bästa penna, barnmorskor, lärare, författare, socionomer, jurister, diakoner, präster, ideellt arbetande, verksamma inom andra samhällssektorer och insiktsfulla. 

I Brandtal skriver de om sina hjärtefrågor i form av brev, dikter, ilskna utropstecken och även saklig prosa. Bokens ämnen kretsar kring sjukvård, skola, socialt och polisiärt arbete, barnmorskearbete, klimat, kultur, orten, det samiska, krig och fred, politik, rasism och integration, äldrevård, forskning, folkbildning, nationalism, välgörenhet, makt och maktlöshet, anhörigfrågor, SiS-boenden, hbtqia, fattigdom, marknadstänkande, bostäder, brottsförebyggande arbete, barn och våld, arbetsmarknad och mycket mer.

Gemensamt för texterna är att det finns en tro: det kan bli bättre.

Författare: Runa Alakoski, Susanna Alakoski, Hana Al-Khamri, Maria Andersson Vogel, Firdevs Anik, Loran Batti, Katarina Bjärvall, Håkan Blomqvist, Tove Broheden, Annelie Bränström-Öhman, Magnus Dahlstedt, Mina Dennert, Faiaz Dowlatazai, Felipe Estrada, Bonnie Friedh, Lars Gårdfeldt, KG Hammar, Martin Harling, Eija Hetekivi Olsson, Martin Hultman, Nick Jones, Anette Kyhlström, Elin Anna Labba, Philip Lalander, Pernilla Landin, John Lapidus, Staffan Larsson, Sven-Eric Liedman, Nicolas Lunabba, Ana-Dolori Marinovi, Kristina Mattsson, Alexandra Pascalidou, Selma Rezagi , Tatjana Ristovski, Mahsa Rostami, Helene Rådberg, Tove Samzelius, Gudrun Schyman, Michaela Sjögren Cronstedt, Hans Swärd, Mats Söderlund och Lena Tallberg.

Redaktörer: Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt

Ordet "solidaritet" är ett märkligt ord, på samma gång älskat och föraktat. Det har gjort en lång resa sedan det tog plats i Napoleons berömda civillag. Det har befunnit sig på revolutionens barrikader och firats furstligt i salongerna i Paris, och Roms påvar har med välbehag tagit det i sin mun. Men det har också varit en trogen kamrat för fattiga arbetare och förföljda fackföreningar och en avskydd motståndare för många av världens stora.I dag håller ordet åter på att komma i fokus, men meningarna om vad solidaritet innebär skiftar. Är det enbart en känsla av samhörighet eller ett starkt band som håller samman grupper, klasser eller hela samhällen? Kan solidaritet skiljas från välgörenhet? Kan man vara solidarisk med hela mänskligheten? Så lyder några av de frågor Sven-Eric Liedman ställer i Att se sig själv i andra (1999).Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på albertbonniersforlag.se/pod

Hemska gamla män styr världens öden, krig härjar i alla väderstreck och kunskapsnonchalansen frodas. Människan söker sig till de slappaste fördomarna och den mest utmanande likgiltighet för vad som är rimligt. Måste vi in i ett tredje världskrig innan förnuftet åter ska vakna?

Sven-Eric Liedman, professor i idéhistoria, författare och DN-skribent resonerar om behovet av en ny upplysning, om vikten av läskunnighet och bildning och tar oss med tillbaka till rötterna, till tiden då den utopiska fantasin flödade och den ljusa upplysningen var självklar. Han utmanar oss till engagemang och konstaterar att när all världens olyckor, krig, hungersnöd och fattigdom har flugit ut ur Pandoras ask finns ändå en sak kvar i botten: hoppet.

År 1972 utkom en bok med titeln "Från Platon till Lenin: de politiska idéernas historia" skriven av idéhistorikern Sven-Eric Liedman, sedermera känd professor och författare till uppmärksammade böcker som "I skuggan av framtiden: modernitetens idéhistoria" (Augustvinnare 1997) och "Ett oändligt äventyr: om människans kunskaper".

"Från Platon till ..." har blivit något av ett standardverk om de ledande politiska tänkarna genom tiderna. Boken har följt med sin tid, och under åren har titeln ändrats i takt med ämnets uppdatering. Vid förra titelbytet fick den heta "Från Platon till kriget mot terrorismen" medan denna femtonde omarbetning bär titeln "Från Platon till demokratins kris". Så gott som allt som handlar om tiden efter 1945 är nytt.

Livet är kort, tiden rinner mellan fingrarna. Så mycket ska rymmas mellan födelse och död: arbete och vila, kärlek och vänskap, jakten på upplevelser och den ständiga strävan efter mening och insikt.

När vi kommer till världen är scenen för våra liv redan satt. Vi är inga oskrivna blad när vi föds, och tiden och miljön är givna. Men innanför dessa gränser kan vi göra våra livsval och kanske styra vår tillvaro i en ny, oväntad riktning.

Så gjorde Erik Söderberg, en präst på skånska landsbygden som hals över huvud begav sig till Stockholm för att förena sitt öde med en mycket yngre kvinnas. Så gjorde den unga Christiane Vulpius när hon valde att stanna som älskarinna i den store diktaren Goethes hus. Så gjorde den danske filosofen Søren Aabye Kierkegaard när han slog upp sin förlovning med Regine Olsen.

I Livstid reflekterar Sven-Eric Liedman över tid och samtid, om de avgörande ögonblicken och om livsvalen. I dessa tre människors liv, mer eller mindre kända, ryms en del av vad mänskligt liv kan vara. Alla är de på olika sätt präglade av omständigheterna, men de vågar stå för sina val och kan därför också sägas skapa mening i sina liv.

I förbigående dyker också en rad andra gestalter upp, alltifrån kyrkofadern Augustinus som levde för 1600 år sedan till den fattiga och totalt okända mjölkerskan Augusta Andersson som innanför snäva ramar sökte glädjeämnen i sin påvra tillvaro.

En personlig, tankeväckande bok som manar till eftertanke och väcker förundran över livets oändliga mångfald.

År 1972 utkom en bok med titeln "Från Platon till Lenin : de politiska idéernas historia" skriven av idéhistorikern Sven-Eric Liedman, sedermera känd professor och författare till uppmärksammade böcker som "I skuggan av framtiden : modernitetens idéhistoria" (Augustvinnare 1997) och "Ett oändligt äventyr : om människans kunskaper".

"Från Platon ..." har blivit något av ett standardverk om de ledande politiska tänkarna genom tiderna. Det är en bok som följt med sin tid, och under årens lopp har titeln ändrats i takt med ämnets uppdatering. Vid förra titelbytet fick den heta "Från Platon till kommunismens fall" medan denna utgåva, den fjortonde omarbetningen, hinner fram till en av de mest genomgripande händelserna i modern historia – 11 september 2001 – och har titeln "Från Platon till kriget mot terrorismen".

”Man förstår livet baklänges – men måste leva det framlänges”, säger Søren Kierkegaard. Men vad är det man förstår när man blickar tillbaka?   Sven-Eric Liedman minns en idyllisk barndom på skånska landsbygden, en strulig skoltid och en ungdom där allt skulle få plats, studier och poesi, kärlek och fester, barn och politik. Den tyska idealismen blev den första intellektuella erövringen, och i dess spår följde Marx och Engels. Några år på Sydsvenskan var omtumlande och avgörande. Livet vid universitetet blev lugnare till det yttre men fullt av inre dramatik och hårda duster med nyliberaler och gammalkonservativa. Efter Murens fall blev sikten friare, och krafterna kunde ägnas åt det väsentliga: en ström av goda doktorander och en rad omfattande idéhistoriska verk. Men det nya århundradet kom med ny oro. Terrorattacker följdes av ett blodigt krig mot terrorismen. Friheten blev till salu och solidariteten alltför dyr.   Det egna livet blev, trots världens elände, ganska gott med en växande familj. Men varifrån kom rastlösheten och tvånget att ständigt skynda vidare? Och vad är det som till sist går att förstå av livet? Kanske lärdomen från barndomen: att tillvaron kan vara himmel eller helvete, att steget dem emellan är kort och att det till sist är tillfälligheter som avgör om livet kommer att rymma mer ljus än mörker.

I En värld att vinna skildrar Sven-Eric Liedman den unge Karl Marx och hans väg till klarhet. Liedman bygger på detaljerade studier av originalmaterial men är också sällsynt välbevandrad i den väldiga litteraturen av kommentarer. Med livfullhet och skärpa beskriver han de skilda stadierna i filosofens utveckling, går in på de olika tolkningarna och prövar de olika hypoteserna. Sven-Eric Liedman är född 1939. Han blev filosofie doktor 1966 och året innan gav han ut essäsamlingen Samtidskänslan.

Det sägs som en självklarhet att vi idag lever i ett kunskapssamhälle. Men vad är egentligen kunskap, närmare besett?   I denna bok närmar sig Sven-Eric Liedman frågan på flera olika vis. Han visar hur världen tar form för det lilla barnet och understryker språkets avgörande roll i allt kunskapssökande. Han hävdar att alla de mångskiftande mänskliga kunskaperna i grunden är praktiska, t o m den mest abstrakta matematik. Han visar på skillnaden mellan den artificiella intelligens som datorn besitter och den mänskliga intelligensen, och gör en grundläggande distinktion mellan information och kunskap. Han polemiserar mot föreställningen att kunskap kan snabbinhämtas och påpekar att nya upptäckter ofta görs på oförutsägbara omvägar. Han analyserar kunskapens förhållande till makten och till pengarna, och han ställer avslutningsvis frågan om det är meningsfullt att tala om visdom idag och vad den i så fall har att göra med våra vanliga kunskapsområden.   Ett oändligt äventyr är en inspirerande guide i dagens motsägelsefulla och förvirrande verklighet.

"I mediernas osorterade värld finns inga gränser mellan det trovärdiga och partsintresset, insikten och fördomen, den sakliga upplysningen och reklamen, det snyltande medlidandet och inlevelsen. Både barnet och den vuxne måste skaffa sig redskap att hävda och utveckla sin egen välgrundade mening mitt i mångfaldens kaos.   Hur detta skall ske är en av de stora kunskapsfrågorna." Ur Ett oändligt äventyr

I samtidskänslan ligger en övertygelse om att vår tid är unik och kräver sina speciella uttryck. Ett konstverk får sin yttersta legitimering av att passa samman med den tid där det uppstår.

Sven-Eric Liedman har grupperat ett antal kritiska analyser, där han skarpsinnigt klarlägger attityder, känslor och schabloner kring detta fenomen. Förhållandet mellan den litterära kritiken, elitkultur och popkultur diskuteras, liksom författarnas nya språkintresse och de metafysiska pretentioner som det rymmer. De i sextiotalet allt vanligare kraven på en demokratisering, kraven på moraliska ställningstaganden och på en större internationalism blir föremål för inträngande analyser.

Samtidskänslan är en sällsynt självständig och intelligent uppgörelse med de mera schablonmässiga inslagen i den svenska kulturdebatten.

Sven-Eric Liedman är en svensk idéhistoriker född i Karlskoga 1939. Samtidskänslan är hans debut.

"Form" och "materia" har under årtusenden varit föremål för de stora tänkarnas intensiva intresse. Platon och Aristoteles, Descartes och Hobbes, Kant och Hegel, Derrida och Deleuze är bara några namn i den långa raden. Orden i fråga har också en avgörande betydelse för vetenskapernas utveckling i snävare bemärkelse. Vad är fysikens och kemins historia utan materieteorierna? Och som "stoff" och "innehåll" spelar de en avgörande roll för förståelsen av konst, musik och litteratur. Föreställningarna kring form och materia har, kort sagt, något väsentligt att säga om människan och hennes sätt att göra sig hemmastadd i världen. Stenarna i själen är den första samlade framställningen på temat form och materia i modern tid. Men den vänder sig till alla och envar som har ett levande intresse inte bara för det förflutnas stora tankar utan också för den djupare bakgrunden till nutidens mest ingrodda tankevanor om vad som kan göras eller inte. Liksom tidigare I skuggan av framtiden och Ett oändligt äventyr är den ingenting mindre än ett humanistiskt storverk.

”Frihet” är ett uråldrigt ord, som ständigt är på tal. Alla hyllar friheten och vill ha del av den, men det pågår samtidigt en oavlåtlig kamp om vad den innebär. Åtskilliga hävdar att den ekonomiska friheten är grunden för all annan frihet. Men ekonomisk frihet skiljer sig från annan frihet däri att den utesluter, medan friheten att tala och tänka tvärtom fungerar bättre ju fler som delar den. Tankar kan inte av egen kraft rubba tingen, men de kan sätta i gång processer som leder till förändringar också i tingens värld.     Förhållandet mellan frihet och egendom är centralt i Liedmans framställning, och dagens frågeställningar ses mot en historisk bakgrund. Men även andra teman granskas. Utan valfrihet ingen frihet, men bestäms inte frihetens omfattning av vad som faktiskt ligger inom räckhåll för den som väljer? Och avslutningsvis står friheten som känsla i fokus – frihet kan väcka skräck och ångest, men den kan också vara stilla lycka. Kanske är det möjligheten till fullständig passivitet som gör att aktiviteten framstår som ett uttryck för en verklig frihet.     Sven-Eric Liedman har med böcker som I skuggan av framtiden och Ett oändligt äventyr vunnit många läsare långt utanför fackkretsar.

När Muren revs och Sovjet och dess imperium föll samman trodde många att Karl Marx därmed skulle förlora all aktualitet.

Men så blev det inte. Tvärtom har han åter kommit i centrum i en tid av skenande kapitalism. Det är som kapitalismens främste kritiker han lever vidare, inte som den avlägsne anfadern till Sovjetkommunismen. Marxismen är inte hans verk; ett lämpligare namn är engelsismen, efter Friedrich Engels, hans vän, välgörare och medarbetare. Marx själv slog sig inte till ro med några färdiga resultat. Han fullbordade inte Kapitalet, sitt viktigaste arbete, trots att han arbetade med det i flera årtionden. Ständigt var han redo att tillägna sig nya tankar och nytt material.

Samtidigt är det han som gett den mest levande, fortfarande träffande bilden av det moderna, kapitalistiska samhället där ”allt som är fast förflyktigas”.

Bilden av Marx har i grunden förändrats genom de senaste årtiondenas internationella forskning och inte minst genom den stora kritiska utgåvan av hans skrifter, brev och anteckningar.

Det är denna nya bild som Sven-Eric Liedman förmedlar i Karl Marx – en biografi. Men därutöver rymmer boken flera egna resultat. Det gäller både Marx syn på politikens roll och möjligheter i samhället och flera av hans grundläggande begrepp som dialektik och alienation. Inte minst klargörs både likheter och skillnader mellan Marx och hans efterföljare.

Karl Marx och Sigmund Freud -- aktuella, kontroversiella. Ständigt dödförklaras de för att i nästa ögonblick åter hamna högst upp på dagordningen. Deras inflytande på eftervärlden har varit enormt men också motsägelsefullt. Varför fortsätter de att engagera oss? Varför är de fortsatt aktuella? Med lätt och sakkunnig hand tecknas här ett panorama över två av historiens mest inflytelserika personer.

År 1972 utkom en bok med titeln "Från Platon till Lenin: de politiska idéernas historia" skriven av idéhistorikern Sven-Eric Liedman, sedermera känd professor och författare till uppmärksammade böcker som "I skuggan av framtiden: modernitetens idéhistoria" (Augustvinnare 1997) och "Ett oändligt äventyr: om människans kunskaper".

"Från Platon till ..." har blivit något av ett standardverk om de ledande politiska tänkarna genom tiderna. Boken har följt med sin tid, och under åren har titeln ändrats i takt med ämnets uppdatering. Vid förra titelbytet fick den heta "Från Platon till kriget mot terrorismen" medan denna femtonde omarbetning bär titeln "Från Platon till demokratins kris". Så gott som allt som handlar om tiden efter 1945 är nytt.

"Många har skrivit om ålderdomen. Sällan är de över åttio; det vanligaste är sextio eller däromkring. Då skriver man inte riktigt inifrån utan föreställer sig snarare hur det är att bli äldre. Den som är åttio eller mer än redan rutinerad som pensionär. Inte för att man vet hur alla andra har det. Det jag kan göra är att avlägga ett personligt vittnesbörd om hur det kan vara att bli gammal. Formen för detta vittnesbörd är essäns bångstyriga frihet, med snabba kast, ögonblicksbilder, korta resonemang, reflektioner. Kanske finns det en överskådlighet i själva oöverskådligheten."

Sven-Eric Liedman iakttar med förundran och skärpa vår samtid, ser tillbaka på västerlandets historia och ger oss trots allt hopp om framtiden.

”Från min utsiktsplats vid datorn blickar jag ut över ett hav av lysande ljusgröna, ännu vårfriska almlöv. Ibland sitter en pilfink och gungar ytterst på en av de tunna grenarna. Just nu klättrar en gröngöling längs stammen. Det är en lust att leva.

Men hur kan det vara en lust när historien kanske snart tar slut och med den vår alltid lika uppfinningsrika och självförstörande mänsklighet? Säg det. Men så är det, och jag vet att jag som många andra kombinerar trivsel i det lilla livet med en skälvande oro inför det som händer i det stora.

Hur kan vi hantera vår förvirring?”

I skuggan av framtiden (1997) är en stimulerande och medryckande sammanfattning av främst det västerländska tänkandets utveckling på det i vidaste mening kulturella området från antiken till idag. Sven-Eric Liedman beskriver hur uppfattningen om tiden och rummet förändrats liksom människans uppfattning om sig själv, hur bildningens och kunskapssökandets innehåll och syfte förändrats och han behandlar statens och politikens frigörelse från religionen m.m.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

År 1972 utkom en bok med titeln "Från Platon till Lenin : de politiska idéernas historia" skriven av idéhistorikern Sven-Eric Liedman, sedermera känd professor och författare till uppmärksammade böcker som "I skuggan av framtiden : modernitetens idéhistoria" (Augustvinnare 1997) och "Ett oändligt äventyr : om människans kunskaper".

"Från Platon ..." har blivit något av ett standardverk om de ledande politiska tänkarna genom tiderna. Det är en bok som följt med sin tid, och under årens lopp har titeln ändrats i takt med ämnets uppdatering. Vid förra titelbytet fick den heta "Från Platon till kommunismens fall" medan denna utgåva, den fjortonde omarbetningen, hinner fram till en av de mest genomgripande händelserna i modern historia – 11 september 2001 – och har titeln "Från Platon till kriget mot terrorismen".

Inför valet 2010 rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och nya läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver?

I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna?

I HETS! (2011) riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar.Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

I skuggan av framtiden är en stimulerande och medryckande sammanfattning av - främst det västerländska - tänkandets utveckling på det i vidaste mening kulturella området från antiken och fram till idag. Den inleds med en livfull och engagerande skildring av hur uppfattningarna om tiden och rummet förvandlats under de västerländska kulturernas kända historia. Därefter beskriver författaren hur människans uppfattning om sig själv har förändrats om och om igen, hur en avgörande brytpunkt kom när man frångick tron att världen skapades fix och färdig några tusen år före Kristus och den statiska världsuppfattningen gav vika för en tro på utveckling.Del två av boken inleds med ett referat av hur bildningens och kunskapssökandets innehåll och syfte har förändrats. Skolans utveckling och bakgrunder belyses, och det påpekas hur alla regimers ständiga förändringar av skolsystemen har tenderat att befästa de avarter de velat avhjälpa. Därefter följer en diskussion om begreppet konst, dess relativitet och reproducer-barhet och frågan om det unika. I följande kapitel behandlas statens och politikens frigörelse från religionen, människan som sin egen gud och religionernas egenliv därefter samt de religiösa sedernas återkomst i politiskt ceremoniel. Det gamla Kina och dess förhållande till Europa genom århundradena diskuteras därefter, liksom kolonialismen i främst Afrika samt koloniernas frigörelse under 1900-talets andra hälft.Avslutningen ägnar författaren den framtid som bokens titel talar om och diskuterar liksom i förordet begreppen "hård" och "mjuk" upplysning. Till den hårda är den materiella framstegstanken kopplad. Den mjuka står för en förhoppning om växande samförstånd och samarbete i världens relationer. Denna förhoppning kan följas genom århundradena och dess mönster kastar sin skugga in i framtiden.