»Dansösen brukade komma till Gare du Nord sju och fyrtiofem på morgnarna. Sedan metron till Place de Clichy. Huset där Studio Wacker låg var förfallet. På bottenvåningen  ett tiotal begagnade pianon oordnat som i ett förråd. Våningen ovanför ett slags kantin med en bar och så danssalarna. Hon tog lektioner hos Boris Kniaseff, en ryss som ansågs vara en av de bästa lärarna ... En speciell lukt av gammalt trä, lavendel och svett.»

I sin senaste roman Dansösen tänker författarjaget tillbaka på en period i sin ungdoms Paris femtio år tidigare, en tid av vilsenhet inför en oviss framtid. Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid, minnesbilder av möten i det förflutna dyker upp i ett beslöjat ljus.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste  levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld». 

»Jag blir som en seismograf när jag läser Dansösen , känner hur kontinentalplattorna i Modianos romanvärld sätts i rörelse, om än mycket sofistikerat. Det gör mig upphetsad. Dansösen är en kraftfull och glimrande roman. Imponerande och roligt att Patrick Modiano lyckas toppa sig själv så här på upploppet.» Kulturnytt, SR P1

»Romanen Dansösen är oerhört fint gestaltad och översättningen en njutning. En lite pärla.» BTJ

I sin senaste roman Chevreuse ser författaren Jean Bosmans, Patrick Modianos alter ego, tillbaka på sitt liv ur olika tidsperspektiv. Likt Proust är Bosmans på spaning efter den tid som flytt.

Vid ett återbesök i det hus i den lilla kommunen Chevreuse, där han som barn en period var inackorderad, väcks minnen av hemliga telefonsamtal och nattliga påhälsningar av tvivelaktiga personer till liv. Och det är när Bosmans befinner sig i vindsrummet som han förstår att han kan ha varit vittne till ett brott som begicks där i hans tidiga barndom.

Chevreuse är en djupt fascinerande roman, och som så ofta hos Modiano är minnet och glömskan ledmotiv, liksom känslan av en ständigt lurande fara.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld».

»Eventuellt skriver Modiano världens mest sofistikerade deckare.»Aftonbladet

»När man lägger ifrån sig 'Chevreuse' är det med en stark känsla av att ha varit med om ett inre drama.»Sydsvenskan

»I det lilla formatet är det här stor romankonst av det slag Modiano är en mästare i. Ett läsäventyr man kommer att minnas.»BTJ

Patrick Modianos senaste roman Slumrande minnen är ett strålande exempel på den »minneskonst» för vilken den franske författaren Patrick Modiano 2014 tilldelades Nobelpriset i litteratur. I romanen väcks minnen från tidigt 1960-tal ur sin slummer och möten med personer, huvudsakligen kvinnor, som hade betydelse för Modiano på olika vis dyker i hans medvetande. Ett mord, där en av kvinnorna är inblandad och där även författaren snart blir medbrottsling, löper som en röd tråd genom boken. 

Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld»

»vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverket. ... Det fina är ju att man aldrig blir färdig med detta författarskap; saknaden som infinner sig när man läst ut en bok dämpas av insikten att man när som helst kan läsa om hans tidigare.»Dagens Nyheter

»Det är som att jag får bättre syn på saker efter att ha läst hans böcker, lite som att skärpan på omgivningen ställs in, för varje ord är liksom en viktig ledtråd i hans text. ... Jag gillar detta.» Kulturnytt, P1

»Och visst är även Slumrande minnen en form av vittnesskildring. Men kanske inte riktigt som Modiano hade tänkt sig. För snarare än de udda existenser som han så skickligt målar fram, är det porträttet av författaren själv in spe som drabbar starkast. Eller så var det just så det var tänkt.»Svenska Dagbladet

»Modianos minnesregim bärs upp av hans smidiga och suggestiva stil, där det relativa samspelar med det absoluta. Utan möda kan han med en enda formulering förflytta läsaren till en lika svunnen som avundsvärd ungdom: Jag var länge förvissad om att äkta möten bara kunde uppstå på gatan .»Göteborgs-Posten

»Man läser och hisnar. Det är stor litteratur i en enkel, exakt men anspråkslös prosa, tryggt översatt av rutinerade Anna Säflund-Orstadius. Precis som vanligt.»BTJ-häftet

Paris, 1940-tal. Berättarjaget är en blyg artonåring som går en kurs på en teaterskola.

Tre kvällar i veckan är det »gruppövning». Det är när stjärnan på kursen, kamraterna emellan kallad »grevinnan», har vunnit första pris i drama i den årliga tävlingen, som han får syn på en liten flicka som sover i en av de röda sammetsfåtöljerna längst bak i salen. Hon visar sig vara dotter till »grevinnan» som kallar henne för Lilla smycket.

Långt senare är det Lilla smycket själv som är berättaren i den roman av Patrick Modiano som bär hennes namn.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld». 

»Jag minns knappt några andra händelser från denna tid i mitt liv. Jag har nästan glömt mina föräldrars ansikten. Jag hade bott kvar i deras våning ännu en tid, sedan hoppat av studierna och nu försörjde jag mig på att sälja antikvariska böcker. Inte långt efter att jag lärt känna Jacqueline och Van Bever tog jag in på ett hotell i närheten av deras, Hôtel de Lima. Jag hade ändrat födelsedatum i mitt pass, lagt till ett år och på så sätt uppnått myndighetsålder.»

I sin roman (1996) ser berättarjaget tillbaka på en period i sin ungdom trettio år tidigare. Och som så ofta i Modianos böcker är minnet och glömskan ledmotiv. Liksom en ung kvinnas gåtfulla försvinnande... 

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur.

»en gripande och ytterst tänkvärd gestaltning av tillvarons ofullkomlighet och sorgen i orealiserade möjligheter.»Sydsvenskan

»Romanen har väntat tjugofyra år på att komma ut i svensk översättning och bokförlaget står för ännu en välgärning.» Arbetarbladet

»Det är just så bitterljuvt och drömskt som det brukar. Men vad gör det, när Modiano varierar sig så här vackert?»Tidningen Vi

»'Ur den djupaste glömska' är romanens titel. Den antyder vad som alla hans romaner har gemensamt: att väcka minnen av människor och miljöer. (...) För översättningen svarar Anna Säflund-Orstadius. Hon har tagit väl vara på författarens njutbara stil.»Jönköpings-Posten

»Modiano har skrivit en fantastisk bok om att vara ung, sökande och orädd och boken fångar mig med stor kraft. Berättelsen är kanske till största delen en beskrivning av att leta efter något. Jag tror att det kallas livet.»dagensbok.com

»På sista tiden hade Bosmans tänkt på vissa episoder i sin ungdom, episoder utan fortsättning, tvärt avklippta, ansikten utan namn, flyktiga möten. Alltsammans tillhörde ett avlägset förflutet, men eftersom dessa korta sekvenser inte hängde samman med hans liv i övrigt svävade de fritt, i ett evigt nu. Han skulle aldrig sluta undra över det, aldrig få svar. (. . .) Det svindlade för honom när han tänkte på vad som kunde ha varit men inte blev.»

Den franske författaren Patrick Modiano född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld».

»Horisonten är en mångfacetterad och gripande roman, skriven av en författare med fullständig kontroll över sina uttrycksmedel, ett omdöme som även gäller översättaren Anna Säflund-Orstadius.» Sydsvenskan

»I Horisonten skildrar Patrick Modiano, på ett mästerligt sätt, den svindel som kan uppstå vid tanken på vad som kunde ha varit, men inte blev.» Nerikes Allehanda

»Han kröker universum. Han är skönlitteraturens kvantfysiker som undersöker hur rum och tid hör ihop. (...) Efter att under hösten sträckläst en rad av Modianos tidigare böcker är jag helt hypnotiserad av hans odysséer genom rumtidväven.» Arbetarbladet

»Vad som gör den till en så viktig pusselbit är att Modiano här, tydligare än någonsin förut, redogör för sin centrala tematik, tiden och minnet.» Dagens Nyheter

 »Dansösen brukade komma till Gare du Nord sju och fyrtiofem på morgnarna. Sedan metron till Place de Clichy. Huset där Studio Wacker låg var förfallet. På bottenvåningen  ett tiotal begagnade pianon oordnat som i ett förråd. Våningen ovanför ett slags kantin med en bar och så danssalarna. Hon tog lektioner hos Boris Kniaseff, en ryss som ansågs vara en av de bästa lärarna ... En speciell lukt av gammalt trä, lavendel och svett.»

I sin senaste roman Dansösen tänker författarjaget tillbaka på en period i sin ungdoms Paris femtio år tidigare, en tid av vilsenhet inför en oviss framtid. Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid, minnesbilder av möten i det förflutna dyker upp i ett beslöjat ljus.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste  levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld». 

»Jag blir som en seismograf när jag läser Dansösen , känner hur kontinentalplattorna i Modianos romanvärld sätts i rörelse, om än mycket sofistikerat. Det gör mig upphetsad. Dansösen är en kraftfull och glimrande roman. Imponerande och roligt att Patrick Modiano lyckas toppa sig själv så här på upploppet.» Kulturnytt, SR P1

»Romanen Dansösen är oerhört fint gestaltad och översättningen en njutning. En lite pärla.» BTJ

I sin senaste roman Chevreuse ser författaren Jean Bosmans, Patrick Modianos alter ego, tillbaka på sitt liv ur olika tidsperspektiv. Likt Proust är Bosmans på spaning efter den tid som flytt.

Vid ett återbesök i det hus i den lilla kommunen Chevreuse, där han som barn en period var inackorderad, väcks minnen av hemliga telefonsamtal och nattliga påhälsningar av tvivelaktiga personer till liv. Och det är när Bosmans befinner sig i vindsrummet som han förstår att han kan ha varit vittne till ett brott som begicks där i hans tidiga barndom.

Chevreuse är en djupt fascinerande roman, och som så ofta hos Modiano är minnet och glömskan ledmotiv, liksom känslan av en ständigt lurande fara.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld».

»Eventuellt skriver Modiano världens mest sofistikerade deckare.»Aftonbladet

»När man lägger ifrån sig 'Chevreuse' är det med en stark känsla av att ha varit med om ett inre drama.»Sydsvenskan

»I det lilla formatet är det här stor romankonst av det slag Modiano är en mästare i. Ett läsäventyr man kommer att minnas.»BTJ

Patrick Modianos senaste roman Slumrande minnen är ett strålande exempel på den »minneskonst» för vilken den franske författaren Patrick Modiano 2014 tilldelades Nobelpriset i litteratur. I romanen väcks minnen från tidigt 1960-tal ur sin slummer och möten med personer, huvudsakligen kvinnor, som hade betydelse för Modiano på olika vis dyker i hans medvetande. Ett mord, där en av kvinnorna är inblandad och där även författaren snart blir medbrottsling, löper som en röd tråd genom boken. 

Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld»

»vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverket. ... Det fina är ju att man aldrig blir färdig med detta författarskap; saknaden som infinner sig när man läst ut en bok dämpas av insikten att man när som helst kan läsa om hans tidigare.»Dagens Nyheter

»Det är som att jag får bättre syn på saker efter att ha läst hans böcker, lite som att skärpan på omgivningen ställs in, för varje ord är liksom en viktig ledtråd i hans text. ... Jag gillar detta.» Kulturnytt, P1

»Och visst är även Slumrande minnen en form av vittnesskildring. Men kanske inte riktigt som Modiano hade tänkt sig. För snarare än de udda existenser som han så skickligt målar fram, är det porträttet av författaren själv in spe som drabbar starkast. Eller så var det just så det var tänkt.»Svenska Dagbladet

»Modianos minnesregim bärs upp av hans smidiga och suggestiva stil, där det relativa samspelar med det absoluta. Utan möda kan han med en enda formulering förflytta läsaren till en lika svunnen som avundsvärd ungdom: Jag var länge förvissad om att äkta möten bara kunde uppstå på gatan .»Göteborgs-Posten

»Man läser och hisnar. Det är stor litteratur i en enkel, exakt men anspråkslös prosa, tryggt översatt av rutinerade Anna Säflund-Orstadius. Precis som vanligt.»BTJ-häftet

Paris, 1940-tal. Berättarjaget är en blyg artonåring som går en kurs på en teaterskola.

Tre kvällar i veckan är det »gruppövning». Det är när stjärnan på kursen, kamraterna emellan kallad »grevinnan», har vunnit första pris i drama i den årliga tävlingen, som han får syn på en liten flicka som sover i en av de röda sammetsfåtöljerna längst bak i salen. Hon visar sig vara dotter till »grevinnan» som kallar henne för Lilla smycket.

Långt senare är det Lilla smycket själv som är berättaren i den roman av Patrick Modiano som bär hennes namn.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld». 

»Jag minns knappt några andra händelser från denna tid i mitt liv. Jag har nästan glömt mina föräldrars ansikten. Jag hade bott kvar i deras våning ännu en tid, sedan hoppat av studierna och nu försörjde jag mig på att sälja antikvariska böcker. Inte långt efter att jag lärt känna Jacqueline och Van Bever tog jag in på ett hotell i närheten av deras, Hôtel de Lima. Jag hade ändrat födelsedatum i mitt pass, lagt till ett år och på så sätt uppnått myndighetsålder.»

I sin roman (1996) ser berättarjaget tillbaka på en period i sin ungdom trettio år tidigare. Och som så ofta i Modianos böcker är minnet och glömskan ledmotiv. Liksom en ung kvinnas gåtfulla försvinnande... 

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur.

»en gripande och ytterst tänkvärd gestaltning av tillvarons ofullkomlighet och sorgen i orealiserade möjligheter.»Sydsvenskan

»Romanen har väntat tjugofyra år på att komma ut i svensk översättning och bokförlaget står för ännu en välgärning.» Arbetarbladet

»Det är just så bitterljuvt och drömskt som det brukar. Men vad gör det, när Modiano varierar sig så här vackert?»Tidningen Vi

»'Ur den djupaste glömska' är romanens titel. Den antyder vad som alla hans romaner har gemensamt: att väcka minnen av människor och miljöer. (...) För översättningen svarar Anna Säflund-Orstadius. Hon har tagit väl vara på författarens njutbara stil.»Jönköpings-Posten

»Modiano har skrivit en fantastisk bok om att vara ung, sökande och orädd och boken fångar mig med stor kraft. Berättelsen är kanske till största delen en beskrivning av att leta efter något. Jag tror att det kallas livet.»dagensbok.com

»På sista tiden hade Bosmans tänkt på vissa episoder i sin ungdom, episoder utan fortsättning, tvärt avklippta, ansikten utan namn, flyktiga möten. Alltsammans tillhörde ett avlägset förflutet, men eftersom dessa korta sekvenser inte hängde samman med hans liv i övrigt svävade de fritt, i ett evigt nu. Han skulle aldrig sluta undra över det, aldrig få svar. (. . .) Det svindlade för honom när han tänkte på vad som kunde ha varit men inte blev.»

Den franske författaren Patrick Modiano född 1945, har sedan debuten 1968 skrivit ett trettiotal böcker. Med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, har Modiano sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Patrick Modiano tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld».

»Horisonten är en mångfacetterad och gripande roman, skriven av en författare med fullständig kontroll över sina uttrycksmedel, ett omdöme som även gäller översättaren Anna Säflund-Orstadius.» Sydsvenskan

»I Horisonten skildrar Patrick Modiano, på ett mästerligt sätt, den svindel som kan uppstå vid tanken på vad som kunde ha varit, men inte blev.» Nerikes Allehanda

»Han kröker universum. Han är skönlitteraturens kvantfysiker som undersöker hur rum och tid hör ihop. (...) Efter att under hösten sträckläst en rad av Modianos tidigare böcker är jag helt hypnotiserad av hans odysséer genom rumtidväven.» Arbetarbladet

»Vad som gör den till en så viktig pusselbit är att Modiano här, tydligare än någonsin förut, redogör för sin centrala tematik, tiden och minnet.» Dagens Nyheter