"En elegant uppsats av litterärt snitt som får historien att verka tjockare, mer sammansatt, än den var innan läsningen."Svenska Dagbladet

"En underhållande och informationsrik historielektion."Dagens Nyheter

Få saker symboliserar Sverige mer i utlandet än Nobelpriset, och inget annat litterärt pris är så uppmärksammat och prestigefyllt. Men hur går det egentligen till när pristagaren utses? Stämmer verkligen Svenska Akademiens försäkringar om att priset är helt opolitiskt? Varför fick så många ryssar priset under så kort tid? Hur kan så få kvinnor ha fått priset? Och vad hände med priset under krisen 2018 när själva Svenska Akademien verkade vara på väg att falla sönder och förlora sin rätt att utse pristagare?

Kaj Schueler har under många år fördjupat sig i de dolda processerna bakom Nobelpriset. I sin nya bok skriver han, efter att den femtioåriga sekretessen brutits, om spelet kring nomineringar och urvalsprocesser, om intriger och läckor, om de som tackat nej till priset och de som aldrig fick det, om färgstarka akademiledamöter från Anders Österling och Artur Lundkvist till Kerstin Ekman och Horace Engdahl.

Det är trots allt bara ett pris är insatt och fascinerande läsning om världens finaste litterära utmärkelse.

Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem."Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ´Björn har verkligen civilkurage´, sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om ´goda hjältar´ som Albert Schweitzer m.fl.Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet ´ramlade över´ mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det ´goda maskineriet´ men jag ville förutsättningslöst ´lära känna´ en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."/Kaj Schueler

Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. Något senare, under en promenad, tillägger han, det får inte bli för gravallvarligt, det här med litteraturen är ju bara en del av livet. Det finns så mycket mer.Nej, gravallvarligt ska det inte bli men väl både allvar och skratt. För Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt huserade sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland frambringar det ett leende eller bullrande skratt hos läsaren, som i Pölsan.Det går dock inte att förutsäga var ett samtal med Torgny Lindgren slutar. En fråga har aldrig ett entydigt svar. Det kan liknas vid ett träd med ett fast rotsystem och en mängd grenar och skott som skjuter åt all världens håll. Det enda jag tror man med säkerhet kan säga att är att det handlar om förhållningssätt till livet och till att vara vid liv.Utgångspunkten för den här boken är givetvis författarskapet, böckerna som blivit så älskade av läsarna. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. Men det är en svår och känslig balansgång och därför har jag valt en mening ur Ormens väg på hälleberget som riktmärke för detta arbete: Ty vilken människa vet vad i människan är?

Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. Något senare, under en promenad, tillägger han, det får inte bli för gravallvarligt, det här med litteraturen är ju bara en del av livet. Det finns så mycket mer.Nej, gravallvarligt ska det inte bli men väl både allvar och skratt. För Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt huserade sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland frambringar det ett leende eller bullrande skratt hos läsaren, som i Pölsan.Det går dock inte att förutsäga var ett samtal med Torgny Lindgren slutar. En fråga har aldrig ett entydigt svar. Det kan liknas vid ett träd med ett fast rotsystem och en mängd grenar och skott som skjuter åt all världens håll. Det enda jag tror man med säkerhet kan säga att är att det handlar om förhållningssätt till livet och till att vara vid liv.Utgångspunkten för den här boken är givetvis författarskapet, böckerna som blivit så älskade av läsarna. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. Men det är en svår och känslig balansgång och därför har jag valt en mening ur Ormens väg på hälleberget som riktmärke för detta arbete: Ty vilken människa vet vad i människan är?Ur förordet till Torgny om Lindgren

Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem."Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ´Björn har verkligen civilkurage´, sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om ´goda hjältar´ som Albert Schweitzer m.fl. Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet ´ramlade över´ mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det ´goda maskineriet´ men jag ville förutsättningslöst ´lära känna´ en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."/Kaj Schueler

"Det är så mycket jag inte vet om min mamma."Kaj Schuelers mor talade nästan aldrig om sin uppväxt, och när hon dog påbörjade han en upptäcktsresa in i hennes förflutna. Ruth Herz föddes av judiska föräldrar i tyska Bingen och kom till Sverige i januari 1939, en månad före sin 16-årsdag. Tillsammans med en grupp andra judiska ungdomar grundade hon en kibbutz på Hälsinggården i Dalarna. Kvar i Tyskland fanns hennes föräldrar, vars tillvaro blev alltmer kringskuren på grund av förföljelse och förtryck.Samtidigt som Ruth levde i en judisk gemenskap med drömmar om att utvandra till Palestina, Hemlandet, blev hennes föräldrars liv allt svårare, till den dag då de deporterades från sitt hem. Spåren efter dem slutar i polska Piaski. Troligen dödades de på plats eller i något av nazisternas närliggande läger.Ruth återförenades aldrig med sina föräldrar, och den familjehistoria som den unge Kaj skulle ha velat lyssna till ekade av tystnad. Kaj Schueler skriver personligt och drabbande om en familj som slets itu.

Få saker symboliserar Sverige mer i utlandet än Nobelpriset, och inget annat litterärt pris är så uppmärksammat och prestigefyllt. Men hur går det egentligen till när pristagaren utses? Stämmer verkligen Svenska Akademiens försäkringar om att priset är helt opolitiskt? Varför fick så många ryssar priset under så kort tid? Hur kan så få kvinnor ha fått priset (18 av 121 pristagare)? Och vad hände med priset under krisen 2018 när själva Svenska Akademien verkade vara på väg att falla sönder och förlora sin rätt att utse pristagare?

Kaj Schueler har under många år fördjupat sig i de dolda processerna bakom Nobelpriset. I sin nya bok skriver han, efter att den femtioåriga sekretessen brutits, om spelet kring nomineringar och urvalsprocesser, om intriger och läckor, om de som tackat nej till priset och de som aldrig fick det, om färgstarka akademiledamöter från Anders Österling och Artur Lundkvist till Kerstin Ekman och Horace Engdahl.

Det är trots allt bara ett pris är insatt och fascinerande läsning om världens finaste litterära utmärkelse.

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta.  Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. 

De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad.  Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. 

Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.

Former & uttryck är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2022. Den rymmer tematiska analyser av Pär Lagerkvists verk, men också diskussioner om Lagerkvists prosadikter, korta prosatexter och noveller från ett genreperspektiv. Till det kommer essäer om Bengt Lagerkvists tv-dramatisering av ”Hissen som gick ner i helvete” och om den novellen som skräckfiktion betraktad, om Gäst hos verkligheten som Växjöroman (eller inte), om hur Lagerkvists verk får förnyad aktualitet i ljuset av dagens krig i Europa, om en gåtfull dikt som felaktigt tillskrivits Lagerkvist i dödsannonser, skönlitterära bidrag och mycket annat.

Former & uttryck rymmer bidrag av Rolf Almström, Sam Carlquist, Petra Carlsson Redell, Cecilia Davidsson, Magnus Eriksson, Peter Forsgren, Jonas Gardell, Caroline Grimwalker, Erik Hedling, Martin Hellström, Elisabeth Hjorth, Maria Jönsson, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Göran Rosenberg, Niklas Schiöler, Kaj Schueler, Anna Schulze och Åsa Wintoft.

Gäst, främling, utstött är Pär Lagerkvist-samfundets årsbok för 2025. Det är också hundra år sedan Pär Lagerkvists klassiska barndomsskildring Gäst hos verkligheten gavs ut, vilket sätter sin prägel på årsskriften. Den innehåller analyser av romanen, jämförelser med andra författares gestaltade barndomsvärldar, personliga kommentarer där romanen får spegla författarens egen Uppväxt och bildningsgång, betraktelser om hur man skriver fram en barndom och om hur den klassiska barndomsskildringen kan bli en modern roman för barn. Årsboken rymmer också bidrag om Sibyllan, Lagerkvists litterära stil och författarens insatser för Nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson.

Årsbokens artiklar har författats av Ida Andersen, Mikael Askander, Olof Eriksson, Inger Edelfeldt, Peter Forsgren, Inger Frimansson, Martin Hellström, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Karin Nykvist, Tina K Persson, Niklas Rådström, Steve Sem-Sandberg, Kaj Schueler, Martin Tunström, Katarina von Bredow och Lena Wibroe.

"En elegant uppsats av litterärt snitt som får historien att verka tjockare, mer sammansatt, än den var innan läsningen."Svenska Dagbladet

"En underhållande och informationsrik historielektion."Dagens Nyheter

Få saker symboliserar Sverige mer i utlandet än Nobelpriset, och inget annat litterärt pris är så uppmärksammat och prestigefyllt. Men hur går det egentligen till när pristagaren utses? Stämmer verkligen Svenska Akademiens försäkringar om att priset är helt opolitiskt? Varför fick så många ryssar priset under så kort tid? Hur kan så få kvinnor ha fått priset? Och vad hände med priset under krisen 2018 när själva Svenska Akademien verkade vara på väg att falla sönder och förlora sin rätt att utse pristagare?

Kaj Schueler har under många år fördjupat sig i de dolda processerna bakom Nobelpriset. I sin nya bok skriver han, efter att den femtioåriga sekretessen brutits, om spelet kring nomineringar och urvalsprocesser, om intriger och läckor, om de som tackat nej till priset och de som aldrig fick det, om färgstarka akademiledamöter från Anders Österling och Artur Lundkvist till Kerstin Ekman och Horace Engdahl.

Det är trots allt bara ett pris är insatt och fascinerande läsning om världens finaste litterära utmärkelse.

Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem."Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ´Björn har verkligen civilkurage´, sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om ´goda hjältar´ som Albert Schweitzer m.fl.Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet ´ramlade över´ mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det ´goda maskineriet´ men jag ville förutsättningslöst ´lära känna´ en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."/Kaj Schueler

Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. Något senare, under en promenad, tillägger han, det får inte bli för gravallvarligt, det här med litteraturen är ju bara en del av livet. Det finns så mycket mer.Nej, gravallvarligt ska det inte bli men väl både allvar och skratt. För Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt huserade sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland frambringar det ett leende eller bullrande skratt hos läsaren, som i Pölsan.Det går dock inte att förutsäga var ett samtal med Torgny Lindgren slutar. En fråga har aldrig ett entydigt svar. Det kan liknas vid ett träd med ett fast rotsystem och en mängd grenar och skott som skjuter åt all världens håll. Det enda jag tror man med säkerhet kan säga att är att det handlar om förhållningssätt till livet och till att vara vid liv.Utgångspunkten för den här boken är givetvis författarskapet, böckerna som blivit så älskade av läsarna. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. Men det är en svår och känslig balansgång och därför har jag valt en mening ur Ormens väg på hälleberget som riktmärke för detta arbete: Ty vilken människa vet vad i människan är?

Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. Något senare, under en promenad, tillägger han, det får inte bli för gravallvarligt, det här med litteraturen är ju bara en del av livet. Det finns så mycket mer.Nej, gravallvarligt ska det inte bli men väl både allvar och skratt. För Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt huserade sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland frambringar det ett leende eller bullrande skratt hos läsaren, som i Pölsan.Det går dock inte att förutsäga var ett samtal med Torgny Lindgren slutar. En fråga har aldrig ett entydigt svar. Det kan liknas vid ett träd med ett fast rotsystem och en mängd grenar och skott som skjuter åt all världens håll. Det enda jag tror man med säkerhet kan säga att är att det handlar om förhållningssätt till livet och till att vara vid liv.Utgångspunkten för den här boken är givetvis författarskapet, böckerna som blivit så älskade av läsarna. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. Men det är en svår och känslig balansgång och därför har jag valt en mening ur Ormens väg på hälleberget som riktmärke för detta arbete: Ty vilken människa vet vad i människan är?Ur förordet till Torgny om Lindgren

Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem."Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ´Björn har verkligen civilkurage´, sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om ´goda hjältar´ som Albert Schweitzer m.fl. Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet ´ramlade över´ mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det ´goda maskineriet´ men jag ville förutsättningslöst ´lära känna´ en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."/Kaj Schueler

"Det är så mycket jag inte vet om min mamma."Kaj Schuelers mor talade nästan aldrig om sin uppväxt, och när hon dog påbörjade han en upptäcktsresa in i hennes förflutna. Ruth Herz föddes av judiska föräldrar i tyska Bingen och kom till Sverige i januari 1939, en månad före sin 16-årsdag. Tillsammans med en grupp andra judiska ungdomar grundade hon en kibbutz på Hälsinggården i Dalarna. Kvar i Tyskland fanns hennes föräldrar, vars tillvaro blev alltmer kringskuren på grund av förföljelse och förtryck.Samtidigt som Ruth levde i en judisk gemenskap med drömmar om att utvandra till Palestina, Hemlandet, blev hennes föräldrars liv allt svårare, till den dag då de deporterades från sitt hem. Spåren efter dem slutar i polska Piaski. Troligen dödades de på plats eller i något av nazisternas närliggande läger.Ruth återförenades aldrig med sina föräldrar, och den familjehistoria som den unge Kaj skulle ha velat lyssna till ekade av tystnad. Kaj Schueler skriver personligt och drabbande om en familj som slets itu.

Få saker symboliserar Sverige mer i utlandet än Nobelpriset, och inget annat litterärt pris är så uppmärksammat och prestigefyllt. Men hur går det egentligen till när pristagaren utses? Stämmer verkligen Svenska Akademiens försäkringar om att priset är helt opolitiskt? Varför fick så många ryssar priset under så kort tid? Hur kan så få kvinnor ha fått priset (18 av 121 pristagare)? Och vad hände med priset under krisen 2018 när själva Svenska Akademien verkade vara på väg att falla sönder och förlora sin rätt att utse pristagare?

Kaj Schueler har under många år fördjupat sig i de dolda processerna bakom Nobelpriset. I sin nya bok skriver han, efter att den femtioåriga sekretessen brutits, om spelet kring nomineringar och urvalsprocesser, om intriger och läckor, om de som tackat nej till priset och de som aldrig fick det, om färgstarka akademiledamöter från Anders Österling och Artur Lundkvist till Kerstin Ekman och Horace Engdahl.

Det är trots allt bara ett pris är insatt och fascinerande läsning om världens finaste litterära utmärkelse.

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta.  Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. 

De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad.  Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. 

Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.

Former & uttryck är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2022. Den rymmer tematiska analyser av Pär Lagerkvists verk, men också diskussioner om Lagerkvists prosadikter, korta prosatexter och noveller från ett genreperspektiv. Till det kommer essäer om Bengt Lagerkvists tv-dramatisering av ”Hissen som gick ner i helvete” och om den novellen som skräckfiktion betraktad, om Gäst hos verkligheten som Växjöroman (eller inte), om hur Lagerkvists verk får förnyad aktualitet i ljuset av dagens krig i Europa, om en gåtfull dikt som felaktigt tillskrivits Lagerkvist i dödsannonser, skönlitterära bidrag och mycket annat.

Former & uttryck rymmer bidrag av Rolf Almström, Sam Carlquist, Petra Carlsson Redell, Cecilia Davidsson, Magnus Eriksson, Peter Forsgren, Jonas Gardell, Caroline Grimwalker, Erik Hedling, Martin Hellström, Elisabeth Hjorth, Maria Jönsson, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Göran Rosenberg, Niklas Schiöler, Kaj Schueler, Anna Schulze och Åsa Wintoft.

Gäst, främling, utstött är Pär Lagerkvist-samfundets årsbok för 2025. Det är också hundra år sedan Pär Lagerkvists klassiska barndomsskildring Gäst hos verkligheten gavs ut, vilket sätter sin prägel på årsskriften. Den innehåller analyser av romanen, jämförelser med andra författares gestaltade barndomsvärldar, personliga kommentarer där romanen får spegla författarens egen Uppväxt och bildningsgång, betraktelser om hur man skriver fram en barndom och om hur den klassiska barndomsskildringen kan bli en modern roman för barn. Årsboken rymmer också bidrag om Sibyllan, Lagerkvists litterära stil och författarens insatser för Nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson.

Årsbokens artiklar har författats av Ida Andersen, Mikael Askander, Olof Eriksson, Inger Edelfeldt, Peter Forsgren, Inger Frimansson, Martin Hellström, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Karin Nykvist, Tina K Persson, Niklas Rådström, Steve Sem-Sandberg, Kaj Schueler, Martin Tunström, Katarina von Bredow och Lena Wibroe.