Sam Carlquist – författare

Sam Carlquist, tidigare regissör vid Riksteatern, programansvarig i Kungsträdgården, har även givit ut Brev från Sevastopol (2014), Gud bodde i Rågsved (2015), I morgon skall jag vara lycklig (2016) samt De namn våra döda minns (2021) på migoli förlag.

Det finns bördor som inte ens syns, men väger ändå alldeles för mycket, så mycket att de gör själva bärandet nödvändigt. I Skamsamlarens vagn, Sam Carlquists fjärde diktsamling, uttrycker han mycket riktigt: ”Häll vatten i min kupade hand och jag skall bära bilden av havet”. Ett hav av ord, varligt satta i rader, för vår varseblivnings skull. En del gör ont, andra lindrar. I Skamsamlarens vagn skildras judiska teman, personer och begrepp. Förutom diktsviter om Nelly Sachs och Marc Chagall, även skildringen av det obeskrivliga, morden i Babi Yar. Följt av Kaddish i november samt dikter om åldrandets kärlek. Karin Brygger, författare och kulturskribent skriver: ”I Sam Carlquists dikt ’Resten av livet’ ställs frågan ’Vad studerar du?’ och svaret är på en gång specifikt och oändligt: ’Glömska och dess motsats’. Dikten med sin klara diktion betraktar jag som en motståndshandling. Den räddar ingen från döden, men den räddar varje läsare från ett inre armod eftersom dess klara blick övertygar oss om att inte blunda, aldrig blunda.”

”Det är som att kliva in just ögonblicket efter att en dramatisk händelse inträffat. Spänningar vibrerar fortfarande i luften som rester av tät cigarrök. Smärtan finns i fotspåren, den sitter fastlimmad vid möbler och tapeter. Alla stämningar lever kvar, de darrar i luften och laddar tystnaden med betydelser. Frågetecknen går fortfarande nästan att se, trots att svaren är uttalade med en raspig och okuvlig stämma, som av en främling vilken kanske diktaren mött längs vägen.” Crister Enander

Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi gör avstamp i samtiden och tar läsaren med till framtiden. En framtid där klyftorna tilltar, och där arbetarklassen är under ännu hårdare attack. En arbetarklass som redan nu blir allt bredare, där traditionella arbetaryrken som byggnadsarbetare, städare och vårdbiträden går sida vid sida med lärare, papperslösa och barn till ensamstående sjuka föräldrar. Sveriges största samling arbetarlitterära skrivare är tillbaka; mer rasande, stolta, framåtblickande, skrattande, vassare - och fler - än någonsin. Det finns de som försöker förminska dagens arbetarklass, förneka att den ens finns, trots att Sverige skulle stanna utan den. Att arbetarklassen finns och har betydelse syns inte minst i dagens arbetarlitteratur, som inte varit så stark sedan storhetstiden under trettio- och fyrtiotalet. Dagens arbetarlitteratur skapar inte bara samhällsdebatt som då, utan bidrar även med konstnärlig utveckling. Föreningen Arbetarskrivare är Sveriges största och bredaste arbetarlitterära samling. I takt med att föreningen växer i omfång och samhällskommenterande och konstnärlig kraft skapas plats för fler arbetarpoeter och -författare att nå ut. Föreningen vårdar den arbetarlitterära traditionen och ger nya, spännande röster möjlighet att höras. Bland föreningens medlemmar finns författare som skapat riksdagsmotioner och omfattande samhällsdebatter, visat på villkoren för de mest utsatta i dagens Sverige: Bemanningsanställda, Fas3-placerade, papperslösa, invandrade arbetare, hemlösa, äldrevårdspersonal och lastbilschaufförer. Här finns en rad mottagare av Augustpris, Ivar Lo-pris, Svenska Akademien-pris och alla andra litterära priser. Hos Föreningen Arbetarskrivare publicerar de sig i tidskriften KLASS och i föreningens antologier sedan snart tjugo år tillbaka axel mot axel med tidigare opublicerade arbetar- skrivare. Det här betyder förstås en hel del för arbetarlitteraturens fortsatta utveckling. Här finns den tydligaste och intressantaste bilden av hur vid och komplex dagens arbetarklass är, där kallskänkor och byggnadsarbetare kan känna gemenskap och igenkänning med arbets- lösa, lärare och journalister när villkoren försämras, arbetsdagen hårdnar och otryggheten ökar. Efter oss är Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi och den mest omfattande vad gäller omfång, antal författare och texter. Intresset att medverka har varit rekordstort. Den här boken vårdar också uppkäftigheten och humorn, som alltid varit viktiga för föreningen. I antologin ger vi via samtiden en bild av framtiden, ur vårt perspektiv – vi som ser världen underifrån.

Sam Carlquist, har varit regissör vid Riksteatern. Därpå i trettio år programchef för Kungsträdgården, för vilket han tilldelades S:t Eriksmedaljen av Stockholms stad. År 2014 utkom diktsamlingen Brev från Sevastopol, om det judiska arvet från morföräldrarna som kom till Sverige under 1900-talets början. 2015 kom Gud bodde i Rågsved, ett samtal med den som ställs till svars för tillvarons oförklarligheter. Vilken bokstav som helst är större än jag; två av dem tillsammans välter min värld. Tänd orden! Tänd dem och spring! ”Det är så Sam Carlquist skriver. Förtrollande, enkelt och det är helt sant. Här hörs också hans vrede, den knutna näve som slår i bordet mot åldrandets idiotiska påfund. Ur livsdjupen drar han fram grymheter och illdåd,men också skörheterna och de älskandes viskningar.” Henry Bronett Henry Bronett, som skrivit förordet, är författare, fotograf och poet. Är aktuell med novellsamlingen Kaddish: Historietter. www.bronett.se

”I sviten Dedikationer samtalar Sam Carlquist med Lars Forssell, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Niklas Rådström och Anne Sexton. Reflekterar något av deras ton och röster, sin egen språkdräkt trogen på det sätt man kan vara när man känner en vän väl och låter denne speglas i sitt eget språk.” Malin Norrby