Doireann Ní Ghríofa – författare

"Ett spöke i strupen är enastående roman ... full av ord, fraser och stycken som jag stryker under, läser om och med största sannolikhet kommer att återkomma till i framtiden. Det säregna och samtidigt självklara sätt som Doireann Ní Ghríofa placerar moderskap och översättning jämte varandra är omöjligt att värja sig emot."

- Lina Wolff, Sydsvenskan

"Det som gör Ní Ghríofas bok så enastående är hur hon suddar ut gränserna mellan tiden och de levande och de döda och litteraturen och vardagslivet - de blir alla trådar i samma väv som vecklar ut sig när man slår upp bokens pärmar."

- Peter Fröberg Idling, Vi

"Inte visst jag att allt jag längtade efter var en roman av irländsk småbarnsmamma som snöar in på en 1700-talspoet. Men så var det. Och det var länge sedan jag läste något så levande!"

- Jenny Högström, Göteborgs-Posten

Ett spöke i strupen är tveklöst den bästa roman jag läst i år.

- Lisa Marques Jagemark, Borås Tidning

Som bröstmjölkspumpande nybliven trebarnsmamma drar Doireann Ní Ghríofa sig till minnes den iriska litteraturens kanske främsta diktepos, skrivet av Eibhlín Dubh Ní Chonaill på 1700-talet.

Tagen av diktens handling och sin egen livssituation blir Ní Ghríofa besatt av idén att översätta eposet och söka upp dess ursprung. Maniskt går hon allt djupare in i dikten och arbetet att språkligt överföra den, samtidigt som hon skildrar sin situation som mamma och kvinna i Irland idag, kvinnornas situation på samma plats på 1700-talet och frågar sig hur det kommer sig att kvinnors dikter kom att bevaras muntligt och männens skriftligt.

Som ett möte mellan W.G, Sebald och Maggie Nelson sammanför Ní Ghríofa i denna självbiografiska roman det kroppsliga i mödernet och erotiken med lingvistiska hierarkier och litteraturens kraft.

Utsedd till Årets bok i The New York Times, The Guardian, The Observer, The Irish Times, The New Statesman, Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Borås Tidning.

Som bröstmjölkspumpande nybliven trebarnsmamma drar Doireann Ní Ghríofa sig till minnes den iriska litteraturens kanske främsta diktepos, skrivet av Eibhlín Dubh Ní Chonaill på 1700-talet.

Tagen av diktens handling och sin egen livssituation blir Ní Ghríofa besatt av idén att översätta eposet och söka upp dess ursprung. Maniskt går hon allt djupare in i dikten och arbetet att språkligt överföra den, samtidigt som hon skildrar sin situation som mamma och kvinna i Irland idag, kvinnornas situation på samma plats på 1700-talet och frågar sig hur det kommer sig att kvinnors dikter kom att bevaras muntligt och männens skriftligt.

Som ett möte mellan W.G, Sebald och Maggie Nelson sammanför Ní Ghríofa i denna självbiografiska roman det kroppsliga i mödernet och erotiken med lingvistiska hierarkier och litteraturens kraft.

"Ett spöke i strupen är enastående roman ... full av ord, fraser och stycken som jag stryker under, läser om och med största sannolikhet kommer att återkomma till i framtiden. Det säregna och samtidigt självklara sätt som Doireann Ní Ghríofa placerar moderskap och översättning jämte varandra är omöjligt att värja sig emot."

- Lina Wolff, Sydsvenskan

"Ett spöke i strupen är tveklöst den bästa roman jag läst i år."

- Lisa Marques Jagemark, Borås Tidning

"Inte visst jag att allt jag längtade efter var en roman av irländsk småbarnsmamma som snöar in på en 1700-talspoet. Men så var det. Och det var länge sedan jag läste något så levande!"

- Jenny Högström, Göteborgs-Posten

"Det som gör Ní Ghríofas bok så enastående är hur hon suddar ut gränserna mellan tiden och de levande och de döda och litteraturen och vardagslivet - de blir alla trådar i samma väv som vecklar ut sig när man slår upp bokens pärmar."

- Peter Fröberg Idling, Vi

Utsedd till Årets bok av The New York Times, The Guardian, The Observer, The Irish Times och The New Statesman.