Ewa Strååth – författare

Det kom smygande och hon hade alltid en förklaring till förändringarna. Hon kunde sköta sig själv och ingen skulle bestämma över henne. - Ni ska inte lägga er i hur jag har det, jag sköter mig själv, var alltid hennes svar. Allt som blev fel hade någon annan gjort. Hon inbillade sig historier och kunde svära på att det var sant. ”Innan tråden brister” berättar om vad vi erbjuds när vi inte längre klarar oss själva. Den kommunala hemvården fungerade inte alls. Vid byte till privat hemvård fick vi uppleva outbildad personal som ständigt bjöd på nya ansikten. När ryskorna kom en kväll och gick in med egen nyckel förnekade utföraren det hela och sa att ”dementa personer gör sådana här historier.” Min mor var livrädd och kunde redogöra för besöket, så jag åkte de 12 milen och hittade tre odiskade kaffekoppar i diskhon. Om jag inte åkt hade hon inte blivit trodd! En människa med minnesluckor blir inte trodd, vare sig i sjukvården eller hos myndigheter. Det blev en snabb flytt till Furans demensboende då vi misstänkte att det var en kartläggning som pågick. Jag visste inget om boendet, men jag tyckte det såg trevligt ut. Täby kommun hade köpt in Carema Care som utförare. Mor drabbades av mycket svåra olyckor och fallskador med sjukhusvistelser. Mediciner som höjdes i smyg, bristande läkarvård och närings- och vätskebrister. Så en dag såg jag möjligheten att skapa en grupp av anhöriga som sa ifrån. Ett Öppet brev sändes till Täby kommun och det började så smått hända positiva saker på boendet. En representant från Carema kallades till ett möte och det första positiva var att man flyttade verksamhetschefen. Mötena med de ansvariga hos kommunen visade på en stor okunskap utan ansvar och insikt, men nu tvingades de till förhandlingsbordet. Danderyds sjukhus bjöd inte heller på sin bästa sida. Jag kunde snart se att åldern spelade stor roll för att få hjälp, man ville inte ha in ”gamlingarna” till sjukhuset. Det är en skakande berättelse som riktar sig till alla människor.

Berättelserna speglar livet i Roslagen i ett tidigt 1900-tal och framåt. Människorna ger oss en inblick i sin vardag på landsbygden och i staden. Strömmen av sommargäster ökar och stan blir landet sommartid.