Inger Christensen – författare

Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd. I översättning av Marie Silkeberg.

INGER CHRISTENSEN [1935 2009], född i Vejle, Danmark, var en dansk poet, romanförfattare, essäist och dramatiker. Christensen hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation, hyllad såväl här hemma som på kontinenten. Med tiden har fler och fler läsare fått upp ögonen för hennes prosa, såväl romanerna som essäerna. Under slutet av sin levnad var Inger Christensen ständigt omnämnd som kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»[Boken] uttrycker en frihetlig livskänsla som söker utlopp i skapande, kärlek, revolt, utopi, orgasm; samtidigt som dess stränga komposition håller allt på plats och hindrar det från att flyta ut i formlösa fantasier. En kraftfull demonstration av poesins möjligheter.« | Malte Persson, Expressen

»Jag är glad att jag inte är poet. Då hade kanske senkommenhetsmärtan övertrumfat glädjen i att plötsligt inse att den bästa, samtida diktsamlingen redan är skriven - för 40 år sedan.« | Amelie Björck, Göteborgs-Posten

»Ett ytterst angeläget och vackert diktverk.« | Pär Thörn, Aftonbladet »Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.« | Maria Schottenius, Dagens Nyheter

»Den matematiska precision med vilken Christensen tyglade och frigjorde sin skaparkraft är bevarad i översättningen och det är förunderligt hur en formell begränsning kan frigöra så många möjligheter, så många associationsvägskäl.« | Gefle Dagblad

»Tiden talar genom Christensens penna och stämma, samtidigt som det förhoppningsvis tidlösa når ända fram.« | Sundsvalls Tidning

Inger Christensen hör till de främsta poeterna i sin generation. Och till hennes mästerverk räknas Alfabet [1981]. Det är en dikt spänd mellan två system: det matematiska (Fibonaccis talföljd) och det alfabetiska. Ett universum byggs upp, inventeras, från grundämnen till det levandes attribut och landskap. Efterhand som strukturen växer, i en allt mäktigare sång, skönjs ännu ett tema historien om vätet är också historien om bomben. I en värld som lever med sin potentiella förstörelse är Inger Christensens Alfabet ett diktverk med aldrig minskad relevans. En modern klassiker i nyöversättning av Ida Linde & Marie Silkeberg.

INGER CHRISTENSEN [1935 2009], född i Vejle, Danmark, var en dansk poet, romanförfattare, essäist och dramatiker. Christensen hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation, hyllad såväl här hemma som på kontinenten. Med tiden har fler och fler läsare fått upp ögonen för hennes prosa, såväl romanerna som essäerna. Under slutet av sin levnad var Inger Christensen ständigt omnämnd som kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»Alfabet är en av mitt livs stora läsupplevelser. Den rymmer både skapelseberättelse och apokalyps, innerlig ömhet och isande fasa. Formmässigt är den närmast kusligt fulländad.« | Karin Nykvist, Sydsvenskan

»Alfabet ger akut poetisk gestalt åt sin samtid, med det kalla krigets specifika skräck för atombomben, minnet av Hiroshima, Vietnamkrigets gifthelikoptrar, lövfällning och nedbrända åkrar, en tid då människans illdåd ännu föreställdes vara under mänsklig kontroll.« | Göran Sommardal, Aftonbladet

»Alfabet är ett mäktigt epos, om livet, döden, det enkla vardagliga, det universellt gåtfulla, miljögifterna, atombomberna, skogsbränderna. Associationsbanorna är lika halsbrytande som självklara. Det är andlöst spännande« | Gustaf Berglund, Dalademokraten

»Ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap.« | Maria Schottenius, Dagens Nyheter

»En hel värld frammanas och går under inför den sannolikt mållöse läsaren.« | Upsala Nya Tidning

»Det finns så många sätt att läsa Christensen på. Jag förordar ingen av dem, säger bara: gör det. Läs henne.« | Björn Kohlström, Bernur

»Inger Christensens litteratur kommer att lysa genom sekler.« | Anna Hallberg, Dagens Nyheter

Skrivaren Marsilio Andreasi får i uppdrag att ta kontakt med målaren Andrea Mantegna för att denne ska dekorera en matsal i furst Gonzagas palats i Mantua. Men Marsilio är inte bara skrivare, utan också författare och älskare. Han är motvilligt vittne till ett italienskt 1400-tal, där karpen bär på människans odödliga själ, och en talande åsna kan fullborda en matematikers öde. I Inger Christensens författarskap har konsten alltid en särskild möjlighet att gestalta sambanden, mellan det ena människolivet och det andra, mellan språk och värld, en pojkes drömmar och en påves krav. Det målade rummet utkom på danska 1976 och är den sista av Christensens tre romaner.

INGER CHRISTENSEN [1935 - 2009], född i Vejle, Danmark, var en dansk poet, romanförfattare, essäist och dramatiker. Christensen hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation, hyllad såväl här hemma som på kontinenten. Med tiden har fler och fler läsare fått upp ögonen för hennes prosa, såväl romanerna som essäerna. Under slutet av sin levnad var Inger Christensen ständigt omnämnd som kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs - i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.«MARIA SCHOTTENIUS, DN

»Vindlande och tankeöppnande.« | Joar Tiberg, Aftonbladet»Inger Christensen är en unik författare. Omfånget på hennes register är bredare än hos Tomas Tranströmer. Svärtan är djupare, språksensibiliteten känsligare. Hon har en förmåga att helt avslappnat röra sig i texten, på ett sätt som nästan ingen annan kan. Det ser förunderligt lätt och lekfullt ut.« | Anna Hallberg, DN»Jag tänker, / alltså är jag del / av labyrinten« skrev Inger Christensen i diktboken Brev i april, som ett svar till den franske filosofen Descartes med sitt cogito-argument, »Jag tänker, alltså finns jag«. Under samma tid som hon skrev dikten sammanställde Christensen 19 texter som kom att få titeln Del av labyrinten.Minnesreflektioner blandas med filosofiska resebrev, krönikor, analyser av Dante och barocken, en 1600-talsfiktion i munnen på Christine Brahe, dikt, samt ett försök till en »utopisk ordbok« och tankar om en ekopolitik som är ännu mer aktuell i dag än när boken skrevs. Texter som inte minst också tar oss nära hjärtat av den stora danskans poetik, där språket och tänkandet visar sig som både en fängslande diskurs och ett instrument för frihet.I svensk översättning av Marie Silkeberg.INGER CHRISTENSEN [1935-2009], född i Vejle i Danmark, hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation. Hyllad såväl här som på kontinenten, med diktverk som Det [1969], Alfabet [1981], Ljus [1962] och Brev i april [1979]. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur.»Essäer av en dansk författare, död sedan 2009. Då skulle det kunna kallas smal litteratur , men jag vet allvarligt talat inte hur man tänker då. Bra litteratur är bra litteratur - den är motsatsen till smal, för den vidgar och berikar och ökar.« | Björn Kohlström, Bernur

»Gnistrande och outtömlig litteratur.« | Jesper Olsson , SvD

»Ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap.« | Dagens Nyheter

Vet granatäpplet om att det egentligen heter något annat? Vet döden om att den egentligen heter något annat? Vet jag att jag egentligen heter något annat? Under en resa med sitt barn får kvinnan som talar i dikten en upplevelse av vidden av den mänskliga magi och illusion som är språket. Med förunderlig klarhet omvandlar hon det till poesi.

I Inger Christensens mäktiga dikt Brev i april blir sinnena spindelnätlikt spunna till en värld omkring läsaren. En dantesk tripp in i och ut ur språket. En mästerlig tappning av det klassiska temat våren som upplösning och återfödelse. Den svenska poeten Marie Silkeberg har nyöversatt Brev i april [1979] och Dikt om döden [1989]. Med här finns också den aldrig tidigare översatta dikten Ludwig van Beethoven [1970].

INGER CHRISTENSEN [1935-2009], född i Vejle, Danmark, var en dansk poet, romanförfattare, essäist och dramatiker. Christensen hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation, hyllad såväl här hemma som på kontinenten. Med tiden har fler och fler läsare fått upp ögonen för hennes prosa, såväl romanerna som essäerna. Under slutet av sin levnad var Inger Christensen ständigt omnämnd som kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»Brev i april handlar, bland mycket annat, om människans förhållande till omvärlden, tingen som står staplade längs hennes väg: hennes förhållande till kaos och ordning. Marie Silkebergs nyöversättning är strålande.« | Victor Malm, Expressen

»Inger Christensen skriver fram poesin som en nödvändighet, som något outbytbart. En överlåtelse som språket är när det inte är våld. I hypersensibel översättning av Marie Silkeberg.« | Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet

»Det är en dikt där det lekfulla övergår i allvar omärkligt och lätt, där enskildheter spretar men helheten hänger ihop. Det finns så många sätt att läsa Christensen på. Jag förordar ingen av dem, säger bara: gör det. Läs henne.« | Björn Kohlström, Bernur

»Ta emot det här brevet som skickades i april för länge sedan. Och upptäck att det handlar om dig.« | Anna Hallberg, DN »En av förra århundradets stora poeter. Ge Brev i april till någon du älskar.« Christian Swalander, Borås Tidning

Inger Christensen (1935-2009) was both a virtuoso and a paradox. Her fiction, drama, essays and children’s books won her wide acclaim in Denmark and other European countries, but it is her poetry – spanning a forty-year period – that best reveals her versatility and depth. Her poetry reflects a complex philosophical background, yet her most complex poetic works have enjoyed wide public popularity. Many of her poems have a visionary quality, yet she is a paradoxically down-to-earth visionary, focusing on the simple stuff of everyday life and in it discovering the metaphysical as if by chance.In alphabet, Christensen creates a framework of psalm-like forms that unfold like expanding universes, crystallising into words both the beauty and the potential for destruction that permeate our world and our times.‘The ecological crisis forms the starting point for a part ecstatic homage to the world and nature, which in spite of everything is still found: partly in the active sense that it exists, partly in the passive sense that it is discovered and understood – by the poet and by us.’ – Erik Skyum-Nielsen‘Inger Christensen’s use of systems in no way inhibits the evolution of her poetry. On the contrary, it is as if the poetry comes about by virtue of the systems; as if it emerges in the interplay and friction with a random, but fixed order. In alphabet, Inger Christensen has created a system by combining the alphabet with Fibonacci’s numeric sequence, in which each number is equal to the sum of the two preceding numbers: 0, 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13 etc. alphabet is about the relationship between people and nature and, like it, is itself a form of creation. With the word exist as the pivot, the poems move – from the first wondering confirmation apricot trees exist – out into the world to life and death, the planet and calamity.’ – Christian Egesholm